Hej! Nu var det ett tag sen jag skrev så jag tyckte det var dags för en liten uppdatering. Så för att börja där vi slutade så flög vi från fastlandet till huvudön Santa Cruz där vi spenderade 4 dagar. Vi båda var väldigt besvikna på den ön på grund av våra egna uppbyggda förväntningar. För det första hade vi inte sol en enda dag utan det låg ett tjockt molntäcke över himlen samtidigt som det kom små duggar emellanåt. För det andra så var byn så mycket större än vad vi hade förväntat oss så det blev lite ghetto-aktigt... skitigt och fallfärdiga hus och så vidare. Även om vi är turister och bidrar själva till att Galapagos förstörs så var det ändå tragiskt att se att de inte tog hand om ön bättre. I vilket fall så trots det dåliga vädret så gick vi ena dagen till Charles Darwin Station där man kunde se gigantiska sköldpaddor, iguanor, olika ödel-liknande djur och så vidare. Häftigt! En annan dag cyklade vi bort till Tortuga Beach vilket var en helt magisk strand och bilderna ovan gör inte den rättvisa. Där badade vi och kollade på fiskar framtills att det började regna igen...

Tack och lov så bytte vi ö igår till Isla Isabela och denna ö älskar vi redan. Mycket mer orörd, djurrik och genuin. Så här kommer vi spendera 4-5 dagar i alla fall och utforska. Redan nu har vi stött på hur mycket djur som helst och jag har blivit kär i sjölejonen. De är inte folkskygga för fem öre så man kan komma nära dem på ett annat vis än de andra djuren. Alex längtar såklart tills han får snorkla och kolla på sina fiskar... :)

Vi har dock stött på ett litet missöde. Det finns tydligen ingen ATM på denna ön. Så här står vi nu med 13 dollar kvar till 4-5 dagar och har inte pengar till varken båten tillbaka eller till vårt hotell. Haha. På återseende!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Sådärja. Då har vi besökt en av de fetaste platserna på planeten. Och det var verkligen fett. Det var dock inte lika fett att ta sig dit. Eftersom att det är mellan 4000 -10 000 besökare per dag beroende på säsong så har de ju kommit på hur de ska mjölka ur så mycket pengar som möjligt. Smidigaste sättet att ta sig hit är med tåg från Cusco till Aguas Calientes, byn nedanför, vilket tar 2-3 timmar. Men det kostade ca 3500 kr t/r så det var det inte tal om. Tåg från ett annat ställe kostade 1400 kr och det var också lite saftigt. Så efter att ha kollat runder så bestämde vi oss för att köpa en tour som innebar buss, vandring, tre måltider, hotellövernattning och inträdet inräknat för ca 800 kr. Det var dock inte lika najs som det låter. 15 pers i en minibuss längs serpentinvägar utan AC i 7 timmar (vi blev lovade 5 timmar och en ny bil). Flera stycken slängde sig ur bilen och spydde ut sina inälvor. Dock inte vi som tur var. Vidare så blev den lovande guidade vandringen något helt annat. Vi blev utknuffade i djungeln och enbart meddelade att vi skulle följa tågrälsen i en mil och att vi sedan möts där. Det blev lite jobbigt när tågrälsen tog slut. Ännu lite jobbigare att gå mitt i solen med knott som bet sönder oss så vi nu har kliande sår över hela kroppen. Lite mer jobbigt när vi kom fram till byn där vi skulle mötas men guiden ej var där och vi inte hade fått något namn eller något mer. Så där blev vi sittandes i en timme innan han dök upp. Jag kan nämna tusen saker tills som inte blev som utlovat men jag tror ni förstår grejen.

För att komma till det som faktiskt var väldigt bra: Machu Picchu. Vi gick upp dagen efter vid 04 på morgonen (utan den utlovade frukosten. Sorry var bara tvungen att nämna det med) och gick och ställde oss i kön till bussen som skulle ta oss upp till Machu Picchu. Den skulle avgå 05.30 men redan när vi kom kvart över fyra var det några hundra i kön före oss... helt sjukt. Väl uppe så skulle vi se soluppgången men det var molnigt så tyvärr blev det inget med det. Men skit samma för det var SÅ najs att vara däruppe så tidigt för det var förhållandevis folktomt samt svalt och skönt. Vår guidade tur däruppe var jättebra och höll på i 2 timmar innan vi hade 2 timmar fritt däruppe. Hela upplevelsen var bara helt sjukt för det var som att besöka pyramiderna i princip för det går inte att förstå varken den mänskliga fysiska kraften som ligger bakom eller dess intelligens för att kunna bygga något sådant här. Det intressanta är att det faktiskt fanns kopplingar mellan pyramiderna och Machu Picchu även fast Sydamerika inte hade blivit upptäckt än när detta byggdes. Hmm... det är en karamell som heter duga att suga på! Bilderna får helt enkelt tala för sig själva för det går inte att beskriva så häftigt, amazing, maffigt, coolt, intressant, inspirerande, najs, otroligt, sjukt, fantastiskt, underbart, magnifikt, breath taking det var. Hehe.

Väl "hemma" igen i Cusco vid elva på kvällen så var det donken och sedan bums i säng som gällde för vid halv fem ringde klockan igen. Nu var det dags för flyg; Cusco - Lima - Chiclayo. Här hände dock det märkligaste. I vanliga fall när man mellanlandar så behöver man inte gå ut och gå in igen från flygplatsen förutsatt att man ej ska checka in och ut bagaget igen. Men det behövde man här. Väl ute så fanns det ingen skyltning om var vi skulle och det var enbart 50 minuters mellanlandning. Förvirrade i ett stort folkhav kommer en man fram till oss och frågar om jag är Moa. Ja det är ju jag liksom. Så andas han ut lättat och drar med oss igenom hela flygplatsen, genom säkerhetskontrollerna osv utan att förklara någonting. Jag som har läst alldeles för många knarksmugglings-biografier där det har gått till exakt såhär fick en liten klump i magen. För tekniskt sätt så bär jag ju på medicin som kan liknas med narkotika och jag har ju druckit/tuggat väldigt mycket koka(in)blad... Är det nu som det är tack och farväl och som vi hamnar på San Pedro? Men nä. Han förde enbart med oss till vårt nya flyg och vi vet fortfarande inte vad som hände egentligen, vem han var eller vad som grejen med det hela var. 

Hur som haver. Framme i Chiclayo tog vi oss till busstationen och tog en 8-timmars buss till Tumbes dit vi kom fram  igårkväll. Vi bor på ett sunkställe men betalar 35 kr natten per skalle för privat rum och så centralt det kan bli. Inte pjåkigt. Inatt så tar vi farväl av Peru och fastlander då vi ska ta en nattbuss till Guayaquil och där vi imorgon flyger vidare till Galapagosöarna (!!!!!!!!) där vi ska spendera nästkommande 10 dagar. Woppa!

Parentes 1: Bilden med fjärilarna är tillägnad till dig morfar.
Parentes 2: Till dina elever mamma så kommer här lite snabb info från vår guide. Machu Picchu bygges på 1400-talet och byggdes under ca 100 år men färdigställdes aldrig. Varför? Jo för att man hann inte innan spanjorerna kom till Peru och man var rädd att de skulle förstöra allting likt de gjorde i Cusco. Istället lämnade de allting, täckte för vägen upp dit och talade aldrig om det igen. Därav "upptäcktes" inte Machu Picchu fören 1911 av en amerikan. Dock så visste byborna nedanför redan om ruinerna men det var amerikanen som visade upp det för världen så att säga. Man tror att det bodde ca 800 personer häruppe och medellivslängden var 35 år. På hela stället fanns bara en toalett men det var också bara en person som fick använda denna; kungen. Kungen bodde dock inte ens där utan kom bara emellanåt på besök från Cusco med ett ekipage på 200 man. Resterande info får du hitta på Wikipedia mammi.

Likes

Comments

Efter en mindre bra bussresa från Copacabana till Cusco så har vi i alla fall varit här i två dagar nu. Vi kom hit vid 5 på morgonen med förhoppningen om att vi skulle kunna checka in tidigare. Men icke. Vid 11 kunde vi checka in... Halvt. För de hade tappat bort vår bokning i systemet så helt plötsligt hade de inget ledigt dubbelrum utan enbart ett enkelrum som vi utan sura miner fick ta emot så länge. Så Alex la sig och sov medan jag gick ut och utforskade staden i min ensamhet. Som tur var fick vi ett dubbelrum senare när jag kom tillbaka på eftermiddagen men då var det ju inte lönt att lägga sig innan läggdags på kvällen. Så istället gick vi ut och käkade middag och drog sedan en barrunda med några svenska vänner. När vi kom hem sedan på natten hade jag inte sovit på 2 dygn så jag nannade stenhårt kan jag lova.

Imorse ringde dock klockan för smarta jag hade bokat en gratis guidad rundvandring i staden på morgonen (innan jag visste om att jag skulle vara bakis idag...). Vi skulle egentligen vara 10 st på touren men det var bara vi som dök upp så vi fick en privat tour. Lyxigt värre! Den stora anledningen till att vi är här är såklart Machu Picchu men vi har märkt nu att staden har så mycket mer att erbjuda. Staden kan beskrivas som en krock mellan inka-indianernas traditioner, arkitektur och religion med den spanska/kolonialiseringen/katolismen. Här är i alla fall fullt med vackra gamla kyrkor, små mysiga grändor, små tanter med lamor här och var. Imorgon bär det dock av på en tvådagars tur till Machu Picchu som består både av bussåkande och vandring för att komma dit. Exciting!

Likes

Comments

För någon vecka sedan tog vi bussen från La Paz till byn Copacabana som ligger i norra Bolivia vid Titicacasjön - världens högst belägna sjö. Det märktes att vi kom ifrån storstaden för helt plötsligt kunde vi äta en bra trerättersmiddag för 20 spänn och bo i ett dubbelrum för totalt 60 kr natten. Verkligen bra för budgeten så att säga! I vilket fall så sov vi där endast en natt för att sedan ta oss ut till Isla del Sol, vilket är den kända ön i Titicacasjön. Vi hade enbart hört hur vackert där skulle vara men ingen hade berättat för oss att tiden hade stått stilla där i ca 100 år... På hela ön sprang det fritt grisar, kor, åsnor, hönor, lamor och you name it. Varenda kvinna gick i deras traditionella kläder. Alla livnärde sig som bönder på sin lilla plätt mark och bodde i små stenhus. Internet har inte nått ön än heller. Ingen fordonstrafik. Alla gick och hämtade vatten från brunnar. De så kallade restaurangerna hade ingen meny utan man kunde enbart beställa fångsten/skörden/what ever för dagen. Haha, Gud det var verkligen som att komma till en helt annan värld.

Hur som haver så var där otroligt vackert och jag älskade att alla djur var så fria och att jag kunde hänga fritt med dem. Det är så svårt att föreställa sig dock att det är en sjö för den är så gigantisk. Känns helt och hållet som ett hav. Det märktes även hur högt upp vi nu var för vi båda brände oss på överkropp och huvud samtidigt som vi knappt orkade gå en meter utan att få andnöd. Andra fysiska påfrestningar dök även upp så som magsjuka för oss båda. Yey! Men det var enbart en tidsfråga innan det skulle hända så det har bara varit att gilla läget. Jag fick även en ny kompis i Copacabana förresten som ni kan se på en av bilderna. Kommunikationen var si sådär men vi kom fram till att hennes leksak var blå, att vi var kompisar, att bilar var stora och att hundar säger voff voff. Det fick duga!

Likes

Comments

Vi har spenderat de senaste dagarna i La Paz vilker är Bolivias huvustad och även världens högsta belägna huvudstad ca 3600 möh. Vi har tagit det väldigt lugnt här då speciellt jag haft en del problem med höjdsjukan men igår så tog vi igen det gånger tusen. Vi cyklade nämligen den omtalade Death Road, även känd som världens farligaste väg. Anledningen till att den fått sitt namn är för att från tidigt 1900-tal tills för ca 15 år sedan så dog det 200-300 personer per år på denna vägen. Ofta så var det bussar som kolliderade och åkte nedför stupen då vägen på vissa ställen inte är bredare än 3 meter och stupet vid ena sidan kan vara flera hundrameter långt. På grund av dessa höga dödssiffrorna började de på 70-talet att bygga en annan transportväg för lokalbefolkningen att ta, vilken blev klar 20 år senare. Dock är det fortfarande många som kör den gamla vägen då den nya är flera mil längre. Men dödssiffrorna har i vilket fall minskat drastiskt på grund av den nya vägen och de flesta som dör där idag är personer, bolivianer såväl som turister, som cyklar ned för den och t ex tar bilder medan de cyklar eller får hybris och inte cyklar säkert. På grund av detta så längs med den milslånga vägen så har vissa svängar blivit döpta efter folk som har dött där, så det finns t ex "englisj corner, "israelian corner", "italian corner" och så vidare. Dock finns där inget "swedish corner" än!


Trots allt detta så tog adrenalinet och äventyrslysten inombords över för oss och vi impulsbokade en tour för att cykla ned för världens farligaste väg. Så vi tillsammans med 6 andra turister samt två guider spenderade hela gårdagen med att ta oss nedför berget. Själva cyklingen tog ca 4 timmar inklusive pauser ungefär var 10:e minut. Att ta paus så ofta downhill låter kanske lite mycket men de var SÅ välbehövliga. Hela vägen bestod av gigantiska stenar så cykeln vibrerade och hoppade så kraftigt hela tiden så det var en kamp för livet emellanåt att lyckas hålla kvar i styret samtidigt som du måste bromsa med båda händerna också. Du kämpar ju bokstavligt talat för livet eftersom ifall du tappar styret så riskerar du att flyga ut för stupet. Men vi klarade det!!!!!!! Det var sååå jobbigt men så roligt, vackert och häftigt så att det inte går att beskriva.


En liten parentes kan jag ju dock lägga in att det i detta sammanhanget inte alltid är roligt att heta Moa och väga 43-ish kg när alla andra väger mellan 60-90 kg. Tex så när vi cyklade första biten asfalt så kunde alla bara glida fram och få bra fart medan jag fick trampa för livet för att hänga med eftersom min "tyngd" inte ger mig något glid. Så där kämpade jag några hundra meter bakom alla andra i min ensamhet...


Hur som haver så efter cyklingen fortsatte touren till ett hotell med buffé och swimmingpool vilket verkligen var ett bra avslut på det hela. Idag har vi (läs:jag) vaknat upp helt mörbultad. Jag har ont i rumpan, armarna, ryggen, knäna, låren och händerna... så tacka gudarna för att vi har en slappe-dag idag. Imorgonbitti beger vi oss dock vidare mot Copacabana, Titicacasjön och Isla del Sol. Copacabana är den Bolivianska byn vid Titicacasjön vilken är världens högst belägna sjö och Isla del Sol är ön mitt i sjön där vi kommer spendera en natt på.


Likes

Comments

Hejsan hoppsan allihopa! Det känns som att bilderna redan väl har beskrivit vad vi har haft för oss idag så jag kan börja med att återberätta det senaste dygnet. Från kära lilla Humahuaca tog vi en buss till La Quiaca som skulle ta 2 timmar men som vanligt här borta så stämmer aldrig tiderna och vi var framme efter 2,5-3 timmar vilket gjorde det aningen stressigt att hinna med tåget. Så från busstationen slängde vi oss in i en taxi som tog oss till gränskontrollen till Bolivia, stod i kö för att få våra pass stämplade och slängde oss därefter in i nästa taxi som tog oss till tågstationen. Väl där var det enbart 20 minuter tills tåget skulle gå och vi behövde hämta ut våra biljetter med. När även det var gjort satte vi oss ned och andades ut. Dock så märkte vi nu att Argentina och Bolivia har olika tidszoner så helt plötsligt var det en hel timme tills tåget skulle gå och där hade vi stressat helt i onödan...

I vilket fall så hann vi som tur var med tåget som skulle färda oss 30 mil på 9 timmar. Som ni förstår så är inte vägar eller järnvägar vidare utbyggt här.. Men återigen så tog det 1,5 timmes längre tid så vi anlände inte i Uyuni fören 02 på natten. Tack och lov så hade vi ej bokat den billigaste sovsalen vi kunde hitta denna gången utan ett lite "dyrare" dubbelrum. Åh herre min gud vad skillnad det är i komfort. Vi sov som små prinsessor inatt och kommer göra det även nu snart. Imorgonnatt blir det dock att sova på en buss när vi beger oss mot La Paz men det är en annan historia.

SÅ, för att komma till dagens aktivitet så begav vi oss imorse ut på jakt efter en turistbyrå som hade platser kvar till en 1-dagars tur till den världskända saltöknen i Uyuni. Sagt och gjort så hittade vi en billig tour direkt som vi skrev upp oss på och gav oss iväg en timme senare. Och vilken upplevelse idag har varit; 12 000 kvadratkilometer saltöken på 3200 m höjd. Det är både så vackert, maffigt och konstigt så man måste uppleva det själv för att förstå. Mitt i saltöknen fanns även en liten "ö" fullsmockad med kaktusar, lamor och ett kaninliknande djur. I touren så ingick även ett besök vid en tågkyrkogård vilket också var en otroligt häftig och konstig upplevelse.

Likes

Comments

Hallå! De senaste dagarna har vi spenderat i en pytteliten indianby ute i öknen omringade av vackra berg. Mer genuint än så här blir det inte. Av ren slump hamnade vi även här mitt under deras karneval då halva byn hade sina folkdräkter på sig och var ute och dansade, sjöng och spelade instrument. Så häftigt! Prismässigt så märks det även att man är långt ifrån turism då vi exempelvis åt lunch idag för 30 spänn totalt tillsammans. Vi besökte även ett så kallat regnbågsberg 3500 m över havet idag som också var sååå häftigt! Det märks även hur långt ifrån turism vi är då inte en enda kotte kan ett ord på engelska. Så jag försöker ta mig fram på min kraggliga spanska med hjälp av google translate medan Alex säger "Si gracias" och ger ett leende till allt även fast han inte förstår ett ord haha!

Imorgon åker vi vidare till Uyuni i Bolivia vilket innebär 2 timmar buss och 10 timmar tåg. Väl där kommer vi att besöka den berömda saltöknen.

Likes

Comments

Hola! Salta slår verkligen alla förväntningar. Från början var det bara tänkt som ett depå-stopp till Bolivia men vi båda älskar verkligen staden. Staden är helt platt omringat av snöbeklädda berg i alla riktningar och den består av vackra byggnader, gamla fina bilar och underbar lokalbefolkning. Alla är så vänliga, trevliga, nyfikna och framåt. På grund av detta kommer vi att spendera några dagar extra i Argentina i en liten by norr ut innan vi beger oss mot Bolivia.

Likes

Comments

Well hello there! Just nu sitter vi på flygplatsen här i Puerto Iguazu för att ta oss vidare mer väst i Argentina. Men jag tänkte berätta lite om gårdagen för det var verkligen en så najs upplevelse. Vi gick upp redan vid sju för att snart därefter ta bussen till Iguassufallen för att hinna spendera så mycket tid där som möjligt. På den argentinska sidan av fallen så finns det flera olika "trails" du kan gå så du spenderar lätt flera timmar på området. Vi började med att ta tåget till Djävulsgapet vilket är den största och mest kända delen av fallet. På denna trailen så hamnar man även mitt i fallet i princip så JÄKLAR vad blöta vi blev. Därefter gick vi lite andra trails så att man fick mer panoramavy över fallen och hela tiden så blev man förvånad över hur vackert och maffigt där var. Man blev även förvånad hur stort hela området är med flera hundratals fall då man är van vid ett fall i princip.

Dock så blev vi överfallna och höll på att bli rånade (!!!!!) i parken. Men Alex lyckades rycka bort väskan från den jäveln så vi har alla saker i behåll och är oskadda förutom lite traumatiserade. Vi lyckades dock få en bild på tjuven som vi lämnade till polisen:

Haha skämt å sido. Dessa små jäklarna var faktiskt riktigt läskiga så fort de kände lukten av mat. De hoppade upp på människor, försökte stjäla väskor (vår bland annat) och så vidare. Det fanns bilder uppsatta på vilka skador de kan göra med med klorna och tänderna och det såg inte roligt ut... Usch. Riktigt skabbiga var dem!

Likes

Comments

Hej alla trogna fans (mamma, pappa, mormor och morfar typ). Vi landade sent igår med flyget i Curitiba och ville bara direkt till hotellet. Som tur var lyckades vi hitta den sötaste busschauffören som körde en omväg för att släppa av oss precis utanför vårt hotell. Trots det dröjde det ca 1,5 timme innan vi kom i säng på grund av den pratglada receptionisten trots att han inte kunde säga mer än "my english very bach. Sweden perfection". Han satt och google translate:ade för oss i en timme om hur mycket han älskade Sverige, Malmö FF och att han hade läst hur vi inte hade några brott eller fängelser i Sverige. Så söt!

Så vi kom i säng väldigt sent och fick enbart några timmars sömn innan klockan ringde vid 06.30 och vi begav oss till bussterminalen för att sätta oss på en 10-timmars buss till Foz do Iguacu. Denna är nu tack och lov avklarad plus en taxiresa över till den argentinska sidan Puerto Iguazu där vi nu befinner oss och ska stanna tills den 31:e augusti. Därmed så är Brasilien avklarat och vi är mer än nöjda över våra upplevelser. Vi har försökt sammanfatta lite random upplevelser i en lista som har varit specifikt för Brasilien:

- Det är väldigt fattigt. Överallt finns det övergivna hus, favelor, hemlösa och så vidare. Mer än vad man föreställer sig.
- Det må vara kriminellt och fattigt men vi har ändå inte upplevt oss hotade, rädda eller osäkra än trots att vi trotsat många typiska "turistregler" så som att gå i sämre områden, ta bussen när det är mörkt osv.
- Brasilienare är otroligt dåliga på engelska.
- Google translate är räddningen alla dagar i veckan då brasilienare inte förstår spanska heller.
- Rio de Janeiro bör få mer cred för sina pizzor. De är oslagbara
- Blondiner/skandinavier är väldigt ovanligt. Jag har fått ta fanbilder och folk pekar och pratar om mig/mitt utseende överallt.
- Brasilienare hatar verkligen sin regering.
- Varmvatten är långt ifrån en garanti här.
- Alla låter sina hundar springa fritt över hela staden/byn hela dagarna. Så var du än är så tar det inte många sekunder innan en hund är där och vill kela.

Tack Brasilien för dessa två veckorna. Nu så får Argentina ta över ett litet tag.

Likes

Comments