Svindyr, men god frukost.
Dock alldeles för lite kaffe för en gravt beroende.
Bagaget är incheckat.
Vi har fått ok-stämpel i rumpan.
Nu lyfter vi snart 😍

Likes

Comments

Nu är vi framme på Arlanda och ska försöka få några timmars sömn innan flyget lyfter.
Hoppas verkligen att det blir en lugn och skön vecka med mycket sol och bra böcker!

Kommer väl dyka in här under resan för att kolla läget och ge er lite inblick i vår semester 😉

Likes

Comments

Träning, Ätstörningen

Ligger i soffan och försöker hämta energi.
Snart ska jag iväg och träna.
Har ingen aning om vad det är för pass, de byter varje vecka. Nyttigt för mig att inte ha full koll varje gång!

Sen ska jag iväg på terapi.
Gissar att det mest kommer handla om resan...
Känns helt galet att vi åker idag.

Annars försöker jag stå ut i livet. Det är väldigt tungt och kämpigt. Förstår inte varför det ska bli så mycket omvägar, men det finns kanske inte alltid en mening med saker.

Jag har mycket kroppsångest.
Vet inte hur jag ska stå ut med att visa mig i bikini, men jag försöker tänka att jag antagligen aldrig mer kommer träffa människorna som är där. Varför ska jag gå runt och tänka så mycket om hur andra tänker egentligen?
Det spelar väl ingen roll hur man ser ut?
Min kropp fungerar skapligt, den är hyfsat stark. Räcker inte det?
Nä, jag ska minsann ha ångest över valkar och lår och magar och resten.
Här ska man inte duga inte.
Helst ska jag ha sån ångest att jag inte vill visa mig, alternativt gömma min kropp i diverse kläder.

Fy vad trött jag är på den förbannade rösten som skriker ut hur äcklig jag är. Hur vidrig min kropp är.

Jag åker iväg en vecka på solsemester.
Jag tänker ligga vid poolen i bikini.
Oavsett ångesten.
Så det så.
Ångesten kan dra åt helvete.

Likes

Comments

Vardag

Nu är det nära. Jag flyger på onsdag morgon. Helt stört. Vi bokade resan i augusti så det har hela tiden känts så långt bort. Nu sitter jag här i januarimörkret och inser att jag inte har förberett mig i särskilt god tid.

Var och jagade rätt på ett par flipflop och en strandklänning nu ikväll. Jag kan väl säga som så att flipflopen hämtades från lagret i affären och att "strandklänningen" egentligen är ett nattlinne. Men vad gör man inte när det inte riktigt är solsäsong här i norr.

Nu ska jag ta mig till resväskan för att försöka åstadkomma någon sorts packning. Kan vara bra att fixa innan vi drar till Arlanda imorgon kväll. Det ska iallafall bli skönt att komma bort från allt elände och strul son varit hela hösten!

Likes

Comments

Depression

Jag fyller på mitt liv med friskhet.
Jag försöker hitta en friskare plattform att stå på, även om min sjukdom kommer vara en del av mig resten av mitt liv.

Det är svårt att bryta gamla mönster.
Det är svårt att hitta nya vägar när det sjuka ändå finns kvar.

Det sjuka påverkar mig.
Det triggar mig.
Det tär på mig.

Jag vill inte tillbaka till en vardag bestående av nya sår, för högt alkoholintag, överdoser, svält, tvångsträning.
Jag orkar inte.
Men det påverkar mig så mycket när jag hör om andra som är mitt i det kriget.
Det triggar mina sjuka sidor.
Ger mig någon sorts sjuk längtan tillbaka.
Trots att det är precis tvärtemot vad jag vill.

Samtidigt är jag medveten om hur det är att vara i kriget.
Jag minns varenda del i det.
Varje smärtfull vrå.
Och att bryta är svårt.
Det är så svårt att jag inte kan förklara.
Jag tror att inte det går att förstå om man inte varit i det själv.

Jag vet inte vad jag vill få fram med mina ord idag, bara att det är svårt att må dåligt.
Det är svårt att befinna sig i ett krig.
Det är svårt att vinna ett krig när man inte lever ett liv.
Och det är svårt att leva ett liv när man lever i ett krig.
Ett moment 22.
Utan en given vinnare.
Utan en självklar utgång.

Det blir nog bra att komma iväg på resan.
Kanske kan jag hitta orken att fortsätta kämpa.
Kanske hittar jag en motivation till att vinna mitt krig och hitta ett liv.

Likes

Comments

Det värker inuti.
En molande värk.
En värk som påverkar.
Påverkar mer än vad som syns.

Rädslan.
Oron.
Sorgen.

Jag vill bara vara hel.
En dag.
Det räcker med en dag.
En dag av helhet.
Så jag kan andas och samla kraft när alla förråd tagit slut för länge sen.

Likes

Comments

Depression, Träning, Tvistur

Jag tog mig iväg på ett Tabata-pass idag.
Ryggen är mycket bättre, dock inte bra.
Jag tog det lugnt och anpassade övningarna efter kroppens signaler, ja, nästan iallafall...

Jag mår inte så jättebra faktiskt.
Jag har mycket ångest och känner en oro inför att åka iväg.
Det gör jag ioförsig alltid.
Gillar inte att ändra mina rutiner, alltså är det jättebra att jag åker även om psyket stretar emot.

Sen känns det som jag tappat skrivförmågan.
Jag kan gå runt och formulera ett blogginlägg i huvudet, men när jag sedan sätter mig ner för att skriva vill inte orden komma.
Det är så frustrerande.
Skrivandet är ett sätt för mig att förstå mig på mig själv och mina tankar.
När det blir så som det är nu, fastnar jag i mig själv utan möjlighet att kommunicera med omvärlden.
Det låser sig totalt.

Jag hoppas orden snart kommer igen.
Kanske blir det bättre efter semestern.
Och jag hoppas så innerligt att Tvistur hittar hem under tiden jag är borta.
Det skulle vara den allra bästa presenten.
Då kanske mitt inre kan få lite lugn.
Oron över mitt hjärta kanske kan släppa och kanske, kanske, kan det smyga sig in någon sorts frid.

Likes

Comments

Tvistur

Jamen då kör vi väl ett till avsnitt av boken om Tvisturs försäljning.
Jag bestämde mig i oktober för att sälja mitt hjärta.
Ett beslut som var mycket svårt och smärtsamt att ta, men nödvändigt.
Sedan dess har det varit en katastrof.

Första försäljningsstallet funkade inte alls.
Jag fick hämta hem en häst med över 40 graders feber.
Efter ett antal veckor var Tvistur helt frisk och lades ut på annons.
Många hörde av sig, men jag valde till slut att lämna ut honom på prov någon månad till ett turridningsstall.
Det var i lördags.

I måndags fick jag besked om att han inte fungerade i det stallet heller.
Så den där månaden gick visst väldigt fort...

Idag var jag därför och hämtade Tvistur igen.
Han ville inte gå in i transporten direkt, inte så konstigt kanske med tanke på alla resor fram och tillbaka.
Jag blev faktiskt riktigt irriterad när jag skulle lasta honom.
Jag och Tvistur har tillsammans lärt oss ett bra sätt vid lastning och jag jobbade därför honom utifrån det sätt vi har blivit utbildade i. Ett sätt som i korta drag går ut på att lastningen inte ska vara förknippat med obehag, trauma eller tvång. Allt för att kommande lastningar ska gå bra!

Idag var det två andra personer med vid lastningen, jag känner ingen av dom.
Den ena ställde sig bakom Tvistur och drev på.
Jag sa då att det inte är någon hjälp att hon står och stressar honom.
Svaret jag fick?
Jo, att "det där sättet förstärker bara ett redan dåligt beteende. Det kommer aldrig att gå".
Jag svär inte särskilt ofta, men ett och annat ord slank ur mig.

Jag har ägt Tvistur i snart 6 år.
Jag känner honom.
Han och jag har ett ömsesidigt förtroende.
Att en person som jag aldrig har träffat kommer med kommentarer om att min häst har ett dåligt beteende bara för att han inte rusar in i transporten, gör mig förbannad.

Till sist fick jag backa in transporten vid stallet och driva in honom.
Det blev inte bra alls.
Tvistur var livrädd.

Så nu säger både jag och Tvistur tack för den vistelsen.
Tack för löften om att hjälpa mig sälja mitt hjärta.
Tack för att ni inte kunde hålla någonting av det ni lovat.
Verkligen tack. *ironi*

Jag fick ett bra intryck när jag lämnade Tvistur i det stallet han nu kommer vara i.
Förhoppningsvis tills hans säljs.
Jag vågar inte tro någonting. Bara hoppas.
Ett framsteg är ju att jag den här gången fick ett riktigt avtal när det gäller försäljningen.
Så kanske, kanske, kan Tvistur äntligen hitta hem.

Likes

Comments

Det närmar sig.
På onsdag morgon lyfter planet mot Egypten.
Vi bokade resan i augusti så det har känts så långt bort hela tiden.
Nu är det snart dags och resfebern börjar smyga sig på...

Förra gången vi reste var vi så väl förberedda.
Vi vaccinerade oss i god tid, fixade pass och kollade upp regler kring mediciner och visum.
Den här gången är vi helt virriga.
Linda, som jag ska resa med, ringde igår och frågade hur det fungerar med visum den här gången.
Haha, som om vi skulle hinna få det klart om det inte skulle ha ingått.
Som tur är fixar flygplatsen det åt oss.

Det börjar väl bli dags att leta fram sommarkläderna och börja göra någon form av packlista, men jag tycker det är så sjukt jobbigt att packa. Det har blivit lite av ett trauma för mig efter alla år som jag bott i en väska.
Varje gång jag ska packa får jag jättehög ångest och vill bara strunta i det.
Fördelen är väl att jag är något av en expert när jag ska få med mig allt som behövs.

Ryggens status idag är ungefär som igår.
Har varit på apoteket och köpt lite olika värktabletter så just precis nu kan jag röra mig litegrann.
Är som en gammal gumma.
Får ta tag i handtaget när jag ska ta mig ur bilen och skulle helst vilja ha en rullator att hänga på.
Träningen ikväll får jag väl klara mig utan.
Hoppas verkligen att det släpper tills imorgon, helst nu...

Likes

Comments

Träning, Vardag

I lördags när jag lyfte på hästtransporten på bilen lyckades jag dra till något i ryggen. Det värkte lite till en början och en diffus, molande smärta har följt mig sen dess.
Idag blev det mycket värre.

Jag var iväg och tränade.
Körde i gymmet och sprang ett tag.
När jag gjorde ryggövningarna fick jag rejält ont.
Verkligen jätteont.
Jag kunde knappt snöra av mig skorna.
Duschen blev en enda plåga och att klä på mig efteråt var ingen höjdare direkt.

När jag väl tagit mig in i bilen och pillat i mig en värktablett kom nästa prövning.
Att vrida på ratten när vägen svängde.
Fy vad ont det gjorde och att sedan gå ut ur bilen, ja, ni förstår...

Jag tror att det går att beskriva som när man bryter ett revben. De första dagarna gör det inte så jätteont, men sen kommer smärtan. Alltså, det gör till och med ont att släppa väder 😂

Nu halvligger jag i soffan framför tv:n. Ska smeta in ryggen med heat lotion och hoppas på att det är bättre imorgon. Vill ju kunna träna. Och gå på toa utan att gråta.

Förhoppningsvis har det gett med sig innan flyget lyfter på onsdag. Helst till imorgon faktiskt.
Någongång måste ju någonting gå min väg så varför inte nu!

Likes

Comments