Kära dagbok,

idag vad jag nere vid floden där båten är, där all går för att vara ensamma. Solens famn gick inte att ty sig till, mörkret har tagit över platsen. Det är till floden vi springer så fort allt börjar bli för jobbigt att hantera. När jag vågade äntligen kolla ut över floden såg jag den upprivna floden, en stor hacka hade tagit över.

Istället för att lägga fokus på det, gick mitt psyke till stenarna vid flodstranden. Hur de verkade till ro, hur de verkade till stilla stående, hur de verkade bestämda att inte röra på sig. Ska jag följa med deras råd? Stanna kvar på bryggan?

Myten med floden är att någon kommer skrika "simma längst strömmen och flyt iväg för imorgon är du bortglömd. Längst floden varje dag". När du kollar ut på floden och dess ära, slår de dig att den varit där sen starten av världen. För att tvätta bort smutsen från vår hy.

Den kallar på mig nu, bör jag gå närmre. Varje steg närmar sig hastigt. När jag äntligen stigit in så täcker vattnet mig och floden lovar att vara mina ögon och öron. Jag gick dit av mig själv. Till slut sjunker jag som en sten till botten av floden. Med inget att ångra.

Vad gör jag när lögnerna har tagit över? Vad gör jag när jag mår skit på insidan? Jag försöker allt som inte blivit testat förut, jag prövar att dränka mig i flodens vatten. För att flodens vatten är det enda som tröstar mig i nutida läget. Även fast det är i psyket, så är det inte satt i sten. En dag... kommer jag gå till flodstranden av mig själv och låta flodvattnet hålla om mig.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Kära dagbok,

jag klarade mig med hår i behåll genom dagen. Jag måste ha skrattat minst tjugo gånger men menade inte det någon av gångerna. Det roliga är att ingen märkte någon skillnad. För när folk frågar dig hur du mår, så vill dem egentligen inte ha ett svar. De vill endast ha en lögn. Känslan över att låta nattens hårda tag sluka mig är övergripande. Jag är trött på att springa, jag är trött på att bli bränd av lågan som pumpar genom mina ådror.

Hur lever man, när allt man vill göra är att dö?

Likes

Comments

Kära dagbok,

Idag kommer vara annorlunda. Det måste bara vara det. Jag kommer att le och det kommer verka trovärdigt. Mitt leende kommer säga "Jag är okej. Hur mår du? Ja jag mår mycket bättre." Jag kommer försöka ändra på vad jag känner men ingen sa att det skulle vara lätt. Idag kommer vara ett nytt oskrivet blad i boken som är mitt liv, jag kommer vara någon ny, någon annorlunda. Det är det enda som kommer få mig att överleva morgondagen...


--------------------------------------------------------

Observera. Dessa inlägg kan komma att gå in på saker som vissa kan anse olämpligt. Läs på egen risk



    Likes

    Comments

    Under kommande dagar kommer jag att publicera sidor från min personliga dagbok i digital form. Sidor som handlar om att komma ut och svårigheterna man strider med i processen. Mitt förgående inlägg är en viss dikt om att hitta sig själv.

    Så från och med idag ska ni få hänga med processen, från att var larv till att förvandlas till en fjäril som lärt sig flyga av sig själv.

    Likes

    Comments

    Du är ännu inte rörd av sanningens gåta.

    Rädd är du för att alla inte tillåta dig vara den du utlåta


    Varje dag är pest och pina,

    Där lögnen går före allt annat än ditt innersta fina

    Världen är en tuff plats där alla vi försöker ta sats

    Men när mörkrets stund är kommen,

    Skall du känna dig fri att vara den du egentligen är

    Tro mig vi alla har varit där du är.


    Rädd för andras ord, rädd för vad andra tro sig veta,

    Fast du är inte dem tror sig känna, du är mycket mer än vad dem reta.


    Kära du: låt inte det flagranta samhället få dig att gråta. Hoppas detta svarade på sanningens gåta.

    ---

    Dikten är gjord av mig själv. Jag är ingen poet...

    Likes

    Comments