I den här bloggen kommer jag att skriva av mig om mitt liv, om de kaos som pågår just nu och har pågått sen ca 6 månader tillbaka. kommer att dela upp min historia i flera inlägg så det inte blir alltför långa

Min pojkvän (vi kallar han T här) har haft ett tidigare drogmissbruk men var ren 6 år. I mars detta år raserades allt de fina som jag trodde att vi hade byggt upp. Jag minns den dagen så väl, jag satt där på jobbet och hade lunch och hade lite messengerkontakt med min pojkvän. Hans meddelanden blev alltmer osammanhängande och det sista meddelandet han skrev kunde jag inte tyda överhuvudtaget då bokstäverna inte ens bildade något ord. Min magkänsla sa att något inte stod rätt till men jag vela gärna slå bort den med att tänka att han säkert var trött vilket han hade varit den senaste tiden. När jag slutade jobbet vid 16 så hade jag inte hört av honom något mer, jag skrev till honom men fick inget svar och det hade gått flera timmar sen han var aktiv på Messenger. Så många timmar brukar han inte sova mitt på dagen. jag försökte ringa honom men utan resultat. Jag åkte hem och storstädade men kunde inte släppa tanken på att något hade hänt honom, så jag föesökte ringa honom igen men med samma resultat, inget svar. Jag skrev då till hans mamma om hon pratat med honom, hon ringde upp mig och skulle be T's äldsta bror att åka hem till honom då han har nyckel dit, och sen återkomma. jag satt med telefonen i högsta hugg och väntade på de där samtalet och det kändes som flera timmar. till slut ringde hon upp, hennes röst var lugn och bestämd. vi sitter i ambulansen påväg till akuten, T vill inte leva mer och har tryckt i sig massa tabletter, kan du ta dig in till akuten? min hjärna gick på högvarv, jag hade så många frågor och jag var arg, rädd och ledsen.

jag åkte dit, var rädd att gå in i rummet där han låg, hur skulle han se ut? vilket skick var han i? vela han ens ha mig där? tänk om jag var orsaken till att han inte vela leva mer? många tankar snurrade i huvudet. jag gick in, alla hans närmaste var där. han var helt väck och var uppkopplad på ekg och hade slangar i sig. de kommande timmarna var riktigt hemska, så fort han somnade till slutade han andas så vi var hela tiden tvungna att ruska till honom. han fick motgift mot allt han stoppat i sig och blev senare den natten skickad till intensiven för mer övervak. vi anhöriga kunde åka hem och även om jag var helt slut kunde jag inte sova.

några veckor innan detta skedde så hade vi varit hos honom, jag skulle låna hans platta och se en serie på. när han skulle starta den appen råkade han komma åt Skypeappen, den var utloggad men jag la ändå märke till e-postadressen som stod vid inloggningen. det var ett tjejnamn och jag fastnade vid det, vad kunde de vara? hade han lånat ut den till någon? tankarna var många men jag valde att förbise det. Men när jag kom hem från akuten såg jag väl min chans på något sätt att reda ut vad det var. jag tog hans platta och återställde lösenordet på Skype då han hade sin mail inloggad så kunde jag enkelt begära ett nytt lösen. jag visste hela tiden hur fel det var mitt begär av att veta tog över. det jag sedan skulle få se var som den värsta käftsmäll jag någonsin känt.
han hade utgett sig för att vara tjej och skrev med ett tjugo-trettiotal tjejer som antagligen var lesbiska eller bisexuella. det skickades filmer och bilder och sexchattades, väldigt mycket rollspel om incest, djursex osv. min självkänsla och mitt självförtroende var kört i botten, hur fan kunde han svika mig så och gå bakom ryggen på mig så jävla hårt? Nu kunde de inte bli så mycket värre, jag skulle göra slut på vårt förhållande.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments