Header

PTSD

Det har varit en tung dag på många sätt.
Tanken var att jag skulle hänga på åkardagen med klubben och jo, jag var med en stund.
Sen tog det bara stopp.
Jag hatar när det blir så, men jag var rätt förberedd på det idag.
Känslan imorse var allt annat än bra, men jag ville verkligen klara av att hänga på trots ångest och helvetet.

På vägen till Hjortkvarn kände jag att huvudet inte hängde med riktigt.
Jag fick svårt att bedöma kurvorna, var tvungen att släppa av på farten och jag orkade inte fokusera tillräckligt.
Visst, det funkar att köra om det går i sakta takt, men inte särskilt fort.
Jag valde att vända hemåt igen.
Det känns tungt.
Speciellt med tanke på att jag inte kommer kunna köra en tid framöver.

Ångesten har varit brutal idag med.
Sådär så den riktigt kramar ur varenda millimeter av min kropp.
Ingen energi kvar.
Bara fullständig rastlöshet i kombination med total matthet.
Jag känner mig stressad och orolig.
Rädd.
Osäker.
Jagad.

PTSD:n är mer aktiv än vanligt.
Alla tentakler är ute och jag reagerar på väldigt mycket.
Jag hatar PTSD:n.
Den styr så mycket som jag inte vill att den ska göra.
Den förstör min nattsömn och den jagar mig ständigt.
Jag får ofta känslan av att det aldrig kommer ta slut och det ger mig panik.
Tänk om jag bara kunde få vara fri en liten, liten stund.
Tänk att få andas ut, om så bara för ett ögonblick.
En minut fullständig vila.
Det vore otroligt värdefullt.
Men, så ser inte mitt liv ut.
Så fungerar det inte för mig.

Imorgon är det dags för operationen.
Jag har haft problem med en armbåge under flera, flera år, men jag har aldrig sökt för det.
Istället har jag låtit bli att göra sådant som gör ont, men det begränsar mig i träningen.
I vintras sökte jag hjälp, vilket till slut resulterade i morgondagens operation.
Jag vet inte riktigt vad de ska göra, men de ska nog ta bort lite skräp som stör 🙄
Minns inte vad läkaren sa...
Men håll gärna några tummar imorgon bitti ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Depression, PTSD, Psykisk ohälsa, Träning

Det här med att ha en sömnstörning är verkligen ingen hit.
Jag rekommenderar ingen att anta sig denna störning faktiskt.
Igårkväll somnade jag antagligen runt kl 23.
Jag vaknade kl 00:15.
75 minuters sömn
Sen ett evigt vridande i sängen.
Och nej, dessa 75 minuter var såklart inte fria från mardrömmar, vilket i princip ger mig 0 minuters sömn.
Så idag är jag trött.

Vad gör jag då under alla timmar som jag ligger vaken?
Jo, jag blir först frustrerad över att jag inte kan sova.
Jag försöker lösa sudoku, lyssna på ljudbok och om jag inser att kroppen inte kommer kunna somna om på ett bra tag, brukar jag ta fram paddan och surfa runt.
Sen tänker jag såklart förbannat mycket.
Tänker på allt jobbigt.
På relationer som förändras.
På familjen.
På mörkret.
På i princip allt.
Inatt räknade jag ner tills jag tyckte att det var okej att gå upp och sätta på kaffet.

Efter kaffe och frukost, tog jag mig iväg till gymmet.
Veckans sista pass.
Det allra roligaste passet, ben.
Efter alla dessa veckor är det fortfarande det pass jag tycker allra bäst om.
Om jag inte tar mig iväg på åkardagen med klubben imorgon, kan det bli ett träningspass.
För sen opereras jag på måndag morgon och jag har ingen aning om hur träningen kommer se ut en tid framöver.
Det stressar mig...
Träningen är ju min fristad.
Min enda fristad.
Det enda stället där ångesten inte är lika brutal.
Det enda stället där luften är lite enklare att andas.
Men det ska bli skönt att få operationen överstökad så jag kan börja jobba på att komma tillbaka i full styrka!

I eftermiddag ska vi till min bror och hans familj för lite grill och mys.
Ska bli mysigt att träffa trollen och deras föräldrar 😍
Hoppas ni får en fin dag ute i solen ❤️

Likes

Comments

Depression, Vardag

Det har ekat lite tomt här.
Orken att fokusera så pass länge att jag klarar av att formulera något vettigt, finns inte.
Hjärnan är för trött.
Kroppen stressad.
Ångesten för stark.
Så det vettiga uteblir.

Fick en energi-injektion av en fin vän idag.
Så välbehövligt.
Likadant i måndags då jag äntligen tog mig iväg till en annan fin vän som jag träffar alldeles för sällan.

Jag blir deprimerad såhär års också, tyvärr.
Att se hur andra går på semester med vetskapen om att jag själv inte har någon i år heller, skaver och gör ont.
Jag försöker hålla näsan ovanför det stormiga havet, men det är svårt.
Lite semester blir det väl trots allt eftersom mamma och pappa är hemma mer.
Det blir ju åtminstone sällskap och extra mycket kärlek ❤️

Likes

Comments

Familjen

Det blev lite omkastande i planeringen och fredagens tänkta hojtur med pappsen blev idag istället.
Vädret verkade mer stabilt idag så vi drog iväg efter frukost 🏍🏍🏍
Många kurviga vägar ledde fram till första stoppet, Valdermarsvik.
Fin kuststad och gott kaffe.

Efter ett nödvändigt toabesök drog vi vidare.
Åkte genom Loftahammar och nedåt Gamleby där vi stannade för lunch.
För er som inte åkt så mycket hoj, kan jag informera om att hojåkande består av goa vägar OCH fika/mat.
Det är det enda.
Och lite tankning emellanåt.

Vid varje stopp, planeras det direkt för var nästa paus ska vara 😂
Iallafall, efter Gamleby åkte vi nedåt landet, vände uppåt någonstans och hamnade utanför Vimmerby.
Kaffepaus igen 🙄
Stoppet blev på Kröngården som ligger fantastiskt vackert vid vattnet!
Nu var vi båda rätt trötta och bestämde oss för att dagens sista stopp skulle bli dubbelgaraget i Oppreva 🙈

Efter ett antal mil till hamnade vi hemma igen, trötta men nöjda.
40 mil blev det totalt och det känns lite både här och där, men vad gör det?
Att få tillbringa tid tillsammans med min fina pappa är verkligen så värdefullt.
Tänk att ha en pappa som kör hoj som en kung och hittar de allra roligaste vägarna.
Tänk att få äran att åka tillsammans med honom, att få spendera tid med världens allra finaste pappi 😘

Tog en kortare löprunda när vi kommit hem, behövde sträcka ut både benen och ryggen 🏃
Nu blir det soffan och fotboll resten av den här kvällen i hopp om en god natts sömn ❤️

Likes

Comments

När mående är botten och jag inte vill skriva ett alltför deppigt inlägg, passar det utmärkt med ännu en lista!
Det här är ju egentligen en lista som snurrar varv efter varv på Facebook, men vem har sagt att man inte kan köra den på bloggen?
Jag gillar listor i alla former.
Är nog något av en list-fantast 😂
Så, nu kör vi 😍

💑 Äktenskap - Inga
💔 Skilsmässor - Inga skilsmässor heller, tror man behöver ha ett äktenskap först 😝
💍 Förlovningar - nej, inte det heller.

🍼 Barn - Nej
👵🏻 Barnbarn - Inga såna heller, men visst hade det varit kul om jag hade barnbarn när jag inte ens har barn? 😂😂😂)

🐱 Husdjur just nu - nej, inte för tillfället 😞

💉 Operationer - 1 efter måndag 🙄

✒ Tatueringar - 6 st
💎 Piercingar - 3

🔫 Skjutit med pistol - Räknas luftpistol? 🙄

✋ Slutat ett jobb - Ja

📺 Någonsin varit på tv - Ja, är fortfarande stolt syrra till "Körslags-Martin" 😍

🏝Varit på en ö - Ja, dels utomlands men det roligaste, och knäppaste var när jag skulle åka ut till några kompisars ö för ett par år sedan. Jag var helt inställd på att vi skulle åka en såndär gul vägfärja, men när vi närmade oss sa pappa åt mamma att ringa till Ö-ägaren så han kunde komma och hämta oss i sin lilla båt. Jag hatar vatten och hatar små båtar, men fick glatt ta på mig flytvästen och åka till ön. Väl på plats var det ju trots allt väldigt mysigt, men jag längtar inte världsmycket efter att åka igen om vi säger så 😂

✈️ Flugit ett plan - Nej, bara suttit i det som en vanlig, simpel passagerare
🏖Längst destination - Egypten

🚘 Kört genom ett land - Räknas Sverige?
🦌 Kört på ett rådjur - Nej, tack och lov!

😢 Gråtit över någon - Ja
❤ Blivit förälskad - Ja

😪 Sett någon dö - Nej
🇺🇸 Varit i USA - Nej och jag tror att jag typ är den enda människan som inte känner någon längtan efter att åka dit heller.

🚑 Åkt ambulans - Ja

💰 Besökt Las Vegas - Nej

🎤 Sjungit karaoke - Ja, hellre än bra om vi säger så...

🏂 Åkt utförsåkning - Ja
🎿 Åkt vattenskidor - Nja, jag har försökt, men inte lyckats ta mig ända upp...
❄ Åkt skridskor - Ja
🏄 Har surfat - Nej

🚲 Åkt mc - Jaaaaa 😍
🐴 Ridit på en häst - Ja, det har väl hänt 😂

😲 Nästan dött - Hm, kanske
💪 Tränat på gym - Ja, det är väl typ det enda jag gör?
🏨 Inlagd på sjukhus - Ja

🚔 Åkt i baksätet av en polisbil - Måste svara ja på den 🙈
🚑 Räddat livet på någon - Jag vet faktiskt inte. När jag och en kompis skulle till Kreta för en bra massa år sedan, var det en kvinna som fick en hjärtinfarkt på flygbussen. Jag försökte dirigera ambulansen dit, men det här var ju på typ stenåldern och det här med koordinater och sånt var kanske i början av sin karriär.. Efter mycket om och men kom till sist en ambulanshelikopter och hämtade kvinnan, men det tog säkert 20 minuter innan de kom så det är tveksamt om hon överlevde... Vi försökte iallafall ge hjärt-och lungräddning så gott vi kunde. Brukar tänka på henne ibland och undra hur det gick för henne.

Likes

Comments

Just precis nu känns livet något lite mindre kolsvart.
Jag är väldigt trött, men ändå relativt lugn.
Söndagar är träningsfria och planen för den här dagen är helt enkelt att inte träna.
Fokus på vila, även om det är svårt för mig.
Min farmor kommer hit på lunch och ikväll börjar fotbolls-EM för damer.
Just damfotboll är inte min favorit, men jag gillar att titta på fotboll så varför inte?

Har varit iväg och köpt jordgubbar till i eftermiddag.
Det är med sorg i hjärtat jag inser att säsongen snart är slut 😔🍓
Älskar verkligen de små röda gubsen.
Tappade mobilen när jag skulle ta fram kontokortet, så himla typiskt mig.
Jag är så otroligt klumpig!
En spricka pryder numera min skärm, tack och lov är det inget som stör denna gång.
Förra gången lossnade ju glasbitar också och då var jag tvungen att byta skärm direkt.
Nu får den vara eftersom det ändå är dags att byta mobil om några veckor.
Är ni också fumliga?
Jag blir otroligt fumlig och klumpig när jag mår dåligt.
Jag tappar saker konstant, dräller och har mig.
Det är väl för att kroppen är för trött och hjärnan inte orkar hänga med.

Nu ska jag försöka vila lite innan maten.
Ha en fin söndag ❤️

Likes

Comments

När jag bara stänger av.
Stänger in.
Trycker undan.
Försöker blunda.
Blunda inför ett svårt faktum.
Trycka undan känslorna som situationen väcker.
Stänger in all förtvivlan över det oundvikliga.
Stänger av sorgen över något förlorat.

Det gör så sinnessjukt förbannad skitont.
Jag. Vill. Inte. Att. Det. Ska. Vara. Såhär.
Låt det bli som förut.
Men jag vet att det inte kommer hända.
För det känns som det gått för långt.
Det känns som ingenting finns kvar.
Att det för alltid är borta.

Det som var för bra för att vara sant.
Någon som väckte det som slumrat inom mig så länge.
Och försvann.
Precis som alla andra gånger.
Och jag blir förbannad på mig själv för att jag tillät mig att tro , att hoppas.

Jag kommer säkert över det den här gången också.
Även om det känns som att skadan är permanent.
Men sår läker.
De blir till ärr som kliar, men de bleknar med tiden.
Sorgen kommer alltid finnas kvar, men jag hoppas att den kommer avta mer och mer.
Och kanske, kanske, vågar jag lita på någon igen.

Likes

Comments

Det värker i kroppen.
Så ofattbart trött.
Försöker få lugn inuti, men det verkar omöjligt.

Det river och sliter i mig.
Dag som natt.
Natt som dag.
Ångesten ligger och lurar, redo att attackera.
Jag är ständigt beredd för krig.

Mitt liv är ett krig.
Ett krig utan slut.
Ett krig jag vill vinna, men som det känns att jag håller på att förlora.
Vänner som kommit och gått.
En del som gått och kommit tillbaka, för att vända om och gå igen.

Ofattbar sorg över förlorade relationer.
Längtan efter något annat, men för orkeslös och ledsen för att förändra.

Jag har förändrat så mycket, men det räcker inte ända fram.
I väntan på psykolog står jag rätt ensam.
Ensam, men med älskade föräldrar som gör precis allt för mig.
Jag vill klara så mycket själv, men inser att tiden inte är inne än.
Kanske senare.
Förhoppningsvis.

Längtar efter mindre krig, mer kärlek och inre ro.
Längtar efter ork och vilja, lust och frihet.
Jag kan inte förändra andra, bara mig själv.
Men jag kan välja att förändra rätt saker hos mig.
Förändra det som behövs och släppa taget om det som drar ner mig.
Även om det gör ont att släppa.
Även om smärtan kommer stanna länge.

Jag börjar förstå att det inte kommer bli bättre.
Att skadan är för stor.
Men jag tänker lappa ihop mig så gott jag kan.
Med hjälp av mina nära ska jag limma mina kantstötta bitar.
Försöka hitta mitt mönster.
Det kommer aldrig bli perfekt, för vad är egentligen perfekt?

Jag kommer ha mina sprickor, jag kommer vara vass här och där.
Jag kommer vara bucklig och ojämn, kanske rentav ful på vissa håll.
Men vem bestämmer vad som är vackert?
Vem bestämmer att någonting vasst inte kan skära loss någon annans bojor?
Kanske kan mina bucklor, mina sprickor, visa att skörhet inte behöver vara fel.
Att det tvärtom kan visa på en kunskap och en erfarenhet som inte alla bär med sig.

Det är därför jag fortsätter kriga.
Det är därför jag tvingar mig själv att kämpa lite till, att inte ge upp.
Men det är också därför trasiga relationer kan skära så djupa sår i mig.
För jag har redan så många sår inuti, och det gör ofantligt ont när de blir ännu djupare.

Jag tar fram mitt lim igen.
Fogar samman omaka bitar.
Ser en helhet.
Ett mål.
Och sedan börjar jag lappa ihop mig.
Igen.
För att ge upp just nu, det är inget alternativ.

Likes

Comments

Jag trodde det var något hållbart.
Något som skulle vara under lång tid.
Nu börjar jag förstå att det bara var ännu ett tillfälligt besök.
Ett besök som väckte mycket hopp.
Hopp som åter tagits bort.

Likes

Comments

Jag har sett att det finns en "jag har aldrig"-lek.
Några bloggar jag läser har skrivit om detta och eftersom jag tycker det kan vara lite roligt, tänkte jag helt enkelt köra den leken jag med. Trots att jag inte blivit inbjuden.
Kan ju inte sitta här och vänta på en inbjudan som kanske aldrig kommer 🙄

Jag tror att man ska skriva 10 "jag har aldrig"-saker så jag ska göra ett försök att komma på det!

1. Jag har aldrig snusat och jag kommer aldrig göra det eftersom jag tycker det luktar så äckligt 🙈

2. Jag har aldrig tagit droger (förutom receptbelagda då) och det är något jag faktiskt känner mig stolt över. Tror att jag hade kunnat fastna i ett drogmissbruk.

3. Jag har aldrig fått böter, varken parkeringsböter eller fortkörningsböter. Det är inte något jag strävar efter att ändra på heller 😎

4. Jag har aldrig varit i norra Norrland (insåg att jag varit i Norrland eftersom min bror bor i Gävle så jag skriver norra Norrland istället). Jag hade kunnat tänka mig att ta en hojsemester uppåt landet, men har hört att det inte finns några roliga vägar däruppe så det är väl ingen idé...

5. Jag har aldrig levt i någon fast relation, men skulle gärna vilja någongång ❤️

6. Jag har aldrig legat på sjukhus för någon fysisk åkomma.

7. Jag har aldrig blivit opererad, men det är snart åtgärdat 🙄

8. Jag har aldrig kört lastbil, men det är något jag skulle vilja. Tycker det verkar vara så sjukt kul!

9. Jag har aldrig gillat festivallivet. Det här med att bo i tält är inte riktigt min grej.

10. Jag har aldrig lyckats vara helt vaken en hel natt. Jag är redo att slå ihjäl någon framåt kl 3 om jag inte får gå och lägga mig 😂

Det var svårare att komma på 10 saker jag aldrig har, än jag trodde. Jag utmanar alla som vill att hänga på med 10 egna jag har aldrig 😃❤️

Likes

Comments