View tracker

Nu. Efter många om och men. Lite för många.

Så är det äntligen vårt! Vi är äntligen här och det är vårt hem.
Oliwers rum är fortfarande under konstruktion men de mesta börjar bli klart.

Har inte bloggat på väldigt länge men det har varit kaos med flytt, dop och sjukdomar.

Slänger in lite bilder på hemmet som fortfarande är långt från färdigt men det är vårt!
Vi har nu våran nya fina lägenhet tillsammans.
Och jag har fått mitt sminkrum (datarum) av min man som vet precis hur man gör sin kvinna nöjd!


Köket, som det kommer spillas och grisas ner massor i framtiden.




Vardagsummet





Mitt älskade sminkrum (andra delen är datarum) detta kommer dock bara vara tills knorten i magen behöver ett eget rum.



Vårt sovrum som egentligen är långt från klart



Det var allt för nu. Puss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Lördag. Lördag och jag bara älskar när Oliwer kommer och väcker mig strax efter sex!
Helt fantastiskt.
Speciellt när jag sovit värdelöst och Sebbe skulle upp och jobba strax efter.
Jag är verkligen inte en sån mamma, tvärtom jag är den mamman som gör allt för att få sova några extra minuter hela tiden.

Efter en stund var jag iallafall på benen, frukost och kaffe. Idag älskar jag kaffe.
Ont i ryggen har jag med, så idag är jag verkligen den där ograciösa Helga jag pratat om innan.

Nu ska jag slänga på någon serie på datorn och Oliwer kommer la snart tröttna på mitt sällskap och spela tv-spel istället.

Idag kommer pappa/morfar Iberdemaj!
Om jag känner min son rätt så blir det nog en tripp till Stellas lekland också.

Hörs senare om jag inte sträckt mig någonstans så jag blir fast i något hörn någonstans.
Puss!

Likes

Comments

View tracker

Jag känner för att börja snygga till mig själv.
Vill ju inte att mannen min ska skämmas över mig på stan.
Kanske börja träna på gym också när jag ändå håller på. Kanske göra ett bröstlyft när jag ändå är igång, eller varför kanske inte skaffa sillicar på en gång. Förstora läpparna är ju också snyggt. Kanske göra något åt mammabuken när bebisen väl är ute.

Sebbe har sagt att om jag någonsin gör något som helst skönhetsingrepp så älskar inte han mig längre. Känns lite oschysst tycker jag.

Definitionen av skönhet är väldigt olika.

Samtidigt som jag delar Sebastians väldigt starka åsikt om vad som är vackert så är jag ändå så splittrad när det gäller det.

Han anser att det vackraste som finns är det naturliga. Han tycker jag är vacker utan smink och hatar när jag säger att jag vill göra något slags ingrepp. Han säger att han älskar min kropp precis som den är trots att den inte är som den varit. Jag måste väl någonstans acceptera att det faktiskt är möjligt att älska det jag har och är.

Jag tycker nog bara att skönhet är att se välmående ut. Men sen vill jag också ha "toppiga bröst", platt mage och fyllig mun. Men är det verkligen vackert att ändra sig själv till något man inte är? 

Jag gillar mitt leende, inte det tillgjorda utan när jag verkligen är uppriktigt glad. Dels för att Sebastian sagt att det var det han föll för- att hela jag strålar när jag ler och skrattar. Men också för att det är en av sakerna jag har från min mamma, hon har ett väldigt vackert leende. Många säger även att Oliwer fått mitt leende, att när vi skrattar så syns det verkligen att han är min pojk. 

Skulle Oliwer någon gång vilja ändra sitt utseende så skulle jag nog bli ledsen. Dels för att han inte kan se hur otroligt perfekt han är men också för att han vill ändra på något drag som antingen jag eller hans pappa gett honom. 

Min pappa är väldigt mån om sitt utseende och har alltid predikat om hur viktigt det är att jag är "en fin dam" sen jag var en liten flicka så ska jag vara rak i ryggen, annars körde han in ett finger i ryggen så jag sträckte mig, jag var tvungen att hålla för munnen när jag gäspa, annars körde han in fingrarna i munnen på mig. 

Nu låter min pappa som världens monster, det är han verkligen inte. Tvärtom! Han vill bara att man ska vara vältalig, artig, vacker och stolt. Man ser inte stolt ut om man går omkring och är hopkrupen. 

Det jag vill komma fram till är att jag nog alltid kommer att vilja ändra på många saker med mig själv, kommer alltid vara lite avundsjuk på andra och även tycka att alla andra ser bättre ut än mig själv. (Ja jag är en avundsjuk person och är öppen med det men det gör inte att jag inte kan glädjas åt andras lycka och välgång) 

För att avrunda detta någon gång! 

Jag är glad och tacksam att jag har en så otroligt vacker sambo som valt att leva med mig och bilda familj med mig. Jag är nog inte så pjåkig om jag lyckats få honom på fall. 

Det får vara nog för ikväll. 

Nu har jag la upprört varenda person som stör sig på att jag "klagar och gnäller" men hörni- jag kan stå på händer och nästan göra kullerbyttor utan att bryta hela ryggen. Puss på er! 

Likes

Comments

Guuuudars.
Ibland känner jag mig gravidast i hela världen.
Så fruktansvärt ograciös och dreggig så det finns inte.
Idag är en sån dag.

Jag tvingade precis ut min käraste för att köpa en "hälfta hälfta"...
(Hälften potatismos hälften pommes)
Ja... Jag skäms bara av suget jag har efter det.

Jag kommer nog gå upp en hel del mer denna graviditeten.

Just det!
Idag köpte jag en svart peplumtopp med öppen rygg och ett jätteläckert kedjehalsband med blåa stenar i.
Köpte även en silverring hos guldsmeden för att lite ge lite indikationer och hintar till min käre man.

Nu kommer jag bara till den lilla ynka detaljen!
Jag har aldrig någon anledning till att klä upp mig! Otroligt tragiskt jag vet..

Vi bor i en så liten småstad där det nästan inte är okej att gå omkring för uppklädd. Kommer man med klackskor en vardag på stan så kollar folk lite sneglande på en och man riktigt hör hur dom tänker "gudars va hon var uppklädd, vem tror hon att hon är egentligen"
Samma sak är det åt andra hållet, man får inte se för sliten ut heller.
Det gyllene ordet är lagom.
Man får inte sticka ut för mycket, men inte heller för lite.

Förr använde jag snygga klackskor till vardag men sen blev jag småbarnsmamma och äldre och det var lättare att jaga en ett åring som precis lärt sig gå i ett par converse istället för pumps.

Minns tiden då man hellre var snygg än bekväm. Då man hellre hade de där supersnygga pumpsen och skinnjackan i slutet på hösten istället för att ha tagit fram vinterjackan och vinterskorna.
Jag förbarmade mitt unga jag som aldrig införskaffat mig en riktig vinterjacka.
Frös jag inte förr?!

Iallafall.
Nu kom min man med maten så vi hörs senare om ograciösa Helga orkar kliva upp ur soffan något mer ikväll.

Ograciösa Helga kommer vara det jag kallar mig själv när jag känner mig som just en ograciös Helga. Det känns som om ni kanske får en bättre bild av vad jag är just då när jag kallar mig det.

Puss!

Likes

Comments

Pruttis.
Går snart in i vecka femton och har googlat runt lite och det finns alltså tjejer som känt sprakar redan i vecka 13-14. Jag kände väldigt tidigt med Oliwer, redan i vecka 16 och dom säger att "andraföderskor" kan känna tidigare med andra barnet då livmodern ofta ligger mer framåtlutad andra gången. Det är även därför det syns snabbare att man är gravid när det är med andra barnet.
Som jag sagt innan, på kvällarna så ser det ut som om jag ska föda imorgon.

Med detta har jag nu börjat inbilla mig och får för mig att jag kanske känner något som fladdrar till därinne ibland.




Förstår att det är sjukt ointressant att se kaggen änsålänge, det är ju liksom inte den där riktiga bebiskulan än.

Likes

Comments

Jag är sjukskriven pga gravidmagnasvär, sambon har fått maginfluensa.

Med andra ord så är det inte jättemycket liv hemma hos oss idag.
Det underlättade inte att grannen skickade och bjöd över mig på kvällsté och nybakade nutellabullar..


Sysselsätter mig själv med serier, ramlösa och att greja med naglarna.

Detta är för några dagar sen





Och detta fick bli kvällens fix.



Får la fixa sambons naglar fram tills vi slipper misären

Likes

Comments

Idag har jag inte gjort annat än att ligga i soffan och äta isglass och kollat serier.

Allt var frid och fröjd tills Sebbe rusar upp och säger "nä nu fick jag feber." Och går in till sängen och stenslocknar.

Ska försöka vara söt och krypa ner till honom men jag kan inte låta bli att skratta så jag grymtar åt hur otroligt ynklig han såg ut.

Vi skrattar jättelänge tills han helt plötsligt vänder sig om och somnar igen.

Den snubben är helt klart ett slag för sig men jag förvånas ändå varje dag av hur galen jag är i honom.

I love him more than a fat kid loves cake


Likes

Comments

Morn morn!
Nu har det blivit sådär igen, smärtor i magen. Något olidligt mycket smärtor i magen.
Jag fick antibiotika sist vi var inne för läkaren sa att jag hade ont pga infektion i livmodern.
Fattade ingenting, var bara rädd att det kan vara farligt för bebisen. Det kunde det inte, så länge man behandlade det i tid.

Jag känner mig handikappad!

Idag skulle jag jobbat men så blev det inte.
Hatar att inte vara sjuk utan fullt arbetsduglig i mig själv men att något i mig kan bli påverkat om jag anstränger mig i nuläget..
Jag är ju inte sjuk, känner mig inte dålig alls, får bara ont ibland och då har läkaren sagt att jag måste ta det lugnt, absolut inte stressa.

Inom vården stressar man nästan jämt.

Jag ska alltså knapra medicin och ta det lugnt.

Vad innebär att ta det lugnt? Kan jag inte åka och handla? Dricka kaffe med grannen? Eller ska jag vara sängliggande.

Funderar på att ligga i sängen och tycka så synd om mig själv så det kan behöva beställas hem kläder osv. Någon slags terapi/tröstshopping.

Om ni har tips på vad man kan göra utan att överanstränga sig så hojta till!

Hörs sen. Puss!

Likes

Comments

Jag och Oliwer har haft en heldag i Skövde hos familjen Iberdemaj/Huskaj.

Underbara älskade människor.


Det är varmt, välkomnande och folk överallt.
Man pussas och kramas när man kommer, pussas och kramas när man går.
Äter löjligt god mat.
Den underbara musiken som alltid spelas i bakgrunden, alla som pratar i mun på varandra och barnen som är som galna omkring oss.
(Förutom de galna barnen, jag är en riktigt sträng mamma)

Vi åkte dit över en fika då mina kusiner från Stockholm och Lund var hemma med sina familjer över helgen, var hemifrån i över sju timmar.

Sen jag var liten så har folk alltid ifrågasatt min albanska sida, jag har fått höra saker som att jag inte får kalla mig alban, att jag är en oäkting osv osv.
Skulle dom människorna komma hem till min familj så skulle dom bara komma hem till vilken albansk familj som helst, den familjen som jag vuxit upp med, min familj. Och jag är så ofattbart stolt över den delen av mig.
Jag växte upp och var blond och blåögd, och pratade både svenska och albanska men det gjorde mig inte mindre albansk än svensk.
Folk har en skev bild av albaner att dom ska vara mörka, bruna ögon och mörkt hår t.ex.
Jag ser med andra ord inte alls ut som en alban i deras ögon.
Saken är då bara att min pappa är blåögd, och (har inget hår kvar nu) när det fanns så var det vanligt brunt.

Min pappa har alltid blivit väldigt arg när folk har sagt att jag inte är alban, han tycker att det är ett hån mot honom så han brukar säga att jag ska hänvisa dom som säger det till honom.
Samtidigt som pappa alltid velat att jag ska känna mig bekväm i vad jag än väljer att anknyta mig med.
Han har alltid varit väldigt mån om att förklara att jag absolut får byta efternamn och ta mammas istället, osv osv.
Har lika ofta förklarat för honom att jag aldrig kommer byta bort mitt efternamn. Aldrig.

För att försöka runda av denna historien på något smidigt sätt.

Jag är ledsen att jag inte kan prata flytande albanska, kan artighetsfraserna men pratade flytande när jag var liten men det har fallit bort med åren.
Jag är ledsen att jag på något sätt blev försummad den delen av familjen när mamma och pappa gick isär när jag var 2 år.
Jag vill att Oliwer ska få känna att han har södra rötter än bara det svenska, han är så medveten om att morfar är alban och pratar ett annat språk. Jag vill att han ska kunna ta till sig de 25% han är.

Jag älskar albaner.
(Finns riktiga idioter som skämmer ut hela folket, men det gör det bland svenskar också)

Jag älskar samman hållningen och kärleken till familjen.
Jag önskar jag själv kunde ha en lika stor familj i mitt vardagsrum.

Te dashuroj majmun 😘




Jag och pappa på min 3-4 årsdag



Jag och min kusin hemma hos faster.



Farmor och farfar.

Likes

Comments

Jag vaknade typ vid 7 förut.
Helt i onödan! Helt verkligen.
Hunden sover, Sebbe sover, alla sover endast Laura är vaken.

Idag ska vi till Skövde igen, men denna gången så ska grisen med!
Vi ska till faster och hela den tjocka släkten.

Är så otroligt sugen på att shoppa, men har inte hittat något alls som jag fastnat för..
Känns som om jag glömt hur man gör.
Glömt hur det är att njuta av min stora passion, shoppa.

Tar la en sväng förbi esplanaden och tvångsshoppar något för att få igång känslan igen.

Hörs sen!

Likes

Comments