Header

Började vår resa med några dagar i Melbourne. Utgång, gött häng i solen och lite turistande var det vi hann med.

Den 27 hämtade vi upp vår lilla hyrbil. Packade in våra saker i bilen och begav oss mot Great Ocean Road. Koalor, fina stränder, bra sällskap och fin natur var vad som stod på agendan. Magnifikt!

Två dagar senare drog vi oss mot Grampians Nationalpark. Tog på oss våra träningsskor och gjorde oss redo för en liten hike. Gick upp till The Pinnacle, ca 1 timme, och på vägen ner tog vi fel väg... Så en hike som skulle ta ca 2 timmar tog nu istället 3,5. Men men. Det va så trevligt så!
Natten spenderade vi i bilen då det inte var så gott om hostel på vägen till Adelaide. Men det var mysigt. Fick en väldigt fin solnedgång i bilen och en fin stjärnhimmel så vi klagar ej!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag, den 2 Februari 2017, är det 366 dagar sedan jag lämnade Sverige. Tanken var att jag skulle vara borta 9 månader. Men här är jag. Inte längre i Nya Zeeland. Har bytt fin natur och berg mot ett tort och platt Australien.
Under detta året har det hänt så mycket. Mer än vad jag tror att jag kan förstå. Kan ta in allt ännu. Visst, längta hem är klart man gör. Men jag känner inte riktigt att jag är klar på denna sidan av jorden. Har 3 veckors jobb framför mig och sedan ca 3 månader fyllda med äventyr. Först två veckor med Clara. Great Ocean Road, Adelaide, Canberra och Sydney är planen. Sen är det dags att åka upp till Cairns och möta upp Hanna för att åka längst med östkusten och avsluta med några dagar i Byron Bay. Sedan ska Hanna och jag vara surfare för en vecka. Efter det är planen dock oklar. Vi har ett flyg bokat till Bali. Ett flyg bokat till Hong Kong och ett flyg bokat till Göteborg.

Här är några få utav de bilder jag tagit so far. Svårt att säga något som varit det bästa. Men det är nog ändå att jag vågade ta steget att faktiskt åka iväg. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig träffat dessa underbara människor, sett så fina saker och upplevt så mycket som jag faktiskt gjort!

Kramar till er där hemma. Jag saknar er sååå mycket. Men tiden går fort när man har roligt, vilket jag kommer ha under de kommande månaderna, så vi ses snart!! ❤

Likes

Comments

Jaha de 7 veckorna i familjen Dalzell bara flög förbi. Mycket dels för att det gick så bra att jobba. Var lite mer assistent än Au Pair då jag ofta fick göra ärenden åt Alexandra, Tylers mamma. Men jag klagar inte. Att handla eller gå ut med Bruno på arbetstid var ju helt okej. Kul med lite variation och inte bara kolla efter barn heeela tiden.
Under helgerna har jag hängt med Clara, Hanna och Hanna. Härligt att komma till ett ställe där man känner lite folk som bor relativt nära. Även hunnit med att gå Tongariro Crossing. En "promenad" på ca 7 timmar och 19,4km. Vädret var verkligen inte på vår sida. Om ni googlar på "Tongariro Crossing" så får ni se hur det ser ut när det är fint väder. Vi hade regn, blåst och kallt. Blåste ungefär 20 m/s uppe på toppen. Fyyyy va kallt det var. Men nu är det gjort. Känns som att jag inte sett det man "ska" se. Men men. Inte mycket man kan göra angående vädret.

Den 14 december landade familjen Andersson i Auckland och jag kom dit och överraskade dem. Så kul att få se dom igen. Men gudars va lång lille Felix har blivit. Resten av gänget va sig lika. Va dock tvungen att jobba på onsdag eftermiddag så blev bara en förmiddag med familjen. Men på torsdagen så åkte de buss till Orewa och hälsade på familjen innan vi gick ut och åt i stan. På fredagen jobbade jag bara på förmiddagen så vid 1 åkte jag och hämtade min familj och sedan begav vi oss till Mt Eden och träffade Hanna.H och gick en liten promenad innan vi åkte in till hamnen för att käka kvällsmat. Mötte även upp Hanna.B för kvällsmat.
På lördagen, den 17, åkte vi från Auckland och ner till Christchurch. Hade bestämt träff med familjen Davis så åkte hem till dem och hängde en stund. Riktigt roligt att få träffa barnen och Stacy igen, Rowan var inte hemma. Greer kom fram och gav mig en hård och lång kram medan Reuben va liiite mer tillbakadragen. Men efter en liten stund förstod han vem jag var och jag fick massa kramar och pussar. Hela familjen fick både kramar och pussar av barnen. På kvällen mötte jag upp några Au Pairer och hade DB. Kul kul!
Från det att vi lämnade Christchurch tills nu så har vi varit i Wanaka, Queenstown, Franz Josef och Nelson. I Queenstown har vi åkt Luge, varit på dagstripp till Milford Sound, i Franz Josef har vi vandrat på glaciären och i Nelson har vi padlat kajak i Abel Tasman Nationalpark.
Att resa med familjen är absolut kul. Men lite krävande om jag ska vara ärlig. Men det är ju så det är att vara på semester med sin familj. Från att inte vara alla tillsammans på ca 11 månader tills att sedan typ bo "på" varandra blir lite jobbigt. Men vi har roligt 90% av tiden. Imorgon är det dags att åka vid 5 på morgonen då båten över till Wellington går vid 8. Härligt härligt!

Auckland

Christchurch

Wanaka

Queenstown

Milford Sound

Franz Josef

Likes

Comments

Hejhopp!
I lördags gjorde Frida Andersson något som hon sett fram emot ett tag. Hon slängde sig ut ur ett flygplan på 16500ft, ca 5000m, och föll fritt i 75 sekunder. Såhär såg det ut. Kanske inte det charmigaste men det var AMAZING!

När vi nådde 13000ft va vi tvungna att ta på oss syrgasmask då flygplanet inte tålde trycket så bra som ett vanligt flygplan gör. Tur att man är snygg iaf!

Hade Aaron med mig. Ha har jobbat med detta i ca 11 år och hoppat runt 10200 gånger. Så det kändes tryggt.

Likes

Comments

En av 7 veckor är nu avklarade. Förra helgen så hängde jag med Hanna och Clara. Åkte till Safka och köpte lite choklad till min nya värdfamilj. Blev Marabou och Daim. På kvällen var Hanna och jag ute och på söndagen vid 4 så kom Alexandra och hämtade mig. Åkte sedan ca 40 min till Orewa. En liten "stad" som ligger precis vid vattnet.
Jobbat måndag-torsdag och det har väl gått helt ok. Tyler är inte så stort fan av mig ännu men jag har ju bara varit här i en vecka. Men det går framåt iaf. Hängde efter Alexandra på alla saker hon gör med honom, va ute och gick med hunden eller sprang ärenden åt henne.
I fredags var jag ledig och gjorde inte mycket. Ansökte om visum till Australien, skrev ikapp i min dagbok samt va på bio på kvällen med 6 andra Au Pairer som bor i området.
I lördags körde jag till Hanna.B vid 8:30 och sedan begav vi oss på Tiki Tour till Bethells Beach. En fin strand på västkusten. Då vi bor på en väldigt smal del utav nordön så tar det bara ca 40 min att köra från öst- till västkusten. Efter en uppfriskande promme och med sand i skorna begav vi oss mot Auckland. Mötte upp Hanna.H och Clara och käkade lunch på Sushi Train, kul sätt att käka på. haha. Mätta och belåtna begav vi oss sedan till en farm för att spana in om det var möjligt att hålla i ett får. De va dock för stora så det gick inte. Men det va mysigt ändå. Efter det snabba besöket åkte vi hem till Hanna.H vi började planera lite inför Australien.

Nu är det tisdag och jobbveckan är i full gång. Mina planer för helgen är att bland annat åka in, med buss?!, till Auckland och gå på julmässa med Skandinaviska saker. Ska bli kul. Känns riktigt konstigt att lyssna på julmusik och se julskyltning börja nu.

Likes

Comments

(Text från i lördags)
Här sitter jag på flygplatsen och blickar tillbaka på de 9 månader som gått. Så här kommer lite tjöt om hur jag har upplevt min tid här. Kanske låter lite negativt men det får ni leva med.

Så svårt att beskriva vad jag känner. Känner mig stolt över mig själv för att jag har klarat av 9 månader i familjen och i ett land på andra sidan jorden. Har lärt mig så mycket om mig själv. Har lärt mig att hantera tuffa och svåra situationer själv, jag vet att jag kan klara av att vara borta från familj och vänner under en längre tid, har självklart blivit bättre på engelska och känner mig bekväm med språket och har även lärt mig att prata med människor jag inte känner. Stora steg för mig och jag vet att jag är en ”strong and independent girl” så att säga.

Detta har inte varit en dans på rosor som många kanske har trott. Har självklart haft det hur bra som helst. Men det har varit lite utav en berg- och dalbana. Vet inte riktigt hur jag ska förklara hur ”dalarna” har varit. Men pappan i familjen har x antal gånger klankat ner på mig och förklarat hur dålig jag är. Detta tog självklart hårt på mig och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Pratade med familj och vänner hemma men fick inte riktigt ut min frustration ändå. Sedan han sa till mig första gången har det alltid legat i bakhuvudet. Alltid haft en liten röst som säger ”du gör fel”, ”du är dålig”, ”vad gör du här” och liknande negativa saker. Den jobbigaste perioden gick jag igenom för ca en månad sedan. Han sa saker som ”du är inte värd din lön”, ”du kommer aldrig lyckas i livet”, ”är det ett 7-4 jobb du vill ha så kan du lika gärna åka hem till Sverige och jobba på Mc Donald’s igen” och andra nedvärderande saker. Att han har kommentarer på vad jag gör under arbetstid kan jag förstå då det är hans barn som jag tar hand om. Men att säga att jag aldrig kommer lyckas i livet, är lat och klanka ner på mig på ett personligt plan är inte okej! Men what doesn’t kill you makes you stronger, right? Topparna har självklart varit att få möjligheten att bo i ett annat land och uppleva det ur ett vardagslivsperspektiv(är det ens ett ord?). Att få tillbringa tid med två helt underbara barn som nu betyder så mycket för mig. Att få resa runt detta landet och att göra det på egen hand har fått mig att växa som person.

Angående barnen så har jag sett hur Reuben har vuxit från att vara en ”bebis” på 11 månader till en liten pojke på 20 månader. När jag kom till familjen så kunde han inte gå, springa eller prata. Han bara gnällde och gnällde. Nu kan han gå, springa, hoppa och håller på att lära sig att prata. Så stor skillnad! De sista 3 månaderna har han varit riktigt rolig att hänga med. Hans leende är svårt att motstå och han vet exakt hur han ska utnyttja det för att få som han vill. Greer gick inte i skolan när jag kom hit men nu har hon nästan gått i skolan i 4 terminer och kan skriva, läsa och räkna. Hon vet också hur hon ska utnyttja sin charm för att få som hon vill. Har inte spenderat lika mycket tid med henne då hon gått i skolan. Men under loven så har hon varit så duktig och hjälpsam. Även om hon varit lite utav en utmaning och gått igenom en trotsperiod så är hon en solklar favorit!

Igår kväll hade vi avskedsmiddag med hela familjen + Regina(den nya Au Pairen). Käkade thaimat från Chillikiwi, viktig detalj I know, och käkade tårta. Kvällen fortsatte sedan med ”Drinking buddies”. Sista kvällen med det gänget. Känns både bra och dåligt. Känner mig 100% klar med Christchurch som stad. Det som är jobbigt att lämna är självklart familjen och ens vänner.

Vad är nästa äventyr för Frida Andersson?
Nu bär det av mot nordön och ett ställe som Orewa. Ska vara au pair i en familj med en liten kille på två år. Enkelt kanske vissa tänker då det bara är ett barn men han är handikappad så det blir nog en utmaning för mig. Är riktigt taggad för denna utmaningen och ska göra mitt bästa, vilket jag alltid gör, för att det ska bli så bra som möjligt. Detta är ett bra tillfälle för mig att känna på hur det är att ta hand om någon som verkligen behöver ens hjälp. Har bara pratat med mamman och deras nuvarande au pair men jag har en riktigt bra magkänsla så fingers crossed att det blir bra!

Likes

Comments

Efter en lite tuff vecka var det skönt med två dagars ledighet. Det är nämligen lov nu så har hand om både Reuben och Greer under dagarna. Greer var dock hos sin mormor söndag-onsdag vilket va najs.
Det är ju oktober nu så då är våren i full gång här nere. Känns så skevt att se påskliljor och videkissar i oktober... Men det är ju gött att det gå mot varmare tider!
Började dagen med sovmorgon och till frulle blev det knäckebröd med ägg och kaviar, me gusta. Sen åkte jag in till Hagley Park för att ta kort på de fina träden och lite så. Tog även en kaffe och satt och lapade lite sol. Sedan åkte jag till Erika för att hämta upp henne och så begav vi oss mot Sumner Beach. Men när vi väl kom dit och hade köpt glass så blev det såklart molnigt och kallt... Hängde där ett tag iaf och sedan körde jag hem henne och Solveig sen hem och tog mig ut på en liten joggingrunda. Heja Frida.
Har äntligen bokat flyg till Auckland. Så den 29 oktober åker jag dit. Endast 4 veckor kvar i familjen och bara 10 veckor kvar tills jag får träffa min familj. Som jag längtar! ❤

Likes

Comments

Här kommer filmerna från när jag gjorde min Canyon Swing i Queenstown. De första minuterna är mest nervöst skratt, killarna är lite "elaka" samt random tjöt. Kan säga att detta är något jag gärna gör igen. Jäklar vilken kick det va!

Likes

Comments

20 bast. Inte dåligt. Inte för att det är någon större skillnad på att vara 19 och 20 här nere men det innebär att jag kan besöka systemet när jag kommer hem. Spännande. Dock ett tag kvar tills jag kommer hem om allt går som jag vill.

Min födelsedag firade jag i Wellington med Solveig och Marla, som också är Au Pairer i Christchurch, samt Hanna och Clara som är Au Pairer i Auckland. Så fredagen den 23 tog vi flyget från Christchurch och landade i Wellington vid 8:30 på kvällen. Tog bussen från flygplatsen och in till stan, väldigt smidigt, och sedan letade vi upp vårt hostel där vi mötte Hanna och Clara. Gud va kul att få se dem igen. Det var ändå ett tag sedan man såg dom och pratade svenska. Vi gjorde inte mycket på kvällen då vi kom så sent samt för att vi var trötta eftersom vi jobbat hela dagen. Vi satt på vårt hostel, drack lite vin, åt chips och snackade om livet. Mys mys!
Fick blommor innan jag åkte. Fint ska dé va!

Lördagen började med frulle följt utav en dag ute på Wellingtons gator. Åkte "Cable Car" upp till Botanical Garden och promenerade sedan ner och in till stan där vi gick i lite affärer. Sedan gick vi mot en underground market och Te Papa museum. Riktigt stort, tror det var 5 våningar om jag inte minns fel. Det var även en utställning om första världskriget som vi fick stå i kö för att se. Väldigt mycket folk så hade inte riktigt tid att stå och läsa om det. Men statyerna var riktigt coola! Sedan gick vi i lite mer affärer innan vi gick tillbaka till vårt hostel för att ta en liten powernap och göra oss redo för kvällen. Vi gick till en food market och käkade kvällsmat och sedan tillbaka till vårt hostel för att dricka lite vin och spela lite spel innan vi gick ut. Hade riktigt kul! Hanna, Marla och Clara gick tillbaka vid 1 men Solveig och jag var ute och dansade(ja ni läste rätt, Frida Andersson dansade) tills 5.

På söndagen checkade vi ut vid 10, käkade frulle,(fick en bakelse av tjejerna) och chillade ett tag. Vid 1 gick vi ut på stan, käkade brunch och tog det relativt lugnt då vi var lite trötta hehe. Vid halv 7 gick flyget tillbaka till Christchurch och vid 8 var jag hemma. Möttes av ett stort paket från familj och släkt. Kul kul. Och tack för presenterna! Av familjen Davis fick jag ett halsband med "green stone" som symboliserar styrka, kraft, självständighet och stolthet.

Likes

Comments

Fredag 2 September
Idag stod Milford Sound på agendan. Så med ca 4 timmars sömn i bagaget så begav Angelique och jag oss dit. Sov de två första timmarna på bussen och köpte sedan varsin kopp kaffe för att piggna till. Har hört från så många att Milford Sound ska vara ett helt underbart ställe och att det ska vara såååå fint! Så hade höga förväntningar. Men vi valde helt fel dag att åka hit på. Såg ingenting förutom moln, moln och moln. Keligt... Låter bilderna tala för sig själva.

Lördag 3 September
Idag var det dags för mig att utnyttja mitt pris. Klockan 12:30 blev jag upphämtad för att sedan åka upp i bergen, ut på en klippa för att sedan slänga mig ut och falla fritt i 60 meter. Skräckblandad förtjusning över det. Stod vid kanten i flera minuter innan jag bestämde mig för att hoppa/blev puttad. GUD VA KUL DET VA!!! Vill göra det igen och igen och igen. Gjorde det två gånger. Första gången "vanligt" och andra gången fastspänd i en stol.
På kvällen var det Angelique och min sista kväll ihop så vi bestämde oss för att gå ut. Kul kul!

Söndag 4 September
Bussen gick vid 9 och Lake Tekapo var resans sista stopp. Där fanns väl inte så jättemycket att göra. Spanade in en gammal kyrka, sjön och chillade på vårt hostel. Lake Tekapo ska vara en utan de bästa ställena för att se milky way men det var molnigt hela dagen, kvällen och natten.

Likes

Comments