I fredags kom jag äntligen fram till min underbara värdfamilj. När jag hade landat på Atlantas flygplats och ska hämta upp min väska så möter jag min värdpappa och Hannah. De var nervöst men samtidigt så himla kul att äntligen få träffa dom. Dom hjälpte mig med all packning till pappans bil och vi åkte sedan hem till resten av familjen som väntade förväntansfullt på mig. När vi var framme vid huset gick vi in genom garaget och där satt en stor skylt som det stod "WELCOME JULIA" på samt en ritad teckning där Hannah hade ritat hela familjen tillsammans vilket jag var inkluderad i, så fint! När jag kom in möttes jag av de tre resterande familjemedlemmar med en kram. Nu två dagar senare är jag otroligt tacksam över att jag gjort detta. Jag känner mig så uppskattad och omtyckt, dom skämmer bort mig ibland och de ser alltid till att jag får vara delaktig i allt. Jag blev så bra omhändertagen och de har gett mig otroligt mycket. Barnen är helt underbara och de vill ha med mig på allt. Eftersom att det fortfarande är väldigt nytt för alla och vi inte kommit in i rutiner så är barnen så ivriga med att få spendera så mycket tid som möjligt med mig. Jag tror verkligen att detta kommer att bli ett otroligt bra år och en riktigt bra upplevelse.

Just nu ligger jag i min säng och kollar på the fault in our stars efter en lång dag tillsammans med familjen. Idag gick jag på bio tillsammans med de två äldsta barnen på filmen Coco, en superbra film för både vuxna och barn. Vi åkte sedan hem för att äta lite lunch och sedan blev jag upphämtad av en tjej vid namn Paulina, en tjej från Mexico som är 19 år, jobbar som Au Pair hos en familj som bor två minuter ifrån mig. Vi åkte sedan och plockade upp en annan Au Pair som också är från Mexico. Tillsammans åkte vi till "The mall" och kollade i olika butiker. Därefter lämnade vi den andra tjejen och jag och Paulina åkte runt i området för att jag ska få ett uppskattning om hur alla vägar hänger ihop, haha. Efter de åkte vi hem och jag åt pizza tillsammans med familjen innan vi hade en mysig filmkväll tillsammans.

Alla tre kollade film med mig i mitt rum

En bild från när jag och Paulina åkte runt i området

En del av mitt rum

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hela resan till USA handlade om otur för min del. Jag, Emma och tre andra svenska tjejer åkte tillsammans från Arlanda till Frankfurt för att där byta plan till NY. Emma och en annan tjej vid namn Linnea skulle ta separata plan medan jag och två andra tjejer vid namn Hanna och Felicia skulle åka tillsammans på vårat nästa flyg. När vi kommer fram till Frankfurt har vi varken ätit eller druckit något på hela morgonen så vi bestämmer oss för att hitta närmaste cafe efter att ha kollat upp vart gaten låg. Linnea var först ut och hon går till sitt flyg ungefär 30 minuter innan avgång. Sedan var det jag, Hanna och Felicia som skulle borda. Vi går till vår gate ungefär 30 minuter innan precis som Linnea gjorde. När vi kommer fram till gaten kommer det en man fram till oss med ett hånande leende och säger ”you missed the flight girls” och vi alla tittar på varandra i hopp om att han skojar med oss. Men han fortsätter med att tala om för oss att vi var för sena och hade missat vårat flyg och känslan i kroppen var obeskrivlig. Samtidigt som man var otroligt arg, besviken och ledsen blev man rädd då man inte alls visste vad man skulle göra därefter. Vi ber honom om hjälp till att se när nästa flyg går och han föreslår att vi ska ta standby biljetter på ett flyg till Chicago där vi får biljetter på ett flyg till NY. Vi tar självklart emot förslaget och sätter oss vi nästa gate. En standby biljett menas med att man har en plats på planet om någon skulle råka missa, som vi gjorde det vill säga. Vi sitter där i 2 timmar för att vänta på svar om vi får plats på planet, men det får vi inte och vi står återigen i en hopplös situation där vi inte alls vet vad vi ska göra. Alla meddelar sina föräldrar, vi meddelar Cultural Care Training School att vi inte kommer fram med de planerade planet utan väntar på att få ett bokat plan. Vi får sedan hjälp av personal som säger att de ända valet vi har är att ta in på hotell och flyga dagen efter.... inget annat val fanns och så blev det. Vi sov på hotell, flög från Frankfurt till Chicago och från Chicago till NY. Inte nog med detta så lyckas både jag och Felicia att bli stoppade i säkerhets kontrollen då de ber oss öppna väskor osv. Vi blir även båda slumpmässigt utvalda att göra en rutinkoll där vi fick ta prover på väskor, ta av skor och visa vad vi hade på oss av personal. När vi väl kommer fram till NY efter en otroligt lång och omtumlande resa så får vi inte vårat bagage. Bagaget är nämligen kvar i Frankfurt då de på flygplatsen glömt att lägga på de i de nya flyget. Vi spenderade dagarna på training school och fick vårat bagage igår kväll vilket var sista kvällen på training school. Nu håller jag alla tummar för oss att det vänder och att turen är med oss.
Cultural Care var otroligt hjälpsamma och betalde middag för kvällen vi landade, såg till att väskorna kom i tid och var allmänt förstående!! Stort plus enligt mig.

Likes

Comments

Training school i new york har varit ett par riktiga händelserika dagar. Från kulturutbyten över hela världen till att försöka anpassa sig till det typiskt amerikanska livet. Allt från att vänja sig till maten och språket till att inse att verkligen kommer spendera sitt kommande år här. För nu har iaf jag landat i tanken att jag är här och det jag gör här händer verkligen är påriktigt.

Flyget gick bra och jag fick sitta ihop trängd mellan två stora killar. Den ena killen som var från Virginia började prata med mig, och vi satt väl och konverserade till och från hela resan till new york. Riktigt sociala människor här faktiskt. Väl där väntade en buss som tog mig och några andra au pairer till trainingschool. När vi anlänt fick vi våra rum, som bestod av två våningssängar och ett badrum som man delade med rummet bredvid. Det fanns liksom inget lås på toan, så var det någon påväg in eller knacka fick man skrika till. Det var dessutom två dörrar som ledde till de två rummen, så egentiden på toan var minimal.

Man var uppdelad i olika klasser och gick på olika lektioner så som, Childering in the US, Personal safety, CPR, First aid, Child development och en massa annat. En del lektioner var väldigt långtråkiga eftersom det var så logisk information. Men det var väldigt roligt att sitta i en klass med människor från hela världen som inte har samma normer som i Sverige. Rätt högljudda lektioner må jag säga.
Jag och Julia var inte i samma grupp men vi kunde en del dagar tajma in lunch frukost och middag tillsammans. Måltiderna serverades i ett stort cafe/matsal. Det fanns så mycket onyttigheter så att man hade svårt att hitta något man kunde äta som inte innehöll lika mycket socker som godishyllan på Ica hemma i Sverige. Många drack alltså Coca-Cola till frukost och därefter avslutade med en glass eller en efterrätt. Mums!

En eftermiddag åkte jag och Linnea (en annan Svenne från träningsskolan) på en liten guidad tur till new york city. Efter en stund valde vi lite spontant att hoppa av och utforska staden, utan karta, wi-fi eller någon slags lokalsinne. Meeen det gick bra trots allt, vi såg de vi ville se och han tillbaka i tid innan bussen hem gick. Måste bara säga att allt i new york är stort, alltså väldigt STORT.

Vi har varit ett gäng på 5 svenskar under dagarna som varit här. Riktigt trevliga tjejer. Det var sorgligt att säga hejdå och sätta sig på varsin buss för att åka till olika destinationer. I skrivande stund sitter jag på bussen påväg till flygplatsen för att ett flyg bort träffa min värdfamilj. Är så nervös att jag håller på skita på mig, (bokstavligen, då man under fem dagar inte kunnat ha sin egentid på toan..) men det ska bli kul och jag är taggad!


Nästa inlägg kommer jag att befinna mig i Boulder...hade bäst tills vi hörs igen!
Emma

Likes

Comments

Imorgon, 06:55 lämnar vi Arlanda för att börja vår stora resa. Här sitter jag i mitt rum som är näst intill tomt på saker. Jag har packat klart mina väskor som står i hallen och väntar på att få bege sig av mot flygplatsen.


Denna helg har varit känslosam. Jag har varit så glad men ändå så ledsen. Jag är förväntansfull men har så svårt att veta vad som står inför dörren. Helgen började med att jag blev sjuk, var otroligt förkyld och kände mig allmänt hängig, men på kvällen hade min pojkvän Erik planer för oss som absolut inte kunde avbokas. Jag fick då rycka upp mig, klä mig fint och följa med. Han hade nämligen en överraskning på gång. Mina absoluta favorit människor hade samlats för att ha ett sista hejdå party för mig innan jag åker. Det var så fint och jag kände mig verkligen tacksam och glad! De hade köpt mat från Lilla Rött som har den godaste pastan i hela Tyresö, de hade även fixat med massa dekorationer och lite andra festligheter. Tanken var att vi senare på kvällen skulle fortsätta ut på en klubb men med tanken på mitt mående valde jag och Erik att åka hem för att sova.

Lördagen var endast till för att friskna till, packa och städa det sista! Senare framåt kvällen gjorde pappa sina utsökta hemma gjorda hamburgare som vi åt tillsammans och hade en allmänt mysig familjemiddag. Efter middagen spelade vi "speak out" som är super roligt spel som får alla till ett gott skratt. Vi gick sedan och la oss hyfsat tidigt då vi alla var trötta.

Idag Söndag har jag packat det sista, duschat, städat och allt där till. På förmiddagen passade jag, Erik och min lillasyster på att åka en sväng till centrum för att göra lite ärenden. Därefter åkte vi till Sushistugan som är mitt favoritställe som har sushi. Jag var bara tvungen att äta min sista sushi för ett år framåt!!!

Nu ska vi snart ha vår sista taco- kväll innan de är dax för sängen för att ladda batterierna för en fullspäckad dag imorgon. Som ni kanske förstår så har både jag och Emma otroligt mycket att göra inför resan samt kommande vecka då allt är nytt för oss och vi vill ta allt som det kommer. 

Snart är vi där, i USA!!!

Likes

Comments

Dagarna räknas ner och snart sitter vi där på planet. Som vi längtat efter denna dag. På måndag morgon klockan 06.55 lyfter flyget och det finns helt plötsligt ingen återvändo.

Det är så otroligt svårt att veta hur man avslutar ett liv för att börja på ett helt nytt. Hur säger man hejdå för ett år ifrån varandra? Hur packar man en resväska på 23 kilo med hela sitt liv? Allt känns som en enda stor röra i huvudet men ändå känns allt så himla självklart. Oavsett hur mycket man försöker att förbereda sig tror jag att man aldrig kan riktigt vara förberedd på något man aldrig gjort tidigare. Det ska bli en otroligt rolig resa som både jag och Emma har sett fram emot så länge.

Företaget vi kommer att åka med är Cultural Care vilket många förmodligen känner till.
Det hela började med att jag och Emma gick tillsammans på Cultural Cares informationsmöte. Vi ville så gärna gå men var båda lite skrämda i tanken att detta skulle bli något bindande. Att man var tvungen att skriva upp sig på något. Men så var det inte. Mötet var otroligt lärorikt och vi fick träffade andra tjejer som tidigare varit Au Pairer. De berättade om sin resa och det var väldigt häftigt att få se det hela ur ett verkligt perspektiv då man innan bara fått se "skönheten" av det hela. På mötet fick vi även en del information om kostnader, försäkringar och vad CC står för. Efter det mötet fick vi ha ett personligt samtal med en utav tjejerna som jobbade där. Jag och Emma fick samma kontaktperson och upplevde henne som trevlig och uppmuntrande. 

Vi båda gick från CC's kontor med ett stort leende och sa "det här ska jag göra". Det enda som skilde mig och Emma åt var att jag vill göra det NU och hon ville vänta lite. Jag startade min profil på CC's hemsida i hopp om att bli klar så snabbt som möjligt. Det var mycket att fylla i och det tog sin lilla tid. När jag äntligen blev klar med min profil frågade jag Emma hur det hade gått för henne och hon berättade att hon börjat på sin ansökan men inte riktigt var klar än.

Nu var matchningsprocessen igång... Det roligaste av allt!
Jag gick timme efter timme och väntade på att telefonen skulle plinga till i hopp om att ha fått en matchning. Det var otroligt svårt att veta vad som verkligen var rätt för en och man såg nästan bara det positiva i familjen som man fått.
Några dagar senare får jag ett samtal från Emma där hon berättar att hon nu är med i matchningsprocessen! Vi kunde äntligen sitta och diskutera om de olika familjerna med varandra för att hjälpa varandra. Men det tog inte lång tid tills jag fick ytterligare ett samtal av Emma där hon berättar att hon hittat sin slutgiltiga matchning. Hon hade hittat sin familj. Jag vart otroligt avundsjuk och blev väldigt otålig. Men jag hittade till slut den familj som jag trodde skulle bli min. Efter att jag skypat med familjen 3 gånger frågade jag om referenser vilket dom glatt gav mig som var deras förra Au Pairer som också var svenskor. Jag ringde självklart upp dem och svaret jag fick av alla tre var att jag skulle söka vidare.

Någon vecka senare fick jag en match av en helt underbar familj som jag nu valt som min familj. Är otroligt glad att jag väntade tålmodigt och lät de ta sin tid. Det roliga är att när både jag och Emma valt familj så får vi båda ett mejl från CC där de säger att våra familjer vill att vi flyger den 8 Januari 2018. Slumpen satte oss på samma plan och om tre dagar åker vi tillsammans. Vi kommer att tillsammans få uppleva New York i fyra dagar och sedan splittras vi till vardera delstat. Med tanken att Emma alltid kommer att vara där, hon kommer uppleva samma saker och fortfarande befinna sig tre timmar bort är så skönt.

Är otroligt taggad och snart åker vi!!!!!

Likes

Comments

Då var de dags för min presentation, jag heter alltså Emma och är den andra personen som ni kommer få läsa om här. Jag bor, precis som julia, i Tyresö utanför Stockholm tillsammans med min familj. Där bor jag i ett hus på ett berg (rätt komiskt då jag heter Husberg i efternamn) med mamma och pappa, storebror Jacob och lillasyster Elin.
Jag har under ett och ett halvt år jobbat på en grundskola här i Tyresö med barn i åldrarna 7-10, ett super roligt jobb jag verkligen trivts på. Jag har sedan jag var 7 år gammal ägnat min lediga tid för att spela innebandy i Tyresö trollbäckens IBK, men det var fram till två veckor sedan då det var min sista innebandyträning på ett litet tag.

Boulder heter staden i Colorado som jag ska flytta till. Där kommer jag bo hos en riktigt härlig familj som har tre spralliga barn. En pojke på 7 år och två tjejer som är enäggstvillingar på 5 år. Det är en väldigt aktiv familj som spenderar sin lediga tid genom att bl.a. cykla, hika och klättra. Det kommer bli super spännande att få var med på det kommande äventyren. Då jag själv har svårt att sitta stilla tror jag det blir en perfect-match. Till skillnad från Julia och hennes värdfamilj är jag den femte au pairen. Det känns skönt att ha hamnat med en familj med rutin, men dock har jag många äldre au pairer att leva upp till.

Jag kan ju säga att jag är både är livrädd och skittaggad på detta. Det kommer vara ett stort steg för mig och Julia att göra denna flytt och denna blogg kommer bli som ett ställe för oss att ventilera alla tankar och händelser.
Ni är alltid välkommen hit att läsa!
Hade bäst!
Emma

Likes

Comments

Hej, mitt namn är Julia. Jag är 19 år gammal och är en av de tjejer som kommer att uppdatera här tillsammans med min bästa vän Emma. Jag bor idag i en förort som heter Tyresö söder om Stockholm. Jag bor tillsammans med min familj som består utav mamma Helena, pappa Håkan och lillasyster Lisa. Jag har även en pojkvän som heter Erik, som jag varit tillsammans med i 3 år. Mina dagar här i Sverige ser oftast likadana ut. Jag jobbar väldigt mycket och umgås sedan med familj, vänner och pojkvän. Jag jobbar på ICA som kassörska och delikatesspersonal. Jag jobbade min sista dag på ICA för två dagar sedan så är nu ledig i en vecka för att hinna förbereda inför min kommande resa till USA.

Jag kommer att åka till en familj som bor i Atlanta, Georgia. Familjen är hur fin som helst och jag har verkligen fått en bra relation med dom redan innan avresan vilket känns otroligt skönt. Jag kommer att ta hand om deras tre helt underbara barn som heter Max, Asher och Hannah. Max är 1,5 år gammal och har lite särskilda behov till skillnad från andra barn då han har diabetes typ 1 som jag kommer att få lära mig mer om kommande året. Asher är 5 år gammal och är väldigt energirik och sprallig som person. Hannah är 8 år gammal och är mer vuxen i sättet jämfört med de andra två då man kan prata mer ordentligt med henne och hon hjälper gärna till.

Denna blandning av åldrar känns otroligt bra då jag ville ha lite av allt. Jag älskar att jobba med småbarn men även lite äldre då de har olika utmaningar. Jag ser verkligen fram emot att få träffa barnen och få vara en stor del av deras liv. Familjen är mig väldigt lik och därför klickade vi otroligt bra. Dom tycker om att gå på bio, shoppa och äta gott vilket även jag har som intressen. Föräldrarna verkar väldigt måna om att jag ska trivas 0ch frågar mig hur jag vill ha det för att känna mig hemma.
Till skillnad från många andra au pairer så kommer jag att vara min familjs första au pair vilket känns otroligt spännande och speciellt. Jag är redo att upptäcka allt tillsammans med dom av de som ingår i att ha/vara en au pair.

För frågor så skriv en kommentar eller maila oss på emmajuliaaupair@gmail.com.

En bild på mig

Mina otroligt gulliga värdbarn

Likes

Comments

Vad kul att du valde att kika förbi på vår blogg som kommer att börja uppdateras från och med nu. Vi ska båda göra ett eget inlägg där vi presenterar oss själva och berättar mer om våra värdfamiljer osv.

Hoppas att vi kan underhålla er här så att ni vill komma tillbaka för att följa våra resor.

Mvh Emma & Julia

Likes

Comments