View tracker

Nu blev jag så där irrationellt, skitförbannad på min sambo igen, och som vanligt hör det ihop med att han inte tänker.

Jag jobbar kväll den här veckan och då brukar jag vara lite hungrig när jag kommer hem. Hans mor (fick jag reda på nu) är på besök och hon bestämde att de skulle åka och köpa pizza till kvällsmat. Superbråttom de lux! Jag ringer hem på min rast för att byta några ord då han berättar detta för mig.

Ursäkta, men du tänkte inte på att dra iväg ett sms och fråga om jag ville ha något..?

Ursäkta! Jag känner att det osar av bitterhet här nu! Jag tvungen att tömma ur mig!

Nå väl. Var hos kuratorn idag. Bra samtal som vanligt. Känns som att hon varje gång lyckas peta på något så att det "kommer fram" så att jag ser det. Vet inte riktigt hur jag ska förklara... 🤔

Idag, efter att jag hade fått prata och berätta en stund, så sa hon: "det låter som att allt är ditt fel? Att du känner att du bär skulden och är orsaken till allt som händer. Du adopterar andras känslor och lägger till dina egna". Hon sa mycket intressant, och när hon la fram det så insåg jag att det hon sa stämde till 100%! Jag är alltid den som är ansvarig. Det är alltid mitt fel! Så har det alltid varit.

Hon sa att jag måste sluta ta på mig andras känslor. Att alla är ansvariga för sina egna känslor och så länge jag gör så gott jag kan så räcker det. Således är jag alltså inte ansvarig.

Känns konstigt! Och svårt! Hur ändrar man det? 😳😂

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Såå... dags att försöka svara på vem jag är!

Det är svårt att skilja på vem jag är och vem jag har blivit, därför har jag dragit ut lite på min "hemläxa". 😜Det har ju trots allt, mer eller mindre, varit så att jag spelat en roll under många år. Hur dumt det än låter så är det tyvärr så.

Here we go:

~ Jag är en glad och sprallig tjej (?). 😂(jag är äldre än jag känner mig och måste alltid räkna på hur gammal jag är när någon frågar) 🤔
~ Jag har alltid haft en positiv syn och gått efter mottot "det löser sig".
~ Jag älskar julen, det är min absoluta favorithögtid!
~ Jag är ärlig med vad jag tycker, ibland för mycket, vilket har satt mig i knipa emellanåt.
~ Jag klarar inte av konfrontationer och får "black outs" när någon är väldigt arg på mig eller konfronterar mig på ett sätt som jag känner är orättvist.
~ Jag är snäll, omtänksam och empatisk och ser mig som en väldigt god och trogen vän.
~ Jag kan hålla hemligheter! 🙊
~ Jag är en bra lyssnare och jag får ofta förtroendet att höra vad folk i min närhet vill berätta men inte kan / vill prata med många om.
~ Jag har alltid varit blyg och den som hållit mig lite i bakgrunden. Jag vet att detta många gånger har gjort att "vänner" och folk i min närhet har utnyttjat mig.
~ Jag får lätt panik / ångest när det är för stojigt i närheten och jag känner att jag inte har kontroll. Detta har lett till att jag mår väldigt dåligt där vi bor nu med stökiga grannungar och pytteliten tomt. 😰
~ Jag trivs väldigt bra ensam!
~ Jag är intelligent och läser (oftast) av situationer och människor väldigt snabbt. För det mesta räddar det mig från att bli för sårad då jag ser att jag blir lurad / utnyttjad.
~ Jag är öppen och visar mitt förtroende för dom jag litar på genom att dela allt.
~ Jag är givmild mot dom jag tycker om, vare sig det gäller tid, energi, pengar och/ eller omtanke.

Det blir en konstig ordning på allt det här ser jag. 😳 Ja ja, det blir som det blir!

~ Jag är en stooor tidsoptimist och är därför ofta sen alt. ute i precis sista sekunden. 😔
~ Jag tycker om att pyssla, både som i att tillverka eget och att fixa i hemmet.
~ Jag är en stor djurvän och har haft / hållit på med djur större delen av mitt liv.
~ Jag har taskig rygg.
~ Jag snarkar när jag är förkyld!
~ Jag älskar att köra bil och gör det väldigt bra.
~ Jag har fruktansvärt dålig självkänsla och blir därför väldigt lätt överkörd.
~ Jag har bra koll på min ekonomi och är intresserad av att ha den kollen, men:
~ Jag älskar att shoppa och mår dåligt när jag spenderat pengar som jag vet var onödiga!
~ Jag har en extrem fobi för kräk och kan inte ens höra folk prata om det. 😷Som tur är har jag snälla kollegor som säger att "nu är det dags för dig att gå och hämta en kopp kaffe". 😂
~ Jag har värsta pms:en och blir riktigt bitchig / känslosam dagarna innan mens! 😡😭
~ Jag är väldigt petig på jobbet och tycker inte om att lämna ifrån mig arbetsuppgifter och se hur (om) de sköts sämre än då jag utförde dom. Då är jag hellre stressad över att ha för mycket att göra!
~ Jag misstänker att jag har en släng av ocd! 🤓😏
~ Jag älskar att påta i trädgården!
~ Jag älskar Skottland och skulle göra mycket för att flytta dit! Men:
~ Jag är väldigt "hemmakär" och har svårt att vara långt ifrån familjen.
~ Jag är väldigt intresserad av historia!
~ I frågan "blir man lyckligare av att ha pengar" är jag av åsikten att; ja definitivt! Inte av själva grejen att ha pengar eller fina saker, men för att man då skulle slippa osäkerhet / ångest i känslan av att inte ha råd att göra / laga / köpa saker.
~ Jag är en riktig språkpolis 🤓och får eksem och små utbrott på folk (speciellt i radio / tv / tidningar) som pratar och / eller skriver dåligt.

Det finns säkert mycket mer, men detta bör vara det mest vitala och det som var enkelt att komma på. Med det sagt så kommer det säkert att komma tillägg senare!

Med vem jag är kommer ju även vad jag vill vara och vad jag drömmer om, så här kommer ett par grejer om det också.

~ Jag vill må bra! (Det lät ju enkelt!)
~ Jag drömmer om att få barn!
~ Jag drömmer om att träffa en man som tycker om och uppskattar mig för den jag är.
~ Jag vill tatuera mig!
~ Jag jobbar på självkänslan och önskar att det ska kunna hjälpa mig att nå mina stora, men enkla, mål.

Det får vara det med det. Det ger dock en klar och ärlig bild av vem jag är. Det blev ett fruktansvärt långt inlägg och jag förstår om inte alla var med ända till slutet! ☺️

Jag önskar er alla en riktigt fin och mysig första advent!

Likes

Comments

View tracker

Long time, no see lixom! 😊

Jag har känt en stund att det var dags att checka in igen, men tid och ork har saknats. I tisdags var jag dock hos kuratorn igen och fick min nästa "hemläxa". Den här gången handlar det om att försöka formulera vem jag är. Jisses! Det känns som att det blir ett långt inlägg! 😂 Men det får bli ett separat sådant.

Blommorna på bilden är från min sambos mor, "för att du är så snäll och alltid tar han om min son", vilket hon sa väldigt menande när han gick förbi. 😂😂 Haha. Jag är glad att ha henne i mitt liv!

Nu ska jag återgå till soffan och... kanske lite glass?! Go lördag på er alla! 😘

Likes

Comments

Passar på att ta en promenad på lunchen. Det gäller att passa på! 😊 Det är så fint ute nu! 🍂🍁

Var iväg och fick massage för att få ordning på ryggen i morse. Samma ställe som sambon går till. Massören frågade hur jag mår och hur det går hemma. Han frågar även hur det går med mina ursprungliga planer att "lösa mina problem" i år. Jag sa då att jag har skjutit upp min deadline till nästa sommar. Med tanke på att jag bestämde mig vid nyår och inte har kommit längre än jag har än så är det inte realistiskt att komma hela vägen fram på bara två månader till.

Att sätta för tajta mål funkar inte för mig. Då stänger jag ner helt och skiter i det i stället, så det är mycket bättre att vara realistisk och förlänga fristen. 😊 Det tyckte han också lät vettigt. Dock kände jag hur allt mitt dåliga samvete och alla skuldkänslor kom rasande över mig igen när han sa "Bara ta det lugnt, ni är ju två personer om det här och han är ju ingen hemsk eller elak människa. Han kommer att må väldigt dåligt!"

PRECIS SOM ATT JAG INTE VET DET!?!

Skit!

Likes

Comments

Idag hade jag ytterligare ett läkarbesök inbokat, bara ett födelsemärke som behövde tas bort, så det var ingen biggie. Återigen ingen kommentar från sambon. Och som parentes, han har fortfarande inte frågat hur det gick i onsdags heller..! 😤

Sååå... två läkarbesök, som inte behöver kommas ihåg eller kommenteras, samt en lunchdejt med min fantastiska hälsocoach. Samtliga som han fått info om. Detta är samtidigt som han ber mig om massage i stort sett varje dag och klagar över smärta och muskelknutar både här och där. Åter igen, jag vet att han mår dåligt! Och jag vet att jag låter som en total egoist! Men bara för att man mår dåligt själv behöver man väl inte sluta bry sig helt om folk i sin närhet?

Ja ja. F**k that!!!

Lunchdejten igår var fantastisk. Jag har sån tur som har fått möjligheten till en hälsocoach. Hon finns alltid där. Hon lyssnar och peppar, samtidigt som hon inte bara behandlar mig som en "patient" utan mer som en vän, eller nåt i den stilen. Det är min känsla iaf! Och den känns bra! Som en bonus så hade vi inte bara en trevlig och bra pratstund utan fick även mat som var heeeelt grym! Fiskgryta från heaven om jag får säga det! 🐟💜

Nu ska jag försöka njuta av helgen! 🍂Jag hoppas det blir en fin och avkopplande helg för alla sötisar!

Likes

Comments

Jag blir så arg av att vara arg! Om det låter vettigt vet jag inte.

*Suck*

Risken finns att detta blir långt! Men jag börjar från början.

Jag har under många år haft problem med en cysta vid svanskotan men inte vågat operera bort den. I våras tog jag äntligen beslutet att ta tag i det. Jag fick en tid för operation i juni och allting gick bra. Efter en dryg månad var det återbesök och läkaren var nöjd och sa att allt såg fint ut. Kort därefter hade såret läkt ihop och allt var frid och fröjd.

För en dryg månad sedan kände jag att det var dags att börja med yoga igen, något som jag tidigare har haft svårt med p.g.a. cystan. Yay liksom! 💪

Så... efter några dagar med yoga började jag känna av en allt för bekant ömhet i svanspartiet. Jag lugnade mig med yogan ett tag och det gick över, jag inbillade mig förstås att det bara var inbillning. 😜 Efter ytterligare några dagar började yoga-övningarna igen. Åter igen kom ömheten tillbaks och nu gav den sig inte. Jag ringde läkaren och bad att få en tid så hon kunde kolla på det.

Idag var det så dags och jag var väl förstås lite extra spänd pga det. När jag skulle åka till jobbet satt sambon i soffan och frågade "är det dags att åka till jobbet?" "Ja, samma tid varje dag" svarade jag. När jag drog på mig jackan satt han fortfarande kvar i soffan och kollade på sin telefon. "Ok, hej då" sa jag och plockade upp väskan. "Hej då" sa han och vinkade lite slött från soffan.

Va faan?!?

Jag förundrades och funderade... och rasade, hela vägen till jobbet. Väl där lyckades jag tyvärr snäsa åt min kära kollega. 🙊 Som tur var hörde jag vad som kom ur munnen på mig. Jag tog ett par andetag och bad om ursäkt så fort jag lugnat mig lite. Hon svarade att det var lugnt och frågade vad som hänt. Jag berättade och hennes spontana kommentar var "men va... ska jag slå honom?" 😂😂 Oh, så jag älskar henne! Det fick mig att börja skratta och hon räddade därmed min dag!

Vid lunch åkte jag iväg till läkaren. Enligt henne såg allt fint ut och hon sa även att det tar ungefär ett år för ett operationssår att läka helt. Hon tipsade mig att fortsätta med yogan men att hoppa över övningarna som kan påfresta just det området. 😅

Efter avslutad arbetsdag, matlagning och middag har han fortfarande inte frågar hur det gick hos läkaren!

Jag börjar bli rädd för vad som kommer att hända när min bägare rinner över!

Det blev långt! 📖😜

Likes

Comments

Förut vaknade jag ofta på nätterna. När jag väl hade vaknat började "onödiga" tankar att snurra i huvudet och jag låg väldigt ofta och tänkte på saker jag ville säga till personer som fick mig att må dåligt. 🤐 Först när jag hade fått processa det färdigt kunde jag somna om igen. Med den dåliga, upphackade, sömnen följde förstås även trötthet under nästföljande dag och jag kände mig trött och sliten mest hela tiden. 😴

Jag kan inte pin-pointa vad som har medfört förändringen, men en kvalificerad gissning säger mig att den ligger någonstans mellan att skriva av mig här och att regelbundet gå och prata med en kurator. Oavsett vilket så är jag glad över hela nätter med oavbruten sömn! Självklart händer det fortfarande att jag vaknar, men för det mesta kan jag somna om ganska fort.

Nu är det dags att göra sig redo att åka till jobbet! Jag önskar alla en riktigt fin dag! 😘

Likes

Comments

Jag har varit dålig på att rå om mig, alldeles för länge! Bara en liten grej, som att få manikyr kunde få mig att må bättre, men sedan vi flyttade för tre år sedan har det blivit väldigt dåligt med "vardagslyxen"!

Jag har på sistone, sakta, men säkert, tagit små steg. Min förhoppning är att de små, än så länge trevande stegen, ska komma mer naturligt så småningom. Än så länge måste jag dock kämpa varje dag!

Något som jag har återupptagit är att pyssla om mig själv, eller snarare, att låta andra göra det. Som idag var jag iväg för manikyr! Blev supernöjd! 😊 Bokade samtidigt tid hos frisösen.


Nu jäklar ska jag börja ta hand om mig igen! 👊 Gud vet att ingen annan gör det! 😂

Likes

Comments

Jag har en ny kollega på jobbet sedan några månader tillbaks. 14 år yngre än mig, supertrevlig och charmig, ser väldigt bra ut, lär sig allt snabbt och bäst av allt, en person som jag klickade med direkt! Vi är ett tajt gäng på jobbet, men hon slank direkt in och hittade platsen i vår lilla grupp.

Efter att ha lärt sig grunderna i jobbet, och kollegan som jag jobbar mot gick hem på pappaledighet, fick jag frågan från mina närmsta chefer vad jag trodde om att lära upp henne i mitt jobb. Inombords slogs jag med mig själv när jag jublade samtidigt som jag vrålade rakt ut! Låt mig förklara...

Jag tycker som sagt jättebra om henne, det är inget personligt! Hon är smart och lär sig snabbt! Jag kunde inte komma på någon bättre att jobba med! Men, om hon är så bra finns risken att hon blir bättre än mig. 😖 Jag vill inte känna så! Jag vill inte bli avundsjuk! Jag vet att jag gör mitt jobb väldigt bra och att jag kan det utan och innan. Men jag är rädd att någon som är med "likeable" än mig ska komma och ta över, och tränga undan mig. Det är där gränsen mellan självförtroende och självkänsla blir så tydlig!

Jag önskar verkligen att min självkänsla var bättre så att jag bara kunde känna glädjen av att ha en så på alla sätt bra jobbarkompis och slippa vara "rädd" för henne.

Likes

Comments

Sitter på tåget på väg mot en soft helg i Stockholm. Idag ska jag och sambon träffa en gammal vän och gå på Stockholm beer. 😁 Var flera år sen jag var på den mässan senast, så det ska bli jättekul!

När jag ändå sitter här och tittar på den vackra, nu höstprydda, naturen som susar förbi, insåg jag att jag inte gjort min läxa som jag fick av kuratorn i måndags.

Såå... varför vill jag ha barn egentligen?!

🤔🙄😖

...

Jösses! Det var svårare att få fram än jag trodde.

Jag minns min egen barndom med värme och glädje. Jag och min mor bodde ensamma under många år och jag tyckte att livet var underbart! Jag har en otroligt stark känsla av att jag vill dela med mig av det. Föra det vidare.

Jag har inbillat mig, och har även hört från flera vänner, att jag skulle bli en bra mamma. Jag vill så gärna känna det bandet! Jag vill känna en liten knubbig hand i min. Jag vill bli väckt alldeles för tidigt på morgonen för att mitt barn vill ha frukost eller vill leka. Jag vill dela mina livserfarenheter med någon. Jag vill dela mina värderingar och min kärlek.

Då jag börjar närma mig gränsen (måste ju tyvärr erkännas) för att alls kunna skaffa barn, så inser jag ju väldigt snabbt att jag inte hinner "vänta in" en ny pojkvän utan det behöver ske på annat sätt. När jag var liten hade jag ju iaf min far på ett vettigt avstånd från där vi bodde. Mina planer innebär ju att mitt barn isf inte skulle ha en far. Är det fel mot barnet? Är jag egoistisk som ens tänker på att skaffa ett barn utan att ge detta, av mig, så efterlängtade barn en far? Eller är det sådant som skulle lösa sig..?

Kärnfamiljen idag är ju inte helt säkert mamma, pappa, barn som när jag var liten. Men ett barn kanske ändå behöver två föräldrar, oavsett kön? Eller räcker det med ett par extra ton kärlek?

Jag tar dock bara ett steg i taget! Och ett barn är ännu bara en del av mina drömmar.

Likes

Comments