Halloj!

Alla årstider har sin charm. Hösten kanske inte har det trevligaste vädret, men nu kan man äntligen ha på sig mysiga och varma kläder. Alla löven ändrar färg vilket jag tycker är jätte vackert. Hösten är en perfekt tid att göra saker inomhus. Man kan tända värmeljus och sitta under en mysig filt och se på film. Spela spel med familj och vänner. Dekorera huset med höstpynt. Dricka te och varmo'boj.

Det finns självklart saker som går att göra utomhus också. Till exempel plocka svamp, äpplen och päron. Gå på mysiga promenader i skogen. Det gäller dock att klä sig rätt. Regn kan komma när som helst och då gäller det att vara beredd.

/A

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tänk att djur kan göra en så lycklig 😊
De flesta har nog någon gång upplevt att ett djur gjort dem glad. Denna morgon var en sån gång. Jag var stressad och på väg ut till bilen. När jag öppnar ytterdörren kommer en av katterna fram. Av ren slump kollar jag mot stället hon kom i från. I mörkret ser jag ett par ögon. Jag tänker att det kanske är en av de andra katterna, men när jag tittar närmre ser jag att där ligger fyra stycken kattungar ca3 veckor gamla 😍
Jag visste att katten hade glömt sina ungar någonstans, men eftersom hennes förra kull inte klara sig så hade jag inte så höga förhoppningar om att denna kullen skulle klara sig.
Lyckan som spred sig i kroppen när man innsåg att kullen förmodligen kommer klara sig.
Att hitta kattungarna gjorde verkligen min dag. 😇

Likes

Comments

Jag vill vara stark. Jag vill vara smart. Jag vill vara duktig. Jag vill vara självsäker.Jag vill vara någon man kan vara stolt över.
Någon som är bra i skolan. Någon som kan klara sig själv. Någon som håller rent och snyggt. Någon som har talang. Någon som inte backar ur.
Men jag orkar inte vara allt det hela tiden. Jag orkar inte att alltid prestera på topp. Just nu orkar jag ingenting. Trots att jag har semester och inte ska vara stressad, så är jag stressad hela tiden. Stressad över att ifall jag inte klarar något eller ifall jag inte gör något så sviker jag någon.
Egentligen är det nog jag som stressar upp mig själv. Jag som tror att om jag inte presterar på topp så kommer ingen att gilla mig eller vara stolt över mig.
Eller är det samhället dom gjort att man alltid måste visa sina bästa sidor hela tiden för att bli accepterad?
Jag vill så mycket och har så många drömmar. Drömmar som jag vet inte kommer slå in om jag inte presterar. Drömmar som jag vet att jag inte har ork till att förverkliga. Inte nu i alla fall. Men jag hoppas att jag en dag har orken till att förverkliga dem.

Likes

Comments

Hej!
Ni vet de där barnen i filmerna där deras enda önska är att bli uppskattad av sina föräldrar; ibland kan jag verkligen relatera till barnen.
Det känns som att man gör allt för att få ett "åh vad bra" eller "så duktig". Men får man något "åh vad bra" och "så duktig" eller ett "tack" ?
Nej, istället säger dem "du glömde det där" och "varför har du inte.." eller så säger de ingenting alls.
Det värsta de kan säga är "du borde vara mer som.." fast de kanske aldrig säger just de orden, men man förstår att det är det de menar.
Är det ens lönt att försöka?
Det ända jag begär är ett Tack.
/A

Likes

Comments

Postad i: Tankar och funderingar

Hej!
Varför gör man kärleken så komplicerat?
Det finns så många som vill träffa någon att älska resten av livet. När man väl hittat någon som man gillar, varför är det då så svårt att säga till personen att man gillar den? För många är det förmodligen rädslan att personen inte känner samma sak. Fast å andra sidan ifall personen inte känner samma sak är det verkligen lönt att lägga ens tid på den då? Det bästa är nog att reda på hur personen känner så fort som möjligt. Om personen inte har känslor för dig så finns det garanterat någon annan som har det. Ifall personen har känslor för dig så är det ju jättebra.
Så våga satsa det lönar sig.
Don't waste your time not knowing.
/A

Likes

Comments

Postad i: Tankar och funderingar

Hejsan!
Ända sedan jag var liten så har jag och min tvillingsyster sagt att vi ska flytta hemifrån tillsammans. Vi skulle givetvis inte bo tillsammans hela livet, men i början, tills man är redo att bo själv.
Nu har vi kommit till det stadiet när båda vill flytta hemifrån. Båda är taggade men vi vet bara inte riktigt när och var vi ska flytta. Jag pluggar i Kristianstad så jag behöver bo någonstans där jag lätt kan ta mig till skolan. Min syster jobbar i Lund så hon vill ha lätt att ta sig dit. Detta är dock inte det stora problemet. Hon hade tänkt göra GMU vilket gör att hon måste bo där i ca 3månader. Så vi kan inte flytta tillsammans förens om ca 6 månader eller mer. När hon gjort GMU så finns det även en risk att hon flyttar ihop med hennes kille.
Hur ska jag göra? Jag vill inte bo själv än men jag vill inte heller bo kvar hemma. Just nu känns det som att det ända jag kan göra är att vänta.
/A

Likes

Comments

Hejsan!
Idag är det en sådan dag som man tänker sig att måndagar ska vara. Allt är grått. Det är kallt. Det regnar. En typisk måndag. Varför har det blivit så att måndagar är den dåliga dagen på veckan? Visst det kanske inte är så roligt att åka till jobbet och skolan. Fast å andra sidan, ifall du inte gillar att åka till jobbet och skola har du verkligen valt rätt då? Jobb är ju något som ska göras i princip hela livet och då måste man ju välja något som man gillar och brinner för. Skolan är också en sådan sak. Det är vägen till jobbet så om du har möjlighet, välj en utbildning som du gillar.
Försök göra måndagen till en positiv dag. Där du får en nystart.
/A

Likes

Comments

Hej!
Har ett litet dilemma. Som förmodligen inte är en så stor grej.
I gymnasiet så var jag och en tjej bästa vänner. Vi berättade allt för varandra och stod upp för varandra. Trodde jag... Jag märkte granska snabbt att allt jag sa till henne spred hon vidare. Hon gjorde hela tiden saker för att få uppmärksamhet. Jag fortsatte att vara med henne trots att jag visste att hon bara skulle såra mig. Jag gjorde det för att hon var en av de "populära". Hon behandlade hennes kille som skit, men han stannade eftersom han älskade henne. På fester skulle hon alltid vara fullast (trots att hon knappt druckit). När jag skulle ha fest fick hon alla att säga nej, med anledningen att det var förlångt att ta sig dit(40min med bil). Efter gymnasiet pratade vi knappt. Nu från ingenstans skriver hon till mig att en kille jag gillade har gillat och kommenterat hennes bilder. Hon tyckte det var konstigt eftersom de knappt pratat.
Allt jag vill göra nu är att varna honom för henne. Men hur gör man det utan att verka awkward? Ifall jag skriver till honom kommer han förmodligen bara tro att jag säger det för att jag är avundsjuk eller något. Vilket inte är fallet. Han är en jättebra kompis och jag vill inte han hon ska förstöra honom.
Som sagt det kanske inte är en så stor grej och jag bör förmodligen inte lägga mig i. Det kan ju också vara så att hans kommentarer och gillningar inte betyder något.
#tjejproblem
/A

Likes

Comments

Postad i: Tankar och funderingar

Hej!
Hur ska men reagera när någon i sin närhet har fått cancer? Denna frågan har jag ställt mig själv några gånger, men inte kommit på något bra svar. För ett tag sedan fick jag veta att min morfar fått cancer i gallgångarna, men det ar en godartad cancer som skulle gå att operera bort. När jag fick det beskedet tänkte jag att det var tråkigt men den skulle ju gå att operera bort så jag oroade inte mig.
När han skulle operera bort den så upptäckte de att den spridit sig till artären i leven. Vilket gjorde att de inte kunde operera bort allt. Den var dock långsamt växande.
Mamma berättade nyheten för mig. Först sa hon bara att de inte kunnat operera som de velat. Jag blev inte orolig eftersom jag trodde att de skulle lösa det på något annat sätt.
När jag fick reda på anledningen visste jag inte hur jag skulle reagera. Ska jag gråta? Skratta? Eller inte göra någonting?
Det är ju klart jag inte ville förlora min morfar, men samtidigt har han levt 80år och klarat en stroke utan några men, fått en pacemaker. Han har alltid varit aktiv och glad. Jag känner mig otillräcklig eftersom jag inte kan göra något åt cancern.
/A

Likes

Comments

Postad i: Tankar och funderingar

Hej!
Är det bara jag som känner att när man är över 18 så är man tvungen att skaffa körkort?
Redan innan jag fyllde 18 så var det folk som frågade om jag hade börjat övningsköra. När jag fyllt 18 kom frågan om jag hade körkort. Efter det får jag den frågan hela tiden. Speciellt från föräldrar till personer som redan har eller håller på att ta körkort.
Visst det hade varit skönt med ett körkort så att man kunde ta sig var man vill när man vill. Det folk inte tänker på innan de ställer frågan är ifall personen har råd och tid till att skaffa ett körkort.
Bor man på landet så kan det ta lång tid att pendla mellan skolan och hem(för mig ca 1h eller mer). När man kommer hem måste man fokusera på sina läxor, sen gå och lägga sig tidigt eftersom man måste till skolan i tid. Då finns det inte tid till att fokusera på körkort. Skulle man ha tid tillexempel om man inte pendlade så långt eller om man gjorde alla läxor i skolan och slapp dem hemma, så är det inte säkert att man har råd till att ta lektioner eller ens handledarkursen.
När jag väl tog studenten så var det flera personer som sa "nu har du ju tid till att ta körkort". Jo kanske det, men med vilka pengar? Jag fick ju inte längre något studiebidrag och hade inte lyckats hitta något sommarjobb.
Efter några veckor började folk fråga om jag hade skaffat ett jobb. Vilket jag inte hade. Jag gick till arbetsförmedlingen och tänkte att ifall jag går dit så borde jag väl hitta ett jobb ganska lätt. Tänk så fel man kan ha. Jag läste några jobb-annonser men insåg ganska snabbt att där inte fanns några i närheten och fanns där några så krävde de att man hade körkort. Arbetsförmedlingen var inte direkt till någon hjälp, när man kom dit så frågade de vad man ville jobba med, men jag hade ingen aning, eftersom det jag ville jobba med krävde vidare utbildning.
Med hjälp av min mamma och hennes kontakter så lyckades jag hitta en timanställning. Det var inget jobb jag ville jobba med resten av mitt liv, men det var åt minstone ett jobb. Jag gick upp kl 05 för att åka hemifrån kl06 eftersom jag började kl07. Jag jobbade till kl 15.30 och kom hem ca 17. Eftersom min mamma jobbade på ungefär samma ställe så kunde jag åka med henne. De dagar hon inte jobbade tog jag bussen (2mil från huset) kl 06. Jag kom sedan hem ca 18. Busshållsplatsen som låg närmst vårt hur (3km bort) hade inga bussar som matchade mitt schema (om jag inte ville gå upp kl 4).
Jag hade jobbat i ca 3 mån(i december) när jag fick reda på att jag blivit antagen till sjuksköterska utbildningen.
Så nu lär jag garanterat inte ha tid till att ta körkort inom 3 år.
Det här med att ha td och råd till att ta körkort är inte så lätt som folk tror. Låt folk ta det i sin egen takt. Era frågor lär antagligen bara stressa upp personen eftersom den inte kan göra något åt situationen här och nu. Har personen tagit körkort så lär ni förmodligen få veta det i sinom tid.

/A

Likes

Comments