Jag är så fruktansvärt trött på det här nu...
Jag är så arg på mig själv att jag inte bromsade i tid och lät mig ramla ner över stupet.
Det är måndag och jag är helt slut i huvudet. pressar mig på helgen fast jag egentligen inte tycker det känns så.. Jag vill ju vara med min familj. Gör inget avancerat mer än att umgås. Ja jo igår gick jag på Amandas cheerleadings avslutning. Där kände jag att kroppen krigade för att klara av allt folk samtidigt som jag på något lustigt sätt sätter mig i min egen bubbla och kopplar bort allt och alla för att fokusera på min tös.
Idag fixade barnen allt själva på morgonen, jag kom inte ens upp från sängen. Bara för att ta min medicin och pussa dem hejdå..
Nu ligger jag i soffan och försöker koppla bort alla "Jag borde"...

Tänkte mycket igår på hur gärna jag vill kunna jobba nästa termin samtidigt som största rädsla att inte kunna jobba alls på mitt nuvarande jobb igen😭
Varför kunde jag inte bara fått bryta benet istället... Det hade varit jobbigt men lättare att acceptera och veta att det tar några veckor att läka och sen är jag frisk igen..
Denna ovissheten gör mig galen.
Du kommer bli frisk det måste få ta tid, får jag höra från läkare, vänner och familj... Men åhhhh!!! Jag vill bli frisk nu!! Jag vet att det är därför jag hamnat där jag är.. för att allt ska gå i 180...
Men det ser ut som jag mår bättre får jag också höra.. Ja jo det går väl framåt, men hur jag mår inombords syns inte..

Hoppas att julen med nära och kära ska ge mig kraft, glädje och energi🎅💗

ha det gott

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Suck... jag vill inget hellre än att bara kunna gå till jobbet igen och fungera "normalt".
Efter den höjda dosen medicin tycker jag att det går framåt, sakta men säkert. Min vilja att fungera igen är nog dock lite för stark, har väldigt svårt att acceptera min tillfälliga status..
Utmanar mig själv i att göra olika saker.. Förra veckan gjorde jag inget förrän på söndagen då Amanda hade julmarknad med scouterna. Det gick bra med familjen som stöd. I tisdags gick jag på aw med mina kollegor.. 2h sen orkade jag inte mer.. Blev också en promenad efteråt. Igår var jag hos veterinären med Dixie och på kvällen åkte jag in till hälsoträdgården för att lyssna på Lucia. Idag fick jag lida för mina utmaningar. Efter jag fått iväg barnen till skolan så la jag mig igen och kom inte upp förrän efter 12... Har varit kraftlös, skakig och trött hela dagen...
Vill inte må såhär..
Hoppas verkligen det blir bättre snart..

ha det gott och ta hand om er.

Likes

Comments

Tyckte det kändes lite bättre förra veckan.. Hälsade på 3 ggr på jobbet och utmanade mig själv att följa med på kökinvigning hos kompisar. Tyvärr blev detta nog för mycket för mig😢
Tanken att försöka arbetspröva på 25% denna vecka var bara att glömma.. När jag vaknade i måndags så raserades allt... Känns som att vara tillbaka på ruta ett..
Förlängd sjukskrivning året ut och höjd dos medicin..
Nu är det upp det mig att acceptera och ta en dag i taget om jag ska bli frisk på riktigt...

Ha det gott

Likes

Comments

När solen lyser starkt, kraften att vara omringad av familjen, fyller min själ😍
Tog mig till eko med min tjej för att inhandla kalaspresent. Vad gör man inte för sina hjärtan. Älskade Amanda höll mig hårt i handen under nästan hela besöket. "Jag hjälper dig mamma, håll mig hårt om det blir jobbigt"  Älskade underbara du, jag fixade det tack vare dig😍😍
Kunde sedan gå in och lämna henne på kalaset utan  några större problem..
Det var så att glädjetårarna var nära pga att slippa ångesten vid lämningen. Hoppas att det är början på något bra.

ha det gott

Likes

Comments

Jag vill bara gråta men tårarna är slut,
Har en massa obehag inom mig som inte vill komma ut.
Vad var det som hände? Hur kunde det bli så fel...?
Orkar inte med detta, vill bara vara hel.
För just nu är jag trasig och fungerar inte alls,
Vill att det ska vara som förut när livet kändes som en vals.
Jag vet att livet inte alltid är en rak stig,
Men denna bergodalbana var mer än vad jag väntat mig.
Vill bara vara mig själv och fungera igen,
Vill veta att allt blir bra och det ordnar dig sen.

Likes

Comments

jag är så less på det här..
Hade en jättebra helg med familjen. Mådde bra, utmanade mig själv att följa med på lite ärenden. Det gick bra, det var inte smärtfritt men det gick. Kunde äta ordentligt och livet kändes nästan som vanligt.
Vaknade och kom upp i morse utan större krig med mig själv..

bestämde mig för att hälsa på i personalrummet på jobbet.. Några djupa andetag sen körde jag. Väl där kommer ångesten krypande... Tårar, tung andning och skakar... Blir så trött.. Vill ju bara börja jobba igen, vill vara som vanligt och kunna vara bland folk utan att känna obehag..

Vill kunna börja jobba lite på måndag men just nu känns det väldigt avlägset😣😣

Snälla låt det här försvinna😭

Likes

Comments

Dagarna går.. Fortfarande sjukskriven men jag tycker ändå medicinen hjälper mig lite. Morgonen är värst.. oftast en jobbig känsla i kroppen och en diskussion med mig själv om varför jag ska gå upp...
Där känner jag mig menlös..
Har tagit bort alla måsten men försöker ändå utmana mig själv. Här hemma mår jag rätt bra. Har en underbar man som får mig att skratta fast det känns tungt😍😍
Det är när jag går utanför dörren hjärtat går snabbare och jag har väldigt svårt att möta människors blickar.

Hälsade på mina kollegor på jobbet i onsdags igen.Det gick bättre än sist men när jag försöker vara med i diskussionen och planeringen så börjar jag stamma, skaka och kallsvettas....
Hjärnan vill inte längre...
Efter besök är jag helt slut i hjärnan..
Igår gick jag utanför jobbet med hunden och stannade och pratade med barn och vuxna. Det gick bra till en början och efter en liten stund gick pulsen upp och huvudet snurra. Små steg framåt helt enkelt.
Avslutade dagen med en promenad med en vän. Kändes bra att prata lite även om jag kände att hjärnan stängde av ibland.

Att gå och handla är en utmaning.. Så länge jag har någon med mig går det någorlunda  bra.Även om hjärtat slår i 180 bland människor. Jag väljer att gå till affären själv också men när jag vet att det inte är så mycket folk...

Är helt sjukskriven nästa vecka också sen hoppas jag att hjärnan vill samarbeta och låta mig komma tillbaka lite. Iallafall 25%..

Men en dag i taget och hoppas på det bästa..

ha det gött!!

Likes

Comments

Har ramlat över kanten och kan inte ta mig upp..
Kämpat men marken under mig försvinner och jag faller.
Faller ner i mörkret, inte en ljusglimt så långt ögat når.
Klättrar på väggen för att komma upp till ljuset men får inget fäste..
Tynar bort inåti, känner hur jag försvinner mer och mer..
Känner inte igen min spegelbild, glansen i ögonen är borta.. Där är ingen där bakom..
Familjen öppnar en dörr där en ljusglimt kommer in.. Den finns där men jag kan inte komma ut. De tar min hand och hjälper mig på vägen, de vill hjälpa mig ut i ljuset..
Men jag kryper in i min puppa och gömmer mig.. Väntar på att få bli en fjäril igen...

Ni är mitt ljus, min trygghet. Älskar er så ofantligt mycket.

Likes

Comments

Läskig känsla när jag kollar mig själv i spegeln och tänker "vem är det där"??
Känner mig instängd i min egen kropp.. Lite skakig och allmänt konstig..
Lite "sjösjuk" och allmänt osäker...
Hoppas verkligen det här vänder snart.

Ha det gott.

Likes

Comments

Vissa saker vill man hålla för sig själv. Samtidigt som jag har ett behov av att skriva av mig..
Jag mår inte bra just nu helt enkelt...
Sjukskriven denna och nästa vecka till att börja med. Fått medicin som förhoppningsvis ska hjälpa mig...
Vill bara få tillbaka min glädje, mitt driv, bara vara jag helt enkelt.
Ett steg i taget... Nu har jag iallafall sträckt ut en hand så jag kan få hjälp upp ur gropen..

Till er som läser, sätt er själva först och ignorera inte kroppens sätt att säga stopp. Lyssna innan det är för sent.q

"min ögon kan glittra, min mun kan le, men kaoset där inne kan ingen se...

kommer inte bli så mycket uppdatering här som ni kanske förstår..

ha det gott och ta hand om er!

Likes

Comments