View tracker

Jag vill bara göra ett inlägg innan jag släcker lampan. Maken kom in på utbildningen!!

Sådan enorm lättnad! Nu har alla knutar som vi jobbat med lösts upp och det som betyder allra mest är att vi har gjort det tillsammans. Vi har hela tiden haft siktet inställt och fokus på våra mål. Det har lönat sig! Jag älskar verkligen min man och det vi har tillsammans!

Leona

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej! Välkommen tillbaka säger jag till mig och dig. Jag säger även grattis till mig då jag alldeles, alldeles strax (08:51) fyller 33 år.

Jag tänkte först ägna detta inlägg åt att summera det senaste året men jag kom på att det ska jag inte alls göra. Jag är så trött på att tjata om det senaste året. Såren är läkta och ha bildat ärr. Det blir bra så. Istället skulle jag vilja beskriva hur fantastiskt livet har behandlat oss det senaste halvåret, när flytten mot vårt nya hem tog sin början. Som vissa av er kanske känner till så planerade vi för flytt redan ett år innan den tog fart men vi sköt upp den hela tiden av olika anledningar. Nyåret 2015/2016 bestämde vi oss dock för att verkligen satsa. Huset lades ut på nätet och visningen med intresserade spekulanter var välbesökt. Det dröjde inte länge förrän bud började trilla in och det skulle visa sig att vi fick mer för huset än vad vi hade begärt. Nu blev det lite bråttom att hitta nytt boende i Kristianstad, alternativt i Åstorp/Klippan tills vi hittade boende i Kristianstad. Vi anmälde oss till flera hyresvärdar och kollade uthyresannonser på Blocket. Inget napp. Vi hade även koll på Hemnet även om vi i första hand inte hade tänkt att köpa igen. Ödet ville annorlunda. En dag var vi och tittade på en bostadsrätt och efter några om och men så slog vi till. Vinsten som vi gjorde på huset räckte till kontantinsats och banken beviljade lån för resten.

Den 15/6 fick vi nycklarna till lägenheten i handen. Den 1/7 räckte vi i vår tur över husnycklarna till de ny ägarna och alla bostadsaffärer var avklarade. Nu äger vi en andel i bostadsrättsföreningen Myntet och bor i en härlig lägenhet utanför Kristianstad. Här trivs vi väldigt, väldigt bra med naturen in på knuten och vi har verkligen gjort lägenheten till vår egen i form av inredning och prylar. För oss har det varit viktigt att köra vårt race och inte ta hänsyn till tankar som "kan man verkligen ha det så? kan man verkligen ha en gammal hyvelbänk som TV-möbel?" och så vidare. Vidare så har jag även bytt arbetsplats. Jag kommer jobba kvar inom samma myndighet men på en annan ort och i ett annat uppdrag. Det innebär ju såklart stora förändringar och jag kommer sakna mina nuvarande kollegor enormt men jag tror samtidigt det är bra med förändring ibland. Det blir bra så. Dessutom skulle pendlingen inte fungera i längden med tanke på Sally.

Allt har avlöst vartannat väldigt bra och nu har vi egentligen bara en sista knut kvar att lösa innan allt är på plats och det är makens antagning till högskolan. Han har hittat sin drömutbildning och han får besked om antagning idag! Enligt den statistik som finns tillgänglig och utifrån hans egna meriter så bör han komma in så länge utbildningen startar. Det blir bra så. Det är nervöst men jag har tillförsikt.


Vad hoppas jag på inför det kommande året då? Vad hoppas jag kunna åstadkomma och uppnå? Jag har väl egentligen inga stora visioner i mitt liv utan ser helst det stora i det lilla. Jag hoppas att jag kommer trivas på min nya arbetsplats och om jag mot förmodan inte skulle göra det, att jag då har modet och kraften att göra något åt det. Jag drömmer även om att en vacker höstdag bege mig över sundet med maken och besöka Louisiana i Humlebæck. En annan dröm jag har är att se Svansjön. Det blir bra så.

Ha det så gott och ta hand om dig.

Leona

Likes

Comments

View tracker

Igår tog vi ett stort steg vidare på färden. Vårt hus publicerades nämligen på Hemnet! Det kändes lite surrealistiskt att se sitt hem på nätet och så... Men ändå rätt såklart. Det är redan mer än 1600 besökare på Hemnet och det bara på ett drygt dygn. På torsdag är det visning så det ska bli spännande att se hur många som kommer.

Mitt största bekymmer är var nånstans jag ska göra av Guiness. Jag tänker inte låta min prins sitta instängd i en transportbur hela kvällen och hemma kan han ju inte vara. Dels ska inga djur vara hemma under visningen och dels så är han innekatt så även om han hade varit hemma så vore risken för stor att han smet ut. Jag får väl koppla på honom selen och så får han följa med på promenad i skogen med oss och Sally.

Vi har en tanke sen att när vi har sålt huset så ska vi ha en husloppis. Vi kommer flytta till något mycket mindre så alla våra prylar kommer ändå inte få plats. Det är några få ting som vi är emotionellt fästa vid och de säljer vi såklart inte men nu när vi har gått igen de flesta rummen så har vi kommit fram till att vi nog kan göra en rejäl utrensning och en viss förtjänst. Win win!

Ha det så gott så hörs vi snart igen. Imorgon är det fredag. FREDAG?! Var tar veckorna vägen?

Leona

Likes

Comments

Det finns en ytterst viktig person i mitt liv, som valsade in för sisådär sju år sedan. Det är såklart min älskade make som jag talar om. Han är verkligen en fantastisk person och jag tycker att han förtjänar ett eget inlägg här på bloggen. När jag träffade honom så kunde jag inte för mitt liv förstå att han var singel. Hur kunde en sån tiopoängare få lov att gå runt mitt på blanka dagen och bara vara singel liksom? Tur för mig visserligen.

Vi hade inte varit tillsammans särskilt länge när han sa att han var tacksam för att han fick utrymme att vara sig själv i vår relation, att han fick undersöka icke tidigare upptäckta sidor hos sig själv och jag kände likadant. Vi är, och har varit, sökare på jakt efter en tro och livsuppgifter. Nu börjar pusselbitarna falla på plats och det märks inte minst i vår relation. Vi fibblar båda med runor och nordisk mytologi. Jag börjar upptäcka healing och meditationen på ett annat plan och Kent utforskar hantverk och sejd.

Nyss så sa han till mig: att leva med dig är som att äta kakan och ha den kvar. Herreje, det är nog det finaste någon har sagt till mig nångång. Han utmanar mig, inspirerar mig och framförallt älskar mig precis för den jag är och jag känner exakt likadant för honom. Vackra, kloka, fina Kent. Du är bäst. Tack för dig!

Leona

Likes

Comments

Efter jobbet mötte maken och Sally upp mig vid Vasasjön där vi sedan gick en runda tillsammans. Jag älskar verkligen den sjön! Det känns lite trolskt. Vi hann precis med rundan innan solen gick ned och det blev rejält kyligt.

Ett plus med skogen är att maken hela tiden hittar material till sitt hantverk. Här står han och kikar i spillet av ett vält träd och med sig fick han två fina bitar som kommer ta formen av smycken. Han är ett geni!

Såklart ville Sally också vara med på bild. Eller ja, ville och ville. Efter lite övertalning så gick hon med på att posera på en stubbe. Helst far hon som en vettvilling fram och tillbaka på stigen och upp och ner ur vattnet. Hon älskar Vasasjön lika mycket som vi gör.

Tack för denna dagen. Dagarna rusar fram. Snart är det fredag igen...

Leona

Likes

Comments

Förmiddagen spenderades i skogen med Sally. Jag älskar verkligen att vistas i skogen, jag kan vara där i timmar! Speciellt nu när våren ligger där precis under ytan och väntar. Det ligger fortfarande snö på granarna och vinden är kall men ibland kommer det liksom en pust som doftar vår. Fåglarna sjunger och vattnet i bäcken rinner friskt. Ja, det är en ren välsignelse.

Just den rundan vi gick har vi gått många gånger. Det finns ett speciellt ställe där jag återkommande får samma känsla och tanke: tänk när jag bor och lever där jag känner 100% hemma. Idag när jag passerade just det stället så fick jag bubblor i magen. Nu är vi faktiskt på väg, vi skapar förutsättningar för oss själva att leva det liv vi vill. Maken sa igår att han verkligen tror att han komma in på högskolan till hösten och han börjar redan grunna på skolprojekt. Jag är övertygad om att vi kommer få belöning för att vi vågar ta steget.

Bästa, fina Sally i skogen! Bortsett från maken så är hon min absolut bästa vän i världen. Vänligare själ får man leta efter.

Nu kommer snart maken hem och vi ska mysa lite Alla Hjärtans Dag även om varje dag med honom är Alla Hjärtans Dag!

Leona

Likes

Comments

Nu har nyheten om flytten varit ute några dagar och jag måste säga att vi övervägande har fått väldigt positiv feed back. Många kallar oss kloka och modiga. Ja, så är det kanske men för oss handlar det att leva sant och uppriktigt mot oss själva samt att vara självständiga. Jag hoppas att så många som möjligt lever sina liv på samma sätt.

Ibland kan det vara så att man inte riktigt vet var det skaver men man kan känna på sig att det är något som inte stämmer. För min del blir det tydligt när jag inte känner mig tillfreds. Tillfreds är en sinnesstämning som jag strävar efter i allt. Det betyder inte att jag vill vela stort och flådigt, tvärtom. Jag vill, som jag sagt så många gånger förr, leva stort i det lilla.

Vi har fått lite hintar från vänner kring hur husförsäljning har sett ut i vår by den senaste tiden och tydligen har det varit rätt så bra ruljans på husen. Man vet ju inte om det stämmer in i vårt fall men det låter ju lite betryggande. En sak som kanske talar emot oss är att vi inte lider av någon renoveringshysteri. Badrummen och köket är inte fixade på flera år men är ändå funktionsdugliga vilket har varit gott nog åt oss. Jaja, vi får väl se!

Nu är snart denna lördagen till enda och jag avslutar kvällen i soffan med hund och det fina magasinet Hemslöjd. Är du någorlunda intresserad av tradition, hantverk och hållbar utveckling så rekommenderar jag verkligen denna tidning!

Nu är det dags att dricka upp det sista vinet i glaset för att sen göra maken sällskap i sovrummet. Han jobbar förmiddag i helgen så han har redan gått och lagt sig. När han far till arbetet i ottan så ligger jag, hunden och katterna kvar och drar oss imorgon. Ibland är livet hopplöst (o)rättvist...

Ha det gott!

Leona

Likes

Comments

Vi står inför ett stort äventyr, maken och jag. Efter cirka ett års velande, planerande, stötande och blötande så har vi bestämt oss för att sälja vårt hus. Vi bor i en vacker villa från 1920-talet och vi föll verkligen pladask när vi var på visning 2012. Det har dock under de korta åren som vi bott här visat sig att villan är på tok för stor för oss och även trädgården är för stor för vår smak. När vi köpte huset så hade vi en bild av oss själva att vara väldigt trägårdsintresserade. Jag hade en tydlig plan på att skapa den vackraste trädgården i byn. Dessvärre visade det sig att vårt intresse för trädgård var i minsta laget och att trädgården krävde mer energi än vad den gav. Mer om energi lite längre fram. Så en vinterdag i januari 2015 när vi rastade hunden så sa maken plötsligt: jag kan tänka mig att flytta till Kristianstad. Jag hade sedan tidigare nämnt att jag längtat tillbaka till min födelsestad och jag var lite svartsjuk i smyg på vänner som återvände hem efter att ha bott på andra orter under några år. Vi började prata löst om vad en flytt egentligen skulle innebära och vi höll våra planer för oss själva. Eftersom en flytt till Kristianstad skulle innebära försäljning av hus, byte av arbete och nytt boende så lades våra planer på hyllan om och om igen. Det verkade helt enkelt för meckigt och övermäktigt. Var börjar man liksom?

Våren gick och jag började ta tag i mitt mående som, just under våren, var ganska så skakigt. En misslyckad IVF-behandling bidrog såklart till skakigheten men min tillvaro kändes som en obekväm tröja som vars sömmar skar in i huden och den var inte särskilt snygg heller. Jag grät ofta och jag kände mig tom. Just vid denna tidpunkt kom jag i kontakt med en gammal bekant som jag hade ett härligt samtal med. Han berättade om sin syn på mig och min situation. Jag berättade om mina drömmar, planer och idéer för honom. Han kände till viss del igen sig och han menade att jag först och främst var tvungen att rita en karta och sen bara ta ett steg. "Du måste göra nåt, bara gör nåt!" menade han. Han berättade om sina egna, mycket medvetna, val att inte binda upp sin energi på saker som riskerar att dränera honom. Bland annat så hade han valt att ha sin mottagning för sina klienter hemma i sin våning eftersom han inte ville binda upp sin energi på ytterligare en lokal. Han hade även gjort ett medvetet val att inte ha någon bil. Inte för att han inte ville köra bil utan snarare för att allt fix med bilen (byta däck, fylla på olja, boka service m.m) tog för mycket energi. Hans bild var att vi människor binder upp vår energi på saker som faktiskt inte ger oss något tillbaka utan snarare tömmer oss. Jag tänker ofta tillbaka på vårt samtal och det blev en vändpunkt för mig.

Nu tillbaka till vår sälja-hus-situation. Sommaren 2015 kom och det stod mer klart än nånsin att en stor trädgård inte riktigt var vår grej. Visst, man kan ha en vildvuxen trädgård men dessvärre matchar inte det vårt hus tyvärr. Det kändes som att varje gång någon kom på besök så bad jag lite om ursäkt för de misskötta rabatterna och den ovårdade gräsmattan. Det kändes så tydligt hur energin bara rann iväg. Mitt i allt detta lyckades vi bli gravida, för att sedan bli tvungna att avbryta graviditeten, och när detta var ett faktum så slog vi, energimässigt, rakt i backen. Både jag och maken landade trots allt på fötterna men det tog oerhört hårt på oss, själsligt. Vid denna tidpunkt kändes det som att energin forsade ur oss som vatten ur öppna kranar. Diskussionerna på att sälja huset tog ny fart och sakta började vi inse att vi var tvungna att vara rädda om varandra och om våra drömmar.

Vi har nu tagit kontakt med mäklare och vi har fått besked från banken gällande vad vi måste sälja huset för, för att inte gå minus. En fotograf var här igår och fotograferade till bostadsannonsen. Nu väntar vi besked från mäklaren gällande nästa steg. Vi har gett oss in i denna situation utan att ha någon riktig plan på vårt nästa steg. Såklart har vi plan A, B, C, D, E, F och så vidare och vi har ett önske-senario, men mycket beror också på hur snabbt huset säljs. Det kan gå på en månad och det kan också ta ett år eller två. Vi har faktiskt ingen aning. Konstigt nog stressar inte detta mig. Jag är snarare mer lugn än stressad. Jag pratade med en klok vän häromdagen som menade att jag kanske känner ett lugn bara för att jag är säker på att detta är rätt för mig och maken. Jag hoppas att hon har rätt. Jag är annars en ganska så nervös och ängslig person som gärna ältar och oroar mig men just nu känner jag mig tillfreds och det är så skönt. Det var ett tag sedan jag kände mig tillfreds men nu är det precis som att jag andas lite lättare. Bollen är i rullning och både jag och maken är väldigt nyfikna på var detta kommer leda oss. Jag är oerhört tacksam och glad över att han är med på tåget till 100 procent.

Detta är i korthet varför vi väljer att sälja vårt hus. Så känner du nu någon som är sugen på att flytta ut på landet till en vacker, gul villa- tveka inte att tipsa dem om vårt hus.

Ta hand om dig och skänk en extra tanke på var du lägger din energi någonstans. Finns det läckage som bör ses över?

Leona

Likes

Comments

I helgen har jag och maken varit i Göteborg. Han fick en hotellvistelse av mig i julklapp och jag hade bokat in oss på Hotell Post, mitt i Göteborg. Vi försöker ge varandra upplevelser i julklapp och present. Av honom fick jag t.ex konsertbiljetter i julklapp. Det är skönt att byta scenografi ibland och få strosa på nya torg och gator. Hotellet var verkligen så bra som många säger. Snyggt, fräscht, trevlig personal, uppvärmd utomhuspool på taket, god frukost och sköna sängar. Igår kväll åt vi ute på en franskinspirerad restaurang. Även detta var lyckat! Så allt som allt en lyckad helg.

Vi pratade om planer framåt och maken nämnde min gamla idé om att skriva en kokbok. Medan vi vandrade till hotellet från restaurangen så utvecklade vi idéen och jag har fått nya infallsvinklar kring hur boken kan utformas. Det är bland det bästa med min make, att han inspirerar och utmanar mig. Tack för det!

Här är en bild på maken från vårt restaurangbesök. Där kan ni även se mitt berg av vinkokta musslor. Jams!

Imorgon är det en ny vecka igen. Tiden rusar verkligen. Redan februari och allt. Snart knackar våren på dörren med musöron på träden och något ljusare kvällar. Det är inte utan att jag längtar lite...

Ha det så gott!

Leona

Likes

Comments

Nu har jag testat att ha havremjölk i mitt kaffe och betyget är *trumvirvel* att det går fetbort! Ingen höjdare alls. Kaffet smakade som om det vore utspätt med vatten med nån slags unken eftersmak. Nä, inte min grej alls. Nästa blir att testa paranötsmjölk. Resultatet ska tydligen bli rejält mycket gräddigare och inte alls lika vattnigt. Vi får se.

Jag har börjat följa en ny blogg! Bloggaren heter Jonna Jinton och hon skriver om sitt liv som hon lever långt från stadens brus. Väldigt, väldigt intressant och makalöst fina bilder.

Ha en härlig kväll.

Leona

Likes

Comments