​Jag vill tacka ALLA för ALLA fina, ​mycket fina ​till och med, kommentarer! Jag önskar att ni genom datorn kunde känna min uppskattning och hur mycket en kommentar hjälper och ger styrka. Kommentarerna är guld värda och bakom dom sitter NI. 

tack snälla snälla <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag har varit är j ä k l a rädd för kolhydrater nu under min anorexia process. Jag kan inte säkert säga/peka ut exakt vad det är som gett mig den uppfattningen men blir mer och mer övertygad om hur felaktig den är.

Enligt de flesta fall är det tydligt och klart att det är media som påverkar individer och ger oss en felaktig uppfattning om dieter och livsstilar. Exempelvis som:

- LCHF: Low Carb High Fat, vilket innebär underskott av kolhydrater

- Paleodieten/Stenålderskost: mer protein och mindre kolhydrater, även här underskott av kolhydrater

- GI-metoden: undvika snabba kolhydrater

- Atkins: ta bort kolhydrater och ersätt med fett, grönsaker och protein

Dessa dietmetoder, ofta i samband med tips för att gå ner i vikt, tjatas det om i reklamer allt för ofta! Att kolhydrater ska undvikas är det nog ingen som missat utifrån reklamer och är man då en lite vilsen tonåring eller ett "kunskapsfattig" barn så är det inte alls konstigt att man nappar på dessa metoder.

För det första så kan inte kolhydrater ersättas mot protein eller fett. Tänk dig att du ska bygga en trästol och någon byter ut byggmaterialet till plast istället, då blir det ju ingen stol av trä?! Trä kan inte ersattas av plast på samma sätt som kolhydrater inte kan ersättas av protein eller fett. Anledningen till det är att protein och fett inte har samma uppgift i kroppen som kolhydrater har.

Nu kommer jag till den viktiga delen i detta inlägget. Mitt budskap är inte att bara att kolhydrater inte är ersättningsbart, det är det inte, men det finns ju också en anledning till det. Kolhydrater och endast kolhydrater innehåller det superviktiga ämnet Serotonin. Mina behandlare försökte förklara för mig vad detta viktiga ämne gör för kroppen och det fick mig att gå hem och googla med en gång. Jag blev genast insatt och förstod allvaret i att få i sig tillräckligt med kolhydrater och innebörden med att aldrig, inte i någon period, utesluta kolhydrater helt.

Serotonin är en signalsubstans som får kroppen att känna sig behaglig. Den dämpar oro och ångest, reglerar så du får tillräckligt med sömn och därmed tillräcklig energi, reglerar mättnads- och hungerkänslor, dämpar risken för panik samt massa fler viktiga kroppsfunktioner.

Tyvärr är jag ett mänskligt exempel för alla dessa symtom. På grund av att min kropp är undernärd (extremt försämrat intag av bland annat kolhydrater) fungerar inget utav av dessa ovan beskriva funktioner. Sömn, panikkänslor, oro och ångest är någonting jag kämpar med dagligen. Jag kan heller inte minnas när jag kände mig hungrig/behagligt mätt senast och jag längtar tills den dagen jag får leva utan panik, oro och ångest. Och får sova mer än 4 timmar i streck.

Likes

Comments

Min resa innehåller många fighter med Ana och hennes röster i mitt huvud. Känner mig svag när jag erkänner att det oftast varit hon som vunnit fighterna. Ibland, när jag på något sätt funnit extra styrka, så har även jag fått känna på hur det är att vinna en omgång mot Ana. Det är en av de jobbigare strider jag möter och känns tyngre från dag till dag. I perioder känns Ana lättare att övervinna och det visar sig genom konsekvenser. En del konsekvenser är för mig tabu och inget jag borde tänka på för att förhindra att provocera mig själv. Saker som däremot får mig att fortsätta kämpa:

- Min energi! I mina starkare perioder har jag fått smaka på hur det kan kännas att ha energi till att skratta och umgås. Och OJ vad jag har saknat det. Saknat mig själv.

- Sömn. Precis som de flesta tonåringar så har jag på helger älskat att få ligga kvar ett par timmar för mycket i min säng. Bara för att jag kan. Nu för tiden går inte det längre. Jag vaknar tidigt, tidigt och kan inte somna om.

- Att känna mig avslappnad och leva i nuet, sluta oroa sig för vad som kommer hända om jag gör/gör inte si eller så. Få känna på livets spontana överraskningar och kunna älska det.

- Umgås vid mat. Äta på restaurang, äta med vänner, äta med fiender haha, ja vad som helst! Slippa känna mig så bunden och kontrollerad när det gäller mat.

Detta är bara en liten del av alla saker som får mig att fortsätta kämpa. Det finns så mycket fler och i perioder (nu) känner jag mig tillräckligt stark för att våga erkänna för mig själv, att det nog inte är värt det.


En gammal bild på frusen yoghurt för alldeles för längesen.

Likes

Comments

… tränar för att kunna äta. Fast det självklart borde vara tvärtom.

Man måste (!) äta för att kunna träna.

-huvudregel


Likes

Comments

Jag tänker inte på det när det väl händer, för det är inte planerat eller med mening. Det är någonting som händer automatisk av sig själv. Nu, såhär i efterhand däremot, låter det till och med konstigt i mina öron. Iallafall när jag jämför med hur jag var som person förut. Hur någonting jag gjorde med glädje, och tjatade till mig förut, idag är svårt och ogenomförbart. Jag pratar om något så omöjligt som att fika.

Igår fyllde en när och kär vän år och bjöd flera bekanta med familj på fika. Bara ordet fika fick mig att bli nervös flera dagar innan. Fika; sitta och äta sig smällfet med sällskap och samtidigt ha trevligt." Självklart är detta inte innebörden, bara en känsla som känns så skrämmande verklig för mig.

Jag åkte dit. Trodde jag skulle klara det, men mitt under allt så sviker anorexia mig. Jag sviker mig själv. Sviker min glada födelsedagskompis som glatt blåser ut ljusen och tar den första biten tårta. Alla sjunger och smaskar lika glatt på sin tårtbit. Inget av detta gör jag. Istället löd jag lydigt anorexins instruktioner och flydde.

Nu sitter hon nöjt kvar i mitt huvud. Nöjd över att återigen vinna över mig. Nöjd över att veta att hon kommer vinna igen. Och igen.

Likes

Comments

Klicka här och du kan läsa en extremt läsvärd artikel.

Tror att det är vanligare än många tror att unga tjejer faktiskt önskar sig anorexi. För de som vet vad anorexi innebär däremot, är det helt sjukt hur något sådant kan stå på någons önskelista. Ingen vill leva såhär, ha ångest över något som är till för överlevnad. Frysa mitt i sommaren. Tappa hår. Tappa ork. Tappa sin personlighet. Vara blind för ljuset i livet.

Ingen med anorexi mår bra.



Likes

Comments

Idag hade jag en konversation med min mamma angående mina tankar kring anorexin. Den startade när mamma påminde mig om att jag ​inte​ får glömma ta min dricka. Den är något jag lätt tränger undan i mina tankar, den "glöms". När jag inte svarade så tittade hon på mig och upprepade påminnelsen igen. Till slut mumlade jag tveksamt:

​- Den gör mig tjock. Vet du hur onyttig den är? Över två hundra kalorier!

Då sa min mamma någonting som fick mig att se lite annorlunda på saken.

​- Älskling, hur kan någonting vara onyttigt som du ska dricka för att en dag, så snart som möjligt, ska kunna bli frisk. Jag vet hur gärna du vill leva samma liv som du levde innan, där du hade ork och glädje. Dessa ​två hundra​ kalorier är ​din medicin​ och vägen tillbaka.

Utan att svara tog jag en kall Fresubin från kylskåpet och gick till mitt rum för att dricka upp den framför en film i sängen. Under filmens start hade jag svårt att koncentrera mig för jag lurade på en fråga:

​- Det går egentligen inte att definiera ordet ​nyttig?

​…för vem (bortsett från familjen) kan veta vad just du behöver och vad som är bra för dig? 200 kalorier kan låta mycket men det kanske är vad DU behöver för att kunna bli DU igen. ​Vägen tillbaka till frihet.

Likes

Comments

Precis som rubriken säger så har kvällen varit riktigt jobbig…

När vi skulle sätta på tv:n och Mello (som förresten inte ens var idag) så hade mamma och pappa dukat upp jättemysigt i vårat vardagsrum med räkor, kycklingspett, aioli, mozzarella & körsbärstomater. Dagen har dessutom varit hur bra som helst, har kunnat äta utan större ångest, haft otroligt fint väder och roligt sällskap! Ändå så blir det såhär :(

Varje tugga jag tar känner jag mig märkbart tyngre, även fast jag vet att det inte är så.

Varje sekund jag inte aktivt äter känner jag mig utstirrad och ständigt iakttagen, även fast jag vet att det inte är så.

Jag tänker på varenda smula jag stoppat i munnen i dag och att jag nog gått upp jättemycket i vikt, även fast jag vet att det inte är så.

Jag tänker att både middag, kvällsmellis och kvälls-näringsdrycken är totalt onödiga för mig, även fast jag vet att det inte är så.

Alla dessa tankar som aldrig lämnar en ifred, det ska inte behöva vara så.

Friskt för mig är jag dagen då jag är fri..

Likes

Comments

Hejsan och förlåt för dålig update sedan besöket hos ätstörningskliniken...

Var som sagt på en kontroll för två dagar sen, i måndags. Och för er som undrar om det gick bra, skitbra skulle säkert många tycka. Senaste besöket hade jag förvånansvärt gått ner i vikt (?!) hur det ens är möjligt har jag ingen aning om med tanke på att jag ätit mer (mycket mer enligt mig) på senaste tiden.

Nu däremot, nu hade jag gått upp i vikt. Panik. Siffrorna på vågen provocerar och påverkar mig så löjligt mycket. Hade inte gått upp mycket, inte ens ett kilo sedan senaste vägningen då jag hade gått ner i vikt. Ändå skriker det högt i mig hur misslyckat det är, att jag försöker ta hand om min kropp och mata den. Röster inom mig berättar att det är fel. Samtidigt som mamma, pappa och behandlarna sitter på andra sidan och klappar mig på axeln. Säger att jag är duktig. Vill kunna hålla med men kan inte :(

De är stolta, men viktuppgången är långt ifrån tillräcklig. Två Fresubins näringsdrycker ska läggas till dagligen utöver mitt matschema. Ännu. Mer. Panik.

Har ingen erfarenhet alls av Fresubin. Vilka smaker som är lättast att få ner och så vidare. Bara flaskan gör mig jätteorolig och lockar inte alls. 400 kalorier.

Har någon av er där ute testat Fresubin? Snälla kom med tips på eran favoritsmak, hade varit så underlättande!

Likes

Comments

Påväg till ätstörningskliniken nu. Bland annat för kontroller och vägning. Vägning.

Skitnervös.

Hörs sen...

Likes

Comments