Nötter är någonting jag alltid tyckt om. Tror det har och göra med att man inte känner sig äckligt mätt/illamående utav det. För att enkelt kunna ta ett nötigt mellanmål så hittade jag för några månader sen ett superenkelt recept på hemmagjorda snickers som jag tänkte visa!

RAW SNICKERS BARS

Ingredienser:

- Choklad 75% kakao 100g

- Jordnötssmör ca 2 dl

- Saltade hackade jordnötter, mängd efter smak

How to:

Börja med att smälla chokladen i vattenbad. Häll sedan ut halva på en bakplåtsklädd form och ställ in den i kylen så det fortare stelnar. Under tiden värmer du jordnötssmöret i mikron ca 30 sekunder så den blir lättare att arbeta med. Rör därefter ner de hackade jordnötterna i jordnötssmöret och bred sedan ut detta på den stelnade chokladen. Häll sedan över resterande del av chokladen. För att fortare stelna kan du återigen ställa in plåten i kylen. VIPS & SMASK!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ett fruktigare mellanmål :)
Vissa dagar är motigare än andra och för mig brukar frukt kunna slinka ner som mellanmål när andra saker inte funkar alls.

Älskar denna fruktkombinationen. Banan, mango, passionsfrukt och jag ÄLSKAR att det nu kommer mer och mer jordgubbar till affärerna! Det är lätt en utav mina favvofrukter, kanske för att de påminner så sjukt mycket om sommaren<3

Likes

Comments

En quote jag hittade på en toa på en restaurang. Lite fin och peppande tycker jag.

För visst är det så det är. Din size är inget som värderar dig. Överviktig/underviktig är oviktiga ord för att beskriva någons egenskaper, men jätteviktig är jättefint :)

Likes

Comments

IN THE MAKING

Vem ska äta? 

​Vanligt förekommande hos människor med ätstörningar att de blir BEROENDE av att vara i köket för att baka/laga mat för att på så sätt hantera sin hunger. Däremot är de lika BEROENDE av att stå emot frestelsen att smaka och enbart bjuda andra på resultatet. 

Något jag strikt fick lära mig på de första behandlingsbesöken: ​Ska man baka måste man också smaka.

​Idag har jag bakat, vem ska äta? Jag. Om det går.

Likes

Comments

Jag vill ha mitt liv tillbaka, det är en sak jag är riktigt säker på.

Jag vill kunna umgås med mina vänner, kunna ÄTA med mina vänner. Känna att inte mat hindrar mig från att kunna vara den sociala människan jag är var.

Ha energi och ork. Få tillbaka VILJAN att styra upp någonting och göra galna, spontana grejer med mina vänner.

Mitt hår. Få tillbaka de fyra femtedelarna av håret som faller av i buntar när jag duschar.

Slippa gå runt och frysa. Är nästan konstant kall trots vinterjacka på våren.

Kunna koncentrera mig. Lära mig saker utan att känna mig hopplös och utmattad redan INNAN jag satt igång. Lägga tid på något man vill blir bra bäst på.

Mens. Jag vill kunna bli en mamma en dag. En stark och beundrad förebild till de som delar mina gener.

Slippa all ångest som kommer på köpet med dagens 6 måltider.

Slippa känna all press och iakttagelse vid måltider.

Däremot är min vikträdsla ett enormt hinder för att kunna låta mitt liv gå i uppfyllelse.

Borde det verkligen vara värt att se ut såhär och må som man mår?

Likes

Comments

Jag märkte ingenting först. Hade aldrig ens ställt mig själv frågan ifall det inte blivit så att flera kom och försökte uppmärksamma mig. Först min allra närmsta kompis (och familj), sedan klasskompisar, skolkamrater via andra tills det gick så långt att även lärare och folk jag inte känner lade märkte till att något förändrats. De syntes hur svag jag blivit, hur alla mina muskler försvunnit och kvar var inte mycket.

Till en början påverkade det mig inte speciellt mycket. Men nu…

Hår faller av vid minsta beröring, naglarna fliker sig, konstant frusen, grovt försämrad hud- och hårkvalité, yrsel, trötthet. Känslan av att inte kunna somna på nätterna längre på grund av kroppens inre orolighet.

Minns hur jag och mina tjejkompisar kunde skutta runt och hänga och klänga på varandra. Inte ens det klarar min lilla kropp av längre. Att hänga och klänga orkar den inte, den blir ostabil och viker sig. Lyssnar inte alls på vad jag vill.

Känslan av att leva i en pensionärs kropp. Jag är inte alls redo för det :(

Från en middag med min familj. Minns när jag kunde äta Chevré toast som förrätt INNAN varmrätten. Numera känns detta som en utmaning att få ner bara som varmrätt. 

Likes

Comments

Är inne på mitt tredje mål för dagen och är som vanligt mätt redan innan första tuggan. Det tar emot. Samtidigt vet jag att jag har tre mål kvar för dagen innan jag är klar. Sen kan jag få möta sängen och sova. Försöka iallafall. De få timmar sömn jag får är värdefulla och mycket viktiga för att orka med hälften av al​lt det som jag egentligen borde orka :( Sen är det uppstigning och återigen Ä T A. 

Mellanmålet blev en RAW BITE av smaken Spicy Lime som jag starkt kan rekommendera, god. Även Coconut är god om man nu gillar kokos. Men denna är nog faktiskt min favorit. 

Likes

Comments

På något sätt medför anorexi en slags blindhet. Hur en normal lunch/middag ser ut är mer främmande för mig än fysiska formler och biologiska termer. Det bidrar ju också såklart till att jag inte kan hantera mitt dagliga intag av mat själv, vilket visade sig idag…

Imorse klockan halv nio satte jag mig i bilen och rullade till ätstörningskliniken. Det första jag fick göra där var en kroppsgenomgång där de tog puls, samt BMI, vikt och längd kontroll. Eftersom jag inte vägt mig på två månader (vågen hemma är borttagen) så blev jag nervös när jag fick veta att det var dags. Trots mitt matschema med strikta regler på alla mina 6 måltider per dag så har jag lyckats gå ner i vikt. Och då har jag aldrig känt mig så mätt i hela mitt liv som jag gjort under de senaste knappa två månaderna.

Denna fight tar emot mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

Nu är iallafall jag och min mamma i bilen påväg till tävlingen med hästen. Till mellanmål blev det macka och till lunch Thaimat vilket brukar vara det enda jag kan få i mig när jag inte känner hunger över huvudtaget.


Mitt favvosnacks / naturgodis

Likes

Comments

Hur mentalt en ätstörning är kan vara okänt för de flesta. Många är omedvetna om mängden tankar som cirkulerar och tar över hjärnans kontroll. Normala tankar och rutiner vrängs och låter orealistiska för en sjuk.

"Det är väl bara att äta, vad kan hända"

Kan gå att jämföra med att ställa en frisk person framför ett 100 meters stup och säga:

"Kom igen, det är väl bara att hoppa"


Likes

Comments

Jag har inte alltid haft problem. Visst har det funnits en tid då jag kunde gå in i bamba utan att vara orolig för tusentals olika saker och utan att känna mig iakttagen. Visst har det funnits en tid då även jag kunde äta och samtidigt skratta och samtala med mina kompisar. Numera ligger fokusen istället på hur jag ska kunna äta så lite som möjligt utan att mina vänner lägger märke till hur lite jag faktiskt får i mig. Det finns flera knep och som drabbad av detta ätstörnings-monster blir man expert på att luras.

"Den ensamma köttbiten på min tallrik består nästan enbart av senor och fett. Oätbar.Potatisen har kokat för länge och de måste ha råkat tappa saltkaret över just min potatis. Oätbar. Även såsen är det fel på, där hittades tydligen ett hårstrå som verkligen inte tillhör mig. Också den oätbar."

Kvar på tallriken finns några enstaka, tråkiga salladsblad. Några äts upp. Långsamt, lååångsamt. Majoriteten av bladen används för att dölja det som kallas lunch men som ständigt ligger kvar på tallriken för att sedan hamna i soporna.

Jag har inte alltid haft problem. Visst har det funnits en tid då jag utvann energi av mat, istället för att lägga den lilla energin min lilla kropp har kvar på att dölja den…

Likes

Comments