Jag känner att den medicinen jag tar nu (voxra) inte fungerar ett dugg.. Jag är konstant arg/irriterad/ledsen/upprörd.. Det är sjukt jobbigt verkligen.

I fredags fick jag mina provsvar också från vårdcentralen. Allt såg bra ut förutom sköldkörtelhormonet som helst ska ligga under 2.5 men mitt låg på 5.0.. Ändå sa dom att det inte var någon fara vilket jag inte kan förstå. Jag tog prover på avonova  (företagshälsovården) också och dom proverna får jag reda på när jag ska dit på onsdag igen... Jag är lite rädd faktiskt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Då var dagen kommen. Imorse var jag på företagshälsovården i stan. Det gick väl bra. Vi pratade och jag började gråta, as always.. Men men det var skönt att få ur sig lite känslor faktiskt. Jag fick en "liten" hemläxa tills nästa vecka då jag ska till läkaren där.. Jag vet inte riktigt hur jag känner för den då jag ska göra:
* Ett schema för varje dag. När jag ska gå upp, motionera osv..
* Hämta ut min journal hos min vårdcentral
* Ta med läkarintyget (inte så jobbigt)
* Aktivera mig fysiskt minst 2/h per dag..

Okej om jag hade börjat med att kanske ta mig ut på en kort promenad en gång om dagen men det känns som om jag har för mycket krav på mig tyvärr.. Så jag vet inte riktigt hur jag känner kring mötet där ännu.. Jag vill ju självklart må bättre men jag har svårt att tro att jag kommer må bättre om jag får alldeles för svåra och jobbiga uppgifter. Känner jag mig och min sjukdom (depression/ångest) väl så kommer jag skita i allt då istället vilket inte känns så motiverande.. Men jag har gjort ett schema för måndag då jag tänkte börja så får vi se hur det går. Jag får vara ärlig när jag träffar läkaren tror jag för det känns som om allt går för fort och jag vet inte om jag hinner återhämta mig så fort tyvärr..

Likes

Comments

Då var det dags för ett nytt inlägg. Jag vill gärna säga att medicinen hjälper, att jag mår bra men nej.. Jag är nu inne på medicin nummer 3. Jag tycker inte den hjälper speciellt mycket den heller tyvärr.. Jag är fortsatt sjuksriven till mitten på februari. jag ska i veckan till företagshälsovården dessutom, till en rehabiliteringskonsult. Nästa vecka ska jag dit igen till läkaren. Jag hoppas på att må bättre snart, att få sova ordentligt och komma tillbaka till jobbet. Jag saknar mina kollegor och arbetsuppgifter.. Det är nog bara positivt att jag saknar det och det är skönt att jag saknar det. Däremot är jag rädd. Rädd för vad alla ska tycka om mig och hur dom kommer se på mig.. Jaja det var lite tankar iallafall som jag behövde få ur mig. Ha det bra sålänge.

Likes

Comments

Då var det dags för första inlägget..

Den 1 november 2016 rann droppen över.. Jag hade i flera dagar gått med en klump i halsen till jobbet, inte för att jag inte trivdes där utan av oro, hopplöshet, panik. Jag har i flera år levt i en minst sagt stressig omgivning både hemma och i skolan/på jobbet.

Jag var som vanligt påväg till jobbet denna dag men tågen blev inställda pga. olyckshändelse. Jag blev arg, ledsen, irriterad, ja känslosam helt enkelt. Det var droppen. Jag ringde jobbet och sa att jag var sjuk och ringde direkt till vårdcentralen och bokade en tid samma dag. Jag var så nervös och rädd.. Tänk om läkaren skulle tycka att jag var jobbig och bara inbillade mig? Men men. Läkarbesöket gick superbra och jag hade världens bästa läkare. Hon lyssnade, var så otroligt ödmjuk och förstående. Jag blev sjukskriven till 4/12 och fick antidepressiva utskrivet. Jag var rädd. Jag? Antidepressiva? Jag har väl inte ångest och depression inte tänkte jag..

Men dagarna gick och blev till veckor. Jag kände att jag mådde sämre.. Gick ned i vikt, fick panikångestattacker och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tappade kontrollen helt. Jag tror inte det var medicinen som påverkade för jag fick prova en annan och den funkade inte alls så nu är jag tillbaka på den jag provade först. Men min läkare sa det så bra: Du kommer må dåligt ett tag, det är okej. Det kommer bli bra till slut.. Tillåt dig själv att må dåligt. Får du en panikattack så försök att inte streta emot den utan andas med den istället för du vet ju att du inte kommer dö. Jag tog åt mig hennes ord och försöker lära mig att leva med det men det är svårt, otroligt svårt. Jag är fortsatt sjukskriven till 8/1-17 sen får vi se hur det blir. Jag vill må bättre snart och jag vet att jag kommer göra det.

Så nu till tankar. Något jag blir så irriterad över är folk som kommenterar när personer som är sjukskrivna pga. psykisk ohälsa går och handlar eller bara tar en promenad. När folk säger: ’’Men vadå? Du kan gå och handla? Då är du ju inte så sjuk!’’

Svar: JO! Jag är sjuk. Du vet inte hur lång tid det tog innan jag tog mig till affären eller ut på promenaden? Vilket tryck över bröstet jag hade inne i affären dessutom? Den där paniken när man bara vill bort.. Den lever jag med dag ut och dag in.

Vidare till sömnen. Sömnen är som bortblåst.. Jag har haft problem med sömnen i flera år och vaknat pga. oro men nu. Jag kan knappt somna sen vaknar jag en massa gånger. Det tär på en ganska rejält.

Detta är lite hur mitt liv ser ut just nu. Mitt första inlägg. Jag vet inte riktigt hur ofta jag kommer uppdatera då jag inte tänker ha några krav på mig själv.

Ha det gott! /livetmedpsykiskohälsa!

Likes

Comments