Tänkte jag skulle försöka göra ett inlägg idag. Jag har varit dålig på att uppdatera men det har varit så mycket ett tag med åkande fram å tillbaka och jag är inte särskilt pigg. Jag tyckte jag blev piggare men som idag känner jag mig verkligen inte pigg, allt långt ifrån att vara pigg och känna att jag har ork till saker och ting men jag försöker verkligen orka med allt.

Jag vet inte om dagens nedslag beror på att jag nyligen ökat min dos av medicin eller om jag bara försökt hålla mig på ett bra humör och sen bara tappat fotfästet igen. Jag vet inte, frågorna är så många men jag får inga svar tillbaka.

Jag försöker verkligen vara peppande gällande mig själv, gällande saker jag ska klara av, osv. Det genom lyser inte pepp i mina inlägg men jag är sjukskriven av en anledning, jag tar mediciner av en anledning.

Mitt peppande är mina försök till att få mig att hitta orken igen, men det dalar just nu lite som det vill och det känns som att kroppen mer och mer säger ifrån själv. svårt att förklara men det är så det känns.

Jag känner nog även att jag sviker andra omkring mig, särkilt mitt arbete. överlag människor omkring mig, jag försöker verkligen att inte göra det men det är så det känns.

Jag ska försöka få ner lite kaffe nu, sen fortsätta plugga en stund.
Ha det gott och ta hand om er :).

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har alltid vetat att jag varit adopterad. Mina föräldrar berättade för mig tidigt att jag var det. Jag trodde inte att jag skulle få se min riktiga mamma överhuvudtaget alls.

Det hela började med att jag skickade in angående mig till programmet spårlöst, första gången jag gjorde sökningen kom jag inte med. Sen sökte jag året efter och jag kom med.

Jag minns att min mobil ringde och det var ett okänt nummer, på den tiden hade jag även inte det namn jag har idag, utan det jag hette i många år innan jag bytte även kallat dödnamn.

Jag svarade med mitt dåvarande namn och hon jag pratade med sa att de ringde ifrån spårlöst, att jag blivit antagen.

Det hände att jag fick träffa min mamma med syskon och ca halva släkten. Trots att min mamma är på andra sidan jorden typ så bryr hon sig väldigt mycket om mig, och hon skriver och frågat ofta hur jag mår och hur mycket hon älskar mig.

Hon är ett stöd trots att hon är långt bort ifrån mig, hon är en av dem som nog bryr sig mest men hon blir också oroad för att hon inte kan göra mer.

Ibland önskar jag hon fanns närmare men man kan inte få allt man vill.

Det har inte heller varit lätt för mig att växa upp mer vetskapen om att alla andra omkring sig har haft någon de liknar. Vem liknade jag ?, Ingen , jag visste inte ens om hon levde eller om hon var död. Jag hade tur som fick träffa henne innan det var försent. Det hade även kunnat vara försent.

Hon hade cancer och speciellt under den tiden så hade hon tänkt på mig, hon hade inte heller lämnat iväg mig med vilje, hon blev lurad. Hade hon inte blivit lurad så hade hon nog haft mig kvar.

Jag skulle dock vilja veta hur min pappa ser ut, för han lämnade mamma när han fick veta att hon var gravid med mig. Hade varit kul att se ,hur lik jag är honom och allra helst den jag började på hormoner.

Jag strax ge mig ut på lite saker jag har att göra.  Ha det gott

Leo

Likes

Comments

Mitt namn är Leo , är det ett feminimt namn ?

Klär jag mig feminint ?
Låter jag kvinnligt ?

Det enda på min kropp som avslöjar att kroppen inte överensstämmer med mig fysiskt just nu när man ser mig är just det som är mest obvious mitt chest, ja jag skriver det på engelska för jag tycker det låter så fult på svenska plus att det är mitt största dysfori område.

i övrigt förstår jag inte hur andra människor som är min omgivning anser att det är okej att kolla mig "hon" när jag inte är där eller påstår att jag byter kön men man byter inte kön, man korrigerar sitt kön.

Min kropp är min kropp och har alltid varit , jag korrigerar alltså min kropp. Det är inte så att jag hugger av mig huvudet och sätter det huvudet på en annan kropp för då hade jag ju bytt men nu är det inte så en korrigering går till alls.

Korrigering sker med hjälp av operationer så mitt fysiska jag ser ut såsom jag borde sett ut om kroppen utvecklats rätt.
Jag blir så trött på att höra folk säga hon när jag inte är det, jag är han och har alltid varit.

Sen måste folk lära sig att det heter korrigerar men även att det är skillnad på vissa termer.

Leo

Likes

Comments

Idag är min 8 månad som jag varit på testosteron.  och jag har sett en hel del förändringar sen förra månaden.

Jag brukar göra en video för varje månad jag varit på testosteron men jag har lärt mig att det är nog inte särskilt intressant att höra vad jag har att säga eftersom jag är så tråkig i dessa videor.

Min dator är fortfarande sönder så jag kan inte lägga upp mer kvalités videor just nu och det är tråkigt, jag har precis skaffat en schysst stativ och så går det inte fixa sakerna såsom jag vill.

Jag hade en dröm att hålla på Youtube ett tag, göra sådant jag fann kul men jag övergav det ganska snabbt eftersom jag är dålig på både redigering och att filma men film är något jag verkligen skulle vilja lära mig mer om då jag finner det roligt samt redigerande är kul när det blir som man tänkt sig det hela.

Det är min 8 månad idag men jag väljer att inte förstora det alls denna gång.

Leo

Likes

Comments

Jag tänker tillbaka på det som gjorde att jag trots flera små varningar av kroppen gjorde att jag fortsatte arbeta.

Mina tankar går såhär att vetskapen om att de som får min hjälp varje dag verkligen behöver den och att man vet hur tungt ens kollegor får när man väl blir sjukskriven, jag tror att just det här med att man får känna sig önskvärd i andras ögon, och att man vet att man gör deras vardag så mycket enklare med de sakerna man gör, jag tror att det är sådant som får en att tänka att , eh jag mår okej, det går över det som är och sen fortsätter man tills kroppen inte längre orkar.

Sen som sagt att man känner det som att man sviker sina kollegor, man känner skuld för att man blir sjukskriven, det är fel att vara sjuk, det är fel att vara hemma. Det är nånstans så tabu att vara sjukskriven men vill man hellre att det går så långt att man kollapsar då ?

Jag personligen vill verkligen inte kollapsa under det att jag jobbar men jag vet att de finns de som gjort det och så långt ska det ju inte behöva gå.

Mycket tankar som flyger kring mig idag, men nu ska jag ta och äta och sen fundera på om jag vill gå till gymmet eller om jag ska göra nån annan form av träning.

Leo

Likes

Comments

Idag har jag tänkt mycket på det här med att vara en populär människa, tänkt tillbaka på hur det varit igenom tiderna för mig.

Jag vet att jag inte är nån favorit människa, har åtminstonde aldrig kännt mig så och gör inte i dagens läge heller det.

Jag ser mycket på sociala medier om hur folk benämner andra såhär: idag har jag hängt med den bästa människan i mitt liv eller idag var bästisen här, eller den här människan har allt ställt upp för mig i alla tider och är världens bästa.

Jag ska inte ljuga, jag blir och är avundsjuka på dem som så ofta får höra sådant.

Jag är en ganska tystlåten människa som inte gör så mycket liv av mig överhuvudtaget, däremot hjälper jag andra när de behöver och har alltid ställt upp för människor när de mått dåligt eller behövt hjälp eller liknande.

En del människor anser iaf jag att jag kännt så pass bra att jag borde ha fått vara en del av den dära "bästa människan". Men tydligen inte , jag har aldrig passat in i den mallen trotts allt jag gjort för andra.

Det är klart det svidit varje gång jag sett vad andra skrivit eller att andra ens har någon i sitt liv som varit så pass nära vän, visst jag haft människor som stått mig nära men som bara förvsvunnit ur mitt liv, så jag har bara gett upp det där med att få känna att jag faktiskt är en bra vän.

Många kanske anser att jag har mycket vänner men det har jag inte, och särskilt har jag många av sorten som jag inte känner riktigt väl alls, eller så har jag människor i mitt liv som jag trott jag har kännt som sen visat sig vara annorlunda och har börjat behandla mig annorlunda fast jag inte gjort något, eller så duger jag inte för det finns andra som duger bättre än vad jag gjort någonsin.

Jag vet, tråkigt inlägg igen men jag behöver tyvärr skriva av mig, och som sagt man behöver inte läsa om man själv inte vill förstårs.

Likes

Comments

Igår hände något hemskt, och tyvärr har det hänt förut. Jag känner inte personen men det är alltid ledsamt ändå när något sånt här händer.

Jag vet inte om det var en olycka eller om det berodde på något annat men det är tråkigt, hemskt och ledsamt!

så idag skriver jag bara detta korta:

Jag beklagar sorgen för dem det berör.

vila i frid

Leo

Likes

Comments

Bilar har varit en klass för sig sen jag började köpa bil. Bilar tar hem för mig det största oturs priset för mig.

Har bytt bil ett antal gånger redan, och den senaste bilen är min mardröm hitils, redan reparerat en del och har mer att göra som kommer kosta. just nu hatar jag bilar överlag, åtminstone blir jag less på mig själv över fel vaken jag gör.

fick riktigt dåliga nyheter heter just nu angående bilen och jag orkar inte med mer sånt. känns som att hela mitt liv varit en katastrof sen jag föddes och mitt i livet så händer det några bra saker sen kommer det mer å mer kaos som verkar förfölja mig helt å hållet.

blir jag lite less ? absolut försöker jag kämpa mig igenom allt, absolut. orkar jag göra det just nu, inte riktigt.

Jag finner bara just nu att tur inte finns i mitt liv just nu sen kanske jag har tur med annat. visst jag har haft tur med saker men det känns som att oturen förföljer mig , vart jag än går just nu och det är inte roligt.

Jag vet att det inlägg inte är kul men behöver få skriva av mig, vilken är en del till att jag skaffa blogg.

Nu måste ju inte läsa detta om ni finner det onödigt eller jobbigt att läsa om mitt vardags gnäll eller annat.

man kan ju önska att man inte var så gnällig alls.

ursäkta för dagens gnäll inlägg.
Leo

Likes

Comments

natt runt halv fyra så gjorde jag ett utkast som mystiskt försvann så jag skriver en gång till får vi se om jag lyckas skriva allt jag skrev inatt.

Det hela började med att jag för ca ett år sedan blev sjukskriven för utbrändhet. Jag är där idag igen ett år senare men också ungefär vid tiden när jag kom tillbaka till jobbet förra året.

Jag tror jag kom tillbaka för tidigt förra gången.

I natt sov jag inget , jag var vaken hela natten och funderade precis som jag gör många gånger, många nätter. Inatt var inget ovanligt förutom att jag var vaken hela natten och det å väldigt sällan jag är så pigg faktiskt.

Oron över dagens möte var nog också del till att jag inte sov, jag har fortfarande oro och stress som ligger över mig som ett moln.

Jag mår inte bra just nu, det är betydligt mycket mer än vad jag talar om för alla, finns en som vet exakt hur det ligger till men hon är även den som behöver veta.

Jag går som i en dimma

Där inget levande kan simma

Jag kan inte minnas

att jag måste finnas

Lite kort om hur känslan är

Mina ben de knappt bär

Min hjärna kan inte koppla

All information bara hoppar

Mitt fokus är undanstoppat

Mina dagar är som luddiga moln där jag inte minns, där jag inte orkar gå upp, där jag får pusha mig varje dag, där fokusen inte finns på något knappt.

Nu vet ni vart jag är, och vad jag gör, och lite hur jag mår.

Jag skriver för det är något jag kan klara.

Leo

Likes

Comments