Halva tiden har gått och vi har redan varit i Laos i drygt en månad. Vi anlände från Kuala Lampur i Malaysia till Luang Prabang kring tio tiden söndag den andra april. Då hade jag helst av allt bara viljat gå och lägga mig och sova på hotellet eftersom vi väntat i Malaysia hela natten och knappt sovit. Ändå var vi båda hungriga så vi bestämde oss för att äta först. När vi kommit så långt och blivit mätt i magen var klockan redan halv tre så det var inte mycket till någon idé att gå och lägga sig.

I Luang Prabang stannade vi ända till 26 april. Vi bodde på två olika ställen, båda väldigt centralt. Luang Prabang är verkligen inte så stort, ändå har dem rätt mycket attraktivt för västerlänningar. Mycket turism med mat och marknader. Det blev både jag och Bia förvånade över, vi hade tänkt att alla turister väljer att åka till Thailand och trott att Laos i princip var fritt från västerlänningar men ack så fel vi hade. Luang Prabang har nog till och med mer turism än huvudstaden Vientiane vilket är lite märkligt med tanke på stadens pyttelilla storlek. Jag är ändå väldigt glatt överraskad över människorna i Laos och deras vänlighet. Man känner sig så lugn och trygg här borta och så mycket hjälp och involverande har vi nog inte fått någon annanstans under vår resa. De är människor som är rätt fattig och inte har så mycket men som ändå inte tar åt sig själv mer än så att de klarar sig i vardagen.

Mitt i Luang Prabang slås en nattmarknad upp på gatan under kvällarna. Här säljs otroligt mycket vackra lokala hantverk och vävnader men också mat och efterrätter i stora mängder. Under dagen finns också rätt mycket god street food på gatorna att välja bland. Underbara crepes och olika mackor med färska grönsaker, med kött, eller med bär som en efterrätt. Mängder med den godaste advocadon jag ätit. De gjorde även fruitshakes på färsk frukt och is kross. Alltså, helt underbart gott och läskande i den här värmen. Mina tre favoriter blev kiwi, lime och passionsfrukt. 👅

Förutom att till en stor del av tiden ta det väldigt lugnt och ladda batterierna gjorde vi även en del roligheter. Vi unnade oss att äta och dricka gott varje dag, och på kvällarna strosade vi runt på nattmarknaden och inhandlade lite souvenirer eller annat fint. Vi besökte flera vackra tempel och var uppe och njöt av utsikten på Po Si Mountain. Under varma dagar badade vi i Mekong River där starka strömmar kunde föra oss framåt i floden likt en bana, riktigt roligt faktiskt 😃 Vi tog även mopeden ut till Kuang Si Waterfall och spenderade hela två dagar där. Kan vara det absolut vackraste vattenfallet jag har sett i hela mitt liv. Så naturligt och så bedövande sagolikt. Helt klara källor med turkost sötvatten i flera etapper som trappsteg. Alltså waow det går inte att beskriva och gör sig inte heller helt rättvis på bilder. Ett riktigt dreamland strax utanför Luang Prabang. Hett tips.👍

En annan utflykt vi gjorde var att bada med elefanter. Så majestätiska, mäktiga och vackra djur. Det är en av mina bästa upplevelser. Vi fick borstar att skrubba huden med och elefanterna dök in under vattnet så vi nästan föll av haha. De lekte med snabeln och stänkte vatten åt alla håll. Det var så glädjefyllt att få vara en del av. Man såg verkligen att elefanterna njöt av att vara i vattnet. Under vår tid i Luang Prabang blev det också buddhistiskt nyår, Songkran som firades med vattenfestival. Då går man inte säkert någonstans på gatan utan att bli nerdränkt i vatten. En härlig folkfest där verkligen alla deltar. Och jag måste säga att vattnet ändå är ganska upplyftande och behagligt i den heta värmen så det gör inte så mycket. 😅 Vi köpte stora vattempistoler och deltog i kriget, haha.💦 Vi träffade folk från Laos som vi umgicks med och drack några öl med på kvällen. 👍 Så roligt att Bia får prata sin dialekt och att han får vänner till höger och vänster här. En morgon under Songkran klev vi upp 06.00 så att vi kunde se på elefantparaden som startade på huvudgatan kring sju tiden. Det var en fin cermoni för att välsigna elefanterna i ett tempel. Så mäktiga och fina djur, verkligen något alldeles extra. 🐘🐘

En av alla dagar vi spenderade med att bada i Mekong river stötte vi på ett gäng småbarn som lekte i strömmarna i floden. Speciellt två tjejer fästes jag vid. Vi kunde inte förstå varandra men när Bia var iväg längre bort och badade kom de och satte sig bredvid mig på handduken. De bara tittade på mig och log, och det behövdes inte sägas så mycket mer. De fick lemonjucie som jag hade med mig. Sedan badade jag med dem, bustjejerna. Efteråt fick de varsin inbakad fläta och oj så glada dem blev. De hade sällskap med en liten kille också, och han var det lite mer uselt om. Han hade inga badshorts och de andra barnen retade honom för det. Kanske fanns det inte pengar där hemma till något sådant. Sedan när vi skulle gå och han klädde på sig bekräftades våra aningar. Han hade en av vardera från två olika skor, hans tröja hade decimeterstora hål här och var. Vi bestämde oss för att bjuda dem på middag. Och då visade det sig att de haft följe med andra barn påväg hit och att de lovat sina föräldrar att följas åt på vägen hem också. Haha vi skrattade lite men det slutade med att vi tog med oss inte mindre än sju ungar och gick och åt. Oj så glada de var. Och glada blev vi också av att se dem äta lite god mat. Men den här lillkillen kände man mest att man ville göra något extra för. När vi sagt att vi skulle ta med dem och gå och äta tog han tag i Bia och viskade att han inte var hungrig. När vi förklarade att vi skulle bjuda alla ja men då var han kanske lite sugen så han följde med ändå. När vi sedan åt var han full av aptit lilla vännen, och när ett annat barn tog hans kycklingfötter så sa han ingenting om det. Men då protesterade vi och sa att dem var till honom, alla hade fått lika mycket spett och ris och papayasallad att dela på. Lilla grabben, smal och kanske inte så van att gå ut och äta så han delade med sig han.❤ Senare på kvällen såg vi dem igen vid nattmarknaden, de plockade disk och hjälpte till med maten vid ett kvarter och när vi frågade, så berättade de att dem hjälptes åt och skulle jobba till stängning för att få ynka 4kr. Om det var vardera eller för att dela på det vet jag inte. Men det svider i hjärtat när man ser så små barn, tio år gamla kämpa i vardagen. De hade säkert skola dagen efter och skulle egentligen behöva sova, och bara få vara barn och leka.

Jag önskar vi hade stött på den där lilla killen igen. Hade så gärna velat ta med honom och köpa nya skor, badbyxor och tröja. Vi letade efter honom medan vi var ute och promenerade i flera dagar. Vi såg inte heller till honom vid badplatsen nått mer. Jag hoppas han får det lite lättare i framtiden och att han kan leva ett bra liv och vara lycklig trots allt ❤

Våra sista dagar i Luang Prabang blev ännu lite mer jobbig. Vi satt uppe en kväll på Po Si Mountain, på en bänk och pratade och njöt av utsikten. Jag hade min väska på backen under bänken. Vi började vandra vidare och när vi förskräckt fem minuter senare upptäckte att väskan inte var med oss sprang vi tillbaka så fort vi bara kunde. Men då var väskan redan borta. Det hade suttit tre andra killar uppe på berget med oss och alla dem var också borta. Antagligen var det någon av dem som sett att jag glömt väskan och tog sitt tillfälle. Fort gick det. Det var så himla typiskt också för just den där kvällen tänkte vi hyra en 24h moped och för att få göra det måste man lämna sina pass som en säkerhet för dem så att man verkligen kommer tillbaka med mopeden. I väskan hade jag alltså haft båda våra pass, min mobil (andra gången den förloras under den här resan) ca 3000kr i kontanter, mitt körkort och vårt enda bankkort (Bia hade sedan tidigare blivit av med sitt). Så nu stod vi där utan bankkort och pass. Vi polisanmälde händelsen samma kväll. Men det skulle komma att bli en lång historia av fortsatt trassel.....

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Tillbaka till Bali och vi valde att spendera den sista veckan i Jimbaran. Det ligger lite söder om Kuta men ändå nära till flygplatsen. Vi bodde på Jimbaran Lestari Hotel & Reseidence, ett mycket fint hotell med bekväma rum och pool. Det var varmt och soligt under hela den här veckan så vi spenderade de första dagarna vid pol

helst affärer eller restauranger höll öppet. Vi fick äta på hotellet. Inte ens typ 7 eleven eller liknande var öppet. All transport var inställd, det fanns inga bussar, bilar eller taxis på gatorna. Till och med flygtrafiken var klippt till och från Bali. Helt otrolgit, jag har aldrig varit med om något liknande, så tyst och stilla. Indoneserna är verkligen ett folk djupt hängiven sin tro. Man kan ju fundera hur det fungerar med ambulans och sjukhus en sån här dag, men klart måste de väl hålla viss verksamhet öppen men som det såg ut så låg landet verkligen helt stilla, en märklig upplevelse!

Resterande tid kvar hyrde vi moped och åkte för att utforska kusten runt om längs södra delen av Bali. Vad otroligt vackert det var! Vi upplevde och njöt av fina tempel, mäktiga utsikter och otroliga stränder. Vi besökte platser som Dreamland Beach, Padang Beach, Uluwatu Temple, Balangan Beach och Pura Segara Tegalwangi. Verkligen något att se!

En annan rutin som vi fick in var att vi varje dag åkte och besökte en lillvalp som vi fäst oss vid. Vi fick syn på honom när vi åkte förbi inne vid några smågator i ett boendekvarter. Han låg på trappan upp till en helig plats där indoneser ger till exempel ris och blommor som gåvor till sina gudar. Där på trappan låg han alltid, han hade gjort detta till sitt hem. Första gången vi fick syn på honom åkte vi förbi med mopeden och han skällde ivrigt på en moped framför oss, sedan sprang han över vägen och in i buskarna och gömde sig. Vi stannade och gick försiktigt fram mot honom. Han var rädd. Vi sträckte ut handen och lät honom nosa och själv komma till oss. Nyfikna som valpar ofta är så vann han snabbt över rädslan. Han var otroligt kjelig och njöt av uppmärksamheten. Han ville gosa och slickade på oss konstant. Lillgrabben alldelses ensam, och smal var han. Han hade en stor bula i pannan, lika stor som halva hans ansikte och först trodde jag att det kunde vara cancer. Vi kom tillbaka senare samma dag med en burk sardiner i tomatsås och han slickade upp varenda droppe. Sedan visade han ivrigt sin tacksamhet och slickade och gosade med oss nonstop. Detta trots att vi såg att han plågades av en svår klåda. Han kliade sig hela tiden, kanske hade han loppor eller någon annan ohyra som åt på honom. Stackars liten. Han bet sig själv och kliade så att han pep i smärtor. Önskade man kunde göra något mer, skulle vilja ta honom från gatan, ge honom någon behandling för ohyran och ett skönt bad. Vi kom tillbaka varje dag med mat och myste en stund och såg magen sakta växa. Alltid var han på samma plats och väntade på att vi skulle komma.

Andra dagen hade bulan i pannan spräckt till ett sår som höll på att läka. Det var då vi förstod att någon måste ha slagit honom. Ingen annan hund skulle kunna orsaka en sådan skada och på ett sånt ställe. En hård smäll på ett precist område. Om hundar bråkar så bits och rivs de ju så att det syns på fler ställen. Kanske var människorna arga för att han åt upp maten som var tänkt till deras gudar, jag vet inte. Men hur man kan göra så mot en oskyldig och alldeles nykläckt liten valp är oförståeligt. Hur kan man förvänta sig att han ska förstå sig på den här världen med människans egna illusioner om dyrkan. Det är så orättvist och avsmakligt. En dag när vi kom med mopeden var han plötsligt inte där. Vi åkte runt området och letade. Han kan ju inte ha tagit sig sepciellt långt, liten som han är. Sedan brukar ju vildhundar känna att de tillhör en speciell plats och även om de vandrar långt på dagen återvänder de alltid på kvällen till den plats där de känner sig hemma. Vi kom tillbaka senare på dagen och även igen på kvällen men han var inte där. Jag började känns mig orolig, vad kan ha hänt? Har någon slagit ihjäl honom? Har han blivit påkörd? Eller kanske någon vänlig själ har tagit in honom och gett honom det hem han förtjänar. Hoppas det.

Dagen efter var vi tillbaka och letade men han fanns inte någonstans. Det var då vi såg det förskräckliga, han låg slängd i vattnet i kanalen, tarmarna hängde ut och flugorna åt på honom. Han hade blivit påkörd. Både jag och Bia brast ut i storgråt. Fina lillgrabben, förtjänade ett liv med kärlek och större värde, de fick bara inte sluta så här. Och jag kan inte låta bli att känna skuld i detta. Kanske hade han klarat sig mycket bättre om vi aldrig hade stannat mopeden och visat honom värme. Han var så rädd när vi träffade honom. Kanske hade han trott att det var vi som kom med mopeden och sprungit ut på vägen för att möta oss. Det får vi aldrig veta. Men kanske hade han klarat sig bättre om vi inte varit med i bilden. Och ändå vill jag också tro att vi gav honom värde i det korta och usla liv han fick. Kanske var vår vänlighet den enda värmen han någonsin känt ifrån någon. Liten och övergiven som han var. Usch, det är så uselt.

Det får mig också att tänka på djurindustrin som finns där hemma. Där avlar vi fram korsningar av djur som inte är naturliga och som blir sjuka av sin egen oproportion. Detta bara för att djuren ska bli så söta som möjligt. Sedan säljs dessa hundar för tiotusentals kronor. Vad är det som ger dem hundarna ett sådant värde i jämförelse med den här lillfisen som inte var önskad eller värd någonting för någon? Det känns ruttet och så orättvist. Så många gatuhundar som vi har sett under vår tid utomlands. Som kämpar för sin överlevnad, ensamma, oönskade, och som alltid får gå hungriga. Det får mig att vilja göra någonting annorlunda. I framtiden önskar jag öppna mitt hem för gatudjur. Att lyfta dem från gatan och ge dem ett hem med kärlek. Och vetskapen om vart de kom ifrån kommer att ge mig en sådan tillfredställelse som inte går att köpas för några pengar i världen. Det är vad jag önskar. Och den här lillgrabben kommer alltid sitta inbränd i mitt hjärta. Om det bara hade kunnat sluta annorlunda. Jag hade viljat tagit honom med mig hem till Sverige. Jag känner mig ansvarig för den här hunden, han var min första egna hund. Så känns det. Jag bara hoppas att han har det bra där han är nu och slipper lida mer. Lillfisen.

Likes

Comments

Vi åkte till Gili T med motorbåt från Padangbai. Det tog ca 2h men var ändå en jobbig resa eftersom min mage var jätte orolig. Väl framme checkade vi in på Baleku guest house och skulle stanna här i 7 dagar. Jag hann bara komma in så fick jag slänga mig i sängen. Var helt slut i kroppen, sov flera timmar och sedan satte magkrämporna igång. Antagligen hade jag fått i mig nått skit, kanske matförgiftning eller någon dålig bakterie, jag vet inte riktigt. Men illa var det i alla fall. Blev sängliggandes i tre dygn och pallrade mig till slut iväg till doktorn när det bara inte gick att stå ut längre. Alltså vilken buksmärta, har nog aldrig varit med om något liknande. Man kunde se min mage röra sig upp och ner och runt och det gurglade konstant. Buken svällde och var stenhård och jag fick hög feber. Värst av allt var ändå smärtan. Det var som magen knöt sig i kramp attacker och jag hade svårt att gå och sitta eller överhuvud taget röra mig för mycket. Hemskt! Jag hade ifrån Sverige med mig biofolac som är goda bakterier och vätskeersättning. Det blev bara det jag drack plus lite utslagen Coca Cola i mer än fyra dagar. Snacka om svag i kroppen efteråt! Var inte riktigt så jag hade velat börja vår utflykt till Gili Island, men är och andra sidan tacksam att jag klarat mig så pass bra hittills. Sånt som hör till resandet antar jag. Hur som helst så blev jag sakta men säkert bättre efter medicin från doktorn.

Resterande tid i Gili T försökte vi använda och njuta av så gott som möjligt. Vi cyklade runt hela ön, åt god mat, gick lite på marknader och solade vid stranden. Fantastiskt fina solnedgångar här måste jag säga, otroligt vackra och färgstarka, helt magiskt!

Sedan tog vi en båtutflykt över en heldag och snorklande runt alla tre Gili öarna. Fick bland annat se Fish Garden med många stora sting av olika färggranna fiskar. Vi fick med oss bröd och fiskarna åt direkt ur våra händer 🐠🐟👏👀☀🏊 Sedan såg vi också jättesködpaddan och kunde simma alldeles intill 🐢🐢😍 Mäktigt! Vattnet runt Gili är otroligt klart och turkost, mer än vad jag någonsin sett någon annanstans faktiskt! Vi avrundade dagen med mat på Gili Meno som är den lugna ön, och åkte sedan tillbaka hem. En riktigt läcker dag och det hela kostade oss mindre än 70 kr! Efter det tog vi också vår egen utrustning och snorklande längs strandkanten på utsatta områden och fick även här se två stycken havssköldpaddor. Såg även mängder av färggranna fiskar i olika form och storlek. En stor bläckfisk och en och annan ål.. En ål var lejopard mönstrad 😱 undrar om den var giftig eller bara ville se giftig ut för att skrämma bort rovdjur, hhhmmm 😏 Något mer skrämmande och farligt vi fick syn på var både en lejonfisk och en stonefish 😲 Önskar nästan att jag inte hade sett dessa påvägen upp. Sjukt farligt!

Vår sista dag i Gili Trawangan tog vi och provade på djupdykning. Något vi länge suktat efter och funderat kring. Hela förmiddagen ägnades åt utbildning i poolen. Vilket var både roligt och givande. Måste säga att vår gruppledare var otroligt pedagogisk och effektiv så det kändes väldigt bra. Men både jag och Bia var ändå nervösa när vi 3,5 timmar senare skulle dyka i på 12 meters djup och öppet hav. Där det dessutom sades kunna finnas hajar 😁 Nog för att de mestadels skulle hålla sig till 20 meters djup men en och annan kunde tänkas simma förbi sades det. Oh my 😆 Tur hade vi och ingen haj i sikte! Bia hade lite problem med ont i öronen på väg ner och fick ta det långsamare, men kom så småningom ner och med tryckutjämning så gick det sedan bra.

Vi var nere i cirkus en och en halv timme och alltså waaaoooooww 😍😍😍 Jag är helt såld. Det är som en helt ny värld där nere. Att dessutom fritt och obehindrat kunna simma omkring och njuta (och andas!!) var bara oslagbart. Detta är något jag vill utforska mer och i framtiden skaffa certifikat och dyka obehindrat. Här nere på bottnen fick vi också njuta av en gigantisk havssjöldpadda. Det fångades inte riktigt med på filmen tyvärr men jag simmade längs med den flera tiotal meter fram och var så nära att jag hade kunnat röra vid den. Den vred på huvudet och tittade på mig och fortsatte sedan simma vidare med mig på sidan om. Alltså kroppen var nog lika stor som min (minus benen). Och med kisande ögon och en mun som liksom drogs uppåt nästan som i ett leende 😏😻 He got me! Man blev barn på nytt och det kändes ungefär som att vara en fisk. 😉😍😂😅 (Jag trodde nog själv det medan jag var där nere hehe.)

Bia och en annan kille fick slut på syrgas snabbare och avbröt därför dykningen lite i förväg medan jag och två andra tjejer fick fortsätta fram ett litet tag till. Detta är bland det bästa jag gjort, är helt lyrisk. 🙆 Något jag verkligen rekommenderar om det är någon som varit sugen på att testa men inte riktigt kommit sig för. Do it!! Vilket sagoland😍 💙🐢🐳🐚🐠🐠🐟🌱☀🌾💧💦👙💛💚 Vi kommer absolut inte låta detta bli vår sista gång!

Tack och hej för mig 👋😘

Likes

Comments

Ubud var helt fantastiskt. Vi bodde där i åtta dagar och tog in på ett lyxigt hotell och unnade oss det där lilla extra. 🙏 Kan starkt rekommendera Pertiwi Bisma 1 där vi bodde, om ni någon gång får vägarna förbi Ubud. Ett mycket fint hotell med underbart mysiga rum, två pooler alldeles intill en djungel, otroligt bra service och med en frukost ifrån himlen. Det låg nära till allt men ändå lite avsides så att man kunde koppla av och njuta av lugnet. De första dagarna gjorde vi precis det, bara njöt på hotellet och lyxade med god asiatisk frukt vid poolen.

I Ubud hyrde vi moped och åkte runt mycket. Det går ju snabbare så att ta sig fram och man tar sig på längre avstånd än till fots. 😉 Även om jag gillar att promenera. Det gjorde vi en del ändå, bland annat gick vi mycket på Ubud central market och i övrigt runt i kring centrum. Här köpte jag även en stor, klumpig och tung skål (?!) som jag nu släpar med mig på resan. Var ju ett måste hehe, men fin är den i alla fall och jag tänker att den får bli ett minne härifrån. Men, det är ju så typiskt mig att köpa dem mest onödiga sakerna som jag egentligen inte alls behöver. Ooops...😁 Hur som helst, kring Ubud fanns det också väldigt mycket fina tempel och vackra hus och det är inte fullt lika stökigt som Kuta även om trafiken är galen.

Vi tog mopeden en dag ut till Sacred Monkey Forest och spenderade tid med dem luriga aporna. Verkligen en tjusning! Jag har så här i efterhand en liten hat-kärlek till dem små djuren hahah och jag ska berätta varför. 😅 Riktigt fina och intelligenta är dem, väldigt snabba när det väl gäller och smått luriga. Man fick hålla i sina saker ordentligt för dem är dessutom riktigt duktiga tjuvar. 🙊🙉 Vi hade i förväg köpt med oss en påse bananer och vi hann inte ens komma förbi entrén innan vi höll på att bli av med hela påsen, haha. Kanske lite dumt av oss att tro att det skulle gå men efter lite trix och fix lyckades vi klämma in alla bananer i Bias fickor och i min lilla väska. Men lätt blev det inte. Ibland hann jag nätt och jämnt öppna väskan innan jag hade en apa flygandes mot magen. Sedan tog han bananen och försvann innan jag ens hunnit fatta vad som hänt. 😉🍌🍌

Vet inte varför jag alltid lyckas bli måltavla när det ska jävlas men så är det tydligen. Alla djur tycks älska Bia. Kanske känner de av att jag är lite misstänksam eller rädd, jag vet inte riktigt. Men Bia klarade sig såklart hur fint som helst under hela dagen. Mig skulle aporna dra i håret och i öronen. En av aporna snodde mitt örhänge och en annan liten var så djärv att han lyckades krypa in i min tröja och dra i navelsmycket 😂😂

En annan apa satt oberört och myste när jag klappade honom och i nästa stund var han helt plötsligt redo för attack, inget hann hända som tur är eftersom jag backade undan illa kvickt. Bia har fångat det riktigt bra på bild som ni kan se här nedan. 🙈🐒 Värst av allt blev det i alla fall när vi försökte få till en bra bild med en söt miniapa som nog inte var alltför gammal. Vi var då lite avsides från alla andra människor och därmed också alla vakter, och stod själv på en stig in i apornas djungel. Den här lillapan var kvick och nyfiken, och klättrade själv upp på oss men plötsligt hände det något som han inte riktigt gillade så han började låta och antagligen ropade han på hjälp, för snabbt kom hela tjocka släkten till undsättning. Flera stora hanar dundrade mot oss och alla aporna skrek. Vad gör vi?! Frågade jag i stigande panik. Stå stilla bara sa Bia, super lugn som han alltid är. Så i brist på ett bättre förslag kröp jag in i hans famn och blundade. Flera apor dundrade ner på våra ryggar, axlar och armar. Strax skriker jag till och får vifta med benet rejält för att apan som har bitit sig fast ska släppa taget. Det var droppen och i min panik småspringer jag undan framåt där flera människor har samlats och tittar på oss. Bia kommer efter och aporna verkar nu ha lugnat sig och stannar kvar där dem är. Som tur är så hade apan som bet mig inte bitit in i huden utan mera klämt, säkert för att varna mig. Ändå fick jag två stora blåmärken på vaden efter det. Alltså haha, och såklart har Bia undkommit utan så mycket som en skråma. 😅😅

Trots allt har vi nog bara oss själva att skylla. Det var vi som så gärna ville ha kort med aporna. Det är ju faktiskt deras hem och det är vi som är gästen. Kan inte ens tänka mig hur stressade aporna måste vara med alla människor som dag ut och dag in går runt i skogen alldeles ivriga att få sina bilder med aporna. Och vi var precis likadana. Egentligen en ganska dum idé om ni frågar mig nu 😆 Lesson learned! 🙋 Och aporna är ju ändå bara alltför urgulliga!! 😍😍😍

En annan fin plats vi besökte kring Ubud var Tegalalang Rice Terrace. Vi tog mopeden ut dit två gånger faktiskt. Otroligt stort och vackert risfält i trappstegs etapper. Verkligen mäktigt att se!

Det var nog allt för den här gången. Kraaam så länge 😘😘

Likes

Comments

Vi kom fram till Kuta med flyg omkring midnatt och hade sådan tur att vi hade gångavstånd till hotellet och en 24-timmars reception så det var bara att checka in och falla bums i säng. Vi var skapligt trötta eftersom vi varit på resande fot i ett dygn. I kuta stannade vi i 6 dagar. Vi strosade runt på marknader och kollade i miljontals stånd och affärer. Det blev lite shopping såklart och jag köpte flera toppar, shorts, en klänning och smycken. Beachwalk var ett fint område med flera gallerior, McDonald's och lite annat västerländskt.

Kuta är nog ändå den mest välutvecklade staden på Bali, och staden med mest rörelse. Trafiken var otroligt hektisk och smått kaotisk, som överallt annars på Bali. Det tog lite tid innan vi vande oss vid de smala vägarna som ofta delas av gående, lastbilar, bilar och mopeder samtidigt. Vilket samarbete! Har nog dock fortfarande inte vant mig vid alla mopeder som kör om i raketfart på både in och utsida om bilarna... 😁😁

Kuta beach är Balis längsta strand och ligger i hjärtat av Kuta. Mycket fint. Vi bodde lite utanför själva stadskärnan och i början promenerade vi runt mycket, jag tycker man får se mer så, motför om vi bara skulle åka runt hela tiden. Vi hittade in till en och annan indonesisk bakgata och hamnade tillslut mitt upp i någon familjs middag. Det blev nästan vårt favoritställe. Och dit gick vi och åt flera gånger efter det. De serverade stekt nästan friterad Catfish med ris, grönsaker och en stark sås. Det kom även med någon sorts friterade smör "smulor" som var otroligt krispigt, fett och gott. Allt detta för 12.000 Rp vilket är så lite som cirkus 8kr. Man får nästan dåligt samvete fast o andra sidan köper jag hellre mat direkt av den här familjen än att gynna någon stor matkedja. Plus att familjen faktiskt kan köpa bra råvaror eller annat för dessa 12.000 Rp.

Massage var en annan sak som var otroligt billig här i Kuta. Vi var på både 1 timmes helkropps massage och rygg massage, båda för endast 34kr vardera! 🙏🙏🙏

Höjdpunkten med Kuta var nog för mig ändå Waterbom Bali - Asiens största vattenpark. Där blev jag som barn på nytt och måste givetvis prova på och åka varenda rutschkana de hade, liten som stor 😂😂👍 Helt slut med både skrapsår och blåmärken när dagen var över men så kul har jag nog inte haft på ett bra tag!!

Ha det gott så länge. Puss och kram 😘

Likes

Comments

I Cairns som blev vårt sista stopp i Australien stannade vi i 14 dagar. Första dagarna promenerade vi längs stadens alla gator och kikade i olika butiker och gallerior. Sedan spenderade vi två dagar på Cairns Esplanade lagoon och solade och bara kopplade av. Något jag verkligen älskar med Australien är alla kommunala pooler och konstgjorda stränder som i princip varje större stad har. Eftersom det inte är säkert att bada var som helst så är det helt perfekt (och helt nödvändigt för den delen ☀☀😅💦). Något Sverige gärna kunde få ta efter tycker jag. Helst mitt i stan som här borta, för att bryta av i betongen. 😉🏊🍍🌴

Hur som helst, efter några dagars ledighet tog vi in på hostellet Waterfront som låg alldeles framför esplanaden och mitt i Cairns city. Då satte vi igång med en rejäl bilstädning. Det tog två hela dagar att få allt gjort. Det var invändig och utvändig skrubbning, diskning och städning av all utrustning, tvätt av sängkläder och invändig dammsugning 💪 Och allt detta under starkt solljus och 40 graders värme 😓 puuuuuh. Därefter kunde jag börja ta kontakt med alla dem som visat intresse då jag la ut en annons i december om bilen. Vi hade förhoppningar om en snabb och smidig affär eftersom vi så fort som möjligt ville boka nästa flygbiljett och komma iväg till Asien. Vi såg att priset kunde svänga något otroligt från dag till dag på flygbiljetterna så det skulle bli skönt att få allt gjort och komma iväg. Det hade ändå varit ett 30tal personer som skrivit och som ville köpa eller se bilen. Vissa hade varit ganska påträngande och ringt flera gånger personligen till oss och viljat lägga in en summa för att vi skulle reservera bilen åt just dem. Så vi trodde ju att åtminstone en av dem skulle vilja köpa bilen. Men icke, visade det sig...

Av alla jag hörde av mig till var det bara ett fåtal som överhuvud taget svarade, och av dem hade alla redan hittat och köpt en annan bil eller var av olika anledningar inte längre intresserad.😬 Paniken började växa lite i mig eftersom vi ägnat mer tid än planerat av att semestra och varit rätt självsäkra på att bilförsäljningen skulle gå smidigt till. Nu rann dagarna bara förbi och där stod vi med lilla skruttan🚙. Av dem 30 som vi kontaktat var det bara en av dem som fortfarande ville träffas och se bilen. Vi bestämde möte samma dag och lät honom provköra och kika på bilen. Sedan ville han fundera och skulle kolla upp några saker med Södra Australiens transportcentrum. För det var ju också en annat litet bekymmer att vi skulle sälja ett fordon i en annan stat än där vi köpt den. Med facit i hand så är Australien ett ganska krångligt land att köpa bil i där lagar och trafikregler skiljer sig mellan staterna. Vi hade ändå försäkrat oss om att försäljningen skulle gå lagligt till men den skulle dessvärre bli ganska osmidig för köparen. Han som kikat på bilen lovade ändå höra av sig senare under eftermiddagen. Timmarna gick och sedan dagarna men vi hörde ingenting...

Jag tog bort och lade upp min gamla annons på nytt på samma ställe där jag tidigare annonserat och hoppades på så sätt att kunna få lite färskare intresseanmälningar. Det verkade fungera eftersom vi gick några fler napp. Vi bestämde träff och visade bilen. En farbror ville köpa den på plats och hade kontanter men bjöd $2000 och vi hade begärt $2500 det är ca 3500 kronors skillnad. Och visst ville vi sälja snabbt men hade ju å andra sidan några fler på tråden som kunde tänka sig $2500 så vi bad om att få fundera och återkomma. När vi dagen efter hörde av oss och sa att vi kunde gå med på det, så hade han redan köpt en annan bil 😑 Alltså oddsen på det...

Dem andra visade det sig, ville ha några dagar eller rent av någon vecka på sig innan de kunde mötas upp och se bilen så där stod vi frustande och stampande igen...

Efter lite knåp träffade vi tillslut en Australisk familj som fick provköra bilen och som var verkligt intresserade. De ville dock ta bilen till en mekaniker för ett "Road worthy certificate" Något som tillämpas i Queensland men inte i Södra Australien där vi hade bilen registrerad. Det är en slags besiktning. Så dagen efter följde vi med dem och tog bilen till en mekaniker. Det skulle visa sig bli snäppet värre på denna långa historia. Bilens styrningsystem hade tydligen blivit spräckt och det läckte olja från styrningen. För att komma åt problemet skulle man behöva lyfta av hela främre hjulparet från karossen och det var denna process som skulle bli kostsam. Själva nya delen i sig kostar inte så mycket utan själva jobbet med att ta isär bilen - hela 7000kr!! 😱😱 Vi hade under vår tid med bilen inte märkt av något problem och när vi köpte bilen och tog den till en mekaniker var det inget som togs upp då. Vi blev smått förvånade men man får ju faktiskt vara tacksam att inga komplikationer uppstått på vägen medan vi kört bilen i alla fall. 🙏

Hur som helst erbjöd vi oss att sänka priset med kostnaden för att laga bilen alltså $1500. Mekanikern sa också att detta var i princip den enda komplikationen med bilen och att den i övrigt var mycket välbevarad.

Och lyckliga vi hade sådan tur att familjen ville möta oss halvvägs och gav alltså $1800. De kostade alltså själv på bilen med pengar till oss och lagning totalt hela 19.000 kr! Men som sagt en mycket bra och pålitlig bil i övrigt och med (australiskt perspektiv) låga körda km.

Och mycket nöjda är även vi trots allt! Vi hade i förväg lagt på priset vi köpte den för, dels för att den köptes mycket billigt eftersom dåvarande ägare varit väldigt angelägen om att sälja och sen lade vi även på pris med tanke på madrasser, spiskokare och övrig campingutrustning vi köpt till som följde med bilen. Så om man kollar i backspegeln har vi fått ut otroligt mycket bra utav vår lilla pärla. Den har tagit oss kors och tvärs längs detta landet, den har varit en stor trygghet och bitvis fungerat som vårt hem. Vi har sparat en massa pengar som annars lagts på boende tack vare den och dessutom fick vi igen i princip alla pengar vi lagt ut!! 🙏 Kostade oss cirkus 13.000kr och såldes för 12.400kr, trots fel som behövde lagas. Är otroligt tacksam över våran tur med bilen och allt vad det innebär. Har även lärt mig ett och annat påvägen så det har varit en nyttig upplevelse, verkligen.

Med bilen såld kunde vi äntligen titta på flyg och boka vår resa till Bali. Något jag trodde skulle vara billigt här var resor Asien och Australien i mellan eftersom de ligger så pass nära men till min stora förvåning kunde så kallade sista minuten flyg kosta upp emot 12.000kr - enkel resa! Efter mycket sökande och letande kring olika datum och obekväma tider lyckades vi ändå hitta flyg för ca 2500 per person och så fick det bli! 😊 Det blev ett uppehåll i Darwin på 12h men det gjorde inte så mycket. Vi kom fram till Bali vid midnatt och hade sådan tur att det var gångavstånd från flygplatsen till hotellet, och att receptionen var öppen 24/7! Sedan bums i säng för två utmattade men glada och tacksamma resenärer 😴😴💤💤

😘😘 Until next time! xoxo

Likes

Comments

På vår väg mot Cairns stannade vi till på de mest fantastiska platserna. De var nationalparker och vattenfall, regnskogar, höga bergshöjder och parker med en massa historia. Helt otroligt vad naturen har att ge. Vi lade av några extra dagar av vår bilfärd till att upptäcka allt runtomkring vår väg uppåt och tacka gud för det!! Några av mina absoluta favoriter på hela vår Australien resa kom att ligga här. Mellan Townsville och Cairns har vi alltså besökt: Wallaman Falls, Josephine Falls, Paronella Park, Babinda Boulders och Barron Falls. Nedan följer vår fotosumé av dessa vackra platser, titta och njut 😉 Cheers!

Likes

Comments

Det stora barriärrevet var verkligen en upplevelse, har känt allt ifrån skräckblandad förtjusning till lycka och varit barnsligt upprymd! 😂😂 Det började dock med ren skräck - Och det var på vippen att jag vägrade att över huvud taget hoppa i...

Sealink som vi hade bokat med hade i princip bara gett oss en karta över snorkelspåret och lämnat oss där. När vi också sa att vi hade egen utrustning med oss så var det ju helt underbart tyckte dem. I katalogerna vi tittat i inför utflykten var det fullt med bikini badande turister och vi hade också frågat henne om hur det skulle fungera och försäkrat oss om att det skulle vara fler än oss där, och jaaaA då, det skulle visst krylla av folk. Vi hade även uttryckt en viss oro för hajar osv men enligt henne var det absolut inget att oroa sig för, de satte ut bete för att leda bort alla eventuella hajar som skulle närma sig kusten och de hade inte haft någon olycka så länge hon jobbat där försäkrade hon oss. Det lät ju bra. 😅

Men, när vi väl kom dit så började det hela med att vi inte såg en enda människa - varken badande eller snorklande. Sen vidare längre fram satt det stora skyltar uppsatta som varnade alla att stranden ej patrullerades av livvakter och att man fick bada på egen risk. 😦 Dessutom varnade dem också för Maneter, både stora och små i området. Texten löd "Varning snorkla över huvudtaget inte utan skyddssäker våtdräkt." Vi blev lite smått chockad, kvinnan på Sealink hade då inte nämnt något om någon våtdräkt över huvud taget! Och bilderna i katalogerna tänkte jag vidare, snacka om vilseledande när exakt alla där hade endast bikini eller baddräkt på sig..

Jag blev lite svettig och började googla hur pass allvarligt det kunde gå om man bränts av diverse olika maneter, läste om både hjärtstopp och otäcka allergiska reaktioner... Ja men herregud vågar vi bada här??!! Om det värsta skulle inträffa vad kan man då göra åt det tänkte jag och sökte vidare... Motgift?! Jo man skulle alltså söka upp läkarvård omedelbart och skrapa tentaklerna som ofta krokar sig fast under huden med något hårt plastigt, exempelvis ett kreditkort och hälla rikligt med vinäger över brännsåret. Vinäger tänkte ja, åh men vad bra för det finns ju utsatt på exakt varenda strandområde här i Australien, det har vi sett överallt och vinäger ska visst vara bra för alla möjliga olika sorters gifter och bett. Nå, tror ni det fanns någon vinägerflaska utsatt vid den här stranden? 😆 Inte en droppe kan jag säga. Ja men vad gör vi sa jag till Bia, vågar vi det här? Både han och jag var lite skraj ska jag säga (Jag kanske lite mer än han. 🙈)

Men på med mask och snorkelfötter och i kom vi. Jo det gick väl bra till en början, men lite otäckt tyckte jag att det var med de flera meters långa koraller och alger som bitvis täckte botten som en hel skog down under så man inte alls såg bottnen eller vad som möjligtvis gömde sig där under. Min fantasi satte igång med diverse olika skräckscenarier och jag har väl sett lite för mycket film för att det ska vara hjälpsamt i ett sånt här läge. 😉 Låter väl inte så farligt här kanske tycker ni men jag kan säga att bitvis var jag så rädd att jag nästan blev arg på Bia och tyckte att han inte fattade nått 🙊 Och ensamma var vi och djupt ut var vi också.. Till råga på allt ser vi otroligt många av den livsfarliga Stingrockan - De är tydligen mycket vanliga här i barriär revet. De väljer åtminstone hellre att ta till flykten om de kan, än att attackera men alltså ändå, man kan aldrig förutse hur djur kommer att reagera! 😱😱 Några maneter fick vi tacksamt nog inte syn på men vad värre är... - När vi simmade längs några stenblock och kollade på sting av vackra färggranna fiskar simmade 1-1.5m lång haj förbi.. Panik fick jag, upp på stenblocken fort som f****n och skrapa upp både lår och knä som en annan strandsatt säl. 😵 Från en bro försöker vi fota han, fick några inte så värst skarpa bilder som ni ser ovan. Men ja, de ger ju en idé. Nog för att han säkert var rätt ofarlig och letade efter fisk att äta men alltså inte skulle jag vilja bli ovän med en sådan hur som helst. Och vad sjutton hände med det bete hon på Sealink pratat om skulle leda bort varenda liten haj... Kunde de små lukta sig inåt till fisken så kunde väl vithajen lika gärna irra in till kusten?! Som sagt, olyckor kan ju hända och i det vilda har man inga garantier. 😅 Vet inte om jag ska skratta eller gråta helt ärligt haha. Men jo, vi hade ändå en fantastisk dag. Och även om vi inte fångat det på bild så fick vi se otroligt fantastiskt fina och granna fiskar och koraller i färgstarka färger. Det är som att upptäcka en hel ny värld där under ytan. 🐠🐟🐚🌿🌾

Tur vi har varandra, jag och Bia 💕 Fantastiskt att få dela denna resa med sin partner och jag är så tacksam att vi har möjlighet att uppleva allt detta tillsammans 🙏 Må gott nu och var rädd om er (skämt och sido) hehe men vi har ju bara ett liv 😉 Cheers!

Likes

Comments

Vi har det bara fint här borta. Townsville är en rätt så liten stad. Den är byggd väldigt platt och utspridd över ett större område, vilket gör att det inte finns någon riktig stad eller ett centrum. Vi har ändå njutit av fina The Strand och Rock pool och vi har förundrats av den vackra utsikten från Castle Hill. Vi har haft mycket tid till avkoppling och Bia har fiskat mycket och fått både olika fiskar, små räkor och krabbor😃😃 Jag har haft tid att njuta i solen och läsa en hel del, plöjde igenom två böcker på bara några dagar. Det är verkligen precis så som det ska vara.👌 Höjdpunkten måste jag säga ändå var Billabong Sanctuary. Ett fantastiskt zoo med otroliga möjligheter att komma nära många av alla djuren som fanns där. Kängrus hoppade fritt omkring och vi fick fröpåsar med oss och kunde mata dem i handen påvägen medan vi gick omkring. Vi fick hålla i och klappa alltifrån små krokodiler och ormar till gosiga wombats och koalor. En hel dag fylld av glädje verkligen! Kram på er 😘😘