Hei kompisar.

Den senaste tiden har varit väldigt turbulent, rent känslomässigt.. Senast jag skrev hade vi ju bestämt oss för att gå till privatklinik eftersom vi inte har tid att vänta. Några dagar efter att vi hade skickat in söknaden så pratade min sambo med en kollega till honom som har varit igenom samma process. De försökte få barn i 10 år innan de fick deras son genom adoption.

Han hade sagt til min sambo att det är jätteviktigt att vi gör alla undersökningar som staten erbjuder först, innan vi vänder oss privat. Jag vet inte hur det fungerar i Sverige, men här i Norge måste man i så fall stå för alla kostnader själv, vilket jag antar är detsamma i Sverige. För att göra lång historia kort, backade min sambo på det här med privatklinik, och tyckte att vi skulle lyssna på någon som faktiskt har gått igenom allt, och göra det statligt först. Det betyder ju då kanske ytterligare flera månaders väntan.

Med andra ord, nästa torsdag, om en vecka ska jag göra titthålsoperationen. Men eftersom det är så fullbokad hos den gynekologen som vi träffat har vi inte fått tid där förens i slutet av maj då vi ska gå igenom våra prover och ta beslut om hur vi ska gå vidare. När vi har haft det samtalet är det ju nästan sommar och jag antar att de kanske inte drar igång en behandling förens tidigast till hösten pga semester osv. Då har det i så fall gått ytterligare ett år. För tillfället har jag nog brytit i hop mentalt, jag fattar inte hur jag ska orka det här. Som ni förstår har det varit mycket sorg och frustration över att ta flera steg tillbaka och behöva vänta igen. Jag är så sjukt trött på att vänta. Men jag måste ju bara göra det.

Dessutom har det varit skit på jobbet, jag är så jävla less på min chef som är helt psyko. Har alltid en dold agenda, och är en förstklassig mobbare. Mot sina egna anställda. I och med detta har jag också dragit gång processen med att söka nytt jobb, jag står inte ut en sekund längre. Jag har väntat med söka andra jobb eftersom vi hållt på med det andra, men jag orkar inte hålla mitt liv på hold längre, vi anar ju inte hur lång tid det kommer ta att få barn. Därför får man väl försöka göra något åt de sakerna man kan styra i livet.

Mycket tankar och funderingar nu som ni förstår. jag är väldigt sliten av att bara existera Hursomhelst, imorgon får vi Sverigebesök så jag ska försöka storstäda nu så jag har det gjort.

OBS, det är säkert många felstavningar här, jag skriver ju som regel bara på norska nu förtiden, så när jag ska skriva på svenska måste jag veerkligen anstränga mig så att det blir någorlunda korrekt :)

Likes

Comments

Bara så ni vet.


Vi har fått gå tillbaka ungefär 5 steg.
Och jobbet suger.
Livet suger.

Kommer tillbaka lite senare med update.

Likes

Comments

God morgon,

Lördag IGEN!
Veckan som har gått har varit ganska händelselös. Varit på jobbet och försökt hålla mig flytande. I onsdags var jag hos psykologen och lättade mina tankar. Det är skönt att gå till psykologen men eftersom jag går privat är det också ganska dyrt. Men jag får se det som en investering i mig själv.

I onsdags skickade vi också ansökan till en privat ivf-klinik! Jag hade hoppas att de skulle höra av sig igår, men då antar jag att de hör av sig i början av nästa vecka. Min sambo är väldigt ivrig och han ville att vi skulle ringa dem på måndag när de öppnar 🙈
Men oavsett så har vi säkert fått en tid innan nästa vecka är över och det är ju upplyftande såklart.

Idag blir det bara städning och vila. Ska ta mig ut på en promenad tänkte jag. Ha en fin helg 😘

Likes

Comments

God kväll.

Helgen har varit bra. Vi var på första deltävling på Melodifestivalen i Göteborg- väldigt trevlig, lite annat än att se det framför tv:n. Dock åkte vi tillbaka till Oslo direkt efter och den körningen var väldigt tung. Dels för att det tar några timmar och för att det var sjukt dåligt väglag. Men vi kom hem välbehållna och det var väldigt härligt att krypa ner i sängen den natten.

Sen sist har jag och sambon haft en totalt break down. Vi hade en dålig dag. Bägge två. Aaaaldrig en bra kombo! Nu för tiden när jag har dåliga dagar blir jag helt jävla loco. Jag pratat mycket med min psykolog om det och det har väl egentligen att göra med att jag är väldigt känslig för saker, att jag reagerar starkare på saker som jag normalt sett inte bryr mig om. Min sambo hade också som sagt en dålig dag, och när han har en dålig dagar (vilket händer ytterst sällan) så har han en tendens att vilja provocera mig. När jag då också har en dålig dag förstår ni kanske att det är en väldigt dålig svårlöst ekvation. Jag var sur, han provocera, jag slog sönder vardagsrumsbordet (här var jag så jäkla arg, att ingenting hade fått mig att lugna mer mig), han tyckte jag är dum i huvudet. Jag tyckte att han är dum i huvudet. Jag gråter, och han gråter. Sen inser vi att vi bägge två är dumma i huvudet. Vi kramas och inser att hela situationen är så jobbig att vi inte längre kan hantera det. Det blir för jobbigt helt enkelt. Bägaren har runnit över.

Helt ärligt, det senaste året har jag ju haft ett par sånna här dagar där jag kollapsar totalt, men för första gången bröt min sambo ihop och det var faktiskt skönt och bra att han äntligen gjorde det! Han är alltid den starka och positiva, den som alltid peppar. Ibland har jag nästan trott att jag är den enda som mår dåligt över vår situation och känt mig ensam i det här, för att jag inte har trott på att han också tyckt att det var jobbigt. Just för att han aldrig visar hur han känner, för han vet hur ledsen jag är hela tiden.

Missförstå mig rätt, jag vet såklart att han mår dåligt och inte tycker det här är speciellt kul. Jag har insett att jag kanske har varit egoistisk i det här, att jag alltid är ledsen, att jag alltid måste tröstas och inte tänkt på att han känner samma sak, bara att han har hållit allt inom sig, för att han har känt att han måste vara en starka och hålla mig fokuserad så att jag inte har gått ner mig totalt. Jag är väldigt besviken på mig själv att jag har varit så ego. Att jag bara tänkt på mig själv. Men vi har pratat mycket i helgen, så att vi är på damma våglängd igen- vi har hittat tillbaka balansen.

För övrigt så ringde jag till privatkliniken jag nämnde förra veckan. De var supermysiga att prata med! Det är ingen väntetid, och så fort vi skickat in ansökan så skulle de höra av sig för att boka en tid. Det var inte heller någon väntetid till att påbörja behandling efter konsultation med läkare så det bådar gott. Nu väntar jag bara på att den andra gynekologen ska skicka kopior på provsvaren efter senaste undersökningen så att vi kan skicka med dem tillsammans med ansökningen. Det verkar som att vi kan hoppa över det steget på privatkliniken eftersom vi redan har tagit de proverna nyligen.

Så, kort uppsummering: veckan har varit jobbig, men det kanske vänder nu. Jag börjar känna mig optimistisk igen och motivationen kommer sakta tillbaka.

Dessutom måste jag köpa mig ett nytt soffbord, inte en dag försent! 🙈

Likes

Comments

Hej kompisar.

Idag fick jag ett ganska tråkigt besked. Som ni vet är det planerat att jag ska göra en titthålsoperation i början av mars. Jag ringde min gynekolog idag för jag tänkte att det kunde vara smart att boka in en tid efter operationen redan nu, så att vi fortare kan komma igång med processen vidare. Gissa när jag fick tid? 26 april. 26 fucking april. Så med andra ord är väntetiden alltså totalt 3 månader för att få komma på återbesök (from idag). Det är lika länge som vi fick vänta första omgången, innan vi ens hade träffat någon gynekolog. Tänk om jag hade väntat till efter operationen och ringt för att få tid - då hade jag kanske inte fått tid förens i sommar!

Hursomhelst, jag tänker INTE vänta så länge på att få träffa gynekologen. På måndag ska vi ringa till en privatklinik och forska lite i hur lång tid det tar att få hjälp där och hur fort man kan komma igång med behandling. Kosta vad det kostar vill! Min sambo var enig med mig om att vi inte kan vänta så länge som till april för att få prata med läkaren igen. Inte en chans.

Det var veckans status så långt. Nu är det dags för det traditionella fredagsmyset :)

Trevlig helg!



Likes

Comments

God kväll!

Sen sist jag skrev har det inte hänt så väldigt mycket. Senast hade jag ju funderar huruvida jag skulle berätta för min chef om läget. Jag har velat fram och tillbaka och kommit fram till att jag inte ska säga något förens jag har gjort min operation och när vi bestämt hur vi ska gå vidare. Just nu är allt fortfarande i lösa trådar och det hade varit skönt å en färdig plan när jag väl berättar.

I förra veckan fick jag reda på att en av mina äldsta vänner är gravid. Jag har ju vetat att de har försökt ett tag och hon har även ett par missfall i bagaget så jag är superglad för hennes skull och hoppas att allt går vägen den här gången. Dock känner jag väl att jag inte kan stötta henne helt och vara den kompisen som man kanske borde vara. Jag är så uppe i min egen bubbla och fokuserar på mig själv att jag inte riktigt har energi om ni förstår vad jag menar? Stundvis äter det dåliga samvetet upp mig men jag måste nog prioritera mig själv och mina känslor. Hon vet förövrigt om min situation så hon förstår säkert att jag inte orkar vara 100% närvarande.

Just nu är det mycket på jobbet, jag har egentligen lust att bara vara sjukskriven och ligga på soffan och samla ihop mig lite, men det har jag inte heller riktigt samvete till. Dessutom händer det mycket på helgerna framöver, så jag får inte riktigt hämtat energi där heller.


Men formen är bra, jag håller mig flytande och just nu hoppas jag bara att februari går fort så att jag får gjort den där operationen snart.



Likes

Comments

Hej,

Vi fick provsvar för ett på dagar sedan, och jag skrev ett inlägg, men jag tog bort det igen. Jag var nog lite uppjagad när jag skrev det.

Hursomhelst, min sambos provsvar var inte bra, men de var heller inte dåliga. Han ligger lite under vad som anses vara normal och fertil. Då snackar jag i antal rörliga spermier. Det såklart inte speciellt kul å få det svaret, men ändå skönt på ett sätt att veta att det finns något konkret som faktisk kan vara orsaken till att det inte har klaffat om ni förstår vad jag menar?

Jag ska ju oavsett göra min sista check med titthålsoperationen, och efter det vet vi ju helt säkert. Det kan ju vara så att jag också har några avvikelser invärtes som gör att det är en dålig kombo.

Vi snackade också om hur vi ska gå vidare, och vi har bestämt att vi startar upp med IVF efter min operation. Detta kommer vi då att bekosta själva genom privatklinik, men vi kommer också stå i vanlig kö. Det känns väldigt bra, men nu går tiden vääääldigt sakta. Jag vill bara köra igång nu!

Likes

Comments

God kväll.

Dagen har rullat på bra, är inte lika deprimerad idag som jag var igår. Jag väntar dock fortfarande på mensen, men det står och väntar runt hörnet, jag känner det på mig. Jag vill bara att den ska komma nu så jag blir färdig med skiten för den här månaden.

Idag ringde min sambo och frågade efter proverna, tydligen hade de kommit! Dock hade de skickat ett brev hem som troligtvis kommer imorgon- så spänningen är olidlig just nu. Men jag hoppas att allt ser bra ut, jag menar, om det inte hade gjort det borde de väl ha ringt upp honom? Hur som helst, skönt att kunna bocka av ytterligare en sak på vägen.

Idag var vi på Ikea och köpte ny madrass till sängen, det var verkligen på tiden och den är såå skön, jag har legat i sängen sen klockan 18 🙈 hur härligt som helst!

Nu ska jag slappa och göra mig klar för natten, jag sov så dåligt förra natten så jag hoppas på bättre sömn nu.

Likes

Comments

Hej.

Jag har haft en toppenhelg med födelsedagsfirande och annat, men ikväll kom mitt sammanbrott som jag förutspådde för några dagar sedan.

Ansiktet är svullet av gråt och jag känner mig så dränerad på energi. Jag känner sorg, frustration, desperation- ja allt på en gång. Mensen är på gång. Eftersom jag känner min kropp väldigt väl så kommer den komma imorgon på förmiddagen någon gång. Just nu är jag överväldigad av känslan att känna mig så arg och besviken. Varför i helvete klaffar det inte? Och jag är så trött på ovissheten över att inte veta vad som är fel, över att alltid tar så lång tid, över att det är så jävla orättvist. Hur ska man orka?

Okej- jag är färdig med shout-out för ikväll.

Likes

Comments

Imorgon är det min födelsedag.

Min högsta önskan är att få ett plus på stickan. Jag tror inte det händer faktiskt. Jag har de klassiska pms- symptomen så jag har inget större hopp den här månaden heller. Den här månaden har jag verkligen önskat så mycket att det tagit sig, så jag tror jag kommer gå ner mig totalt när mensen kommer.

Men det positiva är ju att det är saker på gång nu som ni vet. Jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra angående jobbet och operationen, men det lutar åt att jag kanske säger något om att jag ska göra ett litet ingrepp, som några av er har föreslagit. Inser ju att det blir lite halvjobbigt om jag nu skulle få komplikationer och behöva vara borta ännu längre. Nu utgår jag såklart inte att jag ska få det, men kan ju vara smart att ha en reservplan 🙈

Nu ska jag ta en långdusch och tvätta bort den här veckan, sen är det dags för På spåret.

Trevlig helg! ❤

Likes

Comments