Min skoldag representerad så mycket som att känna sig utanför.
Har du någonsin känt dig det? Alltså när du känner dig helt hjälplös o tom och vad du än säger så förs det till en annan konversation som du inte kan delta i? Eftersom du inte var med var Peter blinkade åt din tjejkompis?
Så slutsatsen på det hela blir att du sitter där bland alla dina kompisar o tittar på dom med ett tomt ansiktsuttryck.
För du är utanför.
Inte för att jag direkt brukar vara så, utan jag är mest den där irriterande glada bruden men på senare tid så har de sjunkit lite...
Folk undrar väll då såklart "men varför känner du dig nere?" O grejen är att jag kan inte svara på det.
Alltså jag kanske bara inte är helt uppmärksam längre eller så har jag för mycket annat att tänka på, stress? Vem vet,
Förutom jag?

Ett lite #deepsnack sorry men vart annars kan jag skriva ner det?

Kram,
Mig.

Likes

Comments

Jag kanske ska berätta lite mer om mig själv.
Det jag menar med att jag vill vara okänd är för att jag vill inte att folk ska veta vad mitt namn är eller vart jag bor.
Varför jag ville skapa den här bloggen är för att jag vill att folk ska få se en glimt av mina vardagstankar och vad som händer runt om mig, vad jag observerar i tunnelbanan eller vad jag har läst i Metro och jag skriver om vad jag tycker om det.
Helt enkelt visa min syn av samhället och ens tonåriga liv.
Ja jag är tonår men jag tänker inte heller direkt skriva vilken ålder, det får helt enkelt ni avgöra om jag skriver barnsligheter eller vettiga saker.

Jag hoppas bloggen ni läser här kan få er intresserade.

Kram,
Mig.


PS. Bilderna jag kommer lägga ut kommer ej komma från mitt personliga fotoalbum. Jag kommer skriva vad bilderna är ifrån som t ex WeHeart It eller Google helt enkelt.

Likes

Comments