"Hon hade sin blick riktad rakt framåt.
Gymnasieexamen tagen, 2009 års sommar var färdig-arbetad och ”färdig-festad” på hemmaplan.
Hemmaplan. Närmare bestämt Halmstad. Hon älskade varje år av uppväxt där, men ville samtidigt bort. Se nya platser, lära sig nya saker, träffa nya människor..
Alla förutsättningar fanns så i slutet av augusti flyttade hon till Jönköping. Som ordinär svensk tänkte hon; lagom stort, lagom långt bort, lagom stort första kliv att ta..
Flytten var en blandning av spontanitet och planläggning. Hon hade kurser som skulle läsas och visioner över framtida yrken, samtidigt som en oklädd nyfikenhet gick hand i hand bredvid henne redo att presentera henne för vad som skulle komma i deras väg.
Hon kände sig stark. Gymnasieåren och egentligen alla år där bakom i skolan hade gått bra. Familj vid sin sida, vänner vid sin sida, sig själv vid sin sida. Hon kände sig nu tacksam och samtidigt ostoppbar, och hon älskade känslan.
Jönköping välkomnade henne väl. En vänlig stad, med liv och rörelse dagtid som kvällstid.
Hon hade lyckats skaffat sin första egna lägenhet. En etta på knappa tjugo kvadrat, med ett pentry där den så kallade ugnen såg ut som modellen större mikrovågsugn med två spisplattor på ovansidan. Badrummet var så litet att skulle två personer vistas där samtidigt, skulle det endast vara ett duschdraperis tjocklek mellan person nummer ett i duschen och person nummer två på toaletten. Men hon älskade sin lägenhet, här skulle hon få det bra."

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Under hela dagen har det regnat i omgångar, dålig hårdag, för mycket människor i stressfull rörelse under den här julhandeln. Det jag precis skrev är i stort sett det hela min hjärna undermedvetet summerat rörande den här dagen. Jag antar åtminstone att det är undermedvetet, jag har ju inte prioriterat negativa tankar först? eller har jag? förvirrad.
Placera detta i ett större perspektiv, mycket större, hur vi människor uppfattar och summerar vår vardag och värld. Det gör mig ännu mer förvirrad.
Dagligen matas vi över hur vårat samhälle går mot allt mörkare tider, vi läser stora rubriker som blir småprat i vartenda fikarum. Världen är hemsk och vi kan lika gärna ge upp och fortsätta springa ut och in mellan varje butik efter fler julklappar att handla.
Men ja, världen vi befinner oss i är på många sätt mörk, orättvis och plågad. Där oskyldiga människor, djur och natur får betala priset. Det skulle jag aldrig förneka. Men att världen endast möter motgång? jag tänker inte tillåta mig själv att tro det, för då riskerar mörkret ta över mig.
Det finns faktiskt en global utveckling som sker samtidigt som alla de stora rubrikerna sker. Men varför ser vi dom inte lika tydligt? Är ordet "utveckling" ett för svagt ord i folkmun att prata om, använder sig media av vår girighet eller är vi giriga mot media? Jag vet inte, men jag funderar på det. Vi verkar i alla fall låta det negativa besegra det positiva.
Ordet "utveckling" står ju bland annat för saker som förbättring och framgång, vilket i min mun känns som ord i rätt riktning. Men på något konstigt sätt blir det inte lika spännande för hjärnan.
Givetvis måste vi face'a, agera och känna på det mörka, av både empatiska och sakliga själ, men jag tvivlar på att botemedlet är att rikta vårat fokus dit enbart. Risken kanske blir att "mörkt läggs på mörkt"..
Det finns så många fina initiativ. Initiativ baserat på empati och sakfråga som har blivit till handling, av oss människor. Det händer till vardags och i långa projekt, av människor med allt från ingen till mycket makt. Det som gör mig sammantaget frustrerad är frågan varför det positiva inte syns på samma sätt, varför vänder vi inte på trenden och frontar det minst lika mycket? Jag menar.. är det något vi människor behöver se och prata om i fikarummet, är de saker som bevisar att det goda kan segra.
Det tog för lång tid enligt min åsikt, men efter ett grävande via Google och ett intensivt letande av en annan tidning än de mest populära, så kunde jag läsa och le på samma gång. Bland annat; sedan 1990 fram till idag så lever 700 miljoner färre människor i extrem fattigdom. Extrem fattigdom tillhör de stackars människor som tvingas överleva på mindre än 16 kr om dagen. De globala utvecklingsmålen strävar efter att antalet människor som lever i extrem fattigdom år 2030 är - noll. Kom igen, gör en rubrik av detta! och visa att det faktiskt är våra ljusa stunder som bidrar till att sånt här händer. Att vara omedveten pga av att vara oinformerad är inte detsamma som att vara dum. För dumma är vi ju egentligen inte.

Likes

Comments

En gång satt jag och funderade på om vi människor är fantastiska konstnärer, eller om vi endast sitter och väntar på att färgen skall torka..?
Det hela började med att jag slet mig i håret över att min verklighet inte speglade vad jag skapade i mitt huvud, vad jag kände och vad jag ville. Tillslut efter fler promenader, kaffekoppar och djupare eftertanke insåg jag att jag varit ytterst framgångsrik på att måla upp mitt liv, snarare än att måla mitt liv. När det så kallade "livet" funnits där hela tiden har jag ägnat tiden åt frågan när det skall börja. Jag har återigen hamnat i samma funderingar.
Jag kan bara utgå från mig själv, men efter 25 år är jag fortfarande väldigt ung men samtidigt tillräckligt gammal för att sätta mina känslor och drivkrafter i en riktning än bara i utlopp. Jag menar.. skall jag vänta +25 år till för att lyssna på mig själv?
Men att jag gör det jag kan för att lyssna på mig själv, är inte detsamma som att det är lätt, det är sjukt svårt. Jag (som jag tror många andra gör) präglas och påverkas av socialt avtryck, socialt påtryck och socialt intryck. Inget illa med det! på något sätt skapar det varje individ, men jag tror det är väldigt lätt att tappa sig själv under tryckaren.. Jag har gjort det flertalet gånger, och intalat mig själv att jag vill något som i själva verket endast varit något som håller sig till samma dans som alla andra dansar. Rätt? Inte för mig.
Tillbaka till att måla. För vissa är det ingen konst, för andra krävs det mer. Jag har nog både varit omedveten och feg. Och jag vet, varje litet åtagande och agerande i ens vardag är inte saker som grundar sig i vad vi vill, vissa saker måste faktiskt bara göras. Sådana saker måste också finnas om hela maskinen skall fungera. Pratar snarare om det saker i våra liv som går under kategorin "vill", vågar vi plocka ner det från huvud till faktiskt handling? Vem vet, det kan bli ditt mest färgstarka beslut.

Likes

Comments