View tracker

Så himla stolt över mig själv, som vågar. Vägar ställa mig upp i klassrummet och hålla muntliga föredrag och vågar få människors blickar på mig även om det känns obehagligt. Och även fast det jag säger oftast bara blir ordblaja, trycker jag inte ner mig eller ser ner på mig själv - utan fortsätter.
Jag är så stolt att jag utsätter mig för det jag tycker är så jobbigt och det jag arbetade så mycket med innan jag blev sjuk. Att ta steget till att komma dit igen efter ett så långt uppehåll - det krävs mod. Det krävs mod att stå där, ensam, trots att man vet att människor ser annorlunda på en och spekulerar kring en tillskillnad från ett år tillbaka. Men jag är modig och vill tillbaka ut i livet, och därför gör jag detta för min utveckling och framtid. För att även senare inte behöva stå där uppe ensam, utan ha människors styrka och stöd runt mig, och för att även utstråla den bilden jag vill att människor ska av mig.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alltsååå åhh hur fin är inte @danielaberg ?! Man blir ju tårögd. Du är så jäkla underbar Daniela och nu jävlar ska vi få ett "f1" 2017 - det ska förtusan bli vårat år!! Tack för kortet och dina fina ord, de värmde så och jag kan inte mer än säga att du är allt det du skrev till mig + massa mer. Massa kärlek till dig!!
(Säg till om du ej vill att jag visar vad du skrev i kortet)

Likes

Comments

View tracker

Så tänkte berätta lite om mina julkalendrar i år. För första gången skaffade mamma mig en färdiggjord kalender tillskillnad från en egengjord som jag tvingade mamma göra när jag var yngre, haha förlåt mamma. Då var det mest att jag fick en penna eller suddi varje dag för att hon inte hade tid att skaffa något eller för att hon inte orkade slå in det.

Först och främst fick jag såklart en chokladkalender som mamma köpte i vår lokala ekologiska butik som säljer rätt mycket veganskt. Förra året hade jag Plamils veganska chokladkalender och jag måste faktiskt säga att den är bättre. Den här smakar inte jättemycket choklad, mest socker faktiskt, så det är lite tråkigt. Sedan får man väldigt stora chokladbitar i de veganska varianterna jämfört med de vanliga chokladkalenderna, de måste vara dubbelt eller trippelt så stora, vilket jag inte gillar lika mycket då jag föredrar tunn choklad. De traditionella man hade när man var liten för 10 spänn var de bästa faktiskt haha. Billigt och bra helt enkelt (om vi bortser det här med djur-, hälso- och miljöaspekten i det hela).

Sedan är det en kalender från Lush vilket är väldigt kul eftersom allt är veganskt i den, luktar himmelskt och är användbart. Allt ligger dock i en låda med massa skumm saker så man kan se vad som ligger i, men får helt enkelt blunda eller något när jag tar på morgonen. Igår såg jag dock den här ligga överst, en shower gel som luktar underbart!

Har ni fått/skaffat någon julkalender i år?

Likes

Comments

1 December 2016
Då var det December igen. En tid för gemenskap, julbak, julklappsinslagning och julfilmer. För somliga underbara, för andra otroligt svåra.
Jag kan inte bestämma mig vad jag tycker faktiskt, vad den innebär för mig. Det har alltid varit en tid jag sett fram emot, men jag har sedan jag varit liten haft för höga förväntningar. När man hörde om andras jular och såg på julfilmer ville man inte något mer än annat ha en perfekt och underbar jul, men det är inte ofta det ser ut så. Stressen tar över, förväntningarna krossas och man har kanske inte alla förutsättningar för att skapa den "perfekta" julen med en stor släkt eller stabil ekonomi. Hypen och arbetet det krävs för några få dagar i slutet av December är extrem och mycket av det viktiga förloras på vägen. Det ska vara en tid för avkoppling, kärlek och glädje - men det är otroligt svårt när man ska få plats med allt under mindre än en månad.
Detta är en anledning till att mina föräldrar beslutade att resa många jular, för att slippa stressen och pressen. Det var jobbigt när jag var liten, men nu när jag tänker tillbaka på det är jag faktiskt väldigt tacksam över det. Jag märkte sen att det inte spelade roll om jag fick massa i julklapp eller inte, för man tröttnade ju ändå bara på sakerna efter ett tag.
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma med den här texten, mer än att råda er att inte stressa över allt som "måste" fixas, alla krav julen sätter. Gör inte saker som inte kommer gynna dig i framtiden och försök att njuta istället över den mysiga känslan December medför.

Hoppas ni får en fin 1 December och glöm inte att kolla på julkalendern - det är ju en av det bästa sakerna med hela julen. Det kommer man aldrig bli för gammal för <3

Likes

Comments

Efter förra mötet med sjuksköterskan/kostrådgivaren jag träffar, fick jag hem ett brev från mottagningen jag går till efter jag frågat efter en remiss till en dietist. Hon hade berättat att om jag inte började vända allt och så kände hon att hon var tvungen att ta in en läkare och det var precis det hon skrev i detta brev. Så igår när jag skulle ha möte med henne fick jag, efter inte blivit vägd av någon annan sedan kanske april, ställa mig på en våg i ett litet undersökningsrum. Jag kan säga att det var inte så jättekul det. Inte för att jag inte vet min vikt, inte för att det är svårt för mig att se den och inte heller för att jag får ångest över den. - utan för att det väcker minnen. De minnen jag vill ska vara minnen. Så idag, efter ha jobbat på gymnasiearbetet och gjort ett biologiprov som floppade totalt pga att jag ej kunnat sova på en vecka för jag har haft hosta, träffade jag en läkare tillsammans med sjuksköterskan/kostrådgivaren. Satt först ensam med läkaren, en mycket skum liten man som tar hur många och långa pauser som helst och sitter och suger på sin lilla sugtablett. "Så du går i skolan............... jaa det är klart du har inte så mycket kvar.............. hur ser en typisk dag ut........" och så fortsatt han. Efter en stund kom min kostrådgivare in och då berättade de hur de kände att de var tvungna att skicka en remiss till en ätstörningsklinik så jag kunde få prata med någon då de ansåg att jag behövde någon som höll koll på att jag åt. Jag kände hur min ilska började blomma upp. Speciellt när min kostrådgivare vet att det inte hade hjälpt mitt mående alls eftersom det är den världen jag försöker ta mig ifrån. Och trots att jag har sagt vad jag behövt för att kunna vända denna viktnedgång, vilket i mitt fall är ett matschema då ja aldrig har haft det, har de inte kunnat ge mig den hjälpen även om jag har tagit upp det vid varenda möte. Men nej - det kan inte en kostrådgivare ge eftersom det anses som något väldigt ätstört/kontrollaktigt.. Men att istället säga hur många kalorier jag ska äta, det är mycket bättre det tydligen?
För att skippa remissen har jag jag gått med på att väga mig en gång i vecka, så att de har koll på att jag verkligen fixar detta. Och jag antar väl att det kan vara bra att jag hade detta möte, som ett slags "wake-up call" - för jag vill verkligen inte ner den här vägen igen. Det gick så snabbt så har knappt kunnat greppa det riktigt än. För jag mår bättre mentalt och har mer ork, men att vikten och rutinerna skulle eskalera visste jag inte, att jag skulle falla ner på siffror jag inte varit nere på sen jag var yngre.
Så nu gäller det att öka och då menar jag VERKLIGEN GÖRA DET. Frågan är bara hur? Och med vad? Och vart? Fattar ni nu varför jag hade velat ha ett matschema till grunden istället för det här jävla kaloritänket som jag bara vill komma ifrån. Lite hjälp här tack?
Berättade senare på kvällen för mina föräldrar och mamma tog det rätt hårt då hon ej visste att det hade gått så här långt. Men jag känner att vi fick ett bra samtal och vi delade en god middag tillsammans med RIKTIGA samtalsämnen runt bordet på första gången på länge. Lite bråk därefter, men det ät givet.

Imorgon drar jag till Lund för att söka bland litteraturen. Japp, det ska hittas källor till min grupps gymnasiearbete. Därefter blir det lite mer arbete med det på skolan och sen förhoppningsvis kören då vi ska öva till Lucia (!!). Kommer troligen inte kunna vara med och sjunga, men får egentligen inte missa övningen då vi bara har 2 tillfällen kvar innan dagen.
Godnatt! Nu fixar jag detta...på något sätt.

Likes

Comments

Lite bilder från gårdagens första advent, mysigt!
Känns underbart att äntligen känna att man har någon att prata med.

Är även rätt stolt över mig som valde köpa en lyckokaka när vi beställde kinamat (även om jag var tvungen att springa på toa efter haha. Alltså vete </3) och ökade mitt kvällsmål och åt massor utan att ha koll på hur mycket, trots att jag inte var hungrig eller sugen på mer. Men jag kände bara - varför inte?!
Snart ska jag träffa sjuksköterskan som jag träffar. Vet inte vad jag ska snacka med henne om, har aldrig något att prata med henne om. Men ja, hon har iaf bestämt en tid för mig med en läkare imorgon så jag antar att vi ska snacka om det kanske. Hoppas ni får en fin måndag! Och jag ber om ursäkt om jag ej svarat några kommentarer eller någon annanstans heller, har inte haft tid då jag har ett stooort biologiprov imorgon samt haft fullt upp hela helgen med olika saker samt varit sjuk.

Likes

Comments

Har haft en både bra och mindre bra dag idag. Efter varit hemma, bråkat med mamma, samt pluggat på bibblan (har blivit sjuk så frånanmälde mig från skolan idag) tog jag tag i mitt liv och frågade om min kompis ville ses och sen satt vi i över 3 timmar i hennes säng och pratade om allt eller inget med en kopp te. Att veta att en person lyssnar på en - det är guldvärt. Och att nu äntligen veta att det finns någon jag kan vara med, det är underbart det med! Väl när jag kom hem hade mamma gjort morotssoppa och det kändes som förr när man kom hem och maten var klar på bordet. Så är det aldrig längre då jag alltid lagar min egen mat. Hann snacka kort med henne och det kändes verkligen som en bra konversation trots alla bråk den senaste tiden. Sen drog hon på meditation och jag beslöt mig för att verkligen utmana mig och äta hennes soppa (med bröd såklart). Rätten var inte svår i sig, men att bryta rutiner om att kunna ta färdiglagad mat när ingen annan är hemma och ej ha koll alls på näringsinnehållet, det är ett bra steg i rätt riktning. Äh nu måste jag sova, en full dag imorgon. Sov så gott. Xx

Likes

Comments

Det är så jäkla svårt i min familj nu och jag bara känner att det inte finns något hopp kvar. Likaväl som jag är det som mina föräldrar har blivit sjuka och det gör inte saker mycket lättare. Den senaste tiden har varit en av de tuffaste i mitt liv, eftersom hemmet och föräldrarna ska vara en trygghet men så är det inte längre. Jag har ingenstans att ta vägen, ingen att förlita mig till och det skär i mig. Jag vill bara må bra igen och jag vet inte hur det ska gå när inget runt om mig funkar. När skolan och människorna där inte tillför något mer än stress, ångest och utanförskap, när familjen inte håller ihop och det enda som pratas med dem är om allt dåligt i livet, när jag måste tillfredställa alla andras behov, när jag måste göra bra ifrån mig med både skolan, det sociala och ätandet, när inget känns kul och man inte ens kan sätta på en film för att det är tråkigt eller när ingen söker sig efter MIG och JAG tvingas ta alla steg.

Jag har sagt att jag ska blogga i flera dagar... men jag kan inte ta tag i något. Jag kan inte göra något för mig själv. Jag får inte lov att må bra. Den här ständiga stressen fungerar inte.

Likes

Comments

Det river i mig, dessa minnen. Där, liggandes i mig, djupt ner men ändå så nära ytan. 16 november - sex år sedan och ett år sedan två saker skulle ske, två saker som skulle forma resten av mitt liv. Två händelser som jag aldrig kommer kunna springa ifrån vare sig hur långt jag springer. Men det är det förflutna och ska inte ta en del av mitt kommande liv längre. Jag ska framåt och lämna alla hemskheter bakom mig. Jag ska må bra och visa vem den riktiga Alice är utan dessa saker liggandes bakom mig.

Likes

Comments

Så igår åt man på max igen efter... ja hur länge sen var det? 1 1/2 år? Kan nog stämma.
Gott var det och ingen ångest eller något sånt (vilket det ofta är för mig - är mest bara rädd innan och sen när det är gjort så var det inte så farligt. Så varför håller jag på såhär?!) Bara en trevlig middag som jag är glad att min kompis fick mig med på. Trots att jag knappt träffar honom och att vi nyligen tog upp kontakten igen efter inte pratat med varandra på något år, så kan jag öppna mig upp till honom mer än vad jag kan till någon annan "kompis". Jag grät liksom i mobilen när jag snackade med honom i lördags för att jag förstörde våra planer, velade och kände mig så instabil. Så sjukt egentligen.
Testade ju såklart veganburgaren och den var mkt god faktiskt! Gillade inte pulled oumph innan, men har börjat gilla BBQ så det passade ju bra. Och brödet är ju dröm men min IBS mage gillade det inte. Min kompis tog den med då han nyligen blev vegan i samband med veganutmaningen som är nu under november, så cred till honom. Efter burgaren drog vi på bio och såg Miss Peregrine's Home for Peculiar Children. Den var inte så jättebra tyvärr, sevärd kanske men inget jag skulle rekommendera.

Nu har ännu en vecka gått och jag känner hur stressen byggs upp i mig. Stress över att det kommer bli stressigt. Har inte haft något plugg alls, men vet att det kmr komma så mycket, och jag klarar inte av det. Att veta att man även har 2 muntliga presentationer kommande får mig att bli helt stissig. Får helt enkelt se vad som kommer hända. Alldeles snart ska jag träffa sjuksköterskan jag träffat några gånger och jag hoppas på lite bättre hjälp denna gång. Hoppas ni får en fin måndag!

Likes

Comments