Bör sova men som vanligt tänker jag för mycket. Hjärnan kokar över, hjärtat smälter och känslorna bubblar.

Jag saknar dig. Jag saknar ditt skratt. Jag saknar våra diskussioner som inte spelar någon roll imorgon. Men mest saknar jag din närvaro.

Jag får en klump i magen när jag skriver om dig. Känner mig skyldig, för det finns för vem som helst att läsa, när som helst. Dygnet runt, på tvärbanan, i hissen eller i lägenheten. Klumpen handlar dock inte om dig, du skulle få läsa detta utan att förstå ett ord men dem som du håller kärt skulle förstå från första ordet. Till och med efter första bokstaven skulle de förstå att det handlade om dig.

Anonymt men ändå tydligt, oh ja. Livets daredevil hittar du här på LifeofLandberg.


Men först sömn, sen känslor.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Att livet kan ändras på en sekund. Ett felsteg och man kommer inte tillbaka.

1/12-2017
Kom ihåg det. Årsta tunneln. En upplevelse. Kunde gå så mycket värre, och det kusliga är att det kändes sådär dåligt att det blev bra. Hela kroppen skakade men magen bubblade av skratt. Var det panik? Var det adrenalin? Eller är de livsavgörande* ögonblicken som jag lever för? Snarare är det de nya upplevelserna som ger mig kicken. Hjärtat pumpar snabbare, blod pulserar genom ådrorna och kroppen är redo för allt. Det är nytt och det är SPÄNNANDE.

Bromsen... inte gasen! Att tänka klart och snabbt är avgörande, att ha A i fysik kommer inte rädda livet på någon. Den med A i fysik kan räkna hur stor smällen var, men då har det redan SMÄLLT. Det är inte längre viktigt. Inte livsavgörande. Men nån måste ju göra det som inte intresserar mig förstås.

Beteende, ledarskap, HR. Enligt Søren Kierkegaard är jag nog livets största dussinmänniska om jag väljer det 3. Men det han inte funderade på är att livet formar en, alla hörn och kanter, små som stora, återkommande som enstaka fall. Blir det inte självklart då att jag är intresserad av sådan som jag har hört om hela uppväxten? Känns ju rimligt. Dussin hit och dussin dit. Är inget jävla russin bara för att jag har formats av livet. Om man ska vara den ideala människan kan man inte leva, för man får inte. Alla val du gör är påverkade av något och då är man plötsligt tillbaka till att vara dussin?! Det där är skräp. Sorry dansken.

Samma med ångest? Att livets frågor leder till ångest är självklart, eller? Att sitta av 3 år på en linje som inte lockar mig det minsta, det är ångest. Men att hoppa av skolan med knappt 5 månader kvar och resa jorden runt, är det ångest? Kul i stunden, men sen? Vad händer sen? När jorden inte längre känns som det största, när det outforskade är utforskat, vad gör man då? Utan utbildning och utan pengar? Fast kommer det bli så? Tveksamt, ytterst tveksamt. Går det är tröttna på alla 195 länder? Igen, ytterst tveksamt. Det finns så mycket människor, så många tankar och så många syner som man går miste om. ”Stay Woke”... jag har en hunger. Jag vill se allt, träffa alla, höra allas historier. Lösa världens ignorans genom att lyssna på varandra. Låta alla lyssna på alla.

Wake-up-call; detta är 2017, i ca 30 dagar till. Vi lever i en värld med racism, anti- HBTQ, anti-feminism, anti, anti, anti. LÅT OSS VAKNA OCH LÅT OSS ÄNDRA. Hjälp din medmänniska, tack.



Hong Kong 2016

Likes

Comments

Jag sprängs! Det finns en tanke som inte vill lämna ärtan till hjärna jag har, och det är samma tanke som jag inte kan berätta för mina närmsta vänner. Vännerna som jag berättar absolut allt för, men inte denna gång. För mycket finns att förlora. Alldeles för mycket för alldeles för många.

Det går inte att mätta hungern med något, inte med någon förutom DEN personen. Den personen som jag inte kan få och inte kan förklara för. Eller?

Alla jag pratar med säger att det enda rätta, det enda som faktisk kan få en att vakna ur mardrömmen är att konfrontera den. Hur svårt och jobbigt det än känns... men det är lätt för dem att säga. De slipper hamna mitt i "the crossfire". De kan luta sig tillbaka oavsett konsekvensen och kolla showen från första parkett.

Övertänk gärna. Det är redan gjort. Om och om igen. "Lev i nuet" JAJA, hur många gör det då? Att alltid leva i nuet, absolut, det hade varit ett riktigt j*vla äventyr men.. MEN vad? Lättare sagt än gjort kanske men egentligen? Vem skadar det om jag lever i nuet? Förutom konsekvensetiken kanske... fast behöver "lev i nuet" betyda att man helt struntar i framtiden? Att man fullständigt skiter i vad som händer imorgon? Behöver det vara så simplifierat? Känns faktiskt ganska orimligt.

Vet ni vad som vore rimligt dock? Mer än 6 timmar sömn hade varit ett rimligt förslag.

Godnatt bby

Likes

Comments

Ja, då var man tillbaka. Äldre tjej, nyare blogg? Jag menar, vinnande koncept är vad jag tror på och kan det bli något annat när jag sitter framför datorn? Nä, tror inte det :)

Ska egentligen bara säga välkommen och håll i er, för ni är "up for a ride" 

Xoxo 

Likes

Comments