Heej!

Jag vill bara skrika rätt ut! Men tyvärr så funkar inte mitt liv så! För skulle jag göra de, så tar det hus i helvete på ren svenska!
Men jag undrar hur vissa är skapta? Framförallt dom som är i närheten av mig och min familj!

Jag kan ta ett exempel:
Min RIKTIGA pappa har satt såna djupa spår i mig på många sätt! (Tyvärr inga bra)
Han och jag har haft en väldigt konstig relation och den är tyvärr inte bra för mig! Och han säger gång på gång att han ska bli bättre! Men tror du det händer? Nej, det gör det aldrig! Han hörde inte ena av sig nu när fyllde år! Utan jag fick från ingen stans en ”vikning” på Facebook chatten.
Och får skrev jag ”varför en vikning? När du inte ens hörde av dig och sa grattis! Du behöver inte höra av dig mer, jag orkar inte!”
Vet du vad hans svar va?! ”Tyckte fel”
Det va hans svar!?

Alltså det fick mig att både bli jävligt ledsen,arg,sårad,lättad, ja alla möjliga känslor kom upp på ytan. Och det fick mig att börja tänka ännu mer på dom flest runt mig och vilken ”relation” vi har?
Visst jag kan säga med handen på hjärtat att jag är inte heller perfekt! För det finns ingen som är det, oavsett vad! Men det fick mig att börja gå igenom vad jag har för relation till vara och en. Och det var ingen höjdare, om jag ska vara ärlig! För det fick mig bara att få ännu mer tankar och frågetecknen, men antar att det va väntat?

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha fram eller få ut av detta men, jag känner att jag behöver få ut mig de!

För ska jag vara ärlig, så är jag jävligt ensam!
Och eftersom att jag är ensam, så har jag mycket tid att tänka! (Önska jag kunde ge fan i att tänka)
Men det är typ det ända jag gör, för det går inte att stänga av! Jag tänker hur jag hämnade här och varför? Alltså med att blev ensam!

För jag har ju inte alltid varit ensam? Men tyvärr så försvann ”alla” som betydde mest för mig när jag blev ”sjuk”. Alltså försvann dom när jag behövde dom som mest! Och det ända som jag har kvar är tomheten och massa tankar.
Mitt tipps är iallafall att dra ALDRIG när någon behöver dig som mest! Och va aldrig rädd för att fråga va personen har för ”sjukdom” och låt den (jag) förklara för dig! Oavsett vem du är! Jag är inte farlig?
Jag kan inte prata med dig när du väljer att tittar bort. Även fast jag inte tittar på dig,så lyssnar jag ändå.



Jag vete fan som sagt vad jag vill ha ut av detta!
Ha de bäst, och ta hand om varandra! ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Heej där ute alla vattendroppar!

Fy tusan vilket väder det är! Ena dagen är det minus och snor kallt, andra dagen så värker regnet ner och är snor kallt🤔

Jag hoppas att allt är bra med er? Men mig är det som det är tyvärr! Det verkar ju inte bli bättre heller, det går väldigt ner och lite upp.
Just nu sitter jag och väntar ute i regnet och väntar på att Amanda ska sluta skolan, Hugo sover i vagnen!

Men jag tänkte kolla mer er hur ni tycker om min idé? Att eftersom att mitt liv ser exakt lika dant ut varje dag. Så tänkte jag att jag kan skriva som en dagbok istället?
Om hur det är att vara fast med psykiskohälsa och inga mediciner hjälper och så? Eller ja hur de kanske blir lite mer tankar och hur jag mår dag till dag?

Sen så klart kommer jag att skriva med va jag har gjort och vad barnen har gjort också.
Ni får gärna kommentera hur ni tycker om idén?
Eller ska jag bara skriva om det händer nåt ovanligt?

  • 13 Readers

Likes

Comments

​Först myste vi hemma på "sittstenen" i trädgården med kaffe och det var så mysigt medan Hugo åkte på sin bobbycar ner för grässlänten upp och ner. Patrik klippte gräset med sin Segway och jag tog lite kort på Hugo.

Sen tog vi en cykeltur bort till dagis där vi tog lite mer bilder. När vi var på dagis kom det massa brandbilar och Patrik blev så nyfiken så vi följde efter dom till crossbanan där någon hade skadat sig, vi tittade inte så mycket utan tittade mest på brandbilarna och ambulanshelikoptern som kom. Efter det cyklade vi hem och gjorde natten.

Likes

Comments

Heej!

Hoppas att allt är bra med dig!
Själv går det väldigt upp och ner, men sånt är livet för mig. Annars händer det inte så mycket, Amanda har varit på dagis och jag och Hugo degat hemma!
Jo igår va vi på vårdcentralen med Hugo här i Älvängen! Och dit tänker jag aldrig mer sätta mig fot!! Fy fan så dåligt bemötande vi fick av läkaren!
Jag va så arg så jag kände hur tårarna började att komma! Och då är ja förbannad kan ja säga!
Men här kommer iallafall lite bilder ifrån dagarna som har gått!
Och även bilder på hur tomten blev nu när jorden är ute, det är "bara" 18ton som vi har lagt ut för hand😝Så nu väntar vi på att vi ska få våra gräsfrön och gösel! Så är det bara att vänta på att gräset ska växa ☺️

Ta hand om varandra!!❤️

  • 344 Readers

Likes

Comments

Heej!

Igår hade jag och Patrik lite egen tid med varandra. Vi gick och käkade sen blev det att gå på bio,i såg fast and furious 8.
Det var behövligt, vi behöver nog göra lite mer sånt här! Så vi får ta hand om varandra och våran relation också!
Under tiden jag och Patrik var i GBG så passade mamma och Putte barnen här hemma hos oss!☺️


Annars idag så är Amanda ute och leker med kompisar på gatan. Hugo grejar med sina bilar och Patrik är ute och fixar med den sista jorden! Så vi kan börja att så gräsmatta!
Och jag ligger i sängen och kommer nog att göra de hela dan! Idag är det en sån dag som gråten är väldigt nära hela tiden! Ångesten och paniken hänger över mig som ett stort regn moln!

Men här kommer lite bilder ifrån igår!

Ta hand om varandra!❤️

  • 358 Readers

Likes

Comments

Tänk Ändå hur lite man vet om en människas mående!
Jag kan med handen på hjärtat tala om att ni vet inte ens hälften av mitt mående!
Ni vet inte hur mitt liv har sett ut dom senaste åren!
Men ändå säger folk att dom förstår hur jag känner och mår?! Visst ni kanske kan försöka att förstå!
Men ni kommer aldrig att göra de, så länge ni inte varit med om de själv!
Ni vet inte ens hur jag har mått eller vart jag har varit eller hur det kommer sig att jag är där jag är idag?!

Men en sak har jag lärt mig, det är att aldrig att kämpa hur jobbigt det än är!
Det kommer att vara jobbigt och jävligt!
Det har känns att jag är jävligt ensam och ingen förstå hur jag mår!
Och istället för att finnas där så försvann väldigt många ifrån mitt liv! När jag behövde dom som mest!
Och det är ju inte dom som mår dåligt över det, utan det är ju jag som gör det! Fast det är fel, det är ju dom som ska må dåligt över att dom har förlorat en äkta vän för livet!
Men oavsett hur jävligt det har varit så är jag faktist glad över att har gått och går igenom detta! För det har visar mig att oavsett hur jävla långt ner jag har varit så klarade jag det!

Jag kommer aldrig att sluta att kämpa för att få ett bättre mående!
Oavsett hur jobbigt det är så kommer det att bli bättre!
Men det blir bättre en liten bit åt gången, och det är lika bra att räkna med några steg bakåt med!
Men vet du vad? det är okej!
Det har jag lärt mig dom senaste åren!
Det är okej att må skit!
Det är okej att bara vilja försvinna ur sin egna kropp!
Det är okej att bara skrika allt vad man kan!
Det är okej att gråta!
Det är okej att vara arg!

Så länge man tar nya tag imorgon så är det okej!
Det är även okej att ta nya tag dagen efter!
Så länge du tar nya tag och inte ger dig så är det okej!

Fråga mig inte vad jag ville ha ut av detta!
Men antagligen en påminnelse till mig själv!
Vem vet någon annan kanske också får nytta av mina snurriga inlägg😜

Ta hand om varandra❤️

Likes

Comments

Heej!

Jag har ett tag funderar på vad som egentligen är bäst för mig och min hälsa!
För just nu är jag villig att göra vad som helst, bara jag slipper att må såhär!
Det ända jag gör om dagarna är att ta hand om barnen, leker med dom, ger dom mat och kärlek, tar hand om hemmet och är väldigt mycket "ensam"!

Så jag funderar på om inte det kanske skulle vara bra att börja att jobba igen? Komma in i lite andra rutiner och känna att jag gör nåt vettigt? Och inte "bara" vara mamma! Nog för att det är det bästa ja vet! Men det är nog nyttigt att bara för komma hemifrån och att få sakna att vara med barnen och längta hem!

Och Att bara få vara Carro och träffa andra människor och bli slut på ett bra sätt?
Vem vet det kanske får mig att må mycket bättre? Jag tror att det hade vart bra för mig ändå, att börja att jobba! Och känns att jag bidrar till nåt i våran ekonomi! Tänk va mycket mer roliga saker våran familj kunde göra då? Tänk va skönt de skulle vara att inte behöva "snålla"!

Dock gäller det att hitta ett arbete som vill ha mig? Och det kanske inte är det lättaste? För jag behöver ju få arbeta med min kropp, för tänka och sitta still är inte riktigt min grej 😂 Sen så har ja ju ingen direkt utbildning heller.

Dock så är dom flesta runt mig lite oroliga över mina tankar att börja jobba. Och visst jag förstår dom, men om jag inte testar så får jag aldrig veta om det hjälper mig?! Och vem vet det kanske är just detta jag behöver just nu i mitt liv? Med tanke på att mina tabletter inte riktigt funkar för mig och jag har ju ändå varit sjukskriven i ca 2 år pga psykiskohälsa! Och jag känner att jag bara står och stampar på samma ställe hela tiden!

Och kanske tack vare de så slår fler drömmar in?
Då jag får annat att tänka på?

Ja Ne jag får väl se hur det går med allt? Men det är iallafall en tanke jag har, att kanske börja att jobba igen!

Ta hand om varandra!❤️

Likes

Comments

Heej!

Jag har inte så mycket att skriva idag!
Det har liksom inte hänt nåt speciellt alls, utan allt är som vanligt!
Amanda åkte till sin pappa i dag, det är de ända som har hänt typ!

Här kommer bilder ifrån dagen!

Ta hand om varandra!❤️

  • 399 Readers

Likes

Comments

Du vet den känslan när du bara känner att du klarar inte mer ju nu?

Exakt så känner jag just nu!
Jag känner mig så den sämsta mamman i värden!
Jag skäms över mig själv!
Jag är besviken över mig själv!
Jag vill bara låsa in mig själv och kasta bort nyckel!

Jag vet att du har antagligen ingen aning om vad jag pratar (skriver) om! Men det är nog bäst om ja låter det vara så! Med tanke på att det alltid finns någon eller några som vill en illa!

Men när jag känner så här, vilket händer då och då tyvärr. Så är det så jävla jobbigt att försöka att tala om för sig själv att det är okej att må och känna såhär! Speciellt med det jag har i min väska!
Det spelar ingen roll om vad andra säger till mig! Dom kan säga att det är sol ute och då säger jag nej det är det inte!
Okej,det var en dålig förklaring men du kanske förstår vad ja menar ändå!

Jag kan inte bara ändra på mina tänka när detta väl händer! Och det är jävligt jobbigt kan jag tala om! Det är samma som när jag får panik,ångest eller bara har en allmänt dålig dag. Hur jag än gör så går det inte! Och jag måste försöka att åter igen acceptera att det är såhär jag fungerar!
Och det är absolut inget fel med att jag gör det!

Men jag kan tala om att det är så mycket svårare än vad det låter! Det kanske har att göra med att jag har så mycket i min väska sen innan och efter att som har varit! Även om jag försöker att släppa och gå vidare så är det alltid nåt som gör att jag inte kan bara släppa de!

Ne nu detta är ju inget vettigt inlägg så jag slutat att skriva nu!
Jag får gå och lägga mig och gråta i kudden!

Glöm fan inte att ta hand om varandra!❤️

Likes

Comments

Heej!

Det finns inget värre än när det blir för mycket för mig,Jag blir som en stelopererad knäskål!
Jag kan inte höra av jag själv tänker, jag kan inte konstrera mig och gråten är väldigt nära hela tiden! Jag känner bara hur jag vill försvinna från min egna kropp! Jag kan liksom inte bara tänka på en sak utan det är 7011 saker samtidigt!
Det är bra saker,positiva saker, dåliga saker, negativa saker och allt där i mellan!
Och jag kan verkligen inte tänka på en sak eller försöka att tänka på allt fast i olika omgångar. Utan allt kommer på en gång!
Och det gå inte att bara släppa det!
Utan det kan vara gamla saker,nya saker eller bara oro och ångest!

Vad ska jag göra?!
Jag har provat allt tror ja och det går inte!
Det är bara sån här jag är och jag får försöka att acceptera de!
Och det är nog det som är det jobbigast för mig! Att försöka att acceptera att jag inte är den jag en gång var!
Eller jag kanske har varit sån här hela tiden?
Men det tror ja inte?
Jag var social och utåtriktad, nu vill jag bara mer eller mindre vara själv.
Det känns som jag är fången i min egna kropp. Jag är rädd för va andra ska tycka om mig och det var inte ja innan?
Det känns som jag har tappat bort mig själv i allt som har varit?

Men det kanske inte är så konstigt?
Hade ni vetat om allt som har hänt och varit så hade ni kanske förstår lite bättre om hur jag menar?
Och ni kanske hade känt mig bättre?
Men jag är rätt att ni aldrig kommer att få reda på allt!
För det finns tydligen folk som vill mig och min familj illa!
Vilket jag inte kan förstå mig på!
Vad har jag gjort för att för känna de?
Ne nu ska jag gå och äta så vi för höras!

Ta hand om varandra!❤️


  • 425 Readers

Likes

Comments