Header

Idag åkte vi ut till Sebbes pappa. Anledningen var att hjullagren på min lilla golf skulle få nya hjullager. Jag tog även med mig Winston (vår katt) och han fick vara ute och springa hur han ville för första gången någonsin. Han tyckte det var intressant först och sprang runt. Men när solen gick ner blev det kallt och han började frysa, eftersom han är innekatt och inte har vinterpäls. Det var kul att se honom springa runt och smyga på fåglar, klättra i träd osv iallafall så varma dagar får han gå ut lite i framtiden. Dock var han extremt smutsig och lerig när vi kom hem så han var tvungen att duscha. Jag har aldrig sett honom så arg. Det gick inte ens att hålla i honom, han rev hela mig. (Dags att klippa klippa klorna kanske, matte Alexandra).

Nu blir det iallafall en sväng till pappa och Maria som bjuder på middag. Ska bli mysigt!

Likes

Comments

Helgen har varit bra. Jag har dock varit sjuk (som vanligt känns det som). I fredags åt vi tacos hela bunten hemma hos mamma och hade en mysig kväll.I lördags hände lite allt möjligt. Pappa, Maria och deras vänner vara här och tog en fika. Efteråt åkte vi ut med vår hund till en kompis så våra hundar fick leka ihop en stund. I söndags åt vi pizza med pappa och Maria, Amanda var på så bra humör och busade med pappa hela tiden.

Ofta får jag kommentaren "men herregud är du sjuk nu igen? Du är ju jämt sjuk". Ja, jag är det mer eller mindre. Jag är inte alltid SJUK men jag är oftast hängig och förkyld. Ibland bryter det ut, som det gjorde i helgen, men inte ofta. Och jag har fått förklarat för mig varför det KAN va så att jag är hängig jämt. Om det är så att jag har sjukdomen endometrios (vilket det mesta tyder på men många av våra läkare i Sverige åtsidosätter kvinnor som utreds för endo, även mig), då har jag en autoimmun sjukdom. Och att ha en autoimmun sjukdom innebär att immunförsvaret angriper den egna vävnaden. I detta är det livmoderslemhinnan som finns på andra platser än där den borde vara, som angrips (på mig, troligtvis där mina sammanväxningar sitter). Och för att förklara det enkelt så fokuserar immunförsvaret då på den egna vävnaden och det blir inte så mycket över till annat, förkylningar exempelvis. Därför kan det upplevas att jag har dåligt immunförsvar men det behöver inte alls vara så, utan antagligen överaktivt. Så om det nu är så att jag har endometrios (mest troligt) så beror mina förkylningar på den sjukdomen! Är bara glad att jag år efter år slipper magsjuka, aldrig varit magsjuk! (peppar, peppar).

Likes

Comments

Låt oss tala om operationen igen. Kommer ni ihåg hur ångestladdat det var för mig att prata om operationen? Och att jag hade så stort behov att prata om det så det var nog det enda jag pratade och skrev om där i september. Nu har det gått några månader och jag tror alla minns hur jag trodde jag skulle må bättre av att sätta i min navelpiercing igen som kunde dölja det ena ärret. Så, mådde jag bättre av det?
Det är ju såhär att när mitt ärr var sårigt och infekterat så kände jag mig äcklig. Det stack ut trådar ur magen på mig, såret vätskade sig och jag såg insidan av mitt kött liksom. Det kändes som att om jag sträckte på mig skulle hela såret gå upp. Trots att det kändes som en evighet så läkte ju såret ganska fort vad jag har förstått nu i efterhand. Många andra som opererar sig har mer problem med sina sår än vad jag hade. Mitt ena sår läkte ju nästan direkt och det sitter ju under bikinilinjen så det ser jag själv nästan aldrig och det är inget jag tänker på. Men ärret under naveln ser jag. Det stramar fortfarande, har inte riktigt blivit mjukt än. Dock har jag en helt annan syn på ärret idag än vad jag hade för några månader sedan. Jag kom på mig själv i duschen att stå och tänka "vem vore jag utan detta ärret?". Det där ärret påminner mig om hur långt jag kommit. Hur mycket jag fått lära om mig själv och andra. Visst är det fortfarande jobbigt att tänka tillbaka på operationen då det var en jobbig och lite smått traumatisk upplevelse för mig. Jag kommer ihåg hur ensam och oförstådd jag kände mig. Men det var nog bra att jag var så pass hög på medicinerna som jag var.
Det enda jobbiga just nu är att jag kanske kommer att behöva göra om samma operation igen, och det vill jag verkligen inte. Jag vill inte må sådär dåligt igen, det är det värsta jag någonsin upplevt.

Men nej, jag kände ingen större förändring av att sätta i piercingen igen. Och det beror nog på att jag kommit så pass långt i min process att jag har börjat acceptera hela händelsen ändå.

Det är motsatta känslor som pratar inom mig. Jag är glad att jag gjorde operationen eftersom den lärde mig så mycket om mig själv och jag fick ett kvitto på att jag inte inbillat mig. Samtidigt är det någon känsla som skriker när jag tänker på operationen och vill inte kännas vid den. Men större är känslan som är glad.
Ja, jag har fortfarande behov av att prata om detta. Men på ett helt annat sätt. Jag har accepterat det nu.

Likes

Comments

Idag blev det en sväng till Norrköping för att hämta min startmotor som varit på lagning (ja min blir är trasig....). När vi kom hem försökte vi montera den, vilket gick bra, men det gick inte lika bra att starta bilen. Den klickar bara men tänder inte ens, Det var 800kr för reparation åt helvete typ... Så nu står bilen i garaget och jag sitter lite uppgiven i soffan. DOCK fick jag en present av min kära pojkvän idag vilket muntrade upp mig. Lite nytt smink samt en ny borste till samlingen! Materiell kärlek verkligen.

Jag har väl mest städat hör hemma hela dagen så det ska vara fint tills Amanda kommer imorgon.

Likes

Comments

Jag måste bara dela med mig. Idag satt jag och kollade på ett program på tv4play. Det är 4 st reklampauser på ett program som är 47 minuter långt. I varje reklampaus är det samma reklamer, och jag ÖVERDRIVER INTE eller skojar när jag säger att på dessa reklampauser såg jag 4 st reklamer om bantningspreparat som påstås göra så en går ner i vikt jättesnabbt, hälsosamt, så en fortfarande kan äta kalorier samt inte behöva röra på sig.
Jag har ingen aning om hur det känns att vara överviktig och ha svårt att gå ner i vikt (om det är vad en vill), men jag vet hur det är att någon alltid påpekar min kropp och min vikt.
Och när jag ser reklamerna så kan jag inte låta bli att undra vad det gör med andra personer som är som mig. Andra personer som precis som jag i större delen av mitt liv varit underviktig. Oavsett hur min vikt såg ut, om jag gick upp eller ner i vikt så kunde inte folk låta bli att kommentera (vissa gör det fortfarande). "Åh nu har du gått upp i vikt, skönt", "Men gud vad du gått ner i vikt, DU MÅSTE ÄTA", "Vad smal du blivit sedan sist vi sågs", "Har du gått upp i vikt nu?". SLUTA BARA FUCKING KOMMENTERA MIN VIKT, DET ÄR JOBBIGT NOG INUTI MITT HUVUD MED VIKTEN SOM DET ÄR. Jag tror aldrig att jag var sjukligt underviktig. Inför operationen i augusti hade jag ett BMI på 17,5, vilket innebär svag undervikt, och då hade jag gått upp en del i vikt.
Jag är så otroligt medveten om min kropp och hur den ser ut så jag märker direkt när jag går upp och ner i vikt och när någon påpekar att jag gått upp i vikt, då vill jag gå ner i vikt. Och när någon påpekar att jag är för smal, då känns det som om jag lyckas. Jag vet inte varför det är så, ingen aning. Jag har alltid pendlat i vikt och ibland är jag måttligt underviktig, ibland är jag normalviktig.
Men som sagt, dessa reklamer fick mig att tänka ordentligt. FYRA st reklamer om viktminskning på 6 minuter? HELT SJUKT. Och kvinnorna (för det är alltid kvinnor i dessa reklamfilmer) är ju inte ens överviktiga! Kan bara säga att det är inte ett dugg konstigt att vi har så många människor i världen med skev kroppsuppfattning, ätstörningar (åt båda hållen) och depression. När vi ser kvinnorna på reklamfilmerna som "måste" banta, trots att de knappt har övervikt, då reagerar många (precis som jag själv) och tänker "ja, det kanske är dags att göra något åt den här kroppen", trots att jag inte ens behöver tänka så! Självklart är det inte bara reklamerna som spelar in, men pressen från samhället gör det, vilket reklamerna är en del av.
Är det verkligen värt det, att få sälja sina produkter på bekostnad av människors självkänslor?


Det spelar ingen roll om du är normalviktig, underviktig eller överviktig, för du är JÄTTEVIKTIG♥

Likes

Comments

View tracker

Alltså W-O-W vilken vrickad dag det var igår. Till att börja med kan jag väl säga att jag vaknade 16:30 på eftermiddagen. Vilket antagligen beror på att jag (och alla andra här hemma) är sjuk. När sambon vaknade tyckte han min nya traguspiercing såg konstig ut. Han trodde jag tappat kulan till min piercing för hålet syntes. Upptäckte senare en bula inuti skinnet vid sidan av hålet och insåg att kulan inte alls ramlat av. Den har åkt in under skinnet. Och nu har hålet vuxit igen... hmm... men jag ska till piercaren idag och de ska hjälpa mig. Inte konstigt att piercingen åkte in med tanke på att läkkulan var väldigt liten..
Och inte nog med det, under kvällen körde vi i diket två gånger och bilen gick sönder... (och NEJ det var inte min bil, då hade jag blivit GALEN). Varav en av dikeskörningarna satt vi fast i säkert 40 minuter. Det var en... upplevelse.
Idag fyller min kära sambos mor år, och jag är SÅ spänd för att ge henne sin present. Hon kommer älska den! Men kommer inte skriva ut innan hon får den vad det är, då man aldrig vet om hon kikar på min blogg, haha!

På fredag och lördag är jag redo att jobba igen, om nu influensan är borta då. Men ska jobba 7-12:30 på fredag samt 7-16 på lördag. Känns skönt att vara back on track. Jag har varit orkeslös och haft ont i tre dagar pga mensen, men nu är jag påväg uppåt igen! SKÖNT!

Likes

Comments

Sittin' here, on this lonely dock,
watch the rain play on the ocean top.

All the things I feel I need to say, I can't explain in any other way.

I need to be bold,
need to jump in the cold water.
Need to grow older with a boy like you.
Finally see you were naturally the one to make it so easy when you show me the truth.
Yeah, yeah I'd rather be with you, say you want the same thing too.

Now here's the sun, come to dry the rain.
Warm my shoulders and relieve my pain.
You're the one thing that I'm missing here, with you beside me I no longer fear.

I need to be bold,
need to jump in the cold water.
Need to grow older with a boy like you.
Finally see you were naturally the one to make it so easy when you show me the truth.
Yeah, yeah I'd rather be with you, say you want the same thing too.

Två år gammal bild. Liten och söt Alexia.

Likes

Comments

Idag var det dags för cystoskopi.
För er som inte vet är cystoskopi en undersökning som oftast sker under lokalbedövning i urinröret/urinblåsan med ett cystoskop. Cystoskopet kan antingen vara stelt och gjort i metall eller böjligt. Det böjliga är mindre smärtsamt.
Kl 11 skulle jag vara på sjukhuset så jag gick upp kl 9 och duschade, tog värktabletter osv. Sebbe följde med till sjukhuset som stöd.

När jag kom in i undersökningsrummet såg jag först stolen jag skulle sitta i, det var inte en vanlig gynstol utan benen spänns fast och man har benen näst intill rakt uppåt i luften. Läkaren förklarade att det var en operationsstol, eftersom en cystoskopi faktiskt går som operation.
Hon berättade hur allt skulle gå till; jag skulle få lokalbedövning i urinröret, sedan skulle koksalt fylla min urinblåsa så hon kunde se ordentligt. Jag skulle säga till när jag blev kissnödig och då skulle hon tappa ur vätskan.
Hon förklarade även att det var rörigt idag och hon var stressad då hon låg sent i tiden och skällde på undersköterskan som hade tagit fram fel saker (undersköterskan fick hoppa in lite hastigt och lustigt då den undersköterska som egentligen skulle vara med hade ringt in och sjukanmält sig).

Hon spände fast mig i operationsstolen och la bedövningsgel i urinröret, vilket sved ordentligt eftersom det ännu ej var bedövat. Sedan låg jag där medan läkaren och undersköterskan var jättestressade.
Då fick jag en panikattack och kunde inte andas.
Jag fick flashbacks från operationen och kände att det här kommer inte gå så läkaren fick spänna upp mina ben och låta mig vänta tills panikattacken gått över. Då sprang hon hastigt och lustigt iväg till en annan patient.

Medan läkaren var iväg fixade undersköterskan iordning allt och jag fick tid att varva ner. Fick vara med och se förberedelserna och bestämma mig för att "det här SKA gå, jag SKA fixa detta". Så när läkaren kom tillbaka var jag lugn. Jag fick mer bedövningsgel och sedan satte undersökningen igång. Det gjorde lite ont först, sedan var det mest obehagligt och kändes som om något rispade i min urinblåsa. Men det gick smidigt och bra.

Fick reda på att slemhinnorna var lite irriterade och att jag kommer få cortisonbehandling under 6 veckor i urinröret, och så hoppas vi det onda försvinner då! Skönt att det är över och gick så smidigt tillslut.

Likes

Comments

Julhelgen var bra! Den började kvällen innan julafton hemma hos Maria med mat, bingolotto och julklappsutdelning. På julafton vaknade vi hos pappa och åt grötfrukost för att sedan öppna presenter. Jag fick en locktång, myssockar och EN RESA TILL SPANIEN! Hur underbart??

Vi firade sedan hos mormors syster. Där blev det julbord, lekar och presentutdelning.
Fick bl.a presentkort på House of pain och JC, Magnus Betnérs bok, en berlock.
På kvällen firade vi med Sebbes föräldrar och syster. Mycket trevligt. Även där julklappsutdelning. Där fick jag bl.a ett set från Lancome med parfym, mascara och läppglans, kläder, bäddset med mer.
Det var en trevlig helg, men ändå rätt skönt att den är över. Det blir lätt mycket stress. På juldagen jobbade jag hela dagen.


Igår morse åkte jag till Norrköping för att få mina fransar fixade inför nyår, efteråt jobbade jag hela dagen till sent på kvällen. Idag åkte jag till JC och hämtade mina byxor, sedan till piercaren. Tanken var att jag skulle pierca min navel igen, men hon sa att det inte behövdes då hålet inte var ihopväxt utan hade bara krympt. Så istället piercade jag tragus. Det var den värsta piercingen jag någonsin tagit. Fyfan vad ont det gjorde, men fint blev det. Jag åkte sedan och köpte tunnare smycken för att börja töja ut hålet i naveln, och nu sitter det i! Skönt att spara pengar på det iallafall! Jag är supernöjd.

Imorgon blir det kvälljobb igen. Sedan långledigt (pga cystoskopi samt mens. Som jag berättat tidigare kan jag inte jobba när jag får mens).

Ta hand om er!

Likes

Comments

Idag har jag tagit min delegering. Vilket först var en föreläsning på 3 timmar och sen ett prov. Jag åkte till sjuksystern för ett "muntligt" prov, skrev på, och åkte sedan till Blå Porten för att lära mig om förflyttningstaktik i 3 timmar.
Efteråt var det bara att åka till Norrköping för att besiktiga bilen. Det gick väl inte så bra som jag ville, men är inte förvånad. Bilen låter ju skapligt mycket, trodde det berodde på att jag bara har en ljuddämpare, men har tydligen ett läckage också. Fick dessutom nedslag på båda hjullagren bak, glapp. Tur det inte var något värre iallafall eftersom de dessutom var lite sura på mina sänkfjädrar. Min kära bil fick sig rejäla smällar i fram när besiktningssnubben körde upp och ner bilen (ganska vårdslöst) på/från rampen, eftersom den är rätt låg i fram).
När jag kom hem var jag helt slut och somnade en stund.

Imorgon är det julshopping som står på listan samt att jag ska till SYV och diskutera min framtid. I bästa av världar vill jag studera några kurser åt gången som ingår i vård och omsorgsprogrammet, så jag kan jobba samtidigt.
Jag har ju tidigare varit inne på socionom och det är jag fortfarande. Men vem säger att jag inte kan ha 2 utbildningar???
Jag ska iallafall börja vid Vård och Omsorg, som det ser ut just nu. Vi får se vad SYV tycker och tänker imorgon!

Likes

Comments