Header

Träning, Aldis, Vardag

Fy vad kallt det är ute idag!
Fryser ihjäl.
12 grader visar termometern, men det känns som -5...
Någon mer än jag som är sjukt frusen av sig?
Innan jag fick sköldkörtelmedicinerna låg jag ständigt på undertemp, frös konstant.
Nu är det bättre, men fryser gör jag fortfarande, dock är grundtempen bättre.

Jag kan lova er att det inte lockade särskilt mycket att springa när jag drog upp rullgardinen imorse.
Möttes av en grå värld med blött som kom uppifrån.
Tänkte ett tag strunta i att springa, men kompromissade med mig själv och sprang en kortare runda.
Blöt och kall blev jag iallafall.

Snart ska vi åka och hämta mina brorsbarn som ska vara här i helgen.
Min bror och hans fru är i Italien (där det för övrigt är högsommarvärme 🙃) så barnen ska vara hemma hos mina föräldrar.
Jag ska hjälpa till lite i stallet lördag och söndag morgon så det blir lite åkande fram och tillbaka, men det går nog bra.
Träningen kanske blir något lidande imorgon, är inte säker på att jag kommer orka åka till gymmet efter stallet.
Vi får se.
Hoppas ni får en bra dag och helg ❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Depression, Psykisk ohälsa, PTSD, Träning, Aldis

En lång dag.
En tung dag.
En grå dag.

Någonting positivt då.
Fyra dagar har jag klarat nu.
Fyra dagar då jag har låtit bli mina nagelband.
Tar en dag i taget, tycker det är så svårt.
Jag biter på nagelbanden när ångesten är hög och just nu är den skyhög, vilket gör det lite extra svårt.

Dagen har annars innehållit ett långt träningspass.
Det var så välbehövligt och skönt.
Svetten sprutade nog ur typ alla porer skulle jag tro.
Är det någon mer som svettas under träning?
Ibland känner jag mig alldeles ensam i min svettfest...
Provade mina nya, gråa träningsbyxor idag och dom var supersköna!
Dock inte särskilt svettvänliga 😂😂😂
Men men, på gymmet ska man väl svettas 🙄

Har tagit min dagliga sovstund tillsammans med Aldis också.
Alltså denna lilla, lurviga varelse.
Kan inte annat än älska henne gränslöst.
Nu ser jag på idol och väntar på att få gå och lägga mig.
Imorgon kommer en ny dag och kanske blir den något bättre än den här dagen!

Likes

Comments

PTSD, Mobbning, Psykisk ohälsa, Depression, Terapi

Nej.
Jag vill inte.
Har varit hos min terapeut.
Det var tredje tillfället som vi ägnade oss åt kartläggningen av mina trauman inför traumabearbetningen.
Nästa gång blir vi klara med den fasen.
Det innebär att jag snart ska påbörja själva behandlingen.
Och nej.
Jag. Vill. Inte.

Nej. Nej. Nej. Nej.
Jag orkar inte.
Jag vill inte minnas mer.
Vill inte komma ihåg.
Vill stoppa huvudet i någon sandlåda, eller sandstrand.
Vill inte gå igenom helvetet.
Jag vet att jag kanske kommer ut på en bättre sida, men först måste jag ta mig igenom.

Kan jag inte få slippa?
Slippa minnas detaljer jag kämpat så hårt för att förtränga.
Slippa se tillbaka på allt det som gjort så djupa sår i mig.
Slippa känna allt det där smärtsamma som förstört mig.

Det känns inte som att jag kommer bli hel.
Det känns inte som att jag kommer komma levande ur det här.
Det är redan förjävligt, det kommer blir så mycket värre när jag börjar gå in i helvetet på djupet.

Just nu vill jag inte.
Vill. Inte.

Likes

Comments

PTSD, Psykisk ohälsa, Depression

En såndär dag igen.
En såndär dag jag helst bara vill ska ta slut.
Det har varit så tungt.
Kämpigt.
Svart.
Jobbigt.
Tungt.
Det är svårt att hitta någonting positivt i allt det mörka.
Det känns mest tufft och kämpigt.
Jag vill bara få lite lättare att andas.
Få ångesten att släppa bara litegrann.
För att kunna få ner nytt syre.
Kanske kan det bli lite lättare att existera då.
Det är det hoppet jag klamrar mig fast vid just nu.

Imorgon är det en ny dag.
En ny dag som innehåller ett besök hos min terapeut.
Det kommer säkerligen bli tufft, men det kanske ändå känns bättre efteråt.
I vilket fall som helst kommer den här dagen inte tillbaka 🙄

Likes

Comments

Träning

Jag har inte alltid älskat att träna.
Jag har nog faktiskt hatat det om jag ska vara ärlig.
Många år var jag livrädd för träning, livrädd på grund av olika händelser under min barndom.
Jag var rädd för att misslyckas.
Jag var övertygad om att jag inte kunde.
Inte kunde springa.
Inte kunde träna.
Jag vågade helt enkelt inte.

Jag började träna i ett destruktivt syfte på gymnasiet.
Tränade på gym, sprang när jag kom hem, åt dåligt, spydde upp det jag åt.
Resultaten uteblev såklart.
Jag slutade träna, började gå långa promenader, åt inte.
Jag hamnade på behandlingshem för att få hjälp med mitt urusla mående.
Där träffade jag en tjej som älskade träning.
Vi började träna ihop.
Det var nog då jag upptäckte att jag faktiskt gillade att träna.

Efter ett antal år med olika svårigheter i samband med mat och träning, började jag längta efter en sundare träning.
Jag började springa igen.
Upptäckte att jag klarade av att springa längre än jag trodde.
Upptäckte att jag ville springa för att det var skönt.
När jag sålde Tvistur började jag träna på gym igen.
Jag förstod hur mycket jag hade saknat det.
Jag upptäckte spinningen igen.
Jag upptäckte Bodypumpen igen (för er som inte vet tränade jag Bodypump 4 ggr/v under ett par år).
Jag upptäckte andra gruppträningspass.

Sen.
Sen upptäckte jag styrketräningen igen.
Den där fantastiska träningen där jag tävlar mot mig själv, med mig själv.
Den där träningen där jag ser utvecklingen hos mig själv.
Som jag har saknat den.
Saknat att gå in i min träningsbubbla och bara lyfta vikter i olika kombinationer.
Armbågen ställer fortfarande till rätt stora problem, men en del övningar fungerar.

Jag älskar att träna.
Älskar det så det nästan gör ont.
Hatar det ibland för att det gör ont.
Jag har nått många av mina träningsmål, men långtifrån alla.
Jag har några pågående fokuseringar.
Nya mål.
Nya möjligheter.

Idag äter jag bra.
Jag tränar mycket, väldigt mycket, men jag gör det för att jag vill.
Jag äter i förhållande till träningen.
Ibland blir jag så less på maten, less på proteiner och striktheten, men för det mesta gillar jag det.
Visst kan det bli lite enformigt med salladsberg och mycket protein.
Visst saknar jag mitt älskade bröd i veckorna, men att inte äta det på vardagar gör att jag har något att längta efter.
För varje helg tillåter jag mig själv att äta friare.
Varje helg får jag äta det där som jag avstår i veckorna.
Och vet ni?
Varenda söndag längtar jag efter att återgå till min vanliga matrutin.
Varenda söndag längtar jag efter att få åka och träna på måndagen.
Fantastiska träning.
Fantastiska kropp.

Likes

Comments

Jag har en rätt så dålig ovana.
Jag petar och biter på mina nagelband.
Jag vet, det låter äckligt och det är väl inte jättefräscht, men jag har ju mycket ångest och för mig är det på något konstigt sätt ångestdämpande.

Under min uppväxt bet jag på naglarna, men lyckades efter en del kämpande sluta med det.
Nu har jag bestämt mig för att även sluta med min ovana att bita på nagelbanden.
Jag ska ta en dag i taget, sätta upp en liten belöning varje gång jag klarar det, men inte straffa mig de gånger jag kommer misslyckas.

Är ni med och hejar på mig?
Jag börjar nu 🙄
Wish me luck 🙈🙃

Likes

Comments

Familjen

Igår var jag på min svägerskas 40-årsfest. Eftermiddagen och kvällen blev riktigt trevlig. Min svägerska är otroligt duktig på att dekorera och duka, deras hem var så mysigt!
Det var en hel del folk, men jag tycker ändå att det fungerade rätt bra, trots min något sociala fobi.

När jag kom hem var Aldis mer än överlycklig. Hon kom i full galopp, körde rivstarter överallt, hoppade upp och ner. Helt lycklig. Helt fantastisk.

Idag blir det en lugn dag. Tog en promenad tidigare, vilket var väldigt skönt. Har verkligen hittat tillbaka till lugnet promenader kan ge mig och det är otroligt skönt. Inte tvångspromenader, utan bara sköna promenader.

Resten av dagen kommer nog tillbringas i en soffa framför fotboll. Det allra bästa med att äntligen ha fiber är helt klart alla fotbollsmatcher som visas 😍😁

Hoppas ni får en fin dag ❤

Likes

Comments

Det slutar aldrig göra ont.
Det där inuti.
Det värker.
Bultar.
Slår.
För alltid.

Jag har fyllt 33 år.
Jag hatar min födelsedag.
Nu är den över och det är 363 dagar till nästa.
Lättnaden som infinner sig varje år när den dagen är slut, den lättnaden.
Samtidigt kommer sorgen över att jag fortfarande känner så efter alla år.

Ibland tvivlar jag på om jag någonsin kommer komma vidare i livet.
Det känns som jag åker på bakslag hela tiden.
Så fort någonting fungerar skapligt, havererar någonting annat.

Jag inser att mycket förändras just nu.
Sidor visas vara annorlunda.
Tysta ord och högljudda viskningar.
Nedgraderad.
Frågor som inte besvaras.
Svar som fås utan frågor.
Och det gör ont att inse.
Inse att det som har varit är förbi och att det som ligger framför inte blir som jag trott.

Som tur är finns Aldis.
Denna underbara lilla varelse som lyser upp även när det inte finns en strimma hopp.
En liten katt med ett stort hjärta.
Ett hjärta som aldrig sviker.

Likes

Comments

Imorgon är det dags igen.
Dags att åka till vårdcentralen för "uppföljning av mina mediciner".
Det vill säga diskussion kring de förbannade sköldkörtelmedicinerna. Det är nog en underdrift att skriva att jag är så förtvivlat less på hel den historien.
Jag hoppas att det går bra imorgon och att den läkaren jag möter har läst igenom alla turer som varit.

Jag är nervös.
Jag är orolig.
Ibland undrar jag om vården förstår hur dåligt jag mår av allt det här.
Det orsakar så mycket lidande för mig, onödigt lidande.
Men det kanske går bra imorgon.
Det kanske leder till någonting bra.
Jag hoppas så mycket på det.

Likes

Comments

PTSD, Terapi

Idag fortsatte vi kartläggningen av mina trauman.
Jag känner mycket, samtidigt som jag inte känner alls.
Det är ett kaos utan trådar, fast ett trassel.
Jag känner mig vilsen.
Ensam.

Livet är inte enkelt.
Det har aldrig varit enkelt.
Kanske kommer det heller aldrig vara enkelt.
Men kanske kommer det bli bättre, åtminstone annorlunda.

Dagen har varit lång av olika anledningar.
Morgonen blev tidig, träningen var bra men lite för kort.
Tiden fanns inte, men imorgon finns den igen och då ska jag köra ett riktigt svettpass.
Kanske kommer mitt inre må lite lugnare efter det.
Det hoppas jag på.
Den här dagen kan jag lika gärna somna ifrån.

Likes

Comments