Inspiration

HUR viktigt är det inte att veta vad man mår bra av och kunna peppa sig själv i olika situationer i livet. Jag tror inte någon är ett proffs, för vem vet vad morgondagen kommer bjuda på. Ingen människa kan vara förberedd på allt, men vi borde ändå bli bättre på att ta hand om oss själva oavsett vad som händer. Jag kan vara dålig på det i alla fall. När jag mår dåligt har jag ibland svårt att se vad jag behöver och hur jag kan underlätta så mycket som möjligt för att må mindre dåligt. Det jobbiga är att det inte finns någon universell sanning för vad som får oss att må bra - det är ju hur individuellt som helst.

Jag har varit förkyld de senaste dagarna och har även haft magproblem som jag tror är till följd av järnöverskott (amatördoktor). Det har fått mig att känna mig ganska under isen och det har känts extra jobbigt med tanke på att jag har en ganska hektisk vecka framför mig. Idag fick jag helt enkelt sjukanmäla mig och låta kroppen vila lite. För det är ju (tyvärr?) så - kroppen tar ingen hänsyn till mitt schema, mina planer, eller mina förväntningar. Den är en kropp, helt enkelt. Därför blir det viktigt att verkligen lyssna på den och ta det lugnt när det behövs.

Idag när jag har varit hemma har jag gjort en ansiktsmask, exfolierat hela kroppen, gjort manikyr, tagit hand om läppar och ögonbryn, och bara pysslat om mig själv (hatar det uttrycket av någon anledning men oh well). Det har varit så otroligt skönt, för det är något jag aldrig har tid för annars. Då prioriterar jag datorn eller mobilen framför hudrutiner och långa, varma, duschar. Fast jag ogillar att vara sjuk så har det varit ett trevligt "wake-up call" att jag mår så bra av att ta hand om mig själv och att det minskar min stress. Jaja, nu har jag inte pluggat in allt jag borde inför engelskaprovet imorgon, och jaja, nu ligger jag efter i min planering inför höstens viktiga intagningsprov, och jaja, nu ligger jag ännu mer efter i matten. Framför allt måste jag ju må bra, det måste få vara prio 1 i exakt alla sammanhang. Det är alltså med ett lugn som jag nu vadar ner i sjön av ansvar och förväntningar inför veckan. Det är med återhämtad kraft och inspiration som jag tar tag i alla måsten. Det känns superhärligt.


Till detta måste jag även lägga in lite favoritcitat som jag pinnade på Pinterest när jag var i USA för cirka två år sen nu. Ibland kan citat bli lite kaka på kaka - eller hur uttrycket nu går - om de är listade bredvid varandra, men flera citat bidrar ju också till större chans att man fastnar för något av dem. Vilken av dessa är din favorit? Min är nog den andra, åtminstone just nu. Vaga citat kan jag tycka ha mycket mer genomslagskraft än "rakt-på" citat. Det gör att man lättare kan relatera till sitt eget liv. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Skola

Tänker ni göra högskoleprovet i höst? Jag ska erkänna att jag har känt mig rätt färdig med HP, fast jag bara har gjort det en gång. Till största del så har jag litat på att mina betyg kommer räcka dit jag vill. Men efter att ha kollat runt på lite intagningspoäng till utbildningar den här hösten så har jag märkt en tendens bland utbildningarna jag vill gå på - meritvärdet är jättehögt, men HP poängen är relativt låg. Nu känner jag mig taggad att försöka igen för att kanske kunna känna mig tryggare till nästa höst.

Jag gjorde som sagt provet i våras för första gången. Det var intensivt och jobbigt, men samtidigt utmanande på ett härligt sätt. Jag vart helt okej nöjd med min poäng, men jag hoppas också att det inte handlade om tur och att höstens poäng blir sämre, utan snarare att jag får bättre resultat för varje gång jag gör provet! Jag har hört - och säger till alla jag diskuterar HP med - att det bästa resultatet oftast kommer den tredje gången man gör provet. Gör jag HP i vår så har jag en perfekt utgångspunkt för i höst (förhoppningsvis).

Det handlar inte bara om att jag vill komma in på en specifik utbildning - för mig handlar det om möjligheten att välja. Jag vill göra aktiva val under det här året för att se till att jag har så många alternativ till nästa höst som bara möjligt! Jag vill kunna känna att jag kan ta mig vart som helst när gymnasiet är över, och inte behöva oroa mig för att jag inte kan. Det känns viktigt att ta alla chanser för att möjliggöra den här visionen. Om jag får ett jättebra resultat på HP behöver jag inte oroa mig så mycket när sommaren närmar sig. Då vet jag att jag kan göra exakt vad jag vill, utan hinder. Då blir det mer fokus på att fundera ut vad jag helst vill göra, inte bara fundera på vad som är möjligt.


Det känns på något sätt lite tråkigt att behöva lägga pengar på att ta ett prov... kan ni relatera? Tänk så mycket mat jag skulle kunna köpa för 450 kronor liksom, som jag nu lägger på att ta flera prov under en lördag. Jippi. (Men sen tänker jag på vilken liten investering det är för en spännande framtid och då känns det bättre). 

Likes

Comments

Tankar & åsikter

Vet ni, jag tycker det är märkligt det här med utseende egentligen. Hur det kan gå ifrån att man känner sig som den fulaste personen i världshistorien till "omw to steal ur man" och tvärtom. Jag är jobbigt medveten om hur jag ser ut, och om du ber mig nämna 5 saker jag inte tycker om med mitt ansikte kan jag räkna upp det ganska snabbt. Hur sjukt och sorgligt är inte det? Det värsta - tror jag - är att jag är långt ifrån ensam om det här.

När jag var utbytesstudent (nu låter det som att jag är 60 år och blickar tillbaka på mitt liv men ni fattar haha!) så tänkte jag faktiskt förhållandevis lite på mitt utseende. Visst, jag brydde mig, men inte överdrivet mycket. Jag tror det var en blandning av att jag kom dit som en person som var uppklädd med amerikanska mått. Där var standarden i allmänhet yoga pants och en sweatshirt, så jag var en av dem som stack ut med mina klädval. Jag tror att jag trivdes med att vara den personen (även om jag ditchade min väska för ryggsäcken ganska snabbt efter att jag insåg att exakt ALLA använde ryggsäck, lite skillnad från Sverige eller hur??). I mitt huvud så tror jag att jag undermedvetet tänkte "Yes, nu har jag mognat och slutat bry mig alltför mycket om mitt utseende äntligen är jag VUXEN och börjat fokusera på de viktiga sakerna i livet!" Men självklart underlättar det att vara "the Swedish girl", där man automatiskt blir exotisk och intressant, och klä sig på ett annat sätt än majoriteten av tjejerna på skolan.

När jag kom tillbaka till Sverige hann verkligheten ikapp, i brist på mer originella uttryck. Här bryr sig många om hur de ser ut, och vi har med oss våra märkesväskor till skolan och inte en endaste sliten ryggsäck i sikte. Jag har brottats med - och nu insett - det faktum att utseendehets inte är något som "går över" eller något man "växer ifrån". Det finns från och till under hela livet och är inte ett tecken på mognad.

Och det är kanske inte så konstigt, när man tänker på all till synes perfektion vi omringas av i vardagen. Det som slår mig när jag skriver det är Kendall Jenner. Jag tycker hon är helt ofattbart vacker. Kylie Jenner är också drömmig, men på ett annat sätt. En kombination av dem två skulle vara det perfekta utseendet enligt mig. Samtidigt undrar jag vad som snurrar i huvudet på dem två. Hur är det egentligen att driva ett instagramkonto med så många följare, att gå på modeplåtningar dagen i ända - ja, att faktiskt LEVA PÅ och vara känd tack vare sitt utseende? Jag menar inte på något sätt att det är fel eller dåligt, jag är bara nyfiken på hur det känns. Jag tror nämligen inte jag skulle må bra av det. Det finns så många krav på ungdomar idag (klyscha jag vet) och utseendet är det sista jag skulle vilja känna krav för. Sätt krav på att jag ska klara ett A i matte, förvänta att jag aktivt övar på att spela piano och att sjunga, pressa mig för att bli den bästa medmänniskan och eleven jag möjligtvis kan bli - krav är nyttiga! Men ställ inga krav på hur jag ska eller bör se ut. Där har jag inget intresse av att förbättras för andras skull, eller ens min egen.

Jag blir nästan lite känslosam när jag skriver om det här. Idag var jag på en otroligt intressant föreläsning i Internationella relationer. Det handlade om motsättningarna mellan öst och väst ur ett historiskt perspektiv, samt hur detta kulminerade under 1900-talet. Det var mycket information, och det var mastigt att lyssna på - men jag var så fokuserad och fascinerad. Allt jag lär mig inspirerar mig till mitt val - som närmar sig med stormsteg - om vad jag väljer att göra med mitt liv. Hur kan jag hjälpa världen genom att engagera mig inom det jag brinner för? Vad kan jag bidra med? Hur kan jag bidra som mest? Det här tycker jag är bland de viktigaste frågorna man ska ställa sig som ung. I alla fall för mig. Skit i håret. Skit i ögonbrynen. Skit i rumpan. Vad kan JAG göra under min tid här på Jorden för att göra den till en bättre plats när jag lämnar den än när jag föddes?

Så, Kendall Jenner i all ära - du är en helt otrolig modell. Dina gener, ditt smink, och din klädstil är verkligen to die for. Jag kan inte ljuga eller ens försöka låtsas som att jag inte är avundsjuk. Men vet du vad? Du är inte min förebild. Långt ifrån. Den kvinna jag strävar efter att bli har tyvärr ingen koppling till vad du sysslar med alls. Det menar jag inte som något nedvärderande. Du kan säkert influera den här världen på ett betydelsefullt sätt genom din berömmelse. Men jag har inte samma förutsättningar som du har, och jag tänker inte försöka slå in på en väg som så tydligt inte är för mig. Jag ska revolutionera världen på mitt eget sätt. Vänta du bara.


Likes

Comments

Tankar & åsikter

Igår kväll kollade jag äntligen på dokumentären Earthlings, som jag har velat se en längre tid. Erkännas bör att jag inte klarade av att hålla ögonen öppna under hela tiden. En hel del som visas är rent ut sagt upprörande, äckligt, och skrämmande. Jag grät lite då och då faktiskt. Det är en dokumentär som utmanar vårt etiska ställningstagande till hur vi hanterar och behandlar djur. Dokumentären är baserad på fem olika sätt vi utnyttjar djur - som husdjur, mat, kläder, underhållning, och försöksdjur. Det var svårt att se, tycker jag. Men väldigt viktigt på samma gång. Den släpptes 2005 och har nu 10 år på nacken, vilket man självklart bör ta hänsyn till. Tidsaspekten till trots tycker jag att det finns många tidlösa budskap. Hur ser vi på djur och hur ska vi behandla dem egentligen? Vad är etiskt rätt och fel? Det är frågor som jag tycker är viktiga att ställa sig.

Jag vet inte riktigt om jag vill rekommendera Earthlings eller inte. Den är informativ, men inte jätteaktuell. Dessutom fann jag den väldigt inriktad på amerikanska förhållanden. Speciellt avsnittet kring husdjur tror jag inte går att applicera på Sverige - åtminstone så vitt jag vet. Å andra sidan kan jag tycka att mycket går att ursäkta produktionsmässigt om innehållet verkar opinionsbildande. Jaja om det är lite halvtaskig kvalitet här och där, det viktiga är ju att vi börjar fundera på saker på helt nya sätt. Det är ju det som är syftet, det häftiga i alltihopa (sen kan det såklart underlättas av en välgjord dokumentär i det stora hela).


Earthlings är bara en del av en trilogi varav den andra, Unity, släpptes i år. Den sista, Being, släpps i 2020. Sammanfattningsvis - viktigt budskap. Jag tycker ändå att ni ska kolla. Allt som kan öppna våra ögon en aning, på ett nytt sätt, borde alltid vara välkommet.


Likes

Comments

Det är sällan jag går ut för att jag älskar att svettas, trängas, andas cigarettrök, betala inträde, eller ens dansa till halvbra musik. Min största motivation är alltid att få umgås med människorna jag går ut med. Det kanske låter självklart, men tänker man efter lite så är det faktiskt inte så självklart. Att gå ut är ju inte så socialt, egentligen. Det går knappt att prata för att musiken är så hög, och det enda som finns att göra är i princip att dansa eller att dricka. Trots det så tycker jag att utgången kan vara mysigt intim ändå. Med rätt människor är jag verkligen i mitt element, lite onåbar på ett sätt. I yran och dimman som är en välbesökt klubb en fredagskväll så finns det något band som stärks där man navigerar genom folkmassan tillsammans. Jag vill inte bli överdrivet poetisk nu för jag vet inte riktigt om det är möjligt att romantisera Puls nattklubb, men det är som att man är en egen liten ö av trygghet i all det intensiva runt omkring. Jag tycker det är härligt på något sätt. Tidigare var jag mer öppen för att flaxa omkring och prata med nya människor, men jag har nu insett att en nattklubb inte är stället där jag vill göra det. Det är sällan konversationerna blir så givande heller. Eller ens att man kommer ihåg varandra dagen efter, om man har otur. Nej, när jag går ut så är det för att umgås med mina kompisar och bara dansa och ha jävligt kul. Resten spelar faktiskt inte så stor roll.


Har fått dille på blixtselfies-när-det-är-mörkt och fastän det blir osmickrande i regel, så ger det ändå en ganska härlig känsla. Också bör vi alla ta ett moment för mina klackskor som inte gjorde ont alls under hela kvällen, the real MVP (förutom att jag vart stämplad en gång och min tå började blöda men liksom, vad gör man ej för lite dansande en fredagskväll?).


Likes

Comments

Skola

När jag pluggar och ska göra ett arbete så går min tankegång ungefär såhär: "Okej, vad är det absolut minsta jag kan göra för att få det absolut högsta betyget?" Baserat på det lägger jag upp min arbetsinsats som ofta blir okej, men långt ifrån extraordinär.

Samtidigt är jag väldigt taggad på att plugga vidare på universitetet och ser gärna att jag tar både masters- och doktorexamen. Jag älskar ju att plugga (egentligen)! Men hur hänger det här ihop då? Hur kan jag å ena sidan vilja lägga ett dekad av mitt liv utöver min tidigare skolgång för att endast studera, och samtidigt inte anstränga mig nämnvärt i skolan just nu? Den här frågan har jag brottats lite med på sistone och till följd försökt tänka om lite kring mina studievanor. Istället för att tänka att en uppgift är ett jobbigt måste med en skrämmande deadline, så jobbar jag på att se varje uppgift som en möjlighet att lära mig något nytt och spännande. Det här kanske låter självklart för vissa, men så har det tyvärr inte alltid varit för mig.

I den andan har jag bestämt mig för att grotta ner mig i en uppgift jag har just nu i Internationella relationer, och undersöka närmare den sociala förbindelsemodellen av Iris Marion Young. Efter att ha hittat boken på universitetsbiblioteket har jag blivit hur inspirerad som helst - den är ju jättebra och intressant! Det har gett mig ett helt annat perspektiv på min uppgift, och jag tycker det är lite mysigt att ha ett avgränsat ämne som man får läsa in sig på och bli mini-expert på. Det är en sådan liten sak, men det har haft stor påverkan på mig och hur jag ser på kunskap den senaste veckan.


Nu ska jag försöka hålla i den här trenden och bli duktigare på att låna hem böcker och läsa in mig mer. Det ger verkligen en bredare och mer förståelig bild än om man ska försöka läsa in sig via internetkällor endast.


Från det ena till det andra ska jag gå upp och duscha för att sedan gå ut ikväll. Det var inget jag hade planerat förrän kanske några dagar sedan. Sedan träningsveckan har jag faktiskt blivit lite tagg på att gå ut igen, men jag hade ändå inte planerat att göra något den här helgen. Nu ser jag faktiskt fram emot att få gå ut med ett roligt tjejgäng. Ha en fin fredagskväll!

Likes

Comments

Träning & hälsa

​Vanligtvis är väl sådana här frågor mer passande Nyheter24 eller Modette, men jaja. Jag tänkte använda min plattform för att diskutera det här lite. Min inställning när jag gymmar är ju att jag vill... träna? Kontroversiellt, jag vet. På det sättet kan jag bli lite irriterad när jag märker att andra människor kollar mycket eller intresseras av vad jag gör när jag tränar. Det här händer verkligen inte ofta, men ibland. Jag kan också falla in i det, men samtidigt kan jag inte fokusera så mycket på andra - jag tränar ju själv vilket tar upp all energi. 

Idag började en kille (borde nästan skriva man för att han var en bra bit äldre än mig) prata med mig om de övningar jag gjorde. Okej, visst, det kan man väl göra. Men det var mer ifrågasättande och i andan "gullet, låt mig förklara för dig hur man ska göra". Sådant kan jag inte med. Tilläggas bör väl att han gjorde alla sina övningar i tajta vita cykelbyxor och stönade högt vid varje övning. Okej, okej, det är väl inget fel med det egentligen. Men jag vart verkligen obekväm och ville bara bli färdig så jag kunde gå därifrån. Jag brukar lita på mina känslor i de flesta situationer - om jag får en obehaglig känsla så betyder det oftast att något antagligen inte är som det ska. Förstår ni hur jag menar? När jag senare skulle gå så stoppade han mig och förklarade att han letade efter en träningskompis. Jaha? Jag ursäktade mig och önskade honom lycka till.

Det roliga (tråkiga?) i den här berättelsen är att jag känner igen den här killen från när jag gymmade ett eller två år sedan. Jag har aldrig sett honom sen dess, men jag kommer ihåg honom starkt den gången. Han gick nämligen fram till en kompis som tränade lite längre bort i rummet och pratade ganska länge. Efter att han hade gått kom hon fram till mig och berättade hur han hade raggat på henne och ville ha hennes nummer. Det här är alltså inte en engångsföreteelse för gentlemannen. Lite pinsamt kan jag tycka. 

Visst är gymmet en allmän plats som alla andra och visst ska det väl gå bra att prata och till och med flörta om det är så. Jag är inte helt cynisk, jag lovar. Men jag tycker det är viktigt att känna av läget, speciellt på gymmet där många är fokuserade på att träna och inte att socialisera. Så, på frågan "är det ok att ragga på gymmet?" så svarar jag ett diplomatiskt: Ja, om det är rätt tillfälle. Att - som min gentleman gjorde - försöka klämma in en träningsdejt efter ett möte känns kanske inte som den bästa idéen. Att däremot börja prata och känna av om det kan finnas intresse efter att sett varenda flera gånger på gymmet och kanske lett mot varandra... ja, det känns mer okej i min värld.

Är jag ute och cyklar? Är det löjligt att ens försöka stylta upp några regler för att ragga på gymmet - varje situation är väl speciell? Vad tycker ni?


Likes

Comments

Inspiration, Vardag

Jag är på så mysigt humör just nu. Jag har haft kvällen för mig själv och jag fullkomligt älskar att vara ensam ibland, och ikväll satt det så jäkla fint. Spenderade eftermiddagen med att träna, låna en bok, laga mat, ta en lång dusch, göra ansiktsmask, och nu sitter jag och ska plugga lite till älskling Tobias Jesso Jr. underbara album Goon. Det är perfekt stämning här hemma just nu.

Det som är värt att nämna om dagen i skolan är att vi hade en motivationsföreläsare hos oss som föreläste i en och en halv timma. Det var verkligen intressant att få höra hans historia och hans insikter packat i ett enda stort genomtänkt föredrag. Jag blev definitivt taggad på livet, men jag lämnade nog med mer frågetecken än vad jag kom dit med. Just tankar kring vad man vill göra och prioritera i livet är ju såklart svåra, men jag tycker nästan valmöjligheterna är svårare att sålla mellan! Det finns ju så mycket att göra, hur kan man bara välja "ett" spår att följa?? Jag vill göra så mycket jag bara hinner av mina drömmar innan jag dör, men hur ska man lägga upp det och vad ska komma först? Så även om det dykt upp flera frågetecken så är det något positivt, nu har hjärnan satt igång ordentligt vilket känns härligt. Som trea är ju sådana här frågor högst aktuella.


​Måste tyvärr plåga er med flera mangosmoothie recept. Jag använde en mindre mixer idag och mixade fryst mango till supergod glasskonsistens med lite soygurt emellan. Helt otroligt. 


Likes

Comments

Mat

Hur kan en yoghurt vara vegansk egentligen? Den frågan och många liknande frågor har jag börjat ställa mig sedan jag öppnat mina ögon för vegansk kost. Hur löser man alla problem när man inte kan äta varken kött, kyckling, fisk, skaldjur, ägg, eller mjölkprodukter? Innan jag satte mig in i ämnet så tänkte jag typ: "Haha, veganer kan ju inte äta någonting. Vad blir det kvar liksom? Bönor och vetemjöl?" Nu vet jag väl lite bättre än så, och förutom alla alternativ som man borde basera sin veganska kost på, så finns det även substitut till livsmedel som annars inte går att äta som vegan.

För att förtydliga - jag är INTE vegan. Men jag önskar verkligen att jag var, och jag tar mina babysteps för att försöka komma dit. Jag vill jättegärna dela med mig av mina tankar angående veganism och varför jag är intresserad och engagerad i ämnet. Men det får bli i ett inlägg längre fram, då ska jag skriva lite mer och förklara!

För att återkomma till min rubrik så tipsar jag nu om en så kallad soygurt (haha jag tycker namnet är så roligt). Den består av vatten och sojabönor vilket ju låter... hemskt. Men faktiskt är väldigt gott! Jag kan inte förneka att den inte är exakt som yoghurt, men faktiskt inte så långt ifrån. Den har också härlig konsistens och god smak. Det enda som stör mig är att det finns många saker i soygurten som i sin tur inte är så nyttiga. Jag antar att det har att göra med att man försöker efterlikna vanlig yoghurt så mycket som möjligt. Så bara för att det är veganskt finns det inget likhetstecken med att det är nyttigt, tyvärr. Men det här är en bra början för mig som är nybörjare.

Gjorde en supergod mango och banansmoothie på soygurten och det vart hur gott som helst. Så nu vet ni det! Hett tips för att göra en miljömässig insats i vardagen


Likes

Comments

Vardag, Vänner

Rubriken är cheesy men sååå sann! Min favoritperson alla kategorier fyllde 19 igår och idag passade jag på att ta en mysfika med henne. Men för att inte ta händelserna i förväg - idag hade vi temadag i skolan och jag vaknade inte upp kl 8 (som jag hade tänkt), jag vaknade inte upp kl 9, inte kl 10, utan kl 11?? Två timmar efter att vi hade börjat haha? Snacka om att försova sig ordentligt. Ni vet när man vaknar på morgonen och är osäker på om man har försovit sig rejält eller om man bara inte har koll på tiden alls och egentligen kan ligga och snooza i typ en halvtimme till? Lite så kändes det idag, men tyvärr var fallet det förstnämnda. Hursomhelst så drog jag mig till skolan och hann till den sista lektionen, men herregud - skärpning för mig!

Efter det skyndade jag till Wayne's och köpte fikabuffé med temat choklad, sen gick jag hem till Klara för att dela på allt och dricka te i solen. Hur trevligt som helst att få prata med någon som man kan dela allt med, det gör en alltid så gott och fyller en med positiv energi. Med tanke på min minst sagt lata morgon så har hela dagen känts som en ledig dag. Vilket ju på sitt sätt är väldigt skönt, men inget som jag uppskattar. Imorgon får jag sätta dubbla alarm.


Albert ville vara med och mysa i soffan vilket han självklart fick!! Alltså livets gose. 


Likes

Comments