Header

Jag har två ganska märkliga fobier. Den ena är väldigt konkret, medan den andra ter sig på lite olika sätt och blir värre med tiden. (Kanske skulle uppsöka en psykolog, haha). Jag börjar med den konkreta.

Fjärilsfobi
YES, jag har fobi för fjärilar. Och nej, jag är inte rädd för dom. Det är ren och skär fobi. Kommer en flygande färgglad insekt mot mig, springer jag. Allt jag känner är flyktkänslor. Nuddar fjärilen mig blir jag illamående och äcklad. Mörka fjärilar är värst. Citronfjärilar klarar jag bättre än de som är svarta & bruna. Och bara att se ordet, bokstäverna som bildar ordet fjäril, äcklar mig. Jag tycker ordet är äckligt.
Jag vet inte var denna fobi kommer ifrån. Jag kan inte minnas att jag varit med om någon traumatisk fjärilsupplevelse som fått mig att känna såhär.

Svar på de tre vanligaste frågorna jag får:
1. Men tycker du inte att de är vackra?
Svar: Nej. Inte ett dugg. Jag ser en insektskropp och två vingar.
2. Du vet väl att dom inte kan skada dig?
Svar: Absolut, jag är inte dum i huvudet. Men det gör inte att jag tycker om dom mer.
3. Har du alltid haft fobi för fjärilar?
Svar: Nej, jag tyckte om fjärilar när jag var liten.

Handledsfobi & kroppsfobi
Jag vet inte vad jag ska sätta för rubrik på den här rädslan/fobin. Jag har aldrig hört att någon haft samma. Det började i skolan iallafall. På idrottslektionen. Vi skulle ta pulsen efter vi sprungit för att sedan räkna ut hur vår kondition låg till osvosv. Jag klarade inte av att ta min puls på halsen. Jag äcklades av dunkningarna från hjärtat. Läraren sa att jag skulle prova ta på handleden istället, vilket var ännu värre. Sedan dess har jag bara hittat på min puls på idrottslektionerna. Detta utvecklades till att jag inte kunde ta någon annan på handlederna och ingen fick ta på mina. Jag tyckte det var obehagligt att se folk röra vid sina handleder. Detta har under MÅNGA år utvecklats (sakta, sakta) till att jag inte kan höra hjärtslag, inte kan känna hud mot hud för länge, varken min egen eller någon annans. Det finns mycket som är obehagligt nu för tiden, och det kommer nytt/försvinner ibland, så jag kommer inte räkna upp allt. Men jag tror ni förstår poängen. Det skulle vara roligt att få kontakt med någon som känner som jag, om det finns någon där ute!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det har varit en lugn och skön helg igen utan några direkta planer. I fredags var vi bara hemma och myste. Blev glass och film på kvällen.
I lördags jobbade jag ett kvällspass. Skön och lugn jobbkväll och när jag kom hem såg jag på Taken 3 med Sebbe. Han hade lagat middag till när jag slutade 20.30, LYX!
Idag har vi varit ute hos Sebbes föräldrar. Sebbe fixade med sin gamla bil och jag gick mest runt med Winston som alltid blir lika lycklig över att få vara ute på landet. Jag åkte sedan och handlade en sväng. Och nu på kvällen grillade vi. Det blev hemgjord potatisgratäng (al'a mammas recept) och korv, fläskytterfilé, revbensspjäll, majskolv och majosallad.
Nu råder det matkoma här hemma. Sebbe, Lukas och Dogge sitter i varsit hörn i soffan, Winston sover (och har gjort hela dagen sedan vi kom hem). Jag städar och tvättar. Har städat Sebbes mammas rum här hemma då hon snart kommer flytta på heltid ut i sitt hus, såfort det är färdigbyggt.

Imorgon blir det ett förmiddagsjobbpass. Slutar 13, ska handla och på kvällen kommer mammsingen hit på middag. Men vad jag ska laga för middag får fortsätta vara en hemlighet. (Nyfiken nu mamma?)

(Vill även slänga in ett grattis till min bonusförälder Linn som fyller år idag. Hipp Hipp Hurra!)

Likes

Comments

Imorse gick jag av mitt pass kl 06:30. Började 21:00 igårkväll. Gick bra att jobba första natten någonsin, förutom att sista timmarna mellan 04-06 var lite tröga. När jag slutat åkte jag och hämtade upp min barndomsvän Sandra som också jobbat natt, åkte till Söderköping, satt hemma hos mig en stund.
När willys öppnade vid kl 8 åkte vi dit och handlade lite.
Blev lite kompensationshandling för min del. Försöker planera hela veckans mat på söndagen men idag frångick jag planeringen lite.
Sedan sov jag och efter det lagade jag middag, soppa och pannkakor.
Ikväll blir det en tidigt kväll. Imorgon kvällspass i Söderköping. Skönt att komma dit en sväng igen, längesen nu.

Likes

Comments

Vilken helg det har varit hörrni! Har BARA gjort vad som fallit mig in. Laddat med ny energi. Njutit av solen och vårvärmen.


Fredags- Åkte till stan på morgonen och hämtade min vovve, åkte hem, hämtade min kisse, åkte ut på landet till Sebbes föräldrar och lät djuren springa och leka. Mycket uppskattat av dem. På kvällen lagade jag och Sebbe köttbullar, potatis och sås. Martina kom och åt med oss, vi tittade på spökvideos hela kvällen och sedan sov hon kvar.
Lördags- Jag och Martina åkte till stan och hämtade upp Sebbes syster. Åkte hem, hämtade alla djuren, åkte ut på landet till Sebbes föräldrar. Tog en fika utomhus i solen medan djuren sprang runt. Vi åkte hem. Jag lagade schnitzel för första gången från grunden med klyftpotatis och sås. Vi fikade sedan på chokladbollar och kladdkaka. Såg på film. Både Sebbes syster och Martina sov kvar.
Söndags- Städade lägenheten, städade Sebbes mammas bil, åkte till Arkösund och kikade in hur långt bygget av huset kommit,lämnade hunden till pappa och Maria, åkte hem, hade en myskväll med Sebbe och hans syster, som stannade ytterligare en natt. Även min lillebror kom och sov hos oss.
Idag- Vaknade och tog en lugn förmiddag med Linda. Vi åkte sedan och handlade. Har äntligen köpt Silicea till håret, hoppas på bättre kvalité nu! Hon och jag åt sedan en lunch ihop innan jag skjutsade hem henne. När jag ändå var inne i stan tvättade jag bilen, åkte hem, lagade långkokta kotletter, potatis och gräddsås.
Blev mycket potatis denna helg, haha.

Imorgon jobbar jag mitt första nattpass någonsin. Börjar 21:00 och slutar 06:30. Får ladda upp med någon riktigt bra serie som inte går att sluta titta på. Tips?! Har 9 timmar att slå ihjäl!!

Likes

Comments

Precis som rubriken säger är det. Jag behöver p-piller för att klara vardagen. Eller ja, egentligen så behöver jag väl ett hormonpreparat med kombinerade hormoner. Jag har sedan i december ätit p-piller utan uppehåll. Förr åt jag ihop kartor men hade ibland uppehåll för att få mens. Den veckan fungerar inte jag. Det gör så fruktansvärt ont i hela min 163cm långa kropp. Så i december sa en läkare till mig att jag absolut inte ska sluta med mina mediciner (alvedon 665mg/2st, 3ggr om dagen samt pronaxen 500mg/1st, 2ggr om dagen). Jag skulle även äta ihop mina p-piller kartor utan något uppehåll alls. Och jag mår så jäkla bra på den behandlingen av hormoner. Så pass bra att jag har slutat med värktabletterna och tar dem endast vid behov. Den "dagliga" smärtan ligger ju fortfarande kvar, men den är hanterbar. Och smärttopparna är helt borta! Det är så underbart!

Jag har mer energi, mer ork, är gladare, sover bättre, är en bra förebild till Amanda och orkar laga mat varje dag. Det är en så stor förändring mot hur jag var innan. Jag sov, helst 10 timmar på natten och sedan kunde jag sova 2-3 timmar på dagen. Ändå var jag aldrig utvilad. Mest irriterad. Jag är liksom snudd på lycklig varje dag nu?!

Sist jag skulle hämta ut nya p-piller så informerade tjejen på apoteket mig om att jag skulle få mina p-piller gratis, tydligen ny lag i Sverige. "Men oj vad häftigt", tänkte jag. Hur många gånger har en inte önskat att just såna här saker ska bli gratis? (kom igen nu då och gör mensskydd gratis, hehe).
M-E-N, när kvinnan stirrat in i sin datorskärm ex antal minuter sa hon "Åh, förlåt. Dessa är inte gratis för dig. De är bara gratis om man använder dem som preventinmedel".
"Jaha", sa jag. "Hur menar du nu? Det är ju ett preventinmedel".
"Mjaaa", fortsatte hon, "Men i ditt recept står det att du har p-piller som behandlingsmetod, inte som preventinmedel".
Jag försökte diskutera om att dessa är både min medicinering samt preventinmedel då jag inte har något annat preventinmedel. Hon sa att det inte funkar så, tyvärr.
Jag tycker det var lite konstigt resonerat?
Så jag, som verkligen behöver p-piller för att fungera, måste betala för dem. Medan andra tjejer som har dessa för att de inte vill skaffa barn, får dem gratis?
EH VA?

Märkligt, mycket märkligt tycker jag. Dock surar jag inte över det, är så glad över att denna behandling funkar så bra som det gör, men kanske borde denna "lag" ses över ytterligare?

Likes

Comments

Igår när jag kom hem var jag helt slut. Hade delegering i norrköping igår som är mycket mer omfattande än dem i Söderköping. Först en medicindel, sen epilepsi och efter det diabetes. Åkte och åt lunch med Sebbe och efter det hade jag möte med vikariebanken.
Hoppades på att få vara ledig idag, men blev inkallad på ett monsterpass, 12-21:30. Imorgon jobbar jag i stan också och det är min sjunde arbetsdag på rad så jag tänker vara ledig på fredag men gott samvete.
Det har ju dessutom inte varit den mest lugna och avkopplande jobbhelgen utan bara stress.

Amanda kommer inte i helgen, tråkigt, saknar henne. Får försöka hinna med lite egentid i helgen då, träffa lite kompisar kanske. Nästa helg är det jobbhelg igen i vanlig ordning och har även några pass inbokade i veckan. Lönekontot hoppar nog uppochner i april iaf av all övertid, och då ska jag tatuera mig igen!

Likes

Comments

Nae vilken tung helg det varit. Är helt slut psykiskt nu. Har dessutom jobbat över hela helgen så känner att jag behöver en god natts sömn nu.
Det var så mysigt att komma hem till en gosig Winston. Sebbe hade dessutom beställt hem pizza när jag kom. Hur fin är han inte? Skulle slutat 20:30 idag men det blev 21:30.
Lönekontot blir väl positivt överraskat i april iaf av några timmars övertid på en helg!

Imorgon är det nya tag och glatt humör som gäller!

Bjuder på en bild från igår :)

Likes

Comments

Idag har jag jobbat förmiddag. Slutade 13 egentligen men fick jobba över pga lite händelser på jobbet. Det har varit tungt, men ur jobbiga och tunga upplevelser kommer man ut starkare på andra sidan.

Just nu lagar jag och Sebbe middag, blir oxfilé och hemgjord potatisgratäng. Gött, behöver lite gomiddag efter en sån här vecka. Lyssnar på lite härlig musik och längtar till sommaren. Det positiva med sommaren är att min mage gör mindre ont (smärtan triggas av kyla, stress, dålig sömn osv) och just nu känns det som om allt det stämmer in.

Ni som inte har en aning om vad smärtan är i min mage så kan ni läsa om det HÄR .

Likes

Comments

Det är så viktigt. SÅ viktigt att prata om ångest och känslor. Det känns som att folk slänger ur sig att "åh vilken ångest jag fick" över allt och ingenting när det i själva verket handlar om obeslutsamhet m.m. Jag menar alltså att ordet ångest har blivit ett ord många slänger med.

Jag ska berätta hur ångest KAN se ut. Hur det ser ut för mig:
-Jag vaknar en lördag. Jag har varit ledig en hel vecka, umgåtts nästan non-stop med min familj och just denna helgen har även min pojkvän sin dotter här. Jag har bestämt med tjejkompisarna att vi ska gå ut och festa på kvällen. Det ska bli roligt att träffa dem och hitta på något bara vi ihop. Men desto längre dagen går börjar jag slitas mellan att gå ut med vännerna eller stanna hemma. Det känns jobbigt att lämna min pojvkän trots att han säger att "det är klart du ska gå ut och ha roligt". Det känns jobbigt att lämna min pojkväns dotter, trots att vi ses varannan helg, alltså oftare än jag träffar mina vänner. Och katten, hur ska jag kunna lämna honom? Varför ska jag gå ut med mina vänner när jag kan umgås med min lillebror? Det går så långt att jag nästan struntar i det och jag har separationsångest när jag går hemifrån. Det gör ont i mitt bröst och jag undrar vad jag håller på med.

-Jag ska få åka till Kenya. Tre veckor med skolan och få uppleva mitt livs största och viktigaste resa. Dessutom får jag nästan hela resan betald. Det är tre månader kvar tills jag ska åka. SÅ roligt och SÅ förväntansfull!
2 månader kvar innan planet lyfter börjar jag bli nervös. Tänk om jag får hemlängtan?
1 månad kvar innan planet lyfter överväger jag att strunta i resan. Hur ska jag kunna åka iväg i TRE VECKOR och lämna min familj hemma? Jag vaknar illamående varje morgon.
En vecka kvar innan planet lyfter gråter jag om kvällarna. Hur kunde jag få för mig det här?
Samma dag som planet lyfter gråter jag. Har extrema humörsvängningar. Det gör ont i bröstet. Jag saknar min mamma redan. Hur ska jag kunna vara ifrån pappa så länge? Hur kan jag åka iväg från min lillebror? Varför gör jag såhär mot mina familjemedlemmar? De är stolta över mig att jag ska göra detta, ändå känner jag att jag sviker dom.
Under hela resan har jag som ett tryck över bröstkorgen som vägrar släppa. Seperationsångest.

Det här är ganska extrema exempel. Men det visar sig även om jag vet att min mamma är hemma, men jag inte åker och hälsar på henne. Eller om min far ber mig komma dit och jag inte kan. Då får jag ångest och känner mig dålig.


Jag har haft seperationsångest nästan hela mitt liv. När mamma lämnade mig hos barnvakt när jag var liten grät jag och var så förtvivlad att hon fick ta med mig hem igen. Det gick inte. Jag känner fortfarande samma känsla som Alexandra 8 år gjorde. Men jag tror att jag har förstått att jag måste utsätta mig för de jobbiga situationerna för att komma vidare.

Hade jag lyssnat på min ångest hade jag varit hemma jämt. Jag hade antagligen tappat kontakten med mina vänner om inte de hade kommit hem till mig.

Min separationsångest grundar sig i pappas och mammas skiljsmässa då jag var 6 år gammal, att jag blev filmad naken utan min vetskap för 2 år sen, och många andra bidragande faktorer som gett bränsle till ångesten. Men jag vet om anledningen och det är nog därför jag faktiskt utsätter mig för jobbiga situationer trots att det gör ont i hela mig. Jag vet att ångesten inte är farlig, och såfort man vet om det så har man kommit långt.

När jag var yngre fick jag ångest för precis ALLT. Jag visste inte varför då. Allt jag gjorde kändes fel. Tanken av att jag höll på och växa upp smärtade i hela mig. Att jag höll på att hamna i åldern för att flytta från mina föräldrar var extrem, och det är den ibland fortfarande när jag tänker på det.

Det är så viktigt att prata om ångest. Jag har valt att vara öppen om det för att mina nära och kära ska förstå hur och varför jag handlar på ett visst sätt. Varför jag ibland är ledsen, fastän att det utåt sett inte finns någon förklaring, jag har ju allt?

Det är viktigt att förstå och reflektera över varför man känner som man gör och förstå att det inte är farligt att känna. Det är viktigt för närstående att förstå för att kunna stötta och inte lägga värderingar. Det är viktigt att prata om hur vi mår, hur ska vi annars kunna må bättre?

Likes

Comments

Title