Smärta är otroligt jobbigt, speciellt när man vill så mycket.

Jag vet inte om jag skrivit det tidigare, men jag har diskbråck och ischias.
Jag vill gärna cykla, förra året cyklade jag hisingen runt och tjejvättern, vilket jag har som mål att göra även i år.

Nu är det dock redan mitten av april och jag har inte kunnat komma igång med cyklingen än på grund av mina skov. Jag blir såklart rädd att jag inte ska kunna komma igång, och om jag inte hinner cykla tillräckligt mycket kommer jag inte orka cykla fem mil om en månad, och jag kommer då inte heller orka cykla tio mil om två månader.


Det gör mig rädd att cykla när jag har ont då jag är rädd att jag ska få ännu ondare. Antingen blir det sämre eller så blir det bättre av att cykla men jag vågar inte chansa. Mitt allra största mål är nämligen att kunna gå till mitt arbete, vilket jag inte kan göra när jag har mina skov. Har nu varit hemma från jobbet i en vecka och smärtan pendlar ganska mycket, men blir inte bra.


Snälla, håll tummarna att det snart blir bra så att jag kan komma ut och röra på mig. Pusshej


Gillar

Kommentarer

Vänner ska ge och ta, så är det bara.

När man märker att ens "vänner" inte bryr sig längre är det dags att släppa taget, och det gör jag nu.

För ca tre månader sen skulle en av dessa ringa mig, en månad senare påminde jag om det och personen hade då tappat bort mitt nummer. Då känner man sig mycket värd som vän. Inte ens när jag sa ifrån att jag känner att jag inte betyder något som personens vän behagade personen att ringa, skrev bara att det är klart jag betyder mycket som vän.

Personen hörde sen av sig, för att få veta hur man kommer till en adress som ligger nära mitt bostadsområde. Jag är alltid en vän när jag behövs. Personen fick hitta dit själv.

Vad som hände mellan oss vet jag inte och jag tycker inte illa om personen mer än att personen hade kunnat bara ärlig mot mig. 

Men jag mår bra nu och kan ta att man tappar bort vissa som man umgåtts med mycket förr. Jag har väldigt fina människor omkring mig ❤

Gillar

Kommentarer

Idag har vi varit på hundkurs, Jaxon och jag. Min svärmor och svägerska håller i dessa och jag försöker följa med så ofta jag bara kan. Det är supernyttigt för både människa och hund. Vi lär oss något nytt varje gång.

Idag såg jag tydligt hur en människa förändrar ens hund. Energier pratar man ju ofta om.

Vi bytte hundar. Jag fick en relativt svår hund, men när jag hade honom gjorde han inte ett enda utfall,. Vi kunde zickzacka mellan hundarna i en ring (han drog men gjorde inga utfall), när andra hundar gick runt oss satt han fint kvar mellan mina ben.

Man får ju ett inlärt beteende och blir mer spänd om man har det lite jobbigt med sin hund, vilket inte hjälper situationen.

De flesta hundarna som fick en annan förare blev som förbytta, och då kan ju hundens ägare också se tydligt hur hunden KAN agera.

Vi måste alla jobba med oss själva, för ofta är det på grund av oss som våra hundar gör som de gör.

Gillar

Kommentarer