Hallå

Idag kom jag på att det är 3 år sedan som du lämnade detta liv för att gå vidare till nästa!
Jag minns sommaren innan du lämnade oss! Jag lovade dig att jag skulle komma tillbaka och hälsa på dig, men det blev aldrig så... Jag kom aldrig... Saker kom liksom i vägen!
Jag minns så väl när jag på morgonen vaknade av att telefonen plingade till och jag öppnade sms:et med beskedet om att du lämnat oss...
Jag vet att det inte är mitt fel, men ändå snurrar tankarna om att de kanske varit annorlunda om jag faktiskt tagit mig tiden att komma och hälsa på dig.
Kanske hade jag sett att något var fel och kanske hade jag kunnat hjälpa dig som du hjälpte mig...

Dagarna känns ibland långa utan dig min vän!
Det har hänt mycket under de senaste åren... Men jag kommer berätta det för dig när vi ses igen!

Ibland kan jag få för mig att jag ser dig på stan, mitt hjärta tar ett skutt av både glädje och rädsla...
Är du arg på mig?
Ser du att jag kommit långt?
Ser du hur jag kämpar för att få det bra?
Är du stolt över mig?

Du var den under skoltiden som såg mig för den jag var, du uppmärksammade mig som ingen annan gjorde! Du hjälpt mig upp när jag föll ner i mörkret. Med din dåliga humor och ditt leende reste du mig upp!

Jag förstår ännu inte vad som hände... Vad missade jag?
Du var ju alltid den mest glada personen jag någonsin träffat!

Något blev fel... Du skulle ju vara här vid min sida... Sprida glädje över de svåra stunderna och säga tre orden du alltid sa! "Vi löser detta" eller "det blir bra"

Men vi ses någon dag min vän!
Då ska vi åter igen skapa kaos tillsammans och berätta de sjukaste historierna för varandra...

Denna låten är en låt som får mig att tänka mycket på dig! 

Kommer aldrig glömma dig <3


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hallå!
Då var man igång med sitt nyårs löfte 👏🏻
Igår var första gången på gymmet för de nya året! Jag och en kompis glömde totalt bort tiden och tränade i ca 3-4 timmar.

Konstigt nog är man inte direkt trött idag! Snarare tvärtom! Piggare än såhär har jag inte varit på länge!

Så vad är mitt nyårslöfte då?
Jo de består av flera delar! Men i stora drag att ändra mitt liv så som jag vill leva!

Del målen i detta är:
* Gå ner minst 25kg oavsett vad folk säger om det!
* Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla! Det finns bara en av mig och ingen kan säga att jag är på fel sätt!
* Gör det jag mår bra av! Inte vad andra tycker att jag ska göra!
* Våga säga Nej!

Mitt nyår var för övrigt rätt lugnt!
3 glas vin, god 3 rättersmiddag och spelande!
Vid tolv gick vi ut på balkongen och tittade på lite fyrverkerier, såg dock inte så mycket!

Julen då?
Var en trevlig jul med familjen. Också den väldigt lugn och chill! Tomten kom, delade ut julklappar och lilla Thure blev blyg!
God julmat och Kalle Anka 👍🏻😍

Även rensat ur mitt klädskåp!

Även köpt lite nya kläder på mellandagsrean och ett par nya skor!
Innan nyår gick jag tillsammans med min sambo, mamma och hennes kille och kollade på nya Star wars!

Igår tunnad ekar även ur mitt tjocka hår!
Helt enkelt en väldigt bra början på de nya året 👍🏻

Och den 15 Januari börjar jag studera! Känns väldigt bra 👍🏻💪🏻👊🏻

Likes

Comments

Hallå!
Snart är det julafton och det känns som om jag har tusen saker kvar att göra.
Imorgon ska vi iaf stor städa, jag ska färga håret och sedan ska vi åka och handla inför jul.
Alla julklappar är iaf klara men dock inte alla inslagna ännu.
Idag kom även mitt löshår! Så nu kan även jag vara fin på julen 👍🏻

Förra helgen var även min pappa över tillsammans med sin fru.
De hade med sig julklappar till Thure, mig och även en dubbel julklapp för mig och gubben.
Gick otroligt bra allting. Med tanke på att det är första gången Thure träffar sin morfar gick allt förvånas värt bra och de trivdes ihop alla tre.
Fick oxå en gudomligt fin blomma av dem 🤩👍🏻😇❤️

Lite random foton som tagits under de senaste 2 veckorna.

Likes

Comments

Idag tänkte jag faktiskt skriva om något som ligger mig väldig nära inpå livet. Nämligen depression. Jag både har folk i min närhet som har haft eller är deprimerade.

Redan i tidig ålder blev jag själv väldigt deprimerad.
När jag var 13 år råkade jag ut för något som man inte ens önskar sin värsta fiende. Detta fick mig att sjunka djupt in i mig själv med en massa mörka tankar om livet och framför allt om mig själv.

Jag hör folk runt omkring mig prata om just depression och dem som är drabbade av detta, som uppmärksamhets sjuka personer. Att de skadar sig och tycker synd om sig själva bara för att få uppmärksamhet.

NEJ! Att höra detta får mig att vilja skaka om dessa personer och läxa upp dem rejält.

De vet uppenbarligen inte hur det är att leva tillsammans eller med en depression. Visst finns det alltid undantag i alla tillfällen.
Men lever man med en depression en längre tid vill man inget hellre än att leva så lyckligt som man ser alla andra göra. Tankarna om vad det är för fel på en själv kommer ofta upp i huvudet. När man mår så här fruktansvärt dåligt försöker man med alla medel att slingra sina tankar. Detta ofta i form av att skada sig själv. Men behöver inte i detta läget ha en predikan om hur dåligt det är, hur onödigt det är, om alla permanenta skador man får, hur mycket man kommer ångra sig senare i livet med alla ärr etc.


Redan som 12 åring började jag med att skada mig själv.
Men jag skröt inte heller om det utan gjorde allt för att dölja det, för jag skämdes.
Jag visste inte varför jag gjorde det! Men att göra det slingrade alla dessa mörka tankar som cirkulerade i mitt huvud. I alla fall för stunden. Tankarna om att “jag förtjänar ju faktiskt detta” och “jag måste lida för att jag är en så dålig människa”


När man väl mår så här dåligt klandrar man ofta ner på sig själv. Allt du gör är fel, inget duger oavsett hur mycket du försöker, du intalar dig själv om hur värdelös du är och hur mycket bättre världen skulle vara om du bara slutade existera.

Tankarna om att avsluta ditt meningslösa liv kommer ofta upp i huvudet. Inte för att du är egoistisk och inte bryr dig om dina nära och kära. Snarare tvärtom. Du gör inget annat än att tänka på dem, och efter alla mörka tankar inbillar du dig att de skulle få det så mycket bättre när de slipper att dras med dig… För du vill ju inte få dem att lida så som du gör.
Allt sunt förnuft försvinner och du ser inte den verkliga världen som den egentligen är. Man vågar helt enkelt inte dela med sig om hur man mår. För vem skulle bry sig om lilla patetiska dig?

Jag fick inte seriös hjälp förens jag var 18 år.
Det var också då som jag för första gången försökte få slut på mitt lidande på allvar. Men denna händelse öppnade flera hjälpande dörrar för mig. Det var nu och fick den hjälp jag kanske borde ha bett om för så många år sedan.
Det var också nu jag fick mina ögon öppnade om att jag verkligen inte var ensam.
Enligt statistik är det faktiskt var fjärde man och var tredje kvinna som lever med någon form av depression idag.
Jag minns när min resa mot ett “friskare” liv började.
Jag blev placerad i en KPT grupp….kognitiv beteendeterapi.

Ska ärligt säga att jag var så långt ner i mitt eget mörker att jag verkligen kom dit med en negativ inställning på att inget av detta skulle fungera, varken KPT:n eller mina personliga samtalsterapier och besök ut och in på psyk.

Men när jag för första gången stiger in i denna grupp, märker jag till min förvåning att där sitter ju folk jag känner. Folk jag vuxit upp med och aldrig ens tänkt på skulle kunna må dåligt.

Men de fick mig att inse, jag är inte ensam. Det finns folk som gått igenom samma saker som jag. Som är där jag är och faktiskt folk som är mig så nära, folk jag trodde att jag kände, folk jag ansåg vara de där lyckliga människorna som hade det där perfekta livet.

Under 6 år fick jag kämpa med hur jag skulle handskas med allt det jobbiga. Jag lärde mig hur man lever med detta mörker på ett så sunt och hälsosamt sätt som möjligt.

I 6 år drogs jag med att få flera återfall och bara vilja avsluta allt, till att för första gången på flera år kunna se en framtid. En ljus sådan också.


Idag är jag 24 år (snart 25 år). Jag har en sambo som jag älskar, och en helt underbar son på 2 år. Detta var absolut inget jag kunde tro att jag skulle få, för bara 4 år sedan.

För 4 år sedan var sista gången jag försökte avsluta mitt liv.

När min son kom till världen drabbades jag av panik.

Paniken att kanske falla tillbaka i mitt mörker, och att detta skulle drabba honom. Men jag visste att det fanns hjälp att få. Så jag bad om den. Denna gången i tid! För jag visste att jag inte är ensam. Jag är inte onormal eller en dålig mamma för att jag erkänner att jag behöver hjälp.
Fram tills att min son var 8-9 månader gick jag på terapi, mest för att få prata om mina rädslor för min egen sjukdom.
Men jag insåg med tiden, att jag kommer inte falla så långt ner igen. För jag är inte de saker jag trodde för 6 år sedan.
Jag är inte värdelös, patetisk och en börda för mina nära och kära. Snarare tvärtom! Jag är bäst, jag så awesome och älskad av så många här i livet. Mitt liv är värt att leva.

Visst ska jag vara ärlig och säga att jag än dras med mörka känslor och ibland bara vill gömma mig under kudden. Vissa dagar orkar man bara inte se solen gå upp på himlen. Jag drabbas fortfarande av panik och har kraftig humörsvängningar. Men jag har lärt mig leva med dem. Och jag vet att jag har folk som finns där och stöttar mig de dagarna då allt bara är svart. Jag vet att det inte är fel att be om hjälp eller att säga att man mår dåligt, att det inte är fel att säga nej eller berätta för sin omgivning vad man behöver för att må bra.


Så mycket kunskaper jag fått under alla dessa år har fått mig att bilda mig en helt annan uppfattning om livet än de flesta i min egen ålder har. Jag ser inte livet på samma sätt, jag tar inte saker för givet.


Men vad kan man då göra om man mår dåligt. Jo de första sakerna du kan göra för att gå mot ljusare tider är:


  1. Erkänn för dig själv att du är deprimerad.
    Det är absolut inget fel med att må dåligt. Väldigt många gör det och det finns alltid hjälp att få. Du är absolut inte ensam och verkligen inte misslyckad eller feg för att du mår dåligt. Jag anser att du är snarare tvärtom! Vågar du erkänna för dig själv att du faktiskt mår dåligt är du modig och du har lyckats med dig själv. För personen som är svårast att erkänna en depression för är faktiskt för en själv.
  2. Våga prata med någon du litar på!
    Våga öppna upp dig för någon du verkligen kan lita på. Din partner, en vän, en förälder. En depression är inget att skämmas för!
  3. Våga uttrycka dina behov!
    Lär dig säga nej! Lär dig att våga sätta tydliga gränser och lär dig förmedla vad du behöver för att må bra.
  4. Behandla dig själv som du skulle behandla en vän!
    Fundera över vad du skulle göra om en vän till dig var deprimerad och kom till dig. Vad skulle du säga till hen då?
    Istället för att hacka ner på dig själv, fundera på vad du skulle säga till din vän som står där och är nere. Skriv ett brev där du kärleksfullt och omtänksamt ger dig själv råd om vad du måste göra för att må bra!
  5. Sök hjälp!
    Nog den viktigaste punkten av dem alla! I många fall behövs professionell hjälp för att ta sig ur en depression. Och hjälp finns att få. Även om man inte tycker att “det är så allvarligt” så sök ändå. Våga söka och erkänna för dig själv hur det egentligen ligger till. Det finns många sätt att få hjälp på. Idag har vårdcentraler kuratorer och läkare som gärna hjälper till. Livet är för kort för att gå runt och må dåligt.

et tog mig lång tid att gå igenom dessa punkter. Jag vet att det är en tuff resa, jag ska inte ljuga.

Men det är så värt det!
Att vara där jag är idag är så härligt! Trots mina dåliga dagar är jag oftast på topp med ett glatt humör och jag vet vad jag vill med livet!
Jag har gått från deprimerad på heltid till Lycklig 93% av tiden! Det är så underbart!


Jag vet att det är tufft! Men klarar jag det är jag helt säker på att andra gör det också!

Det finns alltid ett ljus i tunneln.
Eller som en kompis sa till mig här om dagen: "Det var inte ett godståg du såg i andra änden av tunneln, det var faktiskt ljuset"

Likes

Comments

Hallå.
Äntligen helg och ledighet!
Idag åkte jag och familjen till ÖoB, och trots vad gubben sa innan vi åkte ”Inga jävla julsaker nu!”. Så gissa vad?

Jag kom ut med iaf lite julpynt! 🤩🤗

Efter ÖoB åkte vi hem lämnade av alla varor och gick ner till hallalbutiken precis vid oss. Där inne köpte vi bröd (tunnbröd) och fransyska (ca 1,5kg) för 86kr. Innan vi gick hem igen tog vi svängen över Ica och köpte potatis samt grönsaker för att börja med maten när vi kom hem!
Thure somnade så sött inne på Ica och sover ännu.

Dagen idag kommer förmodligen bestå av mestadels chill och mys tillsammans.

Lite inköp idag!

Lilla Thures sov ställning.

Sen såg jag att gubben hängt upp Thures skolfoto. Jag visste inte ens att de kommit.

Thure sitter och är den gladaste ungen på hela fotot. Hans fröknar berättade förra veckan att när fotografen skulle hoppa och dansa för att få barnen att skratta och le på fotot, hade Thure hoppat upp och dansat han också. 😍

Likes

Comments

Hallå!
För det första måste jag säga att jag missade att det var Black Friday idag!
Så jag mitt dumma as åker ner med familjen till köpcentret Överby för att lämna min min trasiga telefon med sprucken skärm!
Sämsta jag kunde göra då jag hatar mkt folk på mindre ytor!

Men vi kom till butiken vi skulle, blev dock inte att lämna in telefonen eftersom de inte hade några lånetelefoner inne, och med barn och jobb behöver man kunna bli nådd snabbt och enkelt.
Detta slutade istället med en ny mobil!
Så nu äger man en iPhone 8 plus istället för iPhone 7 Plus. Var väl inte riktigt min mening...

Sen är jag så trött på alla jävlar som är duktiga på att snacka massa jävla skit hela tiden!!
Såg en av dem idag på Överby och hade go lust att gå fram och ställa denna till försvar. Men jag ville bara bort från allt folk och dessutom sänker jag mig inte till den låga nivå att starta drama så centralt!

Men jag ska allt ställa henne mot väggen någon dag! Börjar bli trött på detta nu!

Likes

Comments

Hallå!
(Varning för långt inlägg)

Jag tänkte skriva av mig litegrann ang en händelse som många har frågat om nu!
Nämligen ang min och en annans vänskap.
Men trots att hon verkar vilja prata en massa gojja och försöka svartmåla mig, så tänker inte jag nämna henne vid namn i detta inlägg. Utan låter er som vet vem jag pratar om få veta det och ni som inte gör det... Ja inget att göra åt.
"Jag tänker kalla henne för Lina i detta inlägg."

Jag och Lina lärde känna varandra när jag började gymnasiet för snart 9år sedan.
Exakt hur vi började prata med varandra minns jag faktiskt inte helt hundra. Men vi kom väldigt bra överens på den tiden.
Vi var liksom båda två samma skrot och korn och hade det lite trassligt med det ena och det andra. Kanske sökte vi bara tröst hos varandra. Men vilket fall som helst var detta starten på ett relativt lång "vänskap".

I början av våran bekantskap umgicks vi nästan enbart under skoltimmarna. Men snart utvecklades umgänget till även hemmaplan. Tillslut umgicks vi näst intill jämt och pratade alltid via sms, telefon eller på facebook.
Jag vet inte hur det var från hennes sida, man jag kände som om jag hittat någon jag verkligen kunde lita på. Jag berättade allt för Lina, oavsett vad det var.
Även om jag hade dåliga dagar fick hon mig oftast att skratta och tänka på annat. Hon var lika knäpp som jag och det hjälpte mig mycket i ledsna stunder.

Åren gick och vi drog på oss problem tillsammans som vi också löste tillsammans. Hon var ungefär den man brukar säga inte löste ut en från finkan om man åkte fast utan satt med en och säger "Nu klantade vi oss".
Hon var den som räddade mig från mitt missbruk och fick mig på bättre vägar.
Men allt eftersom åren gick och vi växte upp från att vara oansvariga snorungar till unga vuxna med allt som det innebär, började vi nog också växa isär från varandra.

Egentligen var väl start beviset på det en sommar när jag och Lina åkte till ett anime event kallat Närcon.
Det var första gången för oss båda två.
Vi skulle tälta och grilla mat vi hade köpt med oss och bara ha extremt kul på detta eventet tillsammans.
Allt började jättebra och redan i kön för incheckning fick vi nya vänner. Vi slog upp vårt tält och skulle gå och grilla innan själva öppnings ceremonin drog igång senare på kvällen.
När vi gillat skar jag mig djupt i fingret. Eftersom jag har blodskräck blev jag väldigt skärrad.
Vi hamnade på sjukstugan och jag blev ompysslad, och fick ordern att ta det lugnt och vila eftersom jag förlorat rätt mycket blod.
Lina däremot ville så gärna gå till öppningen av eventet, så istället för att vila gick jag dit tillsammans med henne så hon inte skulle behöva gå ensam. Vi dansade lite och deltog iallafall några timmar på öppningen av eventet.
Efter ett tag blev jag dock illamående och trött.
Det slutade med att jag fick gå tillbaka ensam till vårt tält då Lina absolut inte ville tillbaka redan.
Och jag ville ju inte förstöra för henne och sabba hennes roliga kväll bara för att jag hade klantat mig och skadat mig.
När jag kom tillbaka till tältet la jag mig tillrätta och kollade på film via min surfplatta.
Jag vet inte när men någonstans där somnade jag. När jag vaknade på morgonen och vände mig om för att väcka Lina var hon inte där. Hennes sovsäck såg orörd ut.
Genast drabbades jag av panik.
"Vart var hon?" "Hade något hänt?" Jag letar upp min mobil och försöker ringa henne. Men inget svar! Mobilen verkade avstängd.
Campingen vi var på låg en bra bit bort från eventet. Så tankar om allt som kunnat hänt henne på vägen tillbaka till tältet från eventet.
Jag drar på mig mina kläder och springer till campingvakterna i området och frågar dem om de sätt henne. Men ingen av dem har sett henne.
Jag letar och letar.
Efter att sökt igenom hela campingen går jag till eventet för att kolla där.
Plötsligt dyker hon upp och förklarar att hon träffade en kille hon umgicks med hela kvällen.
Jag blev väl lite sur eftersom hon kunnat höra av sig till mig och meddela mig om det.
Vi började gräla och jag gick iväg för att äta mat eftersom jag missat frukosten då jag istället letade efter henne.
Resten av tiden på eventet umgicks vi knappt med varandra och inte heller satt vi tillsammans i bussen på vägen hem.
Allt slutade i mer gräl och tillslut pratade vi inte alls med varandra.
Men som efter ett tag började vi smått prata med varandra igen. Vid detta läget hade hon blivit tillsammans med killen från eventet. Redan från början när vi började prata igen märkte jag att Lina ändrat sitt sätt och vara. Hon var dryg mot mig och inte alls samma person som innan.
Det varade inte länge innan vi började bråka igen. Och så här höll de på. Vi bråkade och blev vänner igen.

Vårt största gräl slutade med att vi inte pratade med varandra på säkert 2år.
Under denna perioden hann jag träffa en kille jag också, bli sambo och få barn. Vi pratade lite lätt under min graviditet men det var inte mer än så.
Efter att min son föds började vi prata lite mer. Denna gången trodde jag att våran vänskap skulle hålla. Att vi lärt oss något.
Men det höll på som innan.

Jag märkte allt eftersom att Lina verkligen inte var samma person som förut. Inte heller hade hon ändrats till det bättre utan allt skulle handla om henne.
Om det inte gjorde det var allt botten.
Efter att jagfick problem med min nuvarande och vi faktiskt gick isär, märkte jag att Lina inte alls fanns där för mig. Återigen skulle allt handla om Lina.
Jag började dra mig undan och sluta prata om mina problem med henne.
Efter ett tag fick jag även reda på att Lina gick runt och berättade för andra om saker jag sagt till henne i förtroende. När jag säger till henne att jag fått reda på detta blir det synd om henne igen.
Efter ett tag fann jag och min nuvarande varandra igen och flyttade ihop.
Det märktes rejält att Lina inte gillade detta.
Men gränsen gick när Lina blev dissad av en kille vi båda pratade med. Han var inte intresserad av henne utan av mig, och han gillade inte hennes sätt att vilja ha uppmärksamhet, vilket han också sa till henne.
Detta gick utöver mig. Det var på något konstigt sätt mitt fel.

Detta slutade kort och gott i ett till gräl. Men denna gången gick Lina övergränsen och sa saker man helt enkelt inte säger. (Tänker inte skriva det här) .
Så jag fick nog helt enkelt. Jag behöver inte en massa negativitet i mitt liv och behöver inte vänner som bara tänker på sig själva.

Visst får man vara egoistisk ibland men man ska ju ändå ge och ta, inte bara ta.
Nu har jag ju fått reda på att hon snackar skit om mig med andra. Samtidigt som man blir sur, arg, pisst och ledsen så orkar jag faktiskt inte bry mig om det.

Och ska jag vara ärlig känns det rätt skönt att slippa all skit.
Visst är det tungt och släppa allt, menar 9år är rätt lång tid... Men det är bara att gå vidare och kämpa på.

​Detta är lite kort och gott om vad som hänt. 

Likes

Comments

Hallå.
Trots att det bara är November längtar jag efter att få julpynta.
Jag planerar och drömmer mig bort hur det ska se ut här hemma hos oss under julen. Jag har även kollat lite på julklappar. Började med det redan i September om jag ska vara helt ärlig.

Sen imorgon kommer vi hämta mina saker som är kvar hos min mamma och få hit dem. Känns också lite skönt.

Men idag är min sambos äldsta son här hos oss. Så det är full rulle här hemma just nu då Thure och han springer runt och busar.

Min sambos äldsta son blir också snart 5år. Försökte få fram vad han önskade sig i födelsedagspresent men det gick inte så bra. Så blir väl och försöka hitta något på egen hand och hoppas på att han gillar det.
Tiden går så himla fort! Jag har nu känt honom i 4 år.
Det betyder också att jag och min sambo varit tillsammans i 4år och bott ihop nu i 3år. Känns som att det alltid varit så...
Men sen å andra sidan är inte mitt minne så bra, så att jag skulle komma ihåg tiden innan det är inte så stor x)

Jag började ett nytt jobb också i Måndags (provanställning). Dock har jag varit sjukskriven en i Onsdags eftersom jag halkade på väg till jobbet på morgonen.

Slog i ryggen och har ont när jag böjer mig eller egentligen använder ryggen i huvudtaget.
Trivs väl lite si så där på det nya jobbet men det funkar. De flesta är trevliga och snälla där iallafall.
Väntar dock på besked på om jag kommer in på utbildningen jag sökt. Jag hoppas ju på det, för då slipper jag böja mig och använda ryggen och knäna så mycket eftersom de är paj sedan innan.
Plus att jag för en utbildning som kan ge mig mer betalt sen när jag får jobb efter den. Så det är ju mer värt det tycker jag.

I Onsdags kastrerade vi även Noctus.
Lunas har inte gillat sin bror så mycket efter det. Det börjar bli bättre nu men hon har morrat en del åt honom de senaste dagarna. Han luktar ju annorlunda nu än förut.
Men igår och idag var det framsteg då de lekte med varandra en stund iallafall.
Imorgon är det Bingolotto igen också, och jag måste lösa in min vinst som jag vann för ett tag sedan nu. Får se om det kanske blir stor vinsten i morgon istället för dessa små vinster man vinner hela tiden.
Sen efter Bingolotto blir det Jordskott x)

Just det!

Thure fick lite nya kläder här i Onsdags också. Något som verkligen behövdes nu när det börjar bli lite kallare ute. Nu är det bara overall som fattas men det fixas snart.
Thure bara älskar sin nya dino-mössa.
Sen kom min födelsedagspresent från min sambo i Onsdags. Den är lite sen eftersom den endast gick att förbeställa när jag fyllde år eftersom den inte var färdig då. Självklart har jag börjat måla lite på modellerna i spelet. Lite stolt över min prestation på dem eftersom jag lyckats måla utan att kladda massor.
För er som inte vet vad det är för spel så är det lättast att beskriva dem som Grekisk mytologi spel, där det bland annat finns gudarna som tex: Pan, Athena, Hades, Ares och Zeus.
Ska bara plugga på lite regler om spelet så får man snart testa att spela det också =)

Likes

Comments

Hallo

Sitter just nu och spelar lite bingolotto, självklart hoppas man på att vinna miljonen eller en bil. Men det är nog bara ett önsketänkande...
Senare på kvällen blir det i alla fall Jordskott på svt1. Den serien är enligt mig sjukt spännande. Jag vet faktiskt inte varför den har fångat mitt fokus så mycket som den gjort.

Sen har jag bestämt mig för att faktiskt bli mer noga med att uppdatera här. Jag tänker därför sätta mig och kolla igenom massor av frågor jag fått... Elller aa... Massor och massor... Det är i alla fall ca 20st. Självklart kan ni kontakta mig på min mail och ställa frågor till mig så kommer jag försöka svara på dem i min blogg eller via mail direkt.
Får nog också sätta en påminnelse på mobilen som påminner mig om att skriva här... Glömmer ju det annars men mitt minne.
Ang mitt minne kommer det komma en förklaring om det snart då detta är efter en händelse när jag var 18år.

Snacka att man är förvirrad också... Vi har tagit ledigt från jobbet för att jag skulle till läkaren och mina sambo ska med eftersom jag ska undersöka ögonen och får droppar i ögonen så jag inte ser något. Men när min sambos mamma ringer visar det sig att det är på Onsdag...
Är ju bara att gå till jobbet ändå imorgon och förklara den stora förvirringen...
Jag hänvisar till det jag skrev ovan om mitt minne... Men vad min sambo har och skylla på vet jag inte xD


Sen har jag fått sjukt fina koppar av mamma idag. De är så söta med små "hattar".


Sen lite uppdateringar kring våran Halloween...
För första gången i mitt liv testade jag att göra en pumpa. Blev så nöjd, och den blev jätte fin.
Vi hade en liten fest här hemma tillsammans med vänner. Jag och två till från festen gick senare till Backstage Rockbar här i Trollhättan. Var väldigt roligt och man träffade många gamla vänner samtidigt som man fick många nya. Helt underbar kväll helt enkelt.

Likes

Comments

Hallå!

Nu är milstolpen för mitt tålamod nått!
Jag fattar verkligen inte hur falsk en människa kan vara, och så uppmärksamhets kåt också för den delen! Men nu tänker jag fan inte ta mer skit från någon mer.
Jag behöver inte falska människor i mitt liv som ändå inte uppskattar det man gör för dem eller ens accepterar mig. All jävla negativ energi som dem gett mig under åren tänker jag suga ut som ett ormgift för att försöka fokusera på att nå mina drömmar och mål. Och trust me jag kommer nå dem.
Jag har dessutom sökt utbildning för att ta första steget att nå en av mina drömmar!
Nästa mål tänker jag ta tag i när jag står stabilt på fötterna igen, vilket jag hoppas på är snart.

OVER AND OUT BITCH!

Likes

Comments