Livet går framåt, mitt liv går som en karusell upp och ner. Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar som andra människor.

Idag drömde jag en hemsk dröm och jag tog det även som ett tecken på att jag faktiskt lever med rätt person oavsett hur tokig hon gör mig ibland men jag älskar henne av hela mig ändå och kan inte se nån annan framtid än med henne.

Jag fortsatt sjukskriven och ska gå tillbaka att jobba på 50 procent i januari men jag känner mig egentligen inte redo för det men det får bli bra ändå.  Jag kämpar än med mina vardags sysslor och pluggandet. Jag har ingen riktigt energi egentligen men det kanske blir bättre.

Jag har blivit lite piggare med hjälp av mediciner och min hårda träning som gjort att jag tappat flera kilon. exakt hur många får jag reda på imorgon torsdag.

På fredag ska jag se till att få upp en youtube video igen, då det är min 10 månaders dag för testosteron !

Det har inte hänt överdrivet mycket i mitt liv den senaste tiden men jag hoppas att jag kommer må bättre snarast.

Leo

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej, nu är jag tillbaka med ett inlägg igen. Idag vill jag belysa hur folk tycker det är att vara sjukskriven eller de fördomar som medföljer att vara sjukskriven, såsom jag har uppfattat det.

För mig innebär en sjukskrivning att man mår dåligt, jag tänker att för vissa handlar det om fysisk utmattning och för en del psykisk utmattning men även att det kan vara både och som gör att man är sjukskriven. Ur egen erfarenhet så är det också så att man behöver ta medicin för att ens orka med vardagen, eller så blir ens medicin promenader, gym eller kanske olika pass av något slag.

Vardags saker som att städa ,sköta hygien, tvätta, diska -är några få exempel på vad man faktiskt inte har ork till att göra, sådant man kanske knappt klarar av.

I början av en sjukskrivning så är man kanske halv pigg, tills reality slår en i ansiktet och kroppens funktion slår ut en totalt, man bara ligger där i sängen halva dagarna, för att sedan komma upp å sitta i soffan där man igen slocknar och vaknar inte för sent när det är läggdags.

Eller varianten där man på börjat att göra något som diska men inte orkar göra klart hela utan man behöver sätta sig ned ganska snart för man är så slut.

Tankar om hur värdelös man är, hur mycket man sviker jobbet/kollegorna, hur ensam man är som människa, Ingen som bryr sig, Ingen som vill höra av sig, Ingen som vill prata ,Ingen som lyssnar på vad man har att säga, vem är jag, jag vart är jag påväg, vart tog den glada jag vägen nånstans?

Mycket funkar funderingar gällande en själv, livet och sådant som sker och kanske har skett. Lösningar på hur allt ska gå, oroande, ångest och stressen över att ens finnas till som människa.

Jag vet att de gånger jag varit sjukskriven och fortfarande är, så känner man ofta att man är värdelös att man inte har en plats i denna världen trots att man har nån som bryr sig.

Så fort man är sjukskriven så är det meningen att man ska vila och försöka komma ur det som är och komma tillbaka starkare och bättre.
Ta promenader, umgås med nån, spela spel göra saker som är bra för en, få in en rutin osv listan kan bli lång på vad man kan göra och enligt vad jag har förstått det som så bör man inte bara sitta ensam hela dagarna.

Men så fort man kliver utanför dörren flera gånger om dagen så verkar det som att folk får för sig att man är frisk å bara är hemma för att man kan, bara för att man syns ute då ä man frisk ? detta är så logiskt att min hjärna sprängs.
Bara för att man gör något istället för att sitta inne så är man frisk ? men det stämmer väl inte ?

Nej, det tar tid att återhämta sig och det är olika för varje individ och hur man återhämtar sig är också olika. Jag vet att förra gången jag var sjukskriven så höll jag mig endast inne, vad hände tror ni?

Jag började må värre och värre, instängd hemma, blev som en labil, arg/ledsen/ångestfylld/orolig människa som inte såg något ljus i något. Det fanns bara mörker mer eller mindre.

Därav har jag tagit mig till det denna gång att inte bli så för det var inte kul, men bara för att jag gör saker så innbär inte det att jag är frisk/har ork osv. Tänk till lite innan man dömer för att det är inte kul när man får veta saker och då vet man även hur andra ser ens sjukskrivning, inte okej.

Om man undrar så kan man faktiskt fråga istället för att fråga andra som kanske inte ens vet hälften av svaret.

Känner att det är viktigt för mig att reda ut detta för jag blir så less när jag får höra saker.

Nej nu ska jag inte gnälla mer, Ja det gott och ta hand om varandra.
Leo

Likes

Comments

Tänkte jag skulle försöka göra ett inlägg idag. Jag har varit dålig på att uppdatera men det har varit så mycket ett tag med åkande fram å tillbaka och jag är inte särskilt pigg. Jag tyckte jag blev piggare men som idag känner jag mig verkligen inte pigg, allt långt ifrån att vara pigg och känna att jag har ork till saker och ting men jag försöker verkligen orka med allt.

Jag vet inte om dagens nedslag beror på att jag nyligen ökat min dos av medicin eller om jag bara försökt hålla mig på ett bra humör och sen bara tappat fotfästet igen. Jag vet inte, frågorna är så många men jag får inga svar tillbaka.

Jag försöker verkligen vara peppande gällande mig själv, gällande saker jag ska klara av, osv. Det genom lyser inte pepp i mina inlägg men jag är sjukskriven av en anledning, jag tar mediciner av en anledning.

Mitt peppande är mina försök till att få mig att hitta orken igen, men det dalar just nu lite som det vill och det känns som att kroppen mer och mer säger ifrån själv. svårt att förklara men det är så det känns.

Jag känner nog även att jag sviker andra omkring mig, särkilt mitt arbete. överlag människor omkring mig, jag försöker verkligen att inte göra det men det är så det känns.

Jag ska försöka få ner lite kaffe nu, sen fortsätta plugga en stund.
Ha det gott och ta hand om er :).

Likes

Comments

Jag har alltid vetat att jag varit adopterad. Mina föräldrar berättade för mig tidigt att jag var det. Jag trodde inte att jag skulle få se min riktiga mamma överhuvudtaget alls.

Det hela började med att jag skickade in angående mig till programmet spårlöst, första gången jag gjorde sökningen kom jag inte med. Sen sökte jag året efter och jag kom med.

Jag minns att min mobil ringde och det var ett okänt nummer, på den tiden hade jag även inte det namn jag har idag, utan det jag hette i många år innan jag bytte även kallat dödnamn.

Jag svarade med mitt dåvarande namn och hon jag pratade med sa att de ringde ifrån spårlöst, att jag blivit antagen.

Det hände att jag fick träffa min mamma med syskon och ca halva släkten. Trots att min mamma är på andra sidan jorden typ så bryr hon sig väldigt mycket om mig, och hon skriver och frågat ofta hur jag mår och hur mycket hon älskar mig.

Hon är ett stöd trots att hon är långt bort ifrån mig, hon är en av dem som nog bryr sig mest men hon blir också oroad för att hon inte kan göra mer.

Ibland önskar jag hon fanns närmare men man kan inte få allt man vill.

Det har inte heller varit lätt för mig att växa upp mer vetskapen om att alla andra omkring sig har haft någon de liknar. Vem liknade jag ?, Ingen , jag visste inte ens om hon levde eller om hon var död. Jag hade tur som fick träffa henne innan det var försent. Det hade även kunnat vara försent.

Hon hade cancer och speciellt under den tiden så hade hon tänkt på mig, hon hade inte heller lämnat iväg mig med vilje, hon blev lurad. Hade hon inte blivit lurad så hade hon nog haft mig kvar.

Jag skulle dock vilja veta hur min pappa ser ut, för han lämnade mamma när han fick veta att hon var gravid med mig. Hade varit kul att se ,hur lik jag är honom och allra helst den jag började på hormoner.

Jag strax ge mig ut på lite saker jag har att göra.  Ha det gott

Leo

Likes

Comments

Mitt namn är Leo , är det ett feminimt namn ?

Klär jag mig feminint ?
Låter jag kvinnligt ?

Det enda på min kropp som avslöjar att kroppen inte överensstämmer med mig fysiskt just nu när man ser mig är just det som är mest obvious mitt chest, ja jag skriver det på engelska för jag tycker det låter så fult på svenska plus att det är mitt största dysfori område.

i övrigt förstår jag inte hur andra människor som är min omgivning anser att det är okej att kolla mig "hon" när jag inte är där eller påstår att jag byter kön men man byter inte kön, man korrigerar sitt kön.

Min kropp är min kropp och har alltid varit , jag korrigerar alltså min kropp. Det är inte så att jag hugger av mig huvudet och sätter det huvudet på en annan kropp för då hade jag ju bytt men nu är det inte så en korrigering går till alls.

Korrigering sker med hjälp av operationer så mitt fysiska jag ser ut såsom jag borde sett ut om kroppen utvecklats rätt.
Jag blir så trött på att höra folk säga hon när jag inte är det, jag är han och har alltid varit.

Sen måste folk lära sig att det heter korrigerar men även att det är skillnad på vissa termer.

Leo

Likes

Comments

Idag är min 8 månad som jag varit på testosteron.  och jag har sett en hel del förändringar sen förra månaden.

Jag brukar göra en video för varje månad jag varit på testosteron men jag har lärt mig att det är nog inte särskilt intressant att höra vad jag har att säga eftersom jag är så tråkig i dessa videor.

Min dator är fortfarande sönder så jag kan inte lägga upp mer kvalités videor just nu och det är tråkigt, jag har precis skaffat en schysst stativ och så går det inte fixa sakerna såsom jag vill.

Jag hade en dröm att hålla på Youtube ett tag, göra sådant jag fann kul men jag övergav det ganska snabbt eftersom jag är dålig på både redigering och att filma men film är något jag verkligen skulle vilja lära mig mer om då jag finner det roligt samt redigerande är kul när det blir som man tänkt sig det hela.

Det är min 8 månad idag men jag väljer att inte förstora det alls denna gång.

Leo

Likes

Comments

Jag tänker tillbaka på det som gjorde att jag trots flera små varningar av kroppen gjorde att jag fortsatte arbeta.

Mina tankar går såhär att vetskapen om att de som får min hjälp varje dag verkligen behöver den och att man vet hur tungt ens kollegor får när man väl blir sjukskriven, jag tror att just det här med att man får känna sig önskvärd i andras ögon, och att man vet att man gör deras vardag så mycket enklare med de sakerna man gör, jag tror att det är sådant som får en att tänka att , eh jag mår okej, det går över det som är och sen fortsätter man tills kroppen inte längre orkar.

Sen som sagt att man känner det som att man sviker sina kollegor, man känner skuld för att man blir sjukskriven, det är fel att vara sjuk, det är fel att vara hemma. Det är nånstans så tabu att vara sjukskriven men vill man hellre att det går så långt att man kollapsar då ?

Jag personligen vill verkligen inte kollapsa under det att jag jobbar men jag vet att de finns de som gjort det och så långt ska det ju inte behöva gå.

Mycket tankar som flyger kring mig idag, men nu ska jag ta och äta och sen fundera på om jag vill gå till gymmet eller om jag ska göra nån annan form av träning.

Leo

Likes

Comments

Idag har jag tänkt mycket på det här med att vara en populär människa, tänkt tillbaka på hur det varit igenom tiderna för mig.

Jag vet att jag inte är nån favorit människa, har åtminstonde aldrig kännt mig så och gör inte i dagens läge heller det.

Jag ser mycket på sociala medier om hur folk benämner andra såhär: idag har jag hängt med den bästa människan i mitt liv eller idag var bästisen här, eller den här människan har allt ställt upp för mig i alla tider och är världens bästa.

Jag ska inte ljuga, jag blir och är avundsjuka på dem som så ofta får höra sådant.

Jag är en ganska tystlåten människa som inte gör så mycket liv av mig överhuvudtaget, däremot hjälper jag andra när de behöver och har alltid ställt upp för människor när de mått dåligt eller behövt hjälp eller liknande.

En del människor anser iaf jag att jag kännt så pass bra att jag borde ha fått vara en del av den dära "bästa människan". Men tydligen inte , jag har aldrig passat in i den mallen trotts allt jag gjort för andra.

Det är klart det svidit varje gång jag sett vad andra skrivit eller att andra ens har någon i sitt liv som varit så pass nära vän, visst jag haft människor som stått mig nära men som bara förvsvunnit ur mitt liv, så jag har bara gett upp det där med att få känna att jag faktiskt är en bra vän.

Många kanske anser att jag har mycket vänner men det har jag inte, och särskilt har jag många av sorten som jag inte känner riktigt väl alls, eller så har jag människor i mitt liv som jag trott jag har kännt som sen visat sig vara annorlunda och har börjat behandla mig annorlunda fast jag inte gjort något, eller så duger jag inte för det finns andra som duger bättre än vad jag gjort någonsin.

Jag vet, tråkigt inlägg igen men jag behöver tyvärr skriva av mig, och som sagt man behöver inte läsa om man själv inte vill förstårs.

Likes

Comments

Igår hände något hemskt, och tyvärr har det hänt förut. Jag känner inte personen men det är alltid ledsamt ändå när något sånt här händer.

Jag vet inte om det var en olycka eller om det berodde på något annat men det är tråkigt, hemskt och ledsamt!

så idag skriver jag bara detta korta:

Jag beklagar sorgen för dem det berör.

vila i frid

Leo

Likes

Comments

Bilar har varit en klass för sig sen jag började köpa bil. Bilar tar hem för mig det största oturs priset för mig.

Har bytt bil ett antal gånger redan, och den senaste bilen är min mardröm hitils, redan reparerat en del och har mer att göra som kommer kosta. just nu hatar jag bilar överlag, åtminstone blir jag less på mig själv över fel vaken jag gör.

fick riktigt dåliga nyheter heter just nu angående bilen och jag orkar inte med mer sånt. känns som att hela mitt liv varit en katastrof sen jag föddes och mitt i livet så händer det några bra saker sen kommer det mer å mer kaos som verkar förfölja mig helt å hållet.

blir jag lite less ? absolut försöker jag kämpa mig igenom allt, absolut. orkar jag göra det just nu, inte riktigt.

Jag finner bara just nu att tur inte finns i mitt liv just nu sen kanske jag har tur med annat. visst jag har haft tur med saker men det känns som att oturen förföljer mig , vart jag än går just nu och det är inte roligt.

Jag vet att det inlägg inte är kul men behöver få skriva av mig, vilken är en del till att jag skaffa blogg.

Nu måste ju inte läsa detta om ni finner det onödigt eller jobbigt att läsa om mitt vardags gnäll eller annat.

man kan ju önska att man inte var så gnällig alls.

ursäkta för dagens gnäll inlägg.
Leo

Likes

Comments