Den 4 september 2010 drabbades området runt Christchurch av en stor jordbävning som orsakade skador, dock utan några dödsfall. Den 22 februari 2011 var det dags igen, ny jordbävning som var ännu kraftigare vilket medförde att mängder med hus fick stora skador och några större hus i centrum kollapsade. Katastrofen var ett faktum, 185 människor dödades och uppemot 2000 skadade varav knappt 200 allvarligt.
När vi under lördag förmiddag gick en guidad rundvandring i stan var det såklart detta som allt cirkulerade om.

På bilden ser vi den gamla katedralen som klarat flera jordbävningar men inte denna, hela klocktornet och lite till rasade ihop. Nu har den säkrats mot ras på väntan om beslut hur man skall gå vidare.

På årsdagen 22 februari 2017 invigdes detta minnesmärke, en byggd marmormur som innehåller allas 185 omkomnas namn. Såklart en kollektiv chock för stadens människor som fortfarande sitter i. Men attityden verkar stark för att staden skall resa sig med helt ny chans att tillverka ett nytt centrum för framtiden. Blir det som tänkt kommer Christchurch centrum bli kanonfint och säkert locka till sig massor av nyfikna människor🤔.

På grund av alla skador på husen tvingades man riva stora delar av centrum. Nu drygt 6år efter jordbävningen är centrum därför som en stor byggarbetsplats. En del nya byggnader är färdiga och intensivt jobb pågår för att försöka rädda det kulturarv som går att rädda genom att lappa och laga ihop viktiga trasiga byggnader. Det kommer ta ett antal år innan Christchurch nya centrum står klart.

Ett helt köpcentra som fick rivas har tillfälligt ersatts av containerlösning som ni ser på bilden, varför inte göra dessa färgglada...😊

Efter tagit del av det sorgliga som hänt i Christchurch åkte vi mot kvällen vidare ut på den vackra vulkanhalvön strax väster om stan. Här hittade vi en fin camping intill den stora havsviken.
Här sitter en frukostmätt Lena och lapar lite sol på söndagsmorgonen.

Dagen blev en riktig utflyktsdag när vi körde runt denna bergiga halvö med många historiska rötter då européerna med England i spetsen tog sig an landet från Maorierna.
En kall natt men riktigt soligt och varmt på dagen innebar att vi blev badsugna.

Idag (6/3) lämnar vi in husbilen och flyger hemåt. Christchurch-Melbourne-Dubai-Stockholm-Göteborg är flygsträckorna med ca 30tim i luften, det är ingen resa vi längtar efter men bara att göra.

Vi har under resans 10 veckor nog varit ganska aktiva och det gillar vi att vara, då mår vi bra.
En fundering är att om orken kan bero på inmundigandet av gott kaffe....🤔🤔? Helt övertygad att så är fallet, så denna tavla kan väl då falla innanför denna ram, häpp...🤣🤣.

Söndag eftermiddag 5 mars och ett sista dopp i Stilla havet på denna resan.
Tiden går fort när man har kul och trivs. Vi har haft fantastiskt kul och trivts väldigt bra där vi tagit oss fram under resans 10 veckor. Svårt att hitta bra ord för att beskriva detta äventyr men en sak är vi överens om.
Vi är otroligt tacksamma, privilegierade och ödmjuka över att kunna ta möjligheten att genomföra denna resa.
Tack för att ni följt oss på denna blogg som också blir ett kom-ihåg för oss själva.
HEJ DÅ
Lena🙋 och Rolf🙋🏼‍♂️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Andra dagen vid denna camping och ytterligare en tidig morgon. Vi vaknade av en störande Kea, betydligt morgonpiggare än vi, som klampade runt på husbilstaket i gryningen. Kea är en stor papegoja som verkar trivas bra bland turister och är ganska hungrig på det mesta...sliter och drar i bilarnas lister vindrutetorkare m.m. Rolf fick utöva sin manlighet genom att snabbt, bryskt och med stort självförtroende inifrån husbilen dunka handen hårt (jättehårt) i taket och säga "schas"😬...men icke, ett nytt försök fick det bli med att Lena lugnt och städat gick ut för att först ta ett foto på störaren och sedan med myndig stämma säga "stick härifrån" 😠, nu hjälpte det och fågeln makade sig iväg till nästa bil. Rolf kunde inifrån husbilen konstatera att han är gift med en riktig modig tjej...👏🏻🙆🏼

Denna lite längre vandring startade tidigt och började inte så glamouröst, det var väldigt stenig väg/stig som vi fick avverka första 5km. Men har man en utsikt som denna funkar även det utmärkt...🚶🚶‍♀️😁.
När vallarna på höger sida blev lägre kunde vi klättra upp och ta del av Tasman glaciär utbredning.

Så här kan ansträngning betala sig genom att kunna ta del av dessa naturscener, vilket vi starkt gillar. Vad glaciärer inte gillar är den ökade temperaturen som tycks råda över dessa, åtminstone på Nya Zeeland och troligtvis worldwide. Som exempel krymper Tasman glaciär uppåt i bergen med ca 500m/år även om just denna glaciär sträcker sig ca 25 km in över bergen. Även tidigare glaciärer vi besökt har krympt rejält, riktigt skrämmande och tråkigt när man ser jämförbara foton då till nu😫😫.
Om ett antal år (nästa generation) lär få klättra högt upp i berg en för att kunna se dessa ismassor. Men det finns ju såklart en enkel lösning som många tar till idag, helikopter. Det surret hörs därför ofta smattrandes mellan alptopparna, lite fegt anser vi....😇😇men säkert himla kul och lite spännande...🚁🤑🤑.

Här ser vi glaciärisen som breder ut sig i sin fåra där den drar med sig massor av sten och grus, därav den svarta färgen på ovansidan. Dimensioner är svåra att avgöra på håll men när vi här kollar ut över kanten ni ser på förra fotot uppskattar vi bredden till några kilometer höjden på istäcket över glaciärsjön vi ser på fotot ca 100m. (Enligt Wikipedia är Tasman glaciären i snitt 3km bred och upp till 600m tjock...😳)
Hela tiden låter och knakar det i isen när solen värmer på den mörka ytan som drar åt sig åtskilligt med värme....🔥.

Medans vi satt och drack lite kaffe och tittade ut över glaciären ser vi ett stort stycke is på glaciärkanten som hänger ut från övriga isen. Vi kollar en stund på detta när Lena uttrycker, "klumpen rör på sig", Rolf hade jag svårt att se detta men efter en stund var han benägen att hålla med, vi förutsåg ett kraftigt ras från iskanten, spännande värre...😱.
Rolf höll kameran i högsta beredskap klar för avtryckning om den stora isklumpen skulle lossna. Efter kanske 5 min började små isklumpar (stora isblock) falla ner i vattnet med följden att det lät som explosioner när isblocken träffade vattnet.
Plötsligt lossnar det stora isklippblocket vi suttit och stirrat på och liksom i slowmotion bryter sig loss från iskanten och faller sakta ner mot vattnet och några sekunder efter (den långsamma ljudutbredningen 330m/s ...) vi ser att blocket träffar ytan hörs ett öronbedövande muller och en jättekaskad av vatten sprutar. Genom den höga fotoberedskapen Rolf hade lyckads delar av detta förlopp fastna i kameran och ni ser sekvensen på bilderna, bra fotat Rolf...😊😊.

Nu har vi gått ytterligare utmed glaciärens västra sida och efter ca 6km går den lilla vägen som här tar slut nästa i jämnhöjd med kanten, vilket gör det enkelt att kunna beskåda...😳.

Glaciären viker av åt höger högt upp på bilden, där ser man även att den har mindre grus på sig och dess vita fräscha färg uppenbarar sig...❄️

Här vill Lena göra ett avtryck genom ett litet röse hon så smidigt får till...kolla in vägen nedanför som vi tar oss på, här är vi alltså uppe på glaciärfårans kant, Lena har inte tid att vara höjdrädd....😳😂.

Efter den sedvanliga kaffe med macka, vatten och protienbar är vi redo att vända och ta samma väg tillbaka. Även om vägen tillbaka är precis lika stenig som på uppvägen så lutar det iaf nedför, och det tackar vi för....👍🏻
Inklusive några övriga vandringskrumeluer runt en liten sjö blev dagen distans 16,2 km.
Efter en betaldusch vid Mount Cook informationscentra körde vi vidare mot Lake Tekapo, vi hade nämligen bokat och köpt en plats för stjärnskådning, det skulle visa sig spännande...✨✨.

Klockan 22 åkte vi buss i en organiserad stjärnskådningstur, jo, vädertur (vädergud) verkar vi ha med oss här på sydön. Kvällen visar sig helt klar och efter anpassad ögonen 15-20 minuter kunde vi vid stället där stjärnkikarna stod uppställda ute på ett mörkt fält, se hela södra halvklotets stjärnhimmel mer påtagligt än vad vi tidigare sett.
Guiden (astronom) berättade om stjärnor, planeter, stjärnbilder så vi blev helt förvirrade. Mellan briefingarna fick vi titta i två olika kikare, en av dem var som ett mindre observatorium.
Ett enormt fält med stjärnor där Vintergatan, två andra galaxer och olika nebulosor skapade ännu mer förvirring och fascination hos oss, det var riktig mäktigt att se.
Det var så bra att jag blev inspirerad att själv fota av himlavalvet på natten utanför husbilen, tycker själv det blev ganska bra för att vara första stjärnfotograferingen, och så kom ju kamerastativet jag släpat med på resan till användning.
Jodå, det var lätt att somna denna natt😴, trots lite lätt kyla😨, och lite sovmorgon blev det innan husbilen dagen efter rullade i riktning mot Christchurch🚐.

Vi hörs från Christchurch, the final destination.😉

Likes

Comments

Efter lämnat södra delar av sydön och Dunedin kände vi att vi hade lite för mycket spring kvar i benen....🏃🏃‍♀️. Ska sanningen fram är det nog mest att det är väldigt svårt att få nog av storslagenheten att befinna sig mitt i höga bergsmassiv. Högtrycksväder som består och längtan efter lite mer alper gör att vi styr mot Mount Cook massivet med högsta bergen i Nya Zeeland och denna camping (ställplats) högt upp i bergen som då blir bra utgångsläge för några vandringar.

Vi kliver upp och går ut i soluppgången, gäsp....men man piggar på för nätterna här uppe är kalla...😨😨.
Inga problem, värmen infinner sig snabbt när man börjar jobba lite med benen...😅😅.
Här påbörjar vi en förmiddagsvandring mot Hooker glaciär, med enkel vandringsled.

Här är vi uppe vid Hookers glaciärsjö där delar av glaciären bryts av och hamnar i sjön för vidare omvandling till vatten som forsar ner i dalen. Den grågröna färgen beror på sediment vattnet drar med, vackert samtidigt som fult, oj vilken kombo....😂😂

Här pulserar många hjärtan uti detta fascinerande landskap, har man tur kan man även få ta del av härliga människoliknande hjärtan, helt avgörande för framgång ❤️
Efter kaffe och smörgås var det dags att gå tillbaka till campingen för lite lunch.

Här gäller det att optimera genom att efter lite lunch och återhämtning vid baslägret genomföra eftermiddagspasset. Nu vandring upp i en annan dal mot Mueller glaciär för att ta en närmare titt på den och utsikten.
Här blev det hårdare tag och brant klättring som bl a innehöll ca 2200 "trappsteg" uppövar bergssidan, pust å stön....😅😅, svettband på för Rolf.

Som vanligt är all ansträngning ofta värd sitt pris. Vinstpriset denna gång blev en magnifik utsikt över glaciär och dal. Tyvärr gäller mantrat vi ofta upprepar i denna blogg, mycket svårt att förmedla storheten att kunna få ta del av denna natur ihop med detta väder...😳🔝🙏🏻😁

Allitid skönare när backen är vänd nedåt fast det gäller att passa var man sätter fötterna, lösgruset är inte att leka med. Här ser vi några av de 2200 trappsteg vi fick nöjet att återuppleva på vägen ner...😆

Efter dagens vandringar är det gött med lite MAT igen, här vankas det den ovanliga rätten pasta.....😂😂. Bra kolhydraterna man är ute i bergen och härjar.
Det var inga problem att somna denna kväll och väderprognosen pekat på ytterligare en kanondag med förhoppningsvis lika blå himmel och stilla vind. Planen är att göra en lite längre dagsvandring till Tasman glaciär som ligger ca 10 km härifrån, go natt.....😴😴.




Likes

Comments

Rätt ska vara rätt, denna härliga fågel fångade vi in med kameran, tyvärr blev nyss gjorda uppladdning av fotot lite fel😬😬. Håll tillgodo😁.

Likes

Comments

En strålande morgon med soluppgång och frukost på stranden. Idag fokuserar vi på att få se lite djur i sitt rätta element, turen skulle visa sig fortsätta....😇😇
Det ser ut som att mannen på bilden sitter i typ givakt, kanske en gammal yrkessjuka...👨‍✈️🤒

Det kommer alltid saker emellan, visst måste man fundera över om livet bara börjar om när man druckit gott kaffe? För det stämmer ju. Men vid inmungande av öl i denna omgivningen kan man nog räkna med det också, eller....🤔🤔
Jo, jag tycker nog hon på bilden har rätt.😘

Vissa sover djupt och verkar inte bry sig om mannen som smyger upp bakom på Otara Beach. Sjölejonen är faktiskt riktigt stora, det gäller att vara kompis👐🏼

Här är vi vid ett naturreservat med häckplats för Albatrosser utanför Dunedin. Ett alltför dyrt inträde för att få chansen att se dessa majestätiska fåglar avstod vi ifrån och hoppades på att ändå kunna få se skymten av dom på en utsiktsavsats utanför det avspärrade området. En makalös tur hade vi (eller så såg inte fåglarna staketet som stängde ute obetalandes...😅) när två nyfikna Albatrosser närmade oss lugnt segelflygandess och passerade på några meters avstånd över våra huvuden, riktigt häftigt att se dessa jättefåglar, så otroligt smäckra, som ett modernt trafikflygplan (tänkte skriva 37 Viggen men får väl inget medhåll.....😩) Här gällde det för fotografen att hänga med och sikta rätt med kameran, denna gång vann Lena med denna härliga närbild, jo det är Rolf som viftar med sin kamera...missade visst...😠.
Bra gjort Lena👍🏻

Lite fakta om dessa luftens härskare kan vara på sin plats:
Det vi fick se var Nordlig Kungsalbatross, bland de största av alla 21 olika arter av Albatross. Väger upp till 8kg och når ca 3,5 m vingspann, kan vara i luften över öppet hav flera månader i sträck, i vissa fall flera år då den migrerar mellan världsdelarna på södra halvklotet. Hur imponerande som helst...😲😲

Efter kollat in de imponerande Albatrosserna finns det mer att upptäcka utanför Dunedins kust, nämligen pingviner. De simmar ut på morgonen och återvänder för att ta kväll vid speciella några häckningsplatser, och där ville vi kolla in dom. Nu missade vi själva strandkänningen men fick se dem i sina små hålor där de satte sig och tittade på...ingenting...men det var ändå intressant att få se vilda pingviner. Det här var arten Gulögd pingvin, ser man ju direkt, eller....🤔

Mycket i Nya Zeeland verkar saluföras som världens längsta, mesta, brantaste, största m.m.
Här ser vi världens brantaste gata (Baldwin Street), lutar 35% och är skitjobbig att gå uppför, fast det gällde bara 350m, men ändå....😅😅
Den interna tävlingen vi hade "vem kan luta mest bakåt" vanns av Rolf. Lena la in en protest och skyllde på fotografen, men det inlägget ogillades av en enad (enmans) jury....😂😂

Vi lämnade området runt Dunedin och fortsätter resan norrut längs sydön västkust. Här finns massor av intressanta saker att se, varför inte kolla in lite stenar...(Ett av Lenas specialintressen*)🙄🙄. I detta fall rör det sig om speciella stora runda stenar som finns koncentrerat till ett speciell strand på ett speciellt ställe. Dessa är säkert ca 100 miljoner år gamla och skapades via havsbotten om massa inlandsisars tryck och knådningar. Inte nog med det, Nya Zeeland marknadsför dessa som en stor måsteturistftittapå som vi bara inte kan köra förbi. Lite häftiga är dom när man får klämma lite. Nu var det högvatten så turisten får passa sig så hen inte blir fuktig om foten.....🤣🤣.
*Ett rykte säger att Håkan Syren också är mycket intresserad av att titta på stenar....🤷🏻‍♂️

Nu lämnar vi västkusten för att ta oss in i landet mot sydalperna och Mount Cook. När vi åkt mycket bil senaste dagarna börjar det rycka i benen....vi tror att det betyder att kropparna vill vandra lite till, vi lyder och känner att det
är helt rätt när vädret är bästa tänkbara, sol och blå himmel...🌞
Sjön vi körde länge utmed och där vattnet speglar sig turkost värre heter Lake Pukaki.

Här närmar vi oss dessa sydalper och Mount Cook som det stora dragplåstret, häftiga vyer som väntar. Som vanligt är en bildåtergivning något av en besvikelses när vi jämför verkligheten, och det är väl verkligheten som gäller....🌏
Nu skall vi parkera på en mindre camping som ligger i bra utgångsläge uppe i bergen, för imorgon bli det vandring, jippi 🚶‍♀️🚶.

Likes

Comments

Fiordland National Park
Nu är vi på sydvästra delen av Nya Zeelands sydö. Ett stort områden (större än Skåne) nästa helt utan vägar med massor av höga berg och djupa fjordar. Fjordarna är stora och långa, upp till 12-14 mil på vissa ställen. Fjordarna heter här sound istället för fiord, men det är mer en språklig skillnad från mitten av 1800-talet då detta område upptäcktes av europeiska bosättare.
Här är vi på väg ut med en båt över sjön Lake Manapouri för sedan ta en buss (dit fraktad på båt) över bergen till ny båt som tar oss ut på Doubful Sound.

Doubful Sound är en spektakulär fjord som tar oss ut till öppet hav, Tasmanska sjön. En fantastisk båtfärd där vi glider ut i fjorden och även kör in i små passager. Det här går inte att återge via några bilder men man kan ana en uppfattning över läget....😮😮.
Vi har även en stor portion tur med det väder som visar sig, klarblå himmel. Här brukar det regna över 200 dagar/år som ger ca 12-14 meter vatten när västfronterna häver sig över bergen. (Känner vi igen det från Borås kanske, okej, inte så mycket vatten men ändå...😂😂.

Turen håller i sig när vi far fram genom vattnet, det kommer upp ett gäng nyfikna delfiner som vill hälsa på båten, eller vad dom nu ville....
Häftigt att se dem tumla runt bredvid och under båten. När vi kom ut till sundet mot Tasmanska havet tittade vi på en koloni sälar som for runt på klipporna, såg ur att trivas i det kalla vattnet, men det var ju pälssäl, häpp...🤣

Milford Sound
Tillbaka via Manapouri för att dagarna efter köra mot en ytterligare fjord (Sound) nämligen Milford Sound som är betydligt tillgängligare för man kan köra bil ända fram till fjorden. Det var ett måste då vägen dit är riktigt spektakulär, är även med på världsarvslistan, vi förstår nu varför😏😏.
Här nöjde vi oss med att göra en mindre vandring för att ta del av vyerna från land. Detta stället är betydligt mer turistiskt, det märktes när vi försökte parkera husbilen nära fjorden, så blev det ju inte, det blev en promenad istället.

På vägen tillbaka från Milford Sound blev det ett matstopp utmed vägen, kycklingrester ser det ut som, men den är köpt i affär så ni inte tror att vi tjuvjagat...
Vi kände oss även "tvingade" att gå en sväng i bergen så vi stannande vid ett av många trackingspår för en ca 3 timmars vandring för ytterligare intagande av alpsyn och alpluft.
Mannen på bilden försöker inte flyga, det har han gjort klart, kanske luftar han armhålorna för det behöver han nog, nej ett uttryck av att känna sig liten i ett overkligt bergslandskap kanske, jo det är nog mest rätt🤠.

CLIFDEN CAVES, en snackis resten av våra liv...
Vi åkte söderut på sydön då Lena läste om en grotta i närheten man kunde besöka. Läste även några recensioner som sa att den var fantastisk och dessutom gratis att besöka, som sanna västgötar högg vi såklart på detta bete.
En kalkstensgrotta som man kunde ta en promenad i, den kan ju inte vara så lång när den är gratis....Detta var vårt mindset när vi klev in...😊

Enda reaserchen vi gjort var att vi visste att ingången skull vara trång och sedan skulle det öppna upp sig...jo tjenare....
Det började med att vi kröp in genom ett hål och väl därinne skulle man följa reflexbrickor som var uppsatta lite varstans. Vi kröp ner och började gå, hukande, ibland krypande...😮
Entusiastiska ibörjan följde vi ljuskäglorna från våra pannlampor, exempelvis visade reflexbrickorna ner genom detta hål ytterligare ner genom underjorden, och vi hängde på...

Fantastiska formationer med droppsten och märkliga gångar. Nu var vi långt under marken och hade hållit på ca 30 minuter när vi började undra när utgången skulle komma, vi var helt själva och här gällde det att inte börja tänka för mycket över var vi egentligen befann oss.
Efter att gått och krupit i ca 1 tim kom vi till en liten rund pool, ca 10 meter i diameter som vi måste över, ingen aning hur djupt den var men efter lite diskussion i alltmer stressade termer kunde vi klänga oss runt och komma vidare, att vända i detta läge var inget alternativ....😲😲

300 meter senare och drygt 1 timma, smutsiga och darriga kom vi ut ur grottan. Vi blev sådär fnissglada när anspänning lagt sig och här ser vi en riktigt nöjd tjej efter denna ovetandes bedrift. "Kul att jag gjorde det, men aldrig mer" Känner igen resonemanget från fallskärmshoppen för 13 år sedan.
Jag skrev tidigare om olika adrenalinpåslag som marknadsfördes i Queenstown.....Nu har vi fått vårt, gratis dessutom.
Den där dammen som drog på adrenalinet i slutet....visade sig var ca 30cm djup, hade vi ju ingen aning om...🤥🤥.
Tips och råd: Skall ni krypa ner i en grotta, gör en ordentlig undersökning....😅🤣

I skrivande stund är vi på en camping i Dunedin och skall nu vidare för att spana efter Albatross, vi hörs om ett tag🙋🙋🏼‍♂️.

Likes

Comments

Resan går vidare söderut på sydön och det blir en del avstickare från vägen för att upptäcka olika saker, ofta fina naturscener, mindre vandringsturer eller annat intressant att upptäcka. Här är ett exempel. The Blue Lagoon, små sjöar i en flod vars kristaller reflekteras olika blått mot rådande ljusförhållanden. Väldigt kallt glaciärvatten så inget bad här inte😨😬

En kortare vandring trodde vi......🙄från ett ställe med start utmed vägen. På skylten vid starten stod det att det tar ca 3-4 tim att genomföra, nu visade det sig att det gällde enkel väg, det kom vi på efterhand......🤥🤥
Men som envisa västgötar gav vi oss inte så lätt. Med för lite vatten och mat beslutade vi att bryta när vi hade ca 45 min kvar till toppen, det var klokt. Vi fick ändå njuta av soligt och varmt väder☀️.

Nu är vi i Queenstown, en härlig stad med mycket puls och många backpackers. Här finns all tänkbar verksamhet för aldrenalinpåslaget ska göra sig gällande i kroppen, bungyjump, fallskärmshoppning, grottdykning, speedboat i forsar m.m. Vi gled undan det lite galant när den unga handläggare i informationscentret visade alla förslag, vad är det för fel på en god kopp kaffe vid ett trevligt torg i centrum🤔🤔.

Ett måste när det gäller matintag i Queensland är att äta Fergerburgare. Kön för att köpa dessa läckerheter var konstant ca 30 min, fast då fanns inga sittplatser på den lilla men ändå stora restaurangen. Då funkar an parkerad husbil utanför fint. Hur smakade burgarna då? Mycket bra, den fyllde våra högt ställda förväntningar🍔🍔

En vandring runt Lake Wanaka avslutades med ett bad på dagens enklare camping uppe i bergen vid en fin liten sjö (Moke Lake).
Jo, det var friskt, på gränsen till kallt. Som vanligt känns det skönt att koppla av efter en liten bedrift. Lena fotograf var med på allt utom kallbadet...😉

Här fricampar vi på enklare skogscamping och nu är det dags för kvällsmaten, pasta med nåt gott i kanske...🍗🥑

Likes

Comments

Husbilarna här är många och olika. Här är exempel på en mer ungdomlig utformning men budskapet är det inget fel på, vi gillar det och står bakom det....🙋🏼‍♂️🙋

Vägnätet på sydön är begränsat, här ser vi en vanlig försmalning som innebär att en av körriktningarna alltid har har skyldighet att lämna företräde, och det skiftar hela tiden...🙄🙄. Att köra söderut ut här är som att köra norrut i inlandet hemma i Sverige, det blir glesare mellan byarna och dessutom varnas det ofta med skyltar att det är långt till nästa bensinstation, ofta 100-150km.
Vädret blir normalt kallare ju längre söderut man kommmer, men som vi skrivit i tidigare inlägg verkar vi för tillfället ha en enorm tur, mer sol nu än någonsin tidigare dennna sommar, det bådar gott👍🏻👍🏻☀️

En kortare vandring på ca två timmar 18km!!, skojade bara, tempot ligger runt 5km/tim om vandringslederna är bra iordninggjorda. Rutin är att ta med fika som smakar gott när man rastar, här hittade vi ett fint ställe vid vattnet.

Ett annat måste när man utforskar sydön är att kolla in glaciärerna Frans Josef Glacier och Fox Glacier.
Tills för bara två år sedan kunde man vandra ända till glaciärerna och gå på dem och även hitta spännande tunnlar m.m. att ta del av. Då glaciärerna just nu smälter med mycket hög hastighet (relativt) har dessa nu kommit så långt bakåt i respektive dalgån att det blir farligt att vandra på dessa i den allt mer brant lutning detta innebär. Nu får man istället beskåda dessa från håll, inte lika spektakulärt men ändå häftiga vyer att ta dela av och så blir det ju även en finfin vandring, bara det....😀😀.

En liten sjö med en spegelyta man bara måste fota, och så kom det även med något annat, det får gå.....🤣🤣

Flera naturscener som man bara måste fota när man kör förbi. Jo, vi vet, det samlas många foton på hårddisken just nu men det är bara kul..😀

Vid fricamping, vilket vi gör kanske tre av fem övernattningar så kan det se ut såhär. Efter dagen vandringar, intryck och olika beslut kan det vara skönt att ta igen sig, och det gör hon.....🙋
I skrivande stund (lördag 18/2 kl23:02) är vi på en camping vid Haast, det ligger på västkusten mitt på sydön. I denna delar av landet finns ingen mobiltäckning och än mindre någon internettäcknng. Vi har därför köpt 55mb Wi-fi och hoppas att det funkar för att ladda upp dessa inlägg till bloggen, annars kommer dessa in vid senare tillfälle.
Vi mår bra och tycker det är riktigt spännande att resa runt för att upptäcka nya saker.
God Natt🙋🙋🏼‍♂️😴😴.

Likes

Comments

VÄDRET
Viktigt för svenskar som upptäcktsresor utomlands. Första dagarna på sydön har varit blåsiga men nu har vinden lagt sig och solen skiner just nu från mestadels klarblå himmel. Vet inte om vi vågar fundera vidare på vädret för på sydön har det hela sommaren (december och januari) varit katastrofdåligt med kyla och regn som de inte upplevt på mannaminne. Nu sägs det att sensommaren kommit i normal visning och vi vågar försiktigt hoppas att det fina vädret fortsätter😬😬.

Att köra husbil är inga problem här men sydön är speciell med vägar som ofta är smala och krokiga, alltså lite mer fokus av chauffören krävs, men med glad tillrop från navigatören så funkar det fint. Ibland händer det att tröttheten plötsligt faller på och då kan det visst se ut så här...😴😴

Då är vi på väg söderut på sydön och efter lite diskussioner och funderingar över hur Kiwifrukten växer blev vi tvungna att undersöka saken. Enkelt, så här ser den ut när den hänger på trädet. Tyvärr var dessa frukter inte mogna utan stenhårda, så vi slapp att falla för frestelsen att palla frukt, vilket annars hade kanske varit en härlig "favorit i repris"😅😅

En mindre vandring, kanske en promenad (vi har diskuterat vad som är skillnaden men är inte överens) då vi ville gå över Nya Zeelands längsta hängbro, högt över en bred flod, läskigt värre....😲😲

För att nå fina vandringsområden får man ibland sträcka lite på bekvämligheten, som i detta fall då vi vill åt några spännande grottor så var vi tvungna att köra grusväg 36km, hyrbilsfirman är lyckligt ovetande...hihi😂😂 Allt gick som planerat, dvs bara bra.

Grottorna var riktigt spaännande att gå in i, totalt mörker rådde längre in så det gällde att ha fungerande ficklampor. Vi har en ficklampa med oss men den har vi lyckats slarva bort, vi resonerar att den ligger nog i bilen någonstans. Nu löste det sig fint då vi även har pannlampor med oss och dom kom väl till pass.

Vi vandrade vidare i Kahurangi National Park till den fantastiskt speciella Moria Gate Arch, ett kalkstensberg som urgröpts till att bli typ grotttunnel där floden fortfarande jobbar på. Här var det dags för dagen fika (kaffe å macka), det smakar efter några timmars vandring....😜😜

En typisk naturscener som hela tiden visar sig när man kör den fantastiska sträckan mellan Westport och Greymouth. När vägen svänger, vilket den gör hela tiden som uppstår ny maffig scen....Den i början måstefotakänslan la sig efter några mil och de mer spektakulära delarna fick ett stopp för avbildning...🤤

Vid Punakaiki finns speciella avlagringar som naturen lämnat efter sig i forma av "pankakslager" Därför kallas dessa för pancake rocks eller som vi säger i Svedala, pannkaksklippor. Ett av många "måsten att se" när man åker över landet. Dessa måsten är ju ingen tillfällighet utan är ofta mycket sevärda och spännande att ta del av.🚌

Likes

Comments

Nu har vi lämnat färjeläget och Picton och styr tillfälligt norrut på sydön för att ta del av några fina vandringsområden. På vägen dit passerar vi Havelock där vi suktar efter lunch. Nu visar det sig att just Havelock är världens största grönmusselodlare och givetvis finns det flera restauranger som serverar denna delikatess. Här har vi valt ett ställe och just beställt in en musseltallrik med flera olika tillagningar av musslorna. Ett utmärkt val skulle det visa sig, Lena rynkade inte på näsan förrän i slutet av måltiden då hon kände sig lite "feed up" på musslor, jag också faktiskt men som man vägrade jag erkänna detta.....💪🏼🏋️, jodå, vi pratade ut efteråt...."konsensus"
Observera de märkliga musseldockorna Rolf blev tvingad till att sitta brevid när han skulle avnjuta kaffet efteråt, men det får man ta som en man😂

Rutinerna i vår lilla husbil fungerar över förväntan, här ser man en godnattfärdig man som "bara" skall läsa lite innan ljuset släcks.

När vi passerade staden Nelson ville vi kolla in den och åkte, vilket vi brukar för att få koll på läget, till turistinformationen för lite tips. Ett av tipsen var att besöka firman som tillverkade ringen (ringarna) som användes i just i filmen Sagan Om Ringen, spännande värre, eller......😯Men lite kul blev det när sonen till danskfödde tillverkaren Jens Hansen tillfälligt stod utanför butiken och pratade väl med turisterna. Lena som är en god "passa på tjej" när det gäller gabbade tag idennna jättering (dock ej i guld) och tyckte att ett foto kunde vi allt offra på detta tillfälle och jag var inte sen att agera med kameran, rena kändispartyt, eller 🙄🙄

Ställen som typ detta brukar vi försöka stanna till vid när det skall fixas lunch. Här avnjutes tortollini, lite av en "enkel" favorit😋😋

Vi är nu uppe i Abel Tasman national park och startar dagen med ca 30 minuter taxi för att kunna vandra tillbaka till Marahau där vi ställt bilen, en vandring på 21 km skulle det visa sig.
Taxin var en båttaxi med 16 personer som lastades en bit från havet för att dras med traktor ut i sandstranden med trailer för att kunna sjösättas på ett smidigt sätt när det är ebb, vilket fallet var denna morgon, kul grej och riktigt funkis😀🤔

Vilket vi hade dålig koll på var denna tudelade stora sten, sk devided rock som visar var en stor reklamgrej när det gäller att profilera Nya Zeeland, den låg i närheten sån taxiföraren stannade till här och berättade lite historik. Tänk vad en kluven sten kan göra för ett land😏

Vandringen i Albel Tasman park gick utmärkt och många fina naturscener visade sig. Matsäcken och vattenhålet Cleopatra pool var en bra kombo. Ett svalkande bad och en smörgås efteråt i solen, riktigt bra☀️😎

Ett exempel på fin vy utmed kustvandringen.

Likes

Comments