View tracker

Turkost vatten, kritvita stränder, street art och färgglada små hus; detta består ön Holbox av som vi nu befinner oss på. Även om det är som en paradis-ö (ja ni hör ju själva) så har turismen inte helt nått hit ännu vilket är helt underbart. Inom en 10 års tid kommer det nog vara väldigt förändrat här. Än så länge finns det väldigt lite bebyggelse på ön, de flesta försörjer sig fortfarande på fiske och det fina naturlivet har ännu ej blivit förstört. Till skillnad från många andra ställen har de ett suveränt miljötänk redan innan det är försent; återvinner allt, källsorterar in i minsta detalj, knappt några fordon (endast golfbilar och mopeder i så fall. De har till och med infört en pant på inlämning av cigarettfimpar likt vi har på pet-flaskor för att bevara miljön.

Vi bor på ett hostel som heter Tribu som faktiskt blev utnämnt som 1 av 12 hostel i världen av HostelWorld som man måste besöka innan man dör. Och vi förstår varför. De har verkligen tänkt på allt här. Till exempel så har de ett stort kök med flera spisar och massvis med redskap (något som det är väääldigt stor brist på på flera hostel) samt så har de ett suveränt bokbytarbibliotek (50 % svenska böcker - what?). Själva hostelet är byggt lite som en färgglad lekborg med repgångar över till olika områden och torn upp till terassen. Ja det går helt enkelt inte att beskriva men allting är färgglatt och ordnat så att en så bra stämning som möjligt skapas. Målningen på Beyonce ovanför är till exempel från uteplatsen.

Hostelet håller även i diverse aktiviteter så häromkvällen hade de bar-quiz vilket vi var med på. När vi satt vid ett bord och väntade på att det skulle börja så såg vi en gammal tant (alla 65+ läsare: jag menar självklart en äldra elegant dam i sina bästa år) som gick runder med en öl i handen och vi såg att hon inte riktigt visste var hon skulle slå sig ned. Så jag sa direkt till henne att hon var välkommen att sitta med oss och med en gång blev jag förälskad i henne. Det visade sig att hon var en 65-plussare från Tyskland som ensam reste världen över månadsvis i taget. Detta var till exempel hennes tionde gång i Mexiko och nu skulle hon vara här i några månader. Det är inte ovanligt att äldre reser men det är inte ofta man hittar dem på hostel eller att de reser själva eller att de backpackar liksom. Häftigt!

Hur som haver, vi har nu spenderat 4 dagar här på lugna Holbox och känner nu att det är dags att resa vidare. Så imorgon åker vi till Cancun för att festa i några dagar för att därefter åka till ön Isla Mujeres för strandhäng och dykning. Sedan är det enbart en månad kvar tills vi kommer hem och jag vill inte hem alls. Självklart saknar jag nära och kära men jag vill verkligen inte hem till kallt väder, ansvar, plugg och så vidare. Usch... Hade någon bara skickat hit marabou, hemmagjorda chokladbollar och knäckebröd så hade jag klarat mig ett bra tag till.

PS. Detta inlägget skulle upp igår och nu har jag fått feber och halsont så just nu hade jag behövt mamma hitskickad också. Kan någon lösa det?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nästa stopp i Mexiko: Tulum. Här stannade vi i 4 dagar och njöt som bara den. Det enda vi gjorde var att hänga på stranden, äta 7 kronors tacos, snorkla med sköldpaddor, besöka mayaruiner, dricka alldeles för många mojitos och skaffa massvis med nya vänner. Dumt att klaga liksom. Tulums strand är nog den vackraste vi sett hittintills. Helt kritvit mjölig sand och helt turkost vatten. Otroligt vackert!

Just nu befinner vi oss dock i Playa del Carmen. Här bor vi i en tjejs lägenhet helt gratis då vi jobbade tillsammans i Costa Rica och blev jättebra vänner. Vi har varit här i 3 dagar och än så länge har dagarna endast bestått av antingen fylla eller bakfylla. Två killar från Australien och en tjej från Nederländerna åkte vidare från Tulum till Playa del Carmen samtidigt som oss så tillsammans har vi gjort staden osäker. Det känns dock i kroppen nu så de nästkommande dagarna blir nog lugna med endast strandhäng på schemat. Efter Playa del Carmen har vi tre stopp kvar i Mexiko innan vi åker över till Kuba i 2 veckor där vi kommer möta upp 2 svenskar som vi lärde känna i Bolivia. Efter det blir det några stopp i USA innan hemfärd till kalla Sverige...

Likes

Comments

View tracker

Vårat första stopp i Mexiko: Bacalar. Vilket är en liten stad vid världens vackraste lagun med det mest klara och turkosa vatten vi har sett. Vi spenderade bara två dagar där men det räckte eftersom det inte finns mycket mer att göra där än att sola och bada i lagunen. Vi hyrde ett skitbilligt boende via AirBnB vilket visade sig vara ett några kvadratmeter stort rum i cement med enbart galler för som dörr som vi fick låsa med kedja och hänglås. Toalett i samma rum vilket innebar en konstant urinlukt i rummet. Mmmm... Ytterliggare så blev vi utelåsta ena dagen då personen vi hyrde rummet av inte betalt sin egna hyra så den riktiga hyresvärden satte ett hänglås på dörren. Japp, welcome to Mexico! Bacalar får i alla fall 5/5 toast medan boendet får en svag 2:a haha...

Likes

Comments

Vilken paradis-ö vi är på alltså. Bara 45 minuters båtfärd från Belize City ligger denna plytteö vid namn Caye Caulker. Den är totalt platt och har kritvita stränder, turkost vatten, de nästbästa korallreven i världen, färgglada små stugor överallt samt väldigt starka influenser från Jamaica. Det finns inget att ogilla med ön (möjligtvis priserna...). Vi bor på ett hostel som heter Dirty McNasty's, och jag behöver väl inte ens säga att det är ett partyhostel för ungdomar då namnet talar för sig självt. Varje kväll klockan sju så tas rombålen fram där det är fria drinkar tills allt är uppdrucket. Detta tog jag tillvara på igårkväll ska ni veta. Alex var inte på hugget så jag stack ut och klubbade själv med några australienare från hostelet. Det blev besök på en bar och en klubb med i princip enbart locals uppe i ett färglatt trähus. Jag kom inte hemstaplande förens halv fyra på morgonen. Innan jag gick och la mig låg jag dock på innergården och gosade med alla hostelets hundar då abstinensen efter Selma tog över... På grund av gårdagens bravader så har jag bara tagit det lugnt idag. Alex däremot begav sig ut på en snorklingstur och fick snorkla med så otroligt balla fiskar, hajar och gigantiska rockor.

Imorgon ska vi bara sola, bada och paddla lite kajak har vi tänkt. Sedan i övermorgon beger vi oss mot Bacalar i Mexiko!!!

Likes

Comments

Just nu befinner vi oss i Flores i Guatemala. Även om själva staden är fantastiskt vacker i sig så har vår anledning till besöket varit på grund av de intilliggande mayaruinerna Tikal. Ett gigantiskt stort område med massvis av ruiner. En del är inte ens framgrävda än. Helt klart värt ett besök även fast man inte blev vidare imponerad efter att ha varit på Machu Picchu. Jag hade tyvärr alldeles för mycket sprall i benen så jag minns inte ett ord av vad guiden sa så vill ni veta mer om Tikal så är google er bästa tillgång.

Sååå, nu är cirka 3 månader avklarade på vår resa vilket innebär att det sorgligt nog enbart är två månader kvar innan hemresa. Nästa land på tur är Belize där vi kommer åka ut till ön Caye Caulker. Därefter tillbringas resterande tid i Mexiko och Kuba samt en liten sväng inom staterna. Dock kom jag precis på att vi kommer att spendera julafton på Kuba = inget internet = inga julhälsningar. Hur ska ni klara er? May God be with you.

Likes

Comments

Shit vilket ställe vi varit på. Mitt ute i djungeln i Guatemala, uppför kringelikrokiga grusvägar på ett hostel med enbart djungelbeklädda berg runt oss spenderade vi två dagar. Inget wifi, ingen el större delen av dygnet och inga ljud förutom naturen själv. Det roliga är att vi inte ens tänkte åka hit fören massvis med människor tjatade på oss att vi absolut MÅSTE åka dit. Nu förstår vi varför.

Den stora sevärdheten är ett gäng av naturliga poolar som bildats ovanför en flod samt en grotta fylld med vatten. Vi gjorde det sistnämnda först och shit vilken upplevelse. Utan att veta vad vi gav oss in på blev vi enbart tilldelade ett varsitt stearinljus som var det enda ljuse vi skulle ha genom hela grotturen. Genom klättring, simning och Gud vet allt så tog vi oss igenom den kolmörka grottan. Inne i grottan fanns vattenfall och hål man kunde åka rutschbana igenom (utan en aning om vad som fanns på andra sidan, när man skulle få luft igen eller hur djupt där skulle vara...). Det var riktigt häftigt, skrämmande och roligt. Den skrämmande delen bestod exempelvis av när vi skulle klättra upp för ett vattenfall. Inte nog med brist på ställen att hålla tag i så har du världens ström av vatten rakt mot dig medans du klättrar; så en israelier som var med oss var halvvägs uppe när han inte längre orkade kämpa mot strömmen och inte fick något grepp om något. Tack och lov var Alex redan uppe och kunde dra upp honom för annars hade han ramlar 3-4 meter rakt ner på stenar, och jag vill inte veta vad som hade kunnat hända honom då.

Som en del av grottupplevelsen skulle vi därefter åka "tube" genom den strömma floden. Satan vad fart man fick och satan vad roligt det var, men satan vad kallt det var om gumpen min. Ytterliggare så fick kunde vi hoppa från en 10 meters bro ned i den strömma floden om vi ville men på grund av temperaturen var det enbart Alex och israelen som hoppade. Återigen räddade Alex hans liv då han fick kramp i rygg/mage/bröst när han landade så han låg bara och sprattlade och skrek i vattnet. Så Alex som var flera meter bort fick snabbt simma och försöka dra upp honom på land. Inte det lättaste i så pass strömt vatten...

Nästa upplevelse var de naturliga poolerna och herre min Gud vad vackert det var. Grönblått klart vatten i en rad helt stilla pooler. Först gick vi upp till view point för att beskåda dem uppifrån för att därefter spendera 2 timmar simmandes igenom alla. Det var sååå härligt. Även här hade det bildats naturliga rutschkanor som vi åkte och vi simmade även in i en grotta. Den grottan var dock bara förnamnet på klaustrofobi; för att komma in i den behövde du simma in med nackspärr i princip för det fanns bara en ca 4 centimeter springa mellan vattnet och själva taket. Du kunde alltså inte ens se vad som var framför dig. Sedan fick du bara snällt ducka ner och simma under tills du hittade nästa springa där du kunde få lite luft och så vidare... Till och med vattendjuret Alex tyckte det var riktigt obehagligt.

Resten får bilderna stå för. Enjoy!

Likes

Comments

Hur vackert ser inte Antigua ut att vara på bilderna? Och jag kan säga att det är tusen gånger finare i verkligheten. Det finns inga nybyggen överhuvudtaget utan enbart vackra gamla byggnader som på bilden. Det finns heller ingen asfalt utan enbart kullersten överallt. Staden är omringad av både aktiva och vilande vulkaner så utsikten från staden är inte så pjåkig den heller. Som ni nog har förstått så befinner vi oss alltså i Antigua i Guatemala. Från Utila tog vi oss hit med en 16 timmars buss. Japp ni läste rätt; 16 jäkla timmar. Jag ska dock inte överdramatisera det för det var inte så farligt faktiskt. Vi är nog rättså rutinerade långdistansåkare vid det här laget...

Vi bor på ett mer eller mindre partyhostel så igår tog vi tillfället i akt och söp till rejält vilket känns idag. Klockan är kvart i fyra på eftermiddagen nu och den enda gången jag har rest mig från sängen är ett snabbt besök på donken. Det var dock det vackraste donken jag sett i hela mitt liv. På de två nedersta bilderna kan ni se innergården som man satt och käkade på. Wow säger jag bara! Men åter till festkvällen så träffade vi 3 skåningar i baren på hostelet. Så sjukt!!!!! På hela resan hittintills har vi bara träffat 4 svenskar totalt och nu var det skåningar till och med. Kan det bli bättre? Så äntligen fick man tragga lite svenska igen. Kvällen bestod av beerpong och en liten barrunda innan vi gick hem för att nanna. Det tog dock inte slut på roligheter där...
På Utila så träffade vi en kanadensare som skulle åka till Guatemala samtidigt som oss så vi bestämde oss för att resa ett tag tillsammans. Så de senaste dagarna har vi tre bott tillsammans i trebäddsrum. Så efter festkvällen gick vi alla och la oss och sov i vårt rum. Mitt i natten vaknar jag och Alex av att kanadensaren går i sömnen. Hans mål förstår vi är att komma ut ur rummet för att kissa. Dock så trodde han i sömnen att spegeln var dörren så den försökte han först slita av från väggen innan Alex hann stoppa honom. Sedan gick han mot dörren tack och lov och vi trodde allt var lugnt. Det stod dock en papperskorg precis vid dörren... i vilken kanadensaren började kissa i. Hahahaha. Alex började skrika på honom men han var i sådan djup sömn så det gick inte att väcka honom. Tack och lov var han förvånansvärt pricksäker så det enda annat som blev blött var hans egna shorts. Imorse när vi berättade det för honom hade han inget minne av det alls men vi alla fick oss ett gott skratt.

Imorgon kommer vi att åka vidare men vi vet inte vart än. Antingen till Lake Atitlan eller Semuc Champey. Vi får se vad vi känner för imorgon!

Likes

Comments

Hej hopp! Här kommer ett litet livstecken efter att ha spenderat en vecka i världens farligaste land. Vilket kändes långt ifrån farligt dock. Mestadelen av tiden spenderade vi på en ö vid namn Utila på den karibiska sidan. Jättevacker ö, ingen biltrafik och sist men inte minst har ön de billigaste dykarskolorna i världen. Så vi tog tillfället i akt och gick en Open Water-kurs, vilket innebär att du blir certifierad dykare ner till 18 meter och får lov att dyka utan instruktör. De som känner mig vet att jag är livrädd för att befinna mig på ställen där jag inte bottnar för att jag 1. suger på att simma 2. är kontrollfreak 3. havet är läskigt och har min fulla respekt. Så denna veckan har för mig i princip bara bestått utav ångest, ångest och ännu mera ångest. Men vad gör man inte för gulleponken Alex som älskar fiskar och havet mer än allt annat. Så jag fick bara bita i det sura äpplet och försöka övervinna mina rädslor. Hur ångestfyllt det än har varit så kan jag ändå medge nu i efterhand att det var ganska kul.

Det finns så mycket att skriva om dykkursen men jag ska försöka hålla mig lite kortfattad: Kursen kostade 275 dollar per person vilket är ett sjukt bra pris (under högsäsong kostar det 375). Detta inkluderade boende i 5 dagar, själva kursen samt 2 så kallade fun dives efteråt när du är certifierad (ett fun dive separat kostar 45 dollar). Kursen bestod först av teori där vi lärde oss alla olika begrepp, diverse restriktioner under dyk, allt om säkerhet och så vidare. Därefter fick vi öva på allt detta i en pool och ha praktiska prov på det. Allt detta klarade vi galant. När vi däremot skulle göra praktiska prov ute på havet på ca 12 meters djup så fick jag problem. På grund av att trycket ökar desto djupare du är så måste du tryckutjämna dina öron för att de i princip inte ska sprängas. Lyckas du inte göra detta och inte gör det kontinuerligt så gör det fruktansvärt ont i öronen. Det finns olika tekniker att göra detta och de är i princip samma som du gör på ett flygplan; håller för näsan och försöker blåsa ut luft genom den, röra på käken, svälja eller gapa. Vår instruktör lärde dock bara oss den förstnämnda och av någon anledning funkade inte det för mig alls. Så nere på 4 meters djup fick jag en sådan smärta i mina öron så det går inte att beskriva så ont det gjorde. Så jag var tvungen att åka upp igen och kunde inte vara med på det dyket. Smärtan släppte inte heller och jag bara grät så ont det gjorde. Då kan jag lova att jag var nära på att ge upp och jag villr bara hem till mamma. Som tur var gav jag dock mig fan på att jag skulle klara det så jag googlade fram tips på andra knep för att kunna tryckutjämna. Så dagen efter testade jag igen men använde istället mig av tekniken att kontinuerligt gapa efter varje andetag och allt gick finemang. På grund av gårdagen hade jag dock hamnat efter i kursen så jag kunde bara få ett Scuba Diver certifikat (du får ej dyka utan instruktör och bara till 12 meters djup). Riktigt drygt att det blev sådär bara för att vår instruktör inte berättade om fler knep, vilket de BÖR göra, men det finns inte så mycket att göra åt saken och jag är fortfarande OTROLIGT nöjd över att ha Scuba Diver certifikat. Jag lyckades vinna över mina rädslor - det ni!!!!!
Allt gick dock galant för Alex men han är ju mer eller mindre en fisk själv så det var inte så konstigt. Själva dykningen var dock otroligt häftig med alla koraller och firrar. Tydligen så har Utila bland de finaste korallerna i världen enligt de erfarna dykarna som dykt världen över. Coolt! Så slutet gott allting gott trots mina missöden. Nu längtar vi båda till när vi kan dyka nästa gång. Tydligen ska Belize ha helt fantastiska dykställen också och dit åker vi om någon vecka så vi är väldigt taggade!

PS. Jag ber om ursäkt för osammanhängande text. Skyller på min bakfylla.

Likes

Comments

Jag tycker faktiskt jag är duktig på att hålla mig positiv när jag är på resande fot. Regn? Ja då är det bara på med regnkläder och utforska det som går ändå. Längre bussresa än väntat? Tråkigt men vi är nog snart framme. Taxichauffören lurar en på pengar? Jaja, vem bryr sig i längden. Bli diskriminerad för att vi blir tagna för dumma amerikaner? Ja I can't really blame them. På tiden med ombytta roller till och med. Men efter dessa två senaste dygnen så är jag fan less och måste dela med mig av vårt elände. Våra i-landsproblem här på andra sidan jorden alltså. Ja, here it goes; vi spenderade 3 dagar i San Juan del Sur i Nicaragua i hopp om sol och bad. Vi fick regn, regn och ännu mer regn. Så vi åkte vidare till Granada för att se vackra byggnader istället. Vi fick regn, regn och åter igen mer regn. Så vi bestämde oss för att åka vidare till Honduras istället för lite ö-liv och dykning. Det var för två dygn sedan och vi har inte kommit dit ännu;
På morgonen för två dagar sedan gick vi upp i tidigt och skulle bara slänga i oss frukost innan vi skulle hoppa på första bussen mot Nicaraguas huvudstad. Men se på fan, en av hotellets personal hade ätit upp vårt bröd, vårt smör och våra kakor. Allt vi hade kvar var en gurka. Så vi fick sätta oss på första bussen utan mat i magen. Väl i huvudstaden så låg inte bussterminalen där det stod att den skulle ligga och allt började kännas lite tungt och jobbigt. Tack och lov hittade jag Wifi så jag kunde leta upp en annan bussterminal vi kunde åka ifrån. Väl där så var det rätt på en 9 timmars lång buss till Honduras huvudstad Tegucigalpa. Den enda mat vi fick i oss under denna tiden var en påse chips, och bussen skulle förövrigt "bara" tagit 7 timmar. Framme i Tegucigalpa, rankat som världens farligaste huvudstad, var det mörkt och bussterminalen låg långt ifrån centrum. Detta kändes inte bra alls. Detta må ha varit första gången i mitt liv som jag inte kände mig ett dugg kaxig. Vi hade inte bokat ett hostel heller för vi hade räknat med att hinna åka vidare samma dag. Men, precis bredvid låg tack och lov ett finare hotell och även om jag visste att det låg högt över vår budget så gick jag in och chansade. Snälla som de var fixade de en taxi till oss och namn på hotell i vår budget så allting löste sig. Det innebar dock ett hotell med en och annan kackerlacka men vi är inte kräsna. Efter en natts sömn började vi ta oss till nästa bussterminal som skulle ta oss från Tegucigalpa till den karibiska kusten i Honduras men återigen fanns där ingen bussterminal där det skulle finnas en jäkla bussterminal. Så utan mat i magen, lingonvecka och uteblivet medicinintag kvällen innan så var jag nu nära att bryta ihop. Min bristningsgräns på antal saker som kan gå fel inom loppet av ett dygn var nådd. Dock fanns det inte tid för tårar utan jag fick bara säga åt taxichauffören att köra oss till en annan bussterminal som kunde ta oss till kusten. Där var det ännu en gång direkt på bussen så vi hann inte köpa något ätbart och ännu en gång tog bussen flera timmar längre tid än vad den skulle tagit. Väl framme vid kusten hade nu sista båten ut till ön redan gått eftersom bussjäveln var sen. Så återigen stod vi utan hotellrum i ett land där vi blivit tillsagda av lokalbefolkningen att absolut inte vistas på gatorna. Återigen blev vi dock räddade och denna gången genom en hotellraggare på bussterminalen som direkt tog oss till ett hotell inom ramen av vår budget. Nu återstod det bara mat på schemat. Problemet var ju bara att det vräkte ned något så katastrofalt ute plus att vi egentligen inte borde gå ut själva. Nu hade det till och med hunnit bli mörkt. Men Burger King kallade på oss. Så vi klädde på oss regnkläder och började traska. Det var ju bara det att vattnet på gatorna stod upp till vaderna på lilla mig, och där gick jag i flip flop. I ett land där allt skräp bara slängs på gatorna så kan jag medge att nivån av fräschhet inte var vidare hög. Usch. Till råga på allt tappade jag mina flip flops emellanåt också så där gick jag barfota i regnet i mörkret i världens farligaste land för jag skulle ha min jäkla Burger King-burgare. Det fick jag med. Dock tappade jag aptiten väldigt snabbt när uteliggarna utanför fönstret bankade maniskt på oss att ge dem mat samtidigt som de tryckte sina bara kroppar mot rutan... För att göra det lite värre gick vi vilse påvägen hem också. Bara för att vi kan liksom. Så summan av kardemumman så har dessa två senaste dygnen sögigt rent ut sagt men förhoppningsvis går allt som det ska imorgon och vi kommer fram oskadda till ön Utila. Ni behöver inte tycka synd om oss (jo mamma, du behöver) men jag var bara tvungen att få ut allt elände. Vi är trots allt på livets resa just nu men ibland går ta mig fan bara allting fel.

I eländen som dessa börjar man sakna saker hemifrån;

Moa: 1. Min mamma 2. Selma 3. Marabou 4. EN stor bussterminal som det i princip alltid finns i Sverige till skillnad från 4849293 olika 5. Ordning och reda, struktur och punktlighet (tidspessimisten inom mig blir galen!!!!!!) 6. Riktiga mataffärer. Stora jäkla mataffärer och inte små hak med typ läsk och lite frukt.

Alex: 1. Mammas mat 2. Celsius 3. Köra min egna bil 4. Komfort 5. Svenska mataffärer (Copycat)

Men! Granada var fint i alla fall:

Likes

Comments

Hejsvej! Efter två veckor i underbara Puerto Viejo kände vi att det var dags att bege oss vidare. Sagt och gjort så tog vi bussen till Costa Ricas huvudstad San José där vi spenderade två dagar. En ytterst tråkig stad men som tur var mötte vi upp en vän från USA som gjorde vistelsen mycket roligare. Det blev även x antal besök på Mc Donald's och Forever 21. Efter dessa två dagarna tog vi bussen till San Juan del Sur i Nicaragua där vi nu befinner oss. Vi har alltså förflyttat oss från den karibiska kusten till den atlantiska kusten. Gårdagen bestod enbart av strandhäng medan vi idag hike:ade upp till byns jesusstaty. Så vacker utsikt! För tillfället ligger nörden Alex och kollar på matcher av dataspelet LOL medan jag planerar min nästa resa som den resnörd jag är. Det luktar pizza, pasta och vin i juni månad för mig; kan ni gissa vart jag ska?

Likes

Comments