View tracker

Fredag och dags att sätta punkt för ett PB, inofficiellt dock. Idag avslutas en period med alldeles för många sammanhängande arbetsdagar. Det är på intet sätt något jag är stolt eller skryter med. Jag kommer faktiskt aldrig presentera en offentlig siffra på hur många dagar det handlar om.

Att längta efter ledighet är för mig en varningsklocka. Jag älskar verkligen mitt arbete. Eller, jag har svårt att kalla det för arbete. Jag är massör och ser det mer som en ära att få möjligheten att hjälpa människor att må lite bättre än som ett jobb. Ibland kan det dock slå tillbaka, som nu. I mitt yrke krävs det, för att göra ett bra arbete, att man är beredd att ge väldigt mycket av sig själv. Och för mig är det normalt inte något problem. Men om jag inte ger mig själv tillfälle att fylla på mina egna energidepåer så blir det tillslut ett underskott och då blir det svårare att fortsätta ge och därmed tuffare att göra ett bra jobb.

Yrkesstolthet tror jag är ett begrepp som i dagens mediesamhälle försvunnit ut i periferin. Idag är det för många viktigare att vilja synas än att vilja utföra ett gott arbete, viktigare att vilja tjäna pengar än att vilja göra nytta.
Nu låter det som om jag tycker att alla måste älska sitt arbete och kanske till och med leva för att arbeta. Men så är det absolut inte och det kommer jag ta upp i framtida inlägg.
Däremot tycker jag det kan vara bra att ibland fundera på varför man jobbar med det man gör och om man trivs i sin yrkesroll. Det är högst osannolikt att alla skulle kunna älska sitt arbete men i ett balanserat liv tror jag det är väldigt viktigt att trivas i sitt yrke. Självklart kan man i perioder under livet "tvingas" till arbeten man inte vill göra. Men sträva då efter något annat. För den mentala och fysiska hälsan är det oerhört viktigt att inte år efter år gå runt på en arbetsplats och inte trivas.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker