Jag vet att jag har sagt att jag skulle skriva oftare... 😂 hur bra gick det då! 😜

För några veckor sedan träffade jag en gammal vän för första gången på typ fem år! Vi träffades första gången för drygt 15 år sedan, då hade jag precis flyttat tillbaks till sambon efter ett uppehåll och hon fick redan då all info! 😜 Som jag har saknat henne!!! ❤️ Som om ingen tid hade passerat pratade vi om allt och inget i flera timmar, precis som det ska vara med en riktig vän! Jag berättade om hur jag har det och hon peppade. Hon berättade om hur hon har det och jag försökte göra detsamma för henne.

Redan efter ett par dagar kände jag hur mycket jag saknade henne! ❤️ Hon vet allt, inga hemligheter, inga agendor, inget som undanhålls för att det känns pinsamt. Vid ett tillfälle sa jag till henne: "du kommer att skratta när jag berättar vem jag drömmer om." Hon hoppade förstås på mig direkt och när jag berättat (hon vet vem killen är sedan gammalt) sa hon "Fortfarande?!? När du gjort slut måste du berätta för honom hur du känner!" Jag vet inte... men 14 år är en ganska lång tid att gå och sukta efter någon.

Jag vet att jag skriver dåligt nu, det var mycket som ville ut.

Puss på er! Gå och ring en gammal vän! ❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det jag har önskat under de senaste, väldigt många, åren, är närhet. Ömhet. Något som visar att personen jag delar mitt liv med vill ha mig, eller iaf tycker om mig. Det enda jag märker är att han uppskattar att ha mig i närheten, men jag misstänker att det mer är av praktiska skäl än något annat, som kärlek.

Tyvärr har detta få mig att dagdrömma mycket. Det är på något sätt en flykt för mig. Jag vet att det jag fantiserar om inte kommer att hända, men trots det kan det få mig att må bättre. Definitivt mår jag bättre under tiden iaf! De brukar handla om någon, ofta för mig okänd man, men ibland är det någon som finns i mitt liv, på ett sätt eller annat.

De senaste veckorna har en, för mig, alldeles speciell händelse placerat en fantastisk person i huvudrollen för mina dagdrömmar. Han har definitivt förekommit där tidigare då jag haft en speciell plats för honom de senaste typ 13-14 åren. Redan första gången jag träffade honom visade han tydligt att han kände att det fanns något mellan oss, men då han och min s.k. pojkvän är vänner har det aldrig blivit något mer. Dessutom har vi hamnat i det där knepiga, när jag är singel är han upptagen och vice versa-grejen... 😜

Under de senaste åren har han tagit varje chans att ge mig en kram, och jag har inte varit sen att nappa 😍. Det bästa med det är att det är inga snabba "hej-hej"-kramar, utan det är de där underbara långa sugande kramarna. Ofta fortsätter han att hålla om mig en lång stund, ibland pratar han med min sambo över huvudet på mig under tiden, och sambon verkar inte bry sig... Senast vi träffades kom han med bestämda kliv fram mot mig och sträckte ut armarna för en kram, och gav mig ett långt "mmmmmmm" rakt in i örat på mig! Det gick rakt in och satte sig, och det sitter fortfarande.

Jag vet; jag låter som en fjortis!
Jag vet; "det är bara att lämna din sambo".
Jag vet...

Jag försöker!

Likes

Comments

Sitter här och njuter av en kopp kaffe i min ensamhet, sambon sover fortfarande! 😴 Har vissa problem att reda ut vilken dag det är idag! 😂🇸🇪

Såå... förra lördagen var jag ju iaf ute med min vän. Jättetrevligt att bara sitta och prata om allt eller inget med någon man vet inte dömer en! Lite mumsig mat och ett glas vin på det och man har en klockren kväll! 😘 Nå, så jag nämnde att jag har ju den här bloggen och hur skönt det är att ha en sådan ventil. Jag berättade även att om det är någon jag skulle kunna tänka mig att visa den för så är det just för henne, då jag vet att hon inte dömmer, jag vet att hon inte talar bredvid mun och jag vet att hon kan vara ärlig mot mig! ❤️ Såå... hon fick länken till bloggen! 😳😱

Missförstå mig rätt, det kändes väldigt bra att göra det, samtidigt som varenda fiber i min kropp skrek i fasa! Well, lite överdrivet kanske 😜 men jag är säker på att ni förstår hur jag menar. Jag är fortfarande inte rädd att hon ska döma mig eller tycka att jag är konstig, men så var det ju den där satans självkänslan igen som sitter och säger att "hon tycker säkert att du är dum som hakar upp dig på smågrejer" eller "nu sitter nog nån och skrattar åt mina bagatellartade problem". Sen insåg jag att jag är dum och slutade oroa mig för ett tag... fram tills igår faktiskt, när jag träffade henne igen.

Efter en stund gick det upp för mig att "faen, hon har ju läst allt om mig nu" och helt plötsligt blev jag sketanervös! För en stund hade jag svårt att fokusera ordentligt på jobbet p.g.a. att jag satt och försökte komma på vad hon nog tycker och tänker om mig nu!? Sen hörde jag hur idiotiskt det lät och jag kunde koppla bort det igen.

Jösses, det är jobbigt att vara så självcentrerad! Vilket man ju tyvärr blir av att inte ha någon självkänsla... det känns som att alla tänker och tycker något om mig, och aldrig är det bra saker. Jag har dock, emellanåt, mina ljusa stunder, då jag inser att det inte alls är så. Och tur är väl det!

Nå väl, puss på dig stumpan! 😘Jag tycker så mycket om dig! ❤️
Och puss på er andra också 😘

Likes

Comments

Hej alla! Hoppas ni har möjlighet att njuta av det fina vädret!

Jag har sån tur att jag är gräsänka den här helgen! Köpte med mig en lyxshake från Max efter jobbet igår 😋och har bara slappat hela dagen idag. Kom precis ur duschen nu och har gjort mig i ordning för en kväll i stan. Ska passa på att träffa en kär vän på middag och bara sitta på en uteservering och njuta! Att veta att det inte sitter någon hemma och väntar på att jag ska komma hem och som, så fort jag klivit utanför dörren (i stort sett) tycka att det är dags för mig att komma hem igen.

Det skrämmer, och peppar, mig mycket att jag känner så mycket att det är dags för nästa steg nu att jag t.o.m. går runt här hemma och planerar vad jag ska säga till sambon... Jag tycker fortfarande inte riktigt att jag är redo än samtidigt som jag är såååå färdig med det här!

faen

Tänk om det kunde vara enkelt, men det är klart, det är väl inte bra det heller!?

Nå ja, dags att knata hemifrån och njuta av ensamheten med någon annan än den vanliga! 😁😘

Likes

Comments

Idag på jobbet berättade chefen att vi haft så bra resultat i fredags, så nu skulle vi hålla det på den nivån fortsättningsvis.

Jag stod och ömsom kände mig otroligt irriterad, ja, arg t.o.m. då det inte är fullt så enkelt som han fick det att låta, och ömsom hemskt besviken på mig själv då det är mitt jobb att se till att "rädda" så mycket som möjligt varje dag... Efteråt pratade vi lite om det på kontoret och vi tyckte alla att han tagit upp det på ett dumt sätt.

I slutet av kvällen tog min närmsta chef upp det igen med oss som var kvar på kontoret då. Han sa ungefär samma sak fast på ett lite annorlunda sätt. Vi sa till honom hur vi tänkte och han sa att han känner väldigt starkt att vi borde klara av våra mål. Jag blev mer och mer ledsen och besviken ju mer han pratade. Jag vet mycket väl att han vet att jag inte är ensam ansvarig för våra resultat, men det är så jag känner! Jag tar på mig ett allt för stort ansvar på jobbet och försöker så gott jag kan att ensam rädda vårt kontor, trots att det inte alls är mitt ansvar. Det blir så när man har jobbat länge och är engagerad i det man gör tror jag.

När samtalet var avslutat och han gått sa jag till min kollega att det känns ju inte bättre eftersom jag tar på mig allt själv. Hon sa då att "det var ju inte alls så han menade... men jag förstod att du tog det så". Ibland är det både jobbigt och skönt när man jobbat med någon så länge som vi har gjort. Hon förstod direkt att jag hörde det på det sättet.

*suck*

Nå ja, jag vet ju egentligen att jag inte ska ta allt på mig själv, men det är svårt. Jag tror att jag på något sätt sätter en stor del av mitt självförtroende i min självkänsla och det gör det jobbigt i sådana här fall.

Bah! Trött nu, och ska upp tidigt. Nattis alla! 😴

Likes

Comments

Jag har haft dålig självkänsla så länge jag kan minnas, och inte har det blivit bättre av alla åren jag spenderat med min sambo som har hållit mig på plats ständigt och jämt.

För ett tag sedan träffade jag dock en man, en ny vän trodde jag, som bara fick mig att må bra. Det visar sig nu att vi båda känner att det kan finnas mer än bara vänskap mellan oss. Han bor tokigt långt ifrån mig, så vi har inte träffats igen, men håller kontakt på annat sätt.

Jag har så svårt att tro att han tycker om mig på riktigt, vare sig vi pratar vänskap eller annat. Varför skulle han liksom? Varför skulle jag ha sån tur? Hur skulle någon kunna tycka om mig?
Trots det så känner jag att det nog kan vara på riktigt. Jag hoppas verkligen det för han får mig att må så bra! Han får mig att tro på mig själv som jag inte gjort på länge, men det är ju tyvärr ett digert arbete.

Jag önskar att hjärnan bara kunde sluta tänka, sluta hitta på egna ursäkter och bara lyssna på vad som sägs.

Likes

Comments

Jag har jobbat kväll två veckor i streck, dessutom blev det skiftbyte idag pga att jag hade ett läkarbesök inbokat i morse.
När jag kom hem från jobbet satt sambon och kollade på nåt på youtube. Det är en timme sen han "bara skulle se färdigt på..." osv. Inget intresse av att vilja prata, umgås eller ens sitta i soffan och glo på tv med mig. Inte ens en fråga om hur det gick hos läkaren, men det hade jag inte räknat med heller. Han bryr sig bara om det är honom det handlar om, och då satan om man inte lägger allt på minnet!

Så trött på att leva med en martyr.
En som aldrig bryr sig.
En som aldrig lyssnar.
En som aldrig söker närhet.

Likes

Comments

Heej... long time no see, liksom! Här är jag dock, i samma situation och "förhållande" som vanligt!

Har bara inte orkat skrivit något på länge, samtidigt som jag har känt ett behov av att göra det. Det har hänt mycket, och inget, sen sist.

Jag laddar fortfarande, jobbar på självkänslan och allt det där, och ibland känns det som att det tar dig, att jag snart skulle kunna ta det stora steg jag längtar efter! Nästa minut är jag tillbaks på skosule-nivå och undrar om det aldrig kommer att bli bättre. Det är en berg-och-dalbana, spännande, nervkittlande, frustrerande och framför allt vidrigt hemsk. Så hemsk att jag inte vet hur länge till jag orkar åka.

Likes

Comments

Idag fick jag reda på att killen jag hittills trodde bara var min "våta dröm", ska gifta sig. När han berättade det för mig kände jag hur jag fick ett stort hål i bröstet och jag fick nästan svårt att andas. Jag insåg snabbt att jag kände mer för honom än jag visste om...

Jag var tvungen att få berätta för någon och som tur är har jag några vänner på jobbet som jag kan berätta allt för! Det var väldigt skönt att få dela mina känslor direkt då jag nästan kände det som att de höll på att äta upp mig. Jag kände mig larvig, som en fjortis, när jag berättade. Återigen undrar jag om det beror på att jag blev så förvånad över hur starkt jag kände. Jag vet inte.

En av mina vänner skickade mig detta och jag hoppas så att hon har rätt.

Det är så suveränt skönt att ha vänner som aldrig ifrågasätter, utan bara accepterar. Den stora grejen är att två av dom har jag aldrig ens träffat! Dom bor låååångt från mig och jag längtar fortfarande efter den dagen då jag får ge dom en stor kram!!!

Jag älskar dom båda så mycket och dom har varit en stor del i mitt "tillfrisknande". De peppar och tröstar, kommenterar och lyssnar, precis som fantastiska vänner ska göra.

Likes

Comments

Oh, my bee-jesus... jag håller på att bli tokig! 🙄

Ok, here it goes!

Jag och sambon har inte haft något "förhållande" på flera år. Tidigare har det alltid, nästan alltid iaf, varit jag som tagit initiativet till sex. När man redan har dålig självkänsla gör det så satans ont att inte ens min sambo vill ha mig. Detta har lett till att jag i perioder har sökt uppmärksamhet på annat håll, bara för att överleva. Ingen otrohet, bara... flört. Bara att få höra och se att det finns någon där ute som är intresserad av mig... att det inte är mig det är fel på.

Såå... för några år sedan började en ny kille på jobbet. Supertrevlig, snygg och bara mysig att umgås med. Det bästa var att han inte verkade ha något emot mig heller. Han är förstås redan upptagen! 😜 Det gäller väl alla de bästa?!

Nåväl, i höstas bytte jag schema och har inte träffat honom så mycket sedan dess. Idag och resten av veckan täcker jag dock för en kollega som jobbar på samma skift som honom! *suck* Jag hade verkligen glömt bort hur jag kände för honom! 💗 Självklart var han ju bara tvungen att komma och ställa sig precis bredvid mig för att fråga om en grej och det blev så där satans jobbigt att han var så nära! Aaaaaargghhhh!!!

Jisses Amalia! Jag är som en fjortis igen! Larvig och blyg och rodnar och tappar ord och så sugen och kåt och... förlåt! 😂

Dags att gå och försöka sova! Haha. Lycka till till mig! 😇😂😍

Likes

Comments