Header

​Till att börja med måste jag säga att jag tycker att nazister är avskum och att deras åsikter motsätter mina värderingar på alla sätt. Trots detta skulle jag aldrig beröva någon, ens dem, rätten att uttrycka sin åsikt. Detta har jag märkt är en förvånansvärt opopulär uppfattning, då många unga politiskt aktiva idag verkar vilja censurera och fördöma alla åsikter som strider mot deras egna. Det folk inte inser när de gör detta är att de samtidigt motsätter yttrandefriheten och på så sätt demokrati i helhet.

Enligt Nationalencyklopedins officiella hemsida under rubriken “yttrandefrihet” definieras Sveriges yttrandefrihet som “frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor”. Samtidigt förklarar Nationalencyklopedin i sin definition att yttrandefriheten kan begränsas, detta genom lag under bestämda förutsättningar. Många jag känner ser denna inskränkning som en bra sak, då den bidrar till att begränsa hatiskt tal som kan påverka andra negativt, jag å andra sidan tycker att begränsningen är kontradiktorisk och fel. Genom att säga att man får yttra sina åsikter fritt, men inte tillåter specifika kategorier av åsikter att få uttryckas, motsäger man sig själv och upphäver därför yttrandefriheten och till viss del demokratin som koncept.

En av Sveriges grundlagar är just yttrandefrihet, samtidigt finns det underliggande lagar på vad man får och inte får säga. Under dessa faller till exempel hets mot folkgrupp, något som många anser att nazisternas yttranden tillhör. Jag kan hålla med om att deras yttranden är hatiska, men det är skillnad mellan att förespråka våld och uppmana till det. Detta eftersom det första indikerar att en person utformar sina åsikter kring våld, och det andra är ett direkt hot om att någon kommer att göra något våldsamt. Därför borde alla, inklusive nazistiska demonstrationer och uttalanden, enligt mig vara lagliga, så länge ingen utsätter någon annan för fara. Jag tycker att den svenska lagen ska skydda människor, därför förbjuda direkt våld och hot om det, men fortfarande tillåta total yttrandefrihet där inga åsikter borde censureras.

Många unga politiskt aktiva propagerar att de försöker skydda demokratin genom att begränsa andras yttrandefrihet, men att inte censurera åsikter, ens de som upplevs att vara emot demokrati, är det mest demokratiska i min åsikt. Bara för att staten väljer att inte censurera hatiska åsikter, betyder det heller inte att vi som privatpersoner måste bidra till normalisering av dessa, något som de 73 debattörerna som skrivit under debattartikeln “Förbjud nazister - och lär av historien” publicerad på Aftonbladets hemsida den tredje juli 2017, verkar tro. Enligt dem bör yttrandefriheten aldrig användas för att försvara nazisternas rätt att hota och skrämma andra människor till tystnad. Jag tycker att debattörerna istället för att försöka förbjuda andras åsikter, ska fokusera på att skapa debatt kring dem och utbilda andra om varför de inte håller med om nazisternas hatiska budskap. Detta är enligt mig ett mycket bättre alternativ än att censurera någons åsikt, då det dels är lärorikt för alla sidor inblandade och på så sätt höjer sannolikheten att nazisterna ändrar uppfattning till det bättre, och dels för att yttrandefriheten då är fri på riktigt.

Som slutsats; demokrati bygger på att folket ska få bestämma utifrån sina egna åsikter, och om dessa människor inte får en chans att ta del av och jämföra alla olika sorters synvinklar så kommer makten ligga hos de som censurerar snarare än de som röstar. Därför är åsikts-censurering ett hot gentemot demokratin.

** Detta var en debattartikel jag skrev för kursen svenska 1 i LBS Kreativa Gymnasiet Södra. Åsikterna är mina egna.

Likes

Comments

Jag har haft så många bloggar att jag har en mental mall till det första inlägget, som ser ut ungefär såhär:

Steg ett: Säg hej, introducera dig på ett cringeworthy sätt och tappa alla läsare redan i första meningen.

Steg två: Tjata om hur många bloggar du haft och varför du inte uppdaterar dem längre. (Hint: Det är för att du är lat)

Steg tre: Lova att "denna bloggen, den kommer bli annorlunda, här ska jag uppdatera jämt".

Sen lägger jag upp maximalt fem inlägg till och raderar hela bloggen i panik två år senare när en ny bekant stalkat fram den. Och plötsligt var jag här, med en ny blogg som till skillnad från de gamla ser relativt bra ut (enligt min nuvarande standard i alla fall). Några löften om regelbunden uppdatering kommer jag inte ge, dock kan jag lova er seriösare inlägg än de som publicerats på bloggarna från 2016 och bakåt. Åsikterna reflekterade i de inläggen - för att inte tala om de egenskrivna dikterna - får mitt nutida jag att vilja sjunka genom marken och aldrig visa mig in public igen. Jag vill motverka att mitt framtida jag ska känna samma sak om denna blogg, därför kommer jag här mest publicera texter och bilder som jag skrivit/tagit för skoluppgifter. Självklart kommer jag slänga in en och annan ointressant livsuppdatering, generell arg rant och kanske till och med ett låttips, annars skulle bloggen inte kännas personlig alls. Det är väl den egentliga meningen med en blogg, att den ska vara personlig och få andra att lära känna en själv? Eller var det bara att tjäna pengar på brand-deals? Jag kommer inte riktigt ihåg.

Likes

Comments