Livets gåva är ändå glädjen. Trotts sorg och andra besvärliga saker som sker i ens liv så måste ändå de ljusa lysa starkare i oss.
Jag har tidigare fokuserat på fel saker och grubblat för mycke, nu vänder jag på livet då jag gör en hälsoresa med mig själv och då ingår HELA jag å de som tillhör.
Jag ser mun ängel bredvid mig , jag ser mina andra barn sida vid sida som nu får tillbaka en HEL MAMMA och inte en halv.

Jag väljer saker JAG mår bra av å njuter .... idag är det en dag i Sverige för vi ska dansa runt en stång p hoppa grodor mm. Jag väljer att ha min egna familje tradition med att göra kransar med mina barn å laga mat vi tycker om å ser på film å myser vi dricker saft å sjunger våra sånger ...DET är vår midsommar 2017

Sedan har vi mitt barnbarn här i kväll som får mysa med oss men han slockna snabbt.

Så nu sitter jag hör med mina barn nöjd å glad som fått springa och njutit hela dagen .

Saknar dig Engel Karl Martin men vet att vi ses igen du är bara en stjärna bort på himlavalvet
❤️❤️❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 6 readers

Likes

Comments

Min yrkesroll är jag väldigt stolt över. Pysslingens förskolor där jag varit anställd sedan 1999 i är lärorikt företag spm ger lusten glädjen och utvecklingen: Ibland händer de saker som gör att vägen känns trubbig då man gör samma sak hela tiden.
Idag står jag med bägge mina fötter så stolt så fokuserad så stolt över hur DUKTIG jag blivit. Allt tack vare många olika möten. Vissa möten hat varit jobbiga men lärorikt ändå medan andra varit fantastiska och glädje och härliga stunder.
Allt har gett mig mer att utvecklas i så jag känner mig så tacksam.

Lärmiljön för mig är något jag brinner för, jag vet att den är viktig för att alla våra barn ska på ett lustfyllt lärande sätt kunna uttrycka våga undersöka och utvecklas i .

Tack till alla möten jag får genom alla barn , kollegor och chefer i min roll som är VÄRLDENS Bästa. Jobb "lycka"'

Till alla blivande föräldrar i förskolor säger jag en sak NI är de viktigaste vi har och är ni inte trygga med oss pedagoger så blir inte era barn trygga så NI är så viktiga. Mötet med er och era barn är jag iallafall såååå tacksam för att just ni ger mig de förtroende att jag ska få äran att se er stjärna utvecklas så TACK
❤️❤️🌸 till er

  • 6 readers

Likes

Comments

Sitter här och funderar på alla dessa "speciella" traditioner. Gråter en skvätt och tänker VAD SKA JAG Göra MED MINA BARN på midsommar? Mannen jobbar natt så jag är ensam med dom..Ingen som bjuder över eller frågar ..., blir ledsen först men tänker efter en eller flera gånger till.

Jag är inte ensam jag har ju mina tre barn så vi får göra vår midsommar tillsammans på vårt sätt.
❤️🌸
De finns ju faktiskt dom som verkligen ÄR ENSAMMA. Gråter mer nu .... vem tänker på dom? Ingen , nej för man tänker på sig själv på sitt för hur ska man kunna tänka på ALLA andra dom är ju så många där ute.
Men en sak är jag säker på att man kan alltid alltid fråga någon. För om alla gör något för någon så finns de hopp om kärlek och glädje trotts allt.

Men vad är de för fel om man bara vill vara hemma? Måste man hitta på en massa bara för de är midsommar? Måste man ära sill å färskpotatis med gräddfil å gräslök? Ska jag spräcka den normen? Imorgon ska jag handla inför vår midsommar firande å jag tänker faktiskt fråga barnen vad dom vill äta och ha på vårt midsommar bord.
Vi ska göra midsommar kransar i håret och sedan ska vi gå ut i skogen å plocka 7 sorters blommor att lägga under kudden.

Hur firar du? Hur tänker du?


Kram till alla er där ute speciellt till er som är helt ensamma
❤️🌸

  • 8 readers

Likes

Comments

Hörni , idag kände jag en enorm glädje för livet, samt en tacksamhet. Jag har nu sprungit varje dag i 7 dagar i sträck. I går fick jag för första gången verkligen känna "mjölksyra" i låren. Herregud ville stanna under gårdagens runda men jag kriga på för jag hade inga "onda" smärtor så men något va de å visst "mjölksyra" Så jag måste vila idag å då passa jag på att njuta med mina barn. Har fortfarande ont i buken å de ska dom utreda nu med en röntgen så i morse lämnade jag en hel del prover . Undrar vad de är ... men de återstår att lämna åt framtiden ... idag njuter jag "kram" på er alla 😘💕🌺👊🏻💪🏻#minresa #2017 #itrimresa #itrim #itrim_sverige

Gabriel och Melker fick fiska och bada i Rudan eftersom Tindra har feber å öronproblem hela natten så hon fick sova med sin pappa.

Mindfulness och skriva lite om livet i sig.

Resan jag gör just nu pågår hela tiden . 6 månader har gått från de att jag verkligen tog tag i livet.
Jag bestämde mig för att jag måste jobba inifrån och ut med mig själv, jag klarar de inte ensam så hjälpen är många. Både från läkare, psykolog, hälso coach från itrim. Och givetvis mina närmsta , min man som stärker mitt självförtroende och vilja.
Att gått så långt in i väggen som jag gjorde är inte alls något jag rekommenderar. Gör en förändring om ditt liv består av JOBB JOBB hen jobb jobb sjukdom.
Varnings signalen kom i tid för mig innan de kunde gått riktigt illa.
Läkarna sa att de va nära en stroke med högt blt och minnesförluster och virrig med panik ångest. Hjärtklappning mm.

Idag mår jag bättre å bättre jag får läxor av min psykolog och just nu arbetar vi med sorgen. Nästa steg blir stressen och ångesten .

Hejja hejja MIG
👊🏻💪🏻🙏🏻😘

Välj LIVET

  • 7 readers

Likes

Comments

Livet är bra härligt , att få mindfulness blunda och känna de jag gör. Jag duger som jag är och jag är stolt som lyckats med vikten och lyckats hittat min väg med ett hälsosammare liv. Jag är på bättrings väg nu efter operationen och känner mig lycklig och tacksam som fått denna chans 💪🏻👊🏻❤️ första dopet för sommaren 2017 "check" 19 grader

  • 15 readers

Likes

Comments

Äntligen har vecka 3 kommit utan 6 veckor sjukskriven efter operationen.
Jag har mått så dåligt efter min operation pga att jag inte kunnat röra på mig alls.
Från januari till 22/5 har jag fått i träning och löpning som en del av mitt liv.
Den 22/5 gjorde jag en operation i buken eller underlivet som skulle göra att jag absolut inte får påfresta buken alls på 3 veckor . Och de kommande 3 veckor skall jag successivt återkomma.
Ni kan förstå att jag är lycklig idag/kväll.
Men till min fasa så fick jag så jädrans ont i mina knän :( hur är de möjligt? Är jag skadad nu? Varför får jag ont i knäna precis nedanför i knäskålen på båda sidorna?
Jag tog mig igenom ca 2km med ett väldigt lågt tempo kände mig värdelös.
Jag vill bara få springa å njuta igen.

// the redlight

  • 21 readers

Likes

Comments

Tiden går vidare och de gäller att inte fastna, nu sitter jag här och ska skriva mer specifikt vad jag minns om vår sorg min tid på förlossningen. Tårarna trillar och det är svårt att hålla fokus men jag måste få igenom detta.
Det gör ont fruktansvärt ont ända in i benmärgen att på djupet ta sig igenom resan/upplevelsen i tankarna efter 12 år.

Jag har ju inte behövt tänka på de tidigare för jag har alltid sett till att alltid ha något för mig så jag "slipper" tänka de har liksom varit mitt sätt att överleva har jag känt.
Så fel av mig, men jag har inte orkat , vågat känslomässigt ta de här steget förens nu.
Jag vill LEVA med kärlek med livet jag har , därför känns de mer än någonsin viktigt att få arbeta med de nu, JAG ÄR REDO ...

Jag är med i olika grupper där man förlorat barn , och lever med sorgen och på något sätt får de mig att inte känna mig ensam i tankar som kommer trotts år som går.

Jag menar att många runt mig tycker ju att :"nu ska du väl ändå glömt" vadå glömt ? Nej vi menar att du måste gå vidare ....... dessa ord har påverkat mig under alla år att hålla fast sorgen för jag kommer ALDRIG GLÖMMA min son han är en del av mig.

Men nu är jag redo att släppa min son till ljuset för att få harmoni med min sorg som förblir kärlek som han gav mig.
Han gav mig så otroligt mycket fint som jag aldrig skulle fått annars. Tack Engel Karl Martin för allt tack för att du finns vid min sida och stöttar din mamma i de hon gör
🙏🏻❤️💕

  • 22 readers

Likes

Comments

Under mina 25 år som mamma har jag alltid sagt att min vikt uppgång beror på att jag fått 5 barn. Jag har beskyllt på att jag fått en enorm sorg ( en av våra söner dog i förlossningen i magen på mig V40+1) som gjort att jag struntat i mig själv, vilket till en viss del är sant. Fokusen har varit mina barn. Jag har aldrig tänkt på att min vikt ska påverka hur jag är som mamma. Så fel jag haft .
Det har påverkat mig enorm mycket. Cancerbesked, kollit, och andra saker med. Men min hälsoresa trodde jag hela tiden va bra, tills 17 november 2016 då jag gick in i väggen helt. Blodtryck som låg på 189/120 och va helt utmattad , jag började glömma saker och lägga saker överallt... blev riktigt rädd för de påverka även min panik ångest att bli starkare.
Jag fick ett ganska hårt slag i magen men jag vill fortsätta leva , så jag tänkte att NU ELLER aldrig . Jag startade en viktresa som fortfarande pågår , jag stärker mig själv osv ...

Nu till detta med magen , de här är ju min mage så det den ut jag skäms absolut INTE. Jag är stolt över att jag lyckats gå ner i vikt UTAN operation. De här ger ju även en bieffekt med överbliven hud. Visst är de jobbigt att se men de är även min historia om mig som person :)

Nu sist jag var på akuten pga smärtor från den senaste operationen så tyckte dom att mina tarmar var jätte livliga. Dom försökte hitta orsaken till magsmärtorna.... dom tror troligtvis att de kan va en sten som sitter men kan släppa om 1-2 veckor.:.. sedan hitta dom 2 cystor på den äggledaren som är kvar :

Men de va tydligen vanliga "blåsor " som kan uppkomma när äggledarna inte har någon funktion i kroppen längre. Så de va inget elakartad.
Jag kan ju säga att jag inte fullt ut litar på dom då de sa så om myomet som de trodde va myom med visade sig vara en cysta innehållande cancer :/
Men jag har lärt mig att låta de gå för jag kan inget annat göra just nu eftersom de sa så som de gjorde ... låter de vara å så lever jag på ...

Jag hoppas på att stärka hela kroppen min nu några år framöver de är aldrig försent.

  • 27 readers

Likes

Comments

Ibland kan jag fundera på en hel del saker med mig själv som jag MÅSTE arbeta med.
Tandläkare ! Jag har verkligen en fobi en rädsla för de, hjärtat pumpar extra slag jag känner en stor klump i magen som vrider sig.
Jag har gått hos en psykolog samt gått på kliniken under tiden. Men de hjälper inte , nu är jag räddare än någonsin.

Förstår inte hur och varför jag är så här rädd. Klarat inte av att gå med mina barn till tandläkare så de får min man göra.

Nu vet jag att jag MÅSTE GÅ , mina tänder mår inte alls bra.

Hur ska jag klara de här ? Både med min enorma rädsla , vill sova genom hela behandlingarna å att de gör så mycket de kan under den tiden .... sedan får jag ha ont om de skulle vara så men då kommer man med de här ekonomiska :/ just nu är ingen bra tid .... men igår lossna lagningar som gör att jag VET att jag måste å jag vet att min mun hälsa inte är ok .

VILL INTE VILL INTE VILL INTE ................ fortsättning följer

  • 26 readers

Likes

Comments

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna förklara hur de "känns" att mista sitt barn. För hur kan det vara så att man som vuxen ska behöva stå där med sitt döda barn i famnen å begrava de bästa man har? Hur fortsätter man livet vidare efter att man fått de i sitt liv ?
Jag vet att många med mig som har detta i sitt liv har sökt upp människor som varit med om liknande just för att få känna att allt man säger känner och tycker är okej med.
För hur ska de vara okej att skrika rakt ut att man "hatar" alla gravida? Man ser hatiskt ut på dom som får uppleva första dagen i skolan med sitt barns glädje med sin första ryggsäck så glada, eller att ens barn ska ta studenten hur lyckligt är de egentligen för dom som mister sin stjärna ? Men när man pratar med likasinnade som FÖRSTÅR som känner samma eller kanske på ett annat sett ser de så man själv går upp känslor på annat sätt.

Ja de finns så långa många olika krokiga vägar att vandra på.
Men man lär sig nog aldrig att leva med de man måste bara fortsätta för min skull för de liv jag fått för mina andra barn osv.

Vissa dagar är tyngre än andra, men med mig själv är jag inne i en hälso process där sorgen måste arbeta fram för att jag ska kunna släppa taget å leva.

Jag kommer fortsätta gråta när som helat utan förvarning jag tillåter mig att göra de , jag pratar om min son gärna inför andra för jag har varit med om honom å min son är en del av mig för alltid.

Jag har en minnes sida på webben för honom där jag å andra kan skriva till honom. Ett sätt för mig att fortsätta "ta hand om" när han inte finns här så kan jag införtala mig om att han finns i atmosfären å känner med mig hela livet.

Att inte älta sig genom ett så kort liv som vi faktiskt har är viktigt att ta tag i .. imorgon kan de vara försent

  • 28 readers

Likes

Comments