View tracker

Allmänt, Kämparglöd, Rehabiliteringsavdelningen

Nu kommer jag igen att ta en paus med bloggande någon vecka, vet inte riktigt hur länge men kikar in och uppdaterar med jämna mellanrum nog.
Jag mår okej, men nu händer en hel massa, så måste ta och fokusera på att orka.

Hoppas att just du mår bra, och kommer ihåg att ta hand om dig själv!
Pussar och kramar från mig till dig!<3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Allmänt, Rehabiliteringsavdelningen

Måndag idag då - början på en ny vecka!
Veckoslutet bjöd på:

besök i form av vän och familj


en hylla sattes upp

, lunchdejt med vännen min

hyllan bestämde sig för att rasa ned med ett brak


och tillsist var jag på avdelningen igen och fann mig kolla på mumin med min tjej här på avdelningen.

​Ikväll skall jag till skolan, nåt jag bävar för men kommer väl gå bra endå.
Nu ska jag på ett möte, sedan har vi middag och efter det blir det avdelningsmöte, och efter det blir det skola.
Kvällsmål och sovdags efter det.
Så sådan dag har jag idag, riktigt lugn men endå en hel del att göra.
Pussar och kramar!

Likes

Comments

View tracker

Allmänt, Permission, Rehabiliteringsavdelningen

Igår var en dag med full rulle.
Morgonen spenderades hemma med lunchlagning, sen på avdelningen skulle jag laga middag också.
Så det blev mycket att göra, vilket är skönt för då slipper jag tänka allt för mycket.
Så jag brukar sysselsätta mig såpass att jag inte hinner tänka alls.

Men igår brast min planering och jag fann mig ensam på avdelningen efter middagen.
Vårdaren och alla andra hade åkt för veckoslutet men där satt jag ensam på mitt rum med en hel del skolarbeten att göra.
Så jag började, men kunde inte koncentrera mig alls..

Så jag gick ut och gå istället.
Väl ute började ångesten komma, stress och press likaså.
Jag hör en massa ungdomar som festar, som redan kl 19 hade druckigt för mycket.
Glada tjut och rop, vänner som dansar, par som kysser varandra.
Jag går ut till mitt "tänkar-ställe" och där börjar ångesten röra sig som blöta droppar ner för kinderna.

Jag känner mig så ensam, från att gå från avdelningen med en massa stöd och människor till en total ensamhet hem till min egna lägenhet.
Jag känner att jag vill leva, jag vill vara glad och jag vill må bra, men endå mår jag så jävla piss ofta.
Jag är avundsjuk på de som denna fredag kväll är ute och festar, jag vill också orka.
Jag ligger fortfarande i sängen, för trött för att stiga upp.
Jag gråter om jag ska till skolan , för jag bara orkar inte mentalt.
Jag känner mig "lurad", allt skulle ju bli bättre då jag går upp i vikt?

Så jag ringer en av mina bästa vänner.
Jag gråter och bara säger ut alla tankar som rör sig mellan mina två öron.
Då säger hon nåt som förklarar min situation så otroligt väl:
"Vet du? Tänk dig att du bakar en kaka. Du har hört att denna kaka är så god, så härlig och du följer slaviskt receptet, för om du gör det så kan det ju inte misslyckas?
Men när du nu tar ut kakan, så är den inte bra alls."

Nu började jag förstå hennes baktanke, hon förklarade i ett mycket bra exempel hur jag känner mig:
Jag har ju gjort som man ska (äter, går upp i vikt osv) men endå så mår jag inte bra.
Men saken är ju den att jag tagit ut kakan alldeles för tidigt från ugnen.
Jag måste ge den tid för att bli så bra som jag väntat mig.

Likes

Comments

Allmänt, Kämparglöd, Mat och sådant man stoppar i munnen, Om anorexia och tips för anhöriga, Permission, Rehabiliteringsavdelningen

Efter en lång sömnlös natt, vaknade jag upp lagom till frukost.
En fralla och lite tillbehör senare, satte jag igång med att fixa mig färdig för dagen.
För idag skulle jag och min egenvårdare åka hem till mig för att laga lunch.
Och inte hurudan lunch som helst, utan jag skulle laga en utmaning för mig.
Nämligen makaronilåda!

Så vi åkte till butiken och det var sådär lagom jobbigt att köpa ingredienserna till nåt jag är rädd för att äta.
Men vi handlade allt, och sedan bar det av hem till mig.


Jag blev så nöjd!
-Jag vågade laga fearfood
-Jag vågade äta av det
-Jag vågade smörja formarna

Nu ska resten i frysen, och jag SKA äta detta pånytt inom veckoslutet.

För jag vågar stå emot sjukdomen! (Y)
Puss på er mina babes<3





Likes

Comments

Allmänt, Rehabiliteringsavdelningen

Idag är en såndär dag..
Ni vet, då känslorna löper amok, allt känns så otroligt bra ena stunden att man bara vill gråta, men i andra sekunden så blir man så ledsen att man vill bara skrika rakt ut.
Sådan dag har jag idag, och det tär så otroligt på krafterna.


Så idag ska jag bara göra saker som gör mig lugn och får mig att må bra:
-Jag ska gå ut på promenad


-Jag ska gå till mitt nyfunna "tänkar-ställe"


-Jag ska bara ta det lugnt med en filt och mysa på soffan


Idag ska jag försöka ta det lugnt, stå ut med alla känslor i min kropp och bara andas.
Andas in, andas ut.
Andas ut och andas in.

Likes

Comments

Allmänt, Kämparglöd, Om anorexia och tips för anhöriga

Känslor. Så många av dem, så otroligt kraftiga..

Alla dessa skrämmer mig, massor. Jag är inte van vid dem alls!
Anorexin fungerar som en känslokapare.
Den tar bort precis alla känslor då kroppen går på sparlåga. Alla dåliga känslor, all sorg, all ångest försvinner.
Men också alla bra känslor ryker likaså.

Jag tror att det är en av de största anledningarna till att jag blev sjuk, detta med känslor.
Jag var tonåring och i början av pubertetskrisen. Jag var så "pubertetisk" och känslorna åkte bergochdalbana
varje dag. Jag fattade ju inte vad som hände alls, vad som hände med min kropp.
Ingen hade aldrig berättat och jag vågade aldrig fråga.


funny, lol, and puberty-bild




Så jag slutade äta tillräckligt för min kropp, så då försvann alla känslor. (för kroppen bara tänker och fokuserar på en sak - MAT)
Praktiskt va? Nej inte riktigt... Det är bara ett steg närmare kistan.
Nu när jag har ätit väl, regelbundet och mat för knopp och kropp, börjar ju känslorna återvända.
Det är som att jag går igenom puberteten igen!
19år - finnar kommer, väntar på mensen, känslorna går från gråt till skratt på mindre än 1 minut.
Brösten och rumpan växer, rösten går från flicka till kvinna.

girls puberty

Människor är mer intressanta, klädsmaken ändras.

"Nämen vad roligt! Är det inte skönt att känna saker igen?!" frågade min syster mig en dag.
Tjaa...
Inte riktigt - dethär var ju det jag flydde från första början?
Att slippa mensen, att slippa växa upp, att slippa känna.
Jag är rädd för att bli kvinna- samtidigt som jag mer och mer börjar älska skor med en liten klack, eller njuter av en fin väska.
Jag är rädd för mensen och allt vad den innebär - samtidigt som jag vet att den krävs för att kroppen ska kunna reparera sig.
Jag är rädd för att gilla någon - för jag är rädd att bli sviken.
Jag är rädd för känslor - för jag vet inte hur jag ska hantera dem.
Jag hatar att bo ensam, för jag känner mig jaa "ensam" - samtidigt som jag finner det så underbart med mitt egna ställe!

*Rysligt flummigt inlägg nu igen... Men skönt att kasta ut lite tankar!

Likes

Comments

Allmänt, Kämparglöd, Mat och sådant man stoppar i munnen, Om anorexia och tips för anhöriga, Permission

Nu ska jag berätta om min gårdag, en helt underbar dag då jag nästan kände mig som en normal tjej igen!
Morgonen började jag med frukost (såklart?!)

Efter det, så gjorde jag ikapp en massa läxor jag blivit efter med, detta tog enormt på krafterna kan jag säga..
Kände mig trött och sliten vid 12 snåret, men då var det ju dags för lunch och ytterligare påfyllnad med energi.

Ni vet ju mitt projekt om att äta två varma måltider per dag oberoende var jag är?
Dethär veckoslutet gjorde jag och min vårdare upp en plan som skulle följas.
Lättande känner jag att det är då maten och portionen är färdig, endera från frysen eller köpa färdigmat från affären.
Så projektet sattes igång med detta:

Eftersom jag inte äger mikro, fick jag köra in maten i ugnen (därav är det så ihopblandat) men ovan ser ni ris med curry-ananas-broiler sås! :)

Sedan skulle jag möta upp en vän på nöjesfältet brevid, så dit bar det av efter allt diskande.

Nu kommer vi till det mest utmanande momentet - mellisutmaning.
Vi har skrivit ned med min kompis olika utmaningar vi vill prova på, som vi sedan ska bocka av tillsammans.
Idag bestämde vi oss för 2 kulor med glass, trots att ett minikriterium för ett mellis är en stor kula gräddglass.

Åh gud, jag var så rysligt rädd!
Än snurrar tankarna i huvudet 24 timmar senare...
Men!
Jag vill ju kunna äta två kulor glass, men för att kunna göra det så måste jag:
-äta allt annat som vanligt
-Bestämma mig för att gå emot ätstörningen
-Helt enkelt överleva ångesten efteråt.


Plus, daimglass med BJ blueberry cheesecake - jag menar kan det bli mer heaven?

Sedan åkte vi in till stan och jag fyndade denna jacka på rea! Så nöjd!
En snabb sväng via butiken för att kunna hålla mitt "två varma rätter-projekt", så åkte jag sedan hem för att koka upp soppan.

Efter middagen var jag dyngsur av regnet, trött efter n utmanande dag och stressad över skolarbeten.
Summa av det så somnade jag en stund på soffan, nåt som det i efterhand slog mig hur långt jag faktiskt kommit.
Ni som följt min gamla blogg, vet om mitt tvångsbeteende att aldrig kunna sätta mig ned.
Jag stod konstant och mådde skitdåligt då kroppen bara ville sätta sig ned.
Nu kan jag lägga mig på soffan och vila om jag behöver det!
(Men ska inte ljuga heller, inte går det alltid lika lätt men jag jobbar på det)

Pga att jag sov på soffan, blev jag länge uppe och kollade på tv efter kvällsmålet.
Sedan, kl 02 gick jag och lade mig, för att idag kunna starta en ny dag igen!

Likes

Comments

Allmänt, Kämparglöd, Mat och sådant man stoppar i munnen, Rehabiliteringsavdelningen, Dethär är jag!

Igår hann jag aldrig riktigt uppdatera om vad som hände..
Jag hade extrem ångest över lunchen, som jag visste var en maträtt som var extremt jobbig för mig.

Ångesten kändes övermäktig när jag satte mig vid matbordet med mos och sås framför mig.
Men allt kom i magen, och dåligt mådde jag efteråt men lite uppiggad blev jag för vi hade program planerat.

Rehabiliteringsavdelningen för ätstörningar ligger nämligen mitt i ett område full av olika psykiatriska avdelningar. Igår var det dags för den årliga festivalen, och nu kommer dagens skratt:
"Festivalen" hette - Henkireikä på finska vilket betyder:
-själshålet eller andehålet.
Vem tusan döper en festival till det?!

Anyway, festival var det nog inte men lite små kul var det nog då de sjöng och spelade dansbandsmusik och det var stil 20 pers på gården för att kolla...

Nä, men kul hade jag och en kompis iallafall!
Samt så fanns där en terapi-hund!<3

Efter "själshålet" åkte jag till grannstaden för ett terapi samtal.

Ett mycket givande samtal senare, åkte jag tillbaka till avdelningen fort för att hinna laga middagen.

Men före det, åt jag trots hemsk lunch, trots att klockan nu var "för mycket"! Stolt!

Middagen blev (inte så snyggtdock) sötpotatissoppa, samt en glass som den obiligatoiriska efterrätten!

Till kvällsmål gjorde jag gröt kokad på mjölk, med äpplen och jordnötssmör! Mycket gott!
Mätt, belåten och mycket trött efter en utmanande dag, lade jag huvudet på kudden och somnade snabbt..
Puss o kram!

Likes

Comments

Allmänt, Om anorexia och tips för anhöriga, Rehabiliteringsavdelningen

​Jag stänger dörren, och stiger in i mitt rum
Benen skakar, händerna likaså.
Knäna bär inte och jag sätter mig på mattan mitt i rummet.
Jag sitter där, känner efter.
Känner hur ångesten far igenom min kropp, ​​hur ångesten kommer ut mot mina händer och gör dem skakiga.
I huvudet känns det som miljontals myror som springer omkring, tankarna rusar som älvar.
Snart är stunden här.
Snart...

Likes

Comments

Allmänt, Kämparglöd, Mat och sådant man stoppar i munnen, Permission, Rehabiliteringsavdelningen

Åh idag har det vart en underbart fartfylld dag!
Morgonen börjades med att koka gröt för 10 pers (inte alltid så enkelt kan jag säga...)
Sedan var det studier som skulle tas omhand.


Mot eftermiddagen, bar det av in till stan med hela avdelnings-kompaniet, då vi hade "fritidsgrupp".
Det är en grupp då vi hittar på nåt, åker någonstans, kollar film eller pysslar.
Oftast blir det sådär, ni vet, framkrystat vad vi ska hitta på och idag skulle vi åka på en kyrk-runda.
Vi skulle alltså besöka olika kyrkor runt i stan.


Mellis? Jo det fick bli en sådan:

​Nu såhär efter en utmaningsmiddag, känner jag mig mer än redo för att gå och lägga mig för att sova.
Men nej, det kan jag inte än, för jag ska hem till mig övernatten ikväll! Nåt jag inte gjort på en tid nu igen...
Ska försöka mysa, njuta av eget sällskap ikväll - och ladda upp för en programsfull dag imorgon igen!
Vi hörs babes!

Likes

Comments