Mitt i veckan redan.
Tre kvällar har passerat. Jag jobbar hårt på att inte räkna sådär, att inte räkna alls. För det är en vardag som ska levas på detta vid länge länge. Jag försöker att göra vardagen så ”vanlig” jag kan men det känns som jag försöker kompensera för varannan vecka och det är inte bra för någon.
En helt vanlig vardag med allt vad som hör till. Läxor, träning, vänner för barnen och mig och allt annat som livet faktiskt innebär. Det är ju så det bör vara och jag jobbar på det. Men mest av allt jobbar jag på att inte tänka min tid med barnen i att räkna dagar och bli mer ledsen desto närmare slutet av veckan vi kommer. Utan bara njuta av varje dag.

I kväll var vi på Bounce och hoppade. Barnen i alla fall. Mitt knä är inte riktigt redo för det ännu. Snart så.

Jag har haft en urusel dag. Den började tokfel i morse efter en natt med väldigt för lite sömn, mardrömmar och en Colin som vaknade på tok förtidigt. Sen var det en kaosmorgon utan dess like. Och en ledsen jag som mått kass hela dagen av diverse anledningar. Ont i hjärtat gör det när lämningen på föris inte är sådär harmonisk och mysig med en glad och vinkandes kille i fönstret. Jag har gjort så gott jag kunnat idag, men det var inte en av mina bästa om man säger så.

En mysig kväll i alla fall. Först med en älskad liten kille och sedan med hoppiga och glada barn. Det är lycka i mammahjärtat. Jag sticker dock inte under stolen med att det ska bli gött att krypa ner under täcket nu.

Kram R


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments


Lördagskvällen blev fortsatt härlig.
När J kom från pappa blev det middag och sedan dess har jag suttit här.
Smuttat på ett glas rosé och låtit honom gå loss på att dekorera mina naglar.
Med färger, glitter och diamanter. Han må se hårt ut på utsidan men är den mjukaste man jag mött. Fin i hjärta och själ.

Jag har funderat så mycket kring varför man gör vissa saker. Och känslan när man gör samma sak men av olika anledningar. När man gör saker för att man lyssnar till sitt eget hjärta och inte andras önskemål, förväntningar eller åsikter.
Varför går man igenom så många år av sitt liv med att försöka ”göra rätt” för andras acceptans och godkännande? Eller för att det förväntas av en. Det är sådant slöseri på lycka och frihet.
Mina föräldrar är nog de som känner mig djupast och framförallt känt mig längst. Och när de nu säger hur de upplever mig, min sinnesstämning och hur mina val påverkat mig så blir jag så lycklig. Givetvis är deras åsikter viktiga för mig även om jag går min egen väg. Men att ha dem med mig till 100% är så otroligt betydelsefullt.
På sistone har jag gjort val som kunnat skapa reaktion och att då få odelad positiv reaktion gör mig djupt rörd och glad i hela själen.
Det är väl då man vet vem som har förtroende för en och gläds med en, misstänker jag. För det är också av vikt faktiskt. Vem som finns i kris, vem som finns i lycka och vem som finns i livet oavsett.

Tja, mycket funderingar nu i kväll. Som följd av dagens möte med båda mina föräldrar och samtal om djupt och ytligt med J.

En finfin lördagskväll alltså. Men nydekorerade naglar, djupa tankar och skratt.

Kram R

Likes

Comments


Hej i lördagskvällen!

Vilken helskön lördag. Att ge sig själv dagar att ta som de kommer känns väldigt viktigt just nu. Stressnivån är hög och vissa ”varningstecken” har visat sig i fysisk form. Därför känns väl dessa dagar lite extra härliga.

Vi var bjudna på frukost hos mamma och så kom även en inbjudan från pappa om frukost hos honom. Det slutade med en brunch hos mamma dit även pappa kom. Några timmar av goda skratt och kärleksfull retning efter vi fått sova utan någon klocka som ringde. Bara en pappa som tyckte det var passande att vakna just då.
Vi konstaterade hur olik smaken är. Märkliga mixningar av pålägg och smaker.

Sen blev det ett skönt gympass nu i tidiga kvällen. Jag har haft skadade korsband och därför inte kunnat springa, göra marklyft eller benböj på väldigt länge. Idag testade jag försiktigt med 50 kg på stången och gjorde tre set om 8 reps innan jag kände ömhet och slutade direkt. Nöjd över att ha kört lite i alla fall men ännu mer nöjd över att ha lyssnat på kroppen.

Jag ligger och samlar ny energi för kvällen. J är på fikastund hos min pappa och jag njuter av att bara vara. Var kvällen tar oss vet jag inte. Och att varken ha en plan eller tid att passa, det känns bra härligt alltså.

Njut kvällen mina vänner!

Kram R

Likes

Comments


Hej i fredagen!

Sitter på bussen och har en härlig fredag och helg framför mig.
Kastas tillbaka i tankarna kring olika diskussioner om sociala medier som jag haft med olika människor de senaste månaderna. Mest över hur man beter sig och vilka följder det får.
Det är så lätt att gömma sig bakom en skärm och skriva en massa vidriga saker.
Fega människor. Omogna, fega, elaka och okunniga. Det verkar inte spela någon roll vilka åldrar heller och det är skrämmande.

För min del har mina sociala medier resulterat i män som inte kan behärska gränser och vet hur man formulerar sig respektfullt. Tyvärr även i två fall där det gick längre än till att sitta hemma bakom en skärm.
Det har också resulterat i att människor som har behov av att ”hålla koll” på mig kunnat göra det. Till största del spelar det ingen roll, nyfikenhet är ju ganska oskyldigt. Men gränsen mellan det och ett läskigt beteende är inte alltid så stor.

Jag har stundvis stängt ner mina konton på sociala medier för allmänheten. Men varför ska man behöva göra det? För att andra inte kan bete sig? Var är det rättvist?


Igår blev jag fullkomligt rasande när den ena kommentaren här var på min dotters Snapchat. Detta är alltså en 11-årig tjej som precis som de allra flesta tycker det är roligt med sociala medier.
Hon ska ha en frågestund och ber då sina följare ställa frågor. En av kommentarerna är då det vidriga ordet ovan.

ÄR DET INTE SJUKT?

Jag håller så mycket koll jag kan på mina barn på sociala medier. Och jag skulle bli fullkomligt rasande om jag såg att de inte kunde uppföra sig. Deras konton skulle stängas av direkt och de skulle tvingas be den person de skrivit illa till om ursäkt. Aldrig i livet att det skulle passera ostraffat.
Ni föräldrar, har ni koll på hur era barn beter sig på sociala medier? Och framförallt, hur kan vi bäst ha koll på vad som sker? För handen på hjärtat, gällande detta kan vi inte vara naiva och blunda.
Och vi måste ta ansvar!

Jag ringde henne idag för att se att hon var okej och hur hon tagit denna kommentar. Hon är klok. Vi pratade även om några andra osköna kommentarer och jag gillar hur hon ignorerar och tänker. Men dock.
DET ÄR UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER OKEJ ATT BETE SIG OHYFSAT PÅ SOCIALA MEDIER!!!

Likes

Comments

Jag en annan dag i en annan by i ett annat mood.

Hej i kvällen.
Stress sätter sina spår på ett eller annat vis efter ett tag. Hur mycket man än blundar för det. Så länge det ”bara” är migrän är det ändå relativt lugnt. Men kroppen försöker nog tala om att den varit ganska pressad en tid.

Rent psykiskt så har jag landat helt okej. Jag är ganska bra återuppbyggd och hel igen men det kan såklart komma i efterhand.
Vad gäller omgivningen så är det nog mer där stressen ligger. Och det har visat sig i migränanfall på sistone. Jag som varit utan i många år har på kort tid fått tre anfall. Idag senast.
Jag fick lämna jobbet vid lunch, fick stanna på vägen hem och när jag väl var framme somnade jag efter en stunds tårar. Det gör ju så förbenat ont och i kombination med groteskt illamående är det allt annat än härligt.

Härligt är det däremot att få middag serverad och bli lite omhändertagen och road. Det är magiskt hur vissa människor lockar fram det mest ärliga skratt i en. Ni vet det som känns hela vägen inifrån.

Kram R



Likes

Comments


Hej härliga måndag!

Barnveckan fick ett fint avslut.
En mysig dag med alla barn. En stund på lekplats med Colin och en biokväll med tjejerna.
Vi såg Monky, en film som måste ses. En film som fick en biosalong full av folk i tårar.

Mina tre älskade är lämnade. Lika smärtsamt varje gång. Men som med det mesta annat gör jag mitt bästa för att hitta det positiva i situationer som inte är så härliga. Ny vecka, min vecka. En vecka att fokusera på mig själv och vara lite ”ego”. Träning, jobb, kärlek och lite annat som står på schemat.
Vad gjorde förresten föräldrar innan FaceTime? Att få titta på mina juveler någon gång under jämna veckor gör ju att jag ”står ut”.
Vi hade en lugn och fin morgon, jag och barnen. Just dessa måndagar känns det viktigare än någon annan dag.

Hej måndag nu kör vi!

Kram R

Likes

Comments


Vilken vecka!
Barnen och jobb, det är vad det handlat om. Jobbet har varit crazy men det har gått ändå och jag måste ju klappa mig själv på axeln lite som ändå fixat två dagar helt ensam. Med hjälp och avlösning vid fika och lunch.


Träningen har det varit sämre med. Endast tre träningsdagar denna vecka hittills men jag planerar att få till en till.
I går kväll när vi kom hem skulle jag gått till gymmet men valde mys i soffan med tjejerna och mamma istället.

Jag hade ju lite att tjattra med mamma om och nu håller jag på att spricka av nyheter jag inte kan berätta. Det där med hemlisar är inte bara till för barn.

Hur som, arbetsveckan avslutades tipptopp. Med middag och bus i Veberöd och sedan mys med tjejerna och mamma här hemma.

Idag bjöd vi hem på frukost efter jag varit på gymmet och sedan tog vi med oss alla barn till busfabriken och lekte loss. På vägen stannade vi för att ta lite bilder till ett projekt tjejerna har på gång.

Jag försöker ha koll på två små busar och de andra grejar med projektet. Jag vet fler än en som kommer somna ovaggade i kväll.

Kram R


Likes

Comments


Tiden!
Det finaste beviset man kan ge någon på sin kärlek.
Jag var trasig, svag och behövde tid för mig. Tid att bli hel, återfå energi och hitta den jag vill vara och är. Tid att ta reda på vad jag vill och inte vill. Jag behövde tid för mig. För att bli den bästa för mig och därmed den bästa för mina barn.


Förra året arbetade jag väldigt på mig själv. Framförallt intensivt sedan i somras. Jag har ägnat min egentid åt mig själv. Mestadels har det inneburit musik, frisk luft och motion. När jag varit ensam. Jag har promenerat så mycket och ägnat den tiden åt reflektion, insikt och förändringar att jag nog gjort det mer än något annat faktiskt.

Jag har på vägen mött människor som på ett eller annat vis kommit att betyda mycket för mig. Som dykt upp där jag minst anat och som fått mig att komma till insikt med nya saker eller se saker på annat vis. Fantastiska människor som satt betydelsefulla spår i mig.

Även mina vänner sedan många år, de som varit en helade kraft precis hela tiden.

Något jag lärt mig är att alla är vi redo för saker olika snabbt. Vi läker olika snabbt och vi krossas olika hårt. Ingen kan bestämma över sina känslor och när man möter människor som visar sin lojalitet och är äkta ska man hålla hårt i dem vad andra än må ha för åsikter om det. Däremot måste man ta ansvar för sin egen lycka och sin egen utveckling.
Det finns ingen i världen som har rättigheter att påpeka eller ens tro sig ha rätten att bestämma när man är redo för nya vänner, bekantskaper eller kärlek.

Och jag kommer aldrig be om ursäkt för att jag älskar, för att jag väljer kärlek framför hat. För att jag hellre öppnar mitt hjärta och älskar starkt och ärligt än känner minsta hat. Det hade jag aldrig kunnat försvara mot mig själv. Kärlek däremot, det bör aldrig behöva försvaras.

Tänk om alla kunde vara känslomässigt öppna så man kunde släppa in människor i livet och därmed förstå vinsten i det. Tänk om man kunde förstå att vi alla är olika, att det är okej och att det finns olika rätt. Det som är rätt för mig är inte nödvändigtvis rätt för dig, men likväl inte fel för det.
Tänk så mycket tråkigt man sluppit om man tog ansvar för sin egen lycka.

Att lämna ett långt äktenskap bakom sig betyder inte att allt tog slut just där och då, att alla beslut togs på en kväll bara för att orden uttalades ännu en gång just en kväll och sedan inte ändrade riktning. Det är en lång process som ofta startar långt innan sista slutgiltiga beslutet tas, som de allra flesta säkert förstår. Jag har förstått att de allra flesta är fullt medvetna om det. Att man gått igenom mycket innan och att processen startat långt innan sista klubbslaget. Denna nystart kommer inte handla om det förgångna, bara det positiva förgångna i så fall. Så det var mest en reflektion som dök upp sådär mitt i allt.

Jag blev lycklig i mig själv. Med mig själv. Och det var nyttigt för mig. Jag behövde det och jag var skyldig mig själv det.
Givetvis var det barnen, familj och vänner som hade stor del i min process. Människor funkar så, det sociala, samspel med andra och att få känna samhörighet har mycket med lyckan att göra. Att få känna att man hör hemma. Men jag var också lycklig i mig, med enbart mig. Och i den känslan finns det ingen i världen, hur mycket man än försökt, som kan ändra min känsla och min process.

Min lycka beror inte överhuvudtaget på prylar eller saker som kan köpas för pengar längre. Jag har inte ens ett eget hem längre men är trots det lyckligare och lugnare i själen än jag någonsin varit. Jag har mer ”kaos” och ”tråkigheter” runt mig men är lyckligare i mig själv än jag tidigare varit.

Att våga lyssna på sitt eget hjärta är det modigaste man kan göra. Det finns så många som anser sig veta bäst, som förmedlar tråkig attityd och tror att det är det rätta.

Jag stod upp för mig själv och den tid jag behövde. Såg vem som gav mig det jag behövde mest och vem som såg till mitt behov av mig själv.
Det är kärlek som genererade i kärlek.
Att möta någon som ställer upp kravlöst, som ställer upp utan man ens förstår att man behöver hjälp, som har tålamod och ger en tid utan att släppa taget, känns sällsynt. Så när man möter en sådan person inser man ganska snabbt att det är något alldeles speciellt.

Och när något växer fram och får ta tiden att göra det, då blir det något alldeles magiskt av det!

Utöver min familj så är här några av de mest speciella människorna i mitt liv. De som funnits där, gett tid, kärlek och vänskap och mer därtill.

♥️

Likes

Comments


Tre vardagar har gått denna vecka och det är en kvar.
En hektisk vecka, med mycket på jobbet, bil som åter igen strular och annat som envisas med att klydda.
Men ändå, veckan har varit fin. Det är ju mammavecka, tid med barnen och fina människor i mitt liv förgyller även de dagar då man bara får nog av det tråkiga. Och åter igen, det är nytt år, ett bättre år. Vad som än sker så är det ett bättre år.

Barnen har fler människor i sin närhet som värnar om deras bästa och har ett genuint intresse i dem. Det är fint att se dem skapa band till andra och hur öppna de är när de får slappna av.

Vi har blivit bortskämda med mat både här hemma av mormor och hos Jocke och barnen, Savannah har varit dålig och jag fick hjälp av mamma för att kunna åka till jobbet ändå nu när vi är ont om personal, vi fick ställa in en rolig aktivitet men har bokat in en ny och jag ser så väldigt fram emot helgen och tiden med barnen. Vi har planer för hela helgen. Lugna, roliga, busiga och utvecklande planer. Och på söndag kväll ska jag och tjejerna ta oss lite tid tillsammans bara vi. Med något de önskat.

Men just nu, nu ligger vi i sängen. Kliar varandra på ryggen, pratar, Colin hoppar runt ibland och jag njuter så otroligt av tiden just här och nu.

Jag tänker åter igen på hur tacksam jag är. Över fina vänner, mina barn, min familj. Över att ha fått någons tid när jag inte var redo för något annat än mig själv. Att jag fick tid att läka, utforska och utvecklas.
Jag är så tacksam!

Kram R


Likes

Comments


Gott Nytt År

00:01 2018 bröt jag ut i tårar. Jag lämnade 2017 bakom mig. Drog en djup och ljudlig suck av lättnad och välkomnade 2018.

En kväll med god mat, god dryck, gott sällskap, spel, vacker raketfylld himmel och åter igen...
Nytt år!

Välkommen 2018

Likes

Comments