Header

Jahopp, då har jag NÄSTAN varit ledig i snart två veckor (förutom några små jobb pass härodär samt inte en lugn stund dessa dagar). Det har hänt mycket under den tiden, men främst är väl att Amanda har varit hos oss, hela förra veckan. Det var mysigt, mycket lek och stoj. Blev ett besök på tropicariet också som uppskattades av både små och stora.

En tråkig sak som hänt är att vi fått lägga en stor summa pengar på vår katt, för han är sjuk. Stackars lilla Winston har nämligen kristaller i urinen, inte ens 1 år gammal.. Så det blev ultraljud och urinprov, nytt foder och medicin. Han sover mest numera, kan inte vara lätt att ha ont utan att kunna berätta det för oss. Så imorgon när vi åker ut till Arkösund över helgen får han helt enkelt följa med. Bättre det än att skaffa kattvakt när han inte mår så bra, tror jag.

Såå, utöver det, vad har mer hänt? Jag har gått till läkaren varje vecka. 30 dagar efter min 20-årsdag var jag redan uppe i frikort. Kortisonet verkar fungera men däremot har jag fortfarande mens (sedan veckan innan påsk) trots dubbla p-piller. Imorgon ska jag tillbaka till sjukan för en till kortisonbehandling. Sedan blir det att åka och shoppa massor till Öland Roots.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

När jag var hos läkaren för ett par månader sedan bad jag honom att förnya mitt recept på det ena p-pillret (eftersom dom tycker att jag ska äta två olika sorters p-piller). Idag när jag skulle köpa nya, ja då fanns det inget recept. Jag är så trött på att jag bara blir bortglömd och experimenterad med, trots att jag betalar MASSOR pengar för rätt vård. Jag har haft mens sedan innan påsk. Dessa dubbla p-piller skulle ta bort mensen inom två månader. Men om jag inte har p-piller. ja då börjar ju cykeln om och jag kommer aldrig bli klar med dessa 2 månader? Det är SVINDYRT att köpa p-pillren, mensskydd & gå till läkaren varje vecka.
När apotekspersonalen sa "Nae, här finns inget recept" höll jag på att börja gråta där och då. Hela helgen förstörd utan de där jävla hormonerna. Jag är så fruktansvärt arg och frustrerad just nu. När ska dom börja göra rätt??

Jag måste gå till ett annat sjukhus för Vrinnevi gör ju absolut ingenting. För några veckor sedan när jag skulle få min rutinmässiga kortisonbehandling fick inte sköterskan in metallverktyget i mitt urinrör. Hon sa "Nahej, då får du gå hem och komma tillbaka nästa vecka så får vi se om det är bättre då". Jag var där inne i 4 minuter, och hade precis betalat för ett 30 min besök, ett lyckat sådant. Och vad skulle möjligtvis löst sig av sig själv på 7 dagar? Alla läkare säger att min kropp beter sig konstigt och är oberäknelig, men INGEN GÖR NÅTT.
Så trött.. så mentalt trött på den här skiten.
Ta bort mensen, gör mig smärtfri och snälla låt det vara så. Så trött.

Likes

Comments

Jaha, har inatt arbetat mitt första jourpass.
Igår på dagen var jag tillbaka hos läkaren för kortisonbehandling och då gick det superbra att få in instrumenten i mitt urinrör, men förra veckan, ja då gick det inte alls. Vad konstigt det är..
Idag ska vi till Ikea och shoppa massor roligt till Amandas nya rum. Blir bl.a en ny säng. Ska sedan köra ut Pias saker till henne, när vi ändå fick låna Lisas föräldrars släpkärra. Kanske tillochmed hinner med en sväng till tippen med en massa skräp??
På eftermiddag/kvällen blir det en färd till Katrineholm för att hämta upp Amanda, det blir firande hela helgen då Amanda fyllde 4 år i tisdags!

Likes

Comments

Idag var min första lediga dag efter 9 jobbdagar. Skönt, men var tvunget att åka till läkaren ändå. Det såg inte så bra ut, men mer om det i ett annat inlägg då jag just nu suktar efter pajen jag just gjort.

Har idag för övrigt handlat födelsedagspresenter till Amanda, rensat och planterat i rabatterna och gjort paj. Imorgon blir det en sväng på stan och förhoppningsvis få tillbaka mina pengar från telia! Även ett sjukhusbesök imorgon. Fredag också ledig men blir ett möte hos chefen...

Likes

Comments

2 arbetspass kvar innan ledighet (förhoppningsvis). Har jobbat mån, tis, tor, fre, lör och idag. Nu är det bara mån & tis kvar. Ska till tandläkaren imorgon innan jobbet också, sen kör jag ett 12-21.30 pass, samma på tisdag.

Är så trött i huvudet och kan inte sortera en enda tanke just nu. Det känns ordagrannt som jag har tyngder hängandes från axlarna. Sover dåligt, drömmer mardrömmar. Kroppen beter sig konstigt, kanske pga den höga hormonhalten jag stoppar i mig? Eller är det kortisonet? Yrsel, illamående, noll matlust, torr i munnen, huvudvärk och lite feber. Blä, inget kul. Kunde väl åtminstone fått känna mig frisk mitt i allt?

Likes

Comments

Jaha, andra jobbdagen av 6 st på raken idag. Innan dess ska jag hinna duscha och ta en fika med min pappas mostrar. Ska bli roligt.

Saknar solen. Jag mår så otroligt bra när det är värme och sol. När man kan gå i t-shirt ute och det är sådär varmt i bilen att man knappt kan andas. När fräknarna kommer fram och jag kan sitta ute på trappan utan en jacka och dricka iskall Coca-cola. DÅ mår jag som bäst, både fysiskt och psykiskt.
Det finns liksom inga problem alls då. Kroppen mår bra, eftersom mina magsmärtor blir värre när det är kallt ute och jag spänner mig. Min själ mår bättre för att det känns som jag kan göra allt och lite till.
Märkligt hur väderstyrt måendet kan vara.
Men det är ju även så att vi i min familj lider av smärtor i kroppen vid väderomställningar. Jag får jätteont i mina knän, och det tror jag både mamma och pappa också får. Eller om nån av dom får ont någon annanstans i kroppen? Anyways, nu ska jag göra mig klar och fortsätta drömma om sommar!

Likes

Comments

Idag var jag åter tillbaka på sjukhuset och jag hade med mig Sandra som stöd.
Jag var SÅ nervös, och har varit ända sen igårkväll.

Men det gick bra. Jag hade en sköterska som var hur bra som helst. Hon undrade själv vad läkarna hade hållit på med senast då behandlingen tog 2 timmar istället för 5 minuter, som det gjorde idag.

Jag hade bestämt mig för att prova utan lugnande och om det absolut inte gick skulle jag kräva att jag fick till nästa behandling. Men det gick SÅ bra. Det gjorde knappt ont (jo det gjorde det, men inte som sist).

Sköterskan blev dock lite förvånad över hur pass trångt urinrör jag har och att det antagligen gjort så det fastnat bakterier i körtlarna där inne. Så hon "masserade" för att det skulle försvinna.

Jag bad om att få ha henne de fortsatta behandlingarna.
Hon visste redan från vårt samtal i telefonen att jag får panikångest, och därför hade hon redan förberett allt när jag kom. Jag hann knappt klä av mig innan hon sa "Släng upp benen nu så kör vi". Och på 5 min var det klart. Riktigt bra sköterska för mig!

Nu kommer jag inte vara lika rädd längre, och det är som om en STOR tyngd lättat från mig. Tack tack tack för denna sköterska. (ST-läkare är inte alltid bäst).

Likes

Comments

Title