En sån där extremt mysig och behövlig kväll med frugan. Så längesen (trot eller ej) som vi hade en kväll när vi bara rår om varandra!

Vi har lagat och ätit middag tillsammans, målat naglarna, färgat ögonbrynen och det bästa av allt - Brun utan sol!!!! Känner mig 10 kg lättare och ser så fräsch ut. Love it!

Idag har jag varit hos diabetesteamet på spec. mödravården. Känns så himla bra och dom var supernöjda med mitt hba1c även om jag bör få ner det ännu mer. Dagen har tyvärr fortsatt i samma spår som imorse och jag har haft högt blodsocker till och från hela dagen. Vill inte riktigt gå lägga mig innan jag fått ner det, har heller ingen CGM på mig inatt då jag ska sätta ny sensor imorgon. Kan vara skönt eftersom den fejklarmade hela natten...
Träffade också min fantastiska barnmorska och vi lyssnade tillsammans på litens hjärta. Det slår precis som det ska:) Så nu kan jag somna gott inatt med. Jag hoppas på en bättre blodsocker dag imorgon. Ska bara vara hemma och städa, tvätta, bädda rent i sängen, dammsuga och torka golven. Det är planen iaf.

Hoppas ni har haft en fantastisk dag!!

Kärlek

Likes

Comments

Godmorgon Raringar

Vaknar upp av att pumpen larmar om att jag är superlåg i blodsockret, först bryr jag mig inte om det för jag känner mig inte låg, men till slut får jag ge med mig. Går upp och dricker saft och hinner knappt somna om innan Dannes klocka ringer. Pumpen skriker fortfarande, pumpen visar LOW! och ett långt blått streck allra längst ner på kurvan. Jag går upp och tar ett stick i fingret 7,0..... Tack för den CGMjävel... Nu stiger det fort och jag vet inte vart jag landar innan det vänder. Bajs.

Jag körde iaf Danne till jobbet eftersom jag ändå var vaken. Jag hoppas vädret lägger sig lite innan jag ska köra till danderyd för läkarbesök sen. Kl är inte ens 6 och jag är supertrött. funderar på att slumra på soffan med tösabiten en stund innan jag ska äta frukost med syrran och Harry sen.

Igår innan vi skulle sova lyssnade vi på litens hjärta. Så skönt och få bekräftat att h*n lever därinne. Att hjärtat tickar på som det ska. Då somnar man gott.

Snart går vi in i vecka 16. Helt galet. :)



Kärlek

Likes

Comments

Gokväll Hjärtan

Ännu en helg har passerat hur fort som helst. Det gör iofs inte jätte mycket att veckorna går fort men helgen kunde få gå lite långsammare.
Vad har ni gjort i helgen?
Jag och Danne har varit och myst med 4 veckors Aussievaplar.. Så jäkla fina. Världens finaste Ice är ju mamma så kan inte vara annat än ljuvliga. Det är en kund från jobbet som har en kennel och jag har varit välkommen så många gånger när hon har haft valpar men det har liksom inte blivit av. Men nuså. Asså jag hade kunnat stanna där förevigt. Så mysigt att få snoosa valpanderdräkt och känna vassa tänder- Iaf för en stund :D

Nu är det ju så mycket minnen från när Stella var liten som dyker upp på fb. Älskar det samtidigt som det får mig att sakna Doris så oerhört mycket mer än i vanliga fall. Min älskade stjärna. Jag har Stella iaf.

Vi firade ju Stellas födelsedag med Tacofredag och tårta i fredags och självklart så köpte vi en mumsig tårta med massa grädda så Tösabiten också skulle kunna äta. Vid bordet ofc.

Idag har jag vart i stallet och pysslat om Chei. Så jäkla mysigt att få åka ut och mocka bajs och bara rå om henne lite. Antingen så borstar vi läääänge och äter massa morötter eller så tar vi en promenad i skogen. Hon är så fin och go. Så bra terapi för mig.

Resten av dagen har vi myst på soffan med Stella.

Imorgon får jag äntligen träffa Hanna igen. Jösses vad jag längtar :D


Mitt blodsocker har legat katastrofalt hela helgen så mitt största mission nästa vecka blir att försöka ställa det till rätta igen så liten mår bra därinne i mammas mage. Nålar som läcker och att jag nu behöver höja doserna till allt jag äter var ingen bra kombo :(

Kärlek

Likes

Comments

Idag går vi in i vecka 15 (14+0) och även in i andra trimestern. Så spännande. Vi längtar ihjäl oss till ultraljudet i maj då vi får se våran lilla trollunge igen.

Igår var jag hos min diabetessköterska som är världens bästa! Jag vill verkligen komma och kolla hba1c (långtidsvärde blodsocker) och det hade gått ner från 56 till 51. Det känns så jäkla bra! Nu känns det inte längre omöjligt att jag skulle kunna ha ett hba1c på under 50 för jag kan då fasiken pressa ner det ännu mer än jag gjort hittills. På tisdag ska jag träffa diabetesteamet på specialist mödravården. Spännande att se vad dom har att säga. Jag gör så gott jag kan och hoppas liten mår bra!
Varför jag måste ha så bra koll på mitt blodsocker under graviditet är för att om jag ligger högt så ökar risken för missbildningar, defekter i ben och armar, hjärtfel samt missfall. (Jag har legat bra i blodsocker vid våra två tidigare graviditeter så att vi fick missfall beror inte på det).
Detta gör såklart att man är orolig hela tiden. Man kämpar men ibland funkar det bara inte. Om jag dricker ett glas sagt när jag är låg ena dagen så händer ingenting medan dagen efter kan det tokstiga även om det är saft från samma kanna. Men kan liksom aldrig förutsäga hur kroppen kommer att reagera. Det finns liksom inget facit.
Men igår åt jag en pizza till middag och lyckades hålla en spikrak kurva både på kvällen och natten!! Så ibland är vi vänner, jag och min diabetes!
Det står i gravidfacit att tröttheten ska släppa lite nu. Jag hoppas det är så:)

Jag har också för min egen skull och oro beställt hem en doppler så vi kan lyssna på bebis hjärta här hemma när vi känner oss oroliga! Jag vill bara att man ska börja känna lite rörelser snart så man kan bli påmind om att du verkligen finns därinne. (Jag vet att man inte ska använda doppler för ofta, det gör vi inte heller:))

Nu har vi firat Stellas födelsedag med tacos, tårta och tuggben tillsammans med svärisarna! Jätte mysigt. Jag är så trött nu men benen kryper så jag funderar på att ta en promenad med Stella innan jag hoppar i säng.

Likes

Comments

Det är Tösabitens födelsedag

Fyra år idag. Min lilla skrutta. Jag är så galet glad över att få ha ett sånt litet energiknippe i mitt liv. Svårt att beskriva hur hon får oss att känna varje dag. När man liksom inte får nog. Om hon så har tokryck eller ligger på rygg i min famn och sover. Hur hon får oss att skratta och bli rörda av lycka.

Du finns alltid där. Du är alltid glad och vet alltid vad jag behöver.

Kan inte ens tänka mig livet utan dig.

Så grattis Stella på din födelsedag.


Kärlek

Likes

Comments

Våran lilla klan på Birdsongsway ska utökas med en liten människovalp i oktober. Jag och Daniel är så glada att få dela med oss av det här till er. Vi har drömt om dagen då det är vår tur att dela den där ultraljudsbilden på den där lilla människan som växer i min mage precis just nu. Den dagen vi får säga "Vi ska blir föräldrar". Vi är så lyckliga och förväntansfulla.

Som många vet så har vi två missfall bakom oss. Vi har aldrig kommit såhär "långt". Vi har varit så nervösa under dom här första veckorna och även om vi vet att det kan hända saker under hela graviditeten så drog vi en lättnads suck när vi var på ultraljudet förra veckan. Jag var helt säker på att det skulle vara tomt där inne. Men känslan när den där lilla varelsen dök upp på skärmen framför oss, den känslan är nog den största jag känt i hela mitt liv. Vi ska ta hand om den där lilla, som där och då inte var större än 1 dm. Vi ska få äran att vara föräldrar och älska den där lilla villkorslöst hela livet! Det är bara så häftigt. En dröm jag helt ärligt aldrig trodde jag skulle få uppleva.

Även om jag är lycklig så är jag också så himla rädd.

Våra missfall är bland det värsta jag varit med om. Både psykiskt och fysiskt. En sorg såklart även om det oftast är kroppens sätt att tala om att allt inte stod rätt till. En smärta som var outhärdlig stundvis (även om den kanske inte går att jämföra med att föda barn, men här var det något jag förlorade.)
I och med detta så är man så klart rädd, konstant faktiskt. inte nog med det så har jag ju också diabetes och det är en jäkla koll om liten ska må bra därinne. Dåligt samvete och rädsla kommer ofta.
Vi har vetat om att det finns en liten därinne sen den 12/2. fem dagar innan jag skulle ha min mens. Jag har varit rädd, nervös och orolig varje gång jag varit och kissat (vilket är typ 50% fler ggr per dygn än när jag inte var gravid). Rädd för att det ska vara blod. Det har inte varit lätt. Inte heller bra för varken mig eller bebis. Eftersom jag inte blödde nånting på dessa veckor innan ultraljudet trodde jag såklart att jag fått MA (missed abortion, fostret har dött men inte stötts ut av kroppen.) Natten till ultraljudsdagen sov jag 1,5 timme. Jag tänkte allt man kan tänkas tänka. Kände alla rädslor möjliga och jag var verkligen säker på att det inte fanns nånting som levde där inne. Förstå lättanden när jag såg liten och det fina hjärtat som slog precis som det ska.
Natten efter så tänkte jag på allt som fortfarande kan hända, under hela graviditeten, under förlossning men även efter. Det är ju inte konstigt egentligen, jag är omöjligt ensam om att känna såhär. Moderskänslor? Det känns så skönt att ÄNTLIGEN få skriva av sig om det här. Jag bearbetar allt så mycket lättare. Sen har jag ju världens bästa sambo, familj och vänner som lugnar och stöttar.

Så hur mår jag då? I min graviditet.

Jag har mått bra i kroppen hela tiden. Det som har varit värsta för mig är utan tvekan brösten. SATAN så ont jag har haft..
Nu har jag typ vant mig. Jag har inte mått illa mer än ett fåtal ggr. Jag har varit trött och sovit mycket, så glad att jag har kunnat göra det när kroppen sagt till :) Utöver det så har jag gått upp i vikt. Vilket jag inte heller orkar störa mig på längre. Medicinerna gör sitt, bebis gör sitt och det kan jag inte påverka, mer än att röra på mig :)

Det kommer antagligen bli en hel del gravidbloggande. Framför allt hur det är att vara gravid med diabetes.


Vi hörs snart igen Raringar! 
Kärlek

Likes

Comments

Det här med att inte trampa någon på tårna

Det är svårt. För många reagerar och uttrycker sina reaktioner, sin sorg, sin rädsla och sin ilska över vad som skedde i Stockholm i fredags på så olika sätt. Vad du än säger så är det fel. Vad du än tycker eller tänker är fel. Alltid fel enligt någon.

Men det du känner, det är inte fel. Det du känner kan aldrig vara fel. Det är dina känslor. Du måste ta tillvara på dom. Tillåt dig själv att känna. Tillåt dig själv att bearbeta dina känslor.

Jag är inte den som har svårt med ord, men det här är tungt att skriva om, svårt att skriva om. Kanske just därför, för att man inte vill trampa någon på tårna.

Egentligen så känner vi ju alla samma sak. Sorg och ilska. Hur kan det finnas så elaka människor, hur kan man göra såhär? Vi känner för offren och med deras anhöriga. Många av oss är säkert rädda för att det ska hända igen. Jag önskar man kunde göra något och säkert många tillsammans med mig. Men vad kan man göra? Berätta det för mig.


Vi kan inte stoppa svälten, utrota fattigdom, rädda alla som far illa, ta hand om alla människor som lever på världens gator. Jag tycker det är konstigt. Att vi inte kan göra mer. Det samlas in så mycket pengar till världens barn, ändå dör dom. Ändå har dom inte mat och rent vatten.
Jag menar- Sjukdomsforskning tar sin tid, dom gör allt för att hitta botemedel mot tex Cancer. Det är ingenting som du eller jag kan skynda på. Förutom att skänka mer pengar. men jag tror du förstår vad jag menar.
Men dom där hungriga barnen? Hur svårt ska det vara att få dit mat? Hur svårt ska det vara att ge dom vatten. Här duschar, diskar och tvättar vi varje dag.

Hur svårt ska det vara att hjälpa den där flickan som man ser far illa på sin gård? Den där pojken som blir slagen av dom andra? Stå upp och säg ifrån.

Om du kan göra något, gör det.

Jag är rädd. Rädd på riktigt. Att skriva vad jag tänker, för det kommer ut fel. Jag kommer att trampa någon på tårna.


Men det enda som betyder nåt är att vi alla i detta läge känner samma sak.

Vi sörjer dom vi förlorat, vi är tacksamma för dom vi har kvar och vi står starka tillsammans. Du är aldrig ensam.

Ikväll har Darins "Ja må du leva" gått på repeat här. Det är precis så. Varje dag är en ny dag. En chans till så mycket. Andas och se vad du har, inte vad du vill ha.

Nu ska jag gå en kort kvällsrunda med Stella, sen ska jag krypa till sängs med min älskade. Jag hoppas jag får sova utan mardrömmar inatt.

Sov gott raringar
Kärlek
Stanna upp och andas Det är så värt det.

Likes

Comments

Precis så känns det nu, som att tiden står stilla. Jag mår bra, vi mår bra. Men dagarna liksom går i varandra.

Jag gör ingenting om dagarna. Hur tragiskt det än låter. Jag jobbar inte, jag pluggar inte, jag söker heller inte särskilt många jobb. Va fan Alex.
Jag njuter av min familj och vänner. Huset och våra projekt. Njuter av varje sekund jag har med Daniel och försöker göra Stellas dagar lite roligare. Men jag har inte mycket ork. Jag är konstant trött och mitt blodsocker ligger rent ut sagt åt Helvete.



Det reder sig med tiden, det vet jag. Det gör det alltid. Jag måste bara hitta mig själv igen, komma på fötter och finna lite inspiration till livet igen. Önskar mamma fanns här, då skulle allt vara så mycket lättare. Älskade fina mamsen.

Men jag mår bra. Det gör jag verkligen.

Nu ska jag ta tag i hemmet, framför allt tvättis, som vanligt:D

Likes

Comments

Det här är Tessla och Gandalf. Jag hade turen att få hänga med dom igår. Inte stilla en sekund men några bilder lyckades jag ändå ta. Dom gigantiska tassarna och den underbara valpandedräkten. Kommer leva länge på det här.


Kärlek

Likes

Comments

Godmorgon gullisar!
Jösses vilket jäkla väder. Helt sjukt vad det har snöat på bara två timmar. Jag fick nästan tvinga Stella att gå bajsa för hon ville inte vara ute.

Nu ska jag till diabetesläkaren. Längesen nu och jag hoppas hon fått mina provsvar. Jag mår ju bra så jag hoppas det syns på proverna också.

Dagens minne på Facebook var en bild på mina fina tjejer. 6 år sen. Doris var bebis och Rosa var bäst i hela världen. Dom fattas mig

Hoppas ni får en fantastisk dag och ska ni ut och köra så ta det lugnt. Du är inte ensam på vägarna.

Kärlek

Likes

Comments