View tracker

Är helt slutkörd nuförtiden men på ett obekant sätt. Jag har bara en massa tankar som snurrar omkring i mitt huvud, jag blir jättelätt stressad och känner mig konstant orolig och paranoid. Vet inte var eller varför de här känslorna har uppstått men vågar liksom inte vistas eller prata med människor längre. När jag är utomhus känns det som att någon ska döda mig så vågar knappt gå när det är mörkt vilket är lite olägligt nu när vi övergår till vinter, jag vågar inte heller prata med särskilt många vänner för jag har slutat lita på typ ALLA jag känner. Jag har bara en KONSTANT känsla av oro i alla olika former. Jag förstår inte vad fan det här är? Har aldrig burit på sånnahär känslor så jag har ingen aning om hur man hanterar de eller vad det förövrigt innebär att vara rädd dygnet runt all the time. Detta har resulterat i att jag knappt rört mig utanför mitt hem förutom när jag åkte till mitt landställe. Jag får alltid lite småttpanik så fort någon av mina vänner som jag vanligtvis umgås med hör av sig till mig. Vill bara kasta mobilen i väggen och inte svara och låtsas som att jag inte känner någon, blir arg utan anledning och stressad??????? Blääää vad är det här för något får ont i magen bara av att skriva det. Det hjälper inte att jag inte ens vet vad det är.... Jag har verkligen funderat: är det för att jag är utmattad? Trött på min omgivning? Arg på min omgivning? Stress? 

Jag känner dessutom jätteofta att kroppen domnar bort då och då? Det började med att mitt ansikte domnade lite, några dagar senare domnade hela kroppen bort i några sekunder, och igår när jag skulle hämta en sak ur min garderob kändes det som att mina ben sjönk ner i kvicksand i nån millisekund.... Trodde först att det var ett spöke men det fattar jag ju att det inte är, sen tänkte jag om jag hade inbillat mig det? Att min hjärna bara genomled en liten kortslutning typ. Dessutom har jag haft en grej i flera år vilket gör att jag tuggar i min mun så fort jag blir stressad eller känner mig konstig, och för några dagar sen åt jag bokstavligen UPP MIN MUN. Det är bara ett enda köttsår där inne nu, har inte kunnat prata på två dagar för att det gör sååååå ont. Nu är det dock mycket bättre men saken är att jag märker inte ens att jag biter mig själv förrän det är försent och det droppar blod ur min mun? Det är inte ett destruktivt utan min hjärna blir bara blank så det är inte i syfte att skada mig själv eller dylikt utan det bara händer... 

Känner mig som en blanding av tom och stressad men inte nödvändigtvis ledsen? Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu men planen är att vänta ut det och hoppas på att det bara är en obehaglig period........

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Varje gång en stor förändring sker i mitt liv brukar jag känna mig besvärad. Jag får svårt att sova under nätterna och spenderar stora delar av mina dagar konstant tänkandes på det som hänt. Ibland kan jag också ta ut min frustration på andra runt om genom att ryta till och bli irriterad. Egentligen tror jag att varenda människa känner såhär bara att vissa har det lättare att rensa bort känslorna under kortare tid. Men igår fick jag för första gången vara en sådan person. Jag har aldrig känt mig så befriad från känslor som jag gjorde igår kväll sekunder ifrån att jag skulle somna. Det kanske blir svårt att förstå nu men det var som att jag för en gång skull såg framemot någonting. Min kropp var tömd på all negativ energi som har samlats runt mig och jag blev bara sååååå redo på att gå till skolan, umgås med vänner, gå ut, ta studenten, starta vuxenliv osvosv! Imorse när jag vaknade hade jag som väntat ont i huvudet och det tog ca 3 timmar för mig att ens ställa mig upp ur sängen men när jag väl gjort allt mitt och kunde börja tänka ordentligt kände jag mig precis lika fri från känslor som kvällen innan. Och jag började inse mer och mer att vissa beslut är kanske de bästa man någonsin kommer att göra! Hur mycket man än försöker intala sig själv att banden runt om en är värda att behålla är det värt det när man insett var den negativa kärnan verkligen formas och om man ger sig själv chansen att ta steget att avlägsna sig så är det i slutändan bara det bästa man kan göra för sig själv och alla runt om! Jag tror att det är bland det närmaste självständighet, jag som tonåring uppnått. Det finns säkert fler av er som kan relatera...

Även fast jag känner känslan av obereoendehet och befrielse JUST NU så kan jag inte garantera att mina tankar inte återigen kommer fyllas av oro imorgon. Men om det händer så händer det och då vet jag att jag kan gå in och läsa det här inlägget och försöka ännu en gång förstå varför jag mår så bra som jag mår nu! TIPS: om inlägget inte hjälper, pröva internetshoppa!! FW kollektionerna är nästan alla ute i butikerna nu och det ser så mysigt ut med alla lager och stora polokragar, lösa byxor etcetc!!!!

Hejdå och godeftermiddag (kan man asvluta ett inlägg på det här sättet? Man brukar ju skriva godnatt i slutet av varje inlägg så det borde väl vara rimligt?) 


Hittade inga nya bilder så här är ett par lite äldre!!! Men fortf fina

1. Bella o Alva på fashion night

2. Alva som dragit bort sina akrylnaglar på ena handen.....

Likes

Comments

View tracker

Jag kan inte bestämma mig om det är en välsignelse eller en förbannelse att bli kär i en serie. Å ena sidan är det den bästa känslan i världen; att sitta hemma i sin soffa och sträckkolla en serie med lite nudlar, tills man blir helt besatt och börjar köpa tutukjolar för att man vill vara Carrie Bradshaw. Men jag älskar det. Det som suger är att ju mer serier man sträckkollar på desto färre serier är värda att se, alla bra är liksom slut på lager. Den negativa delen med att bli förälskad i en serie är att MAN SKITER I ATT PLUGGA. Det börjar med att man verkligen vill se Chuck säga jag älskar dig till Blair så man ger sig inte!!!! Man vet att det kommer hända men man stänger inte av förrän man sett det med egna ögon. När man äntligen nått sitt mål, då har det gått 10 timmar av dagen och man har inte fått någonting gjort. Då kan man lika gärna titta vidare. Ni kan inte ens tänka er hur ofta jag hamnar i den här situationen. Det värsta är att i stunden som jag pausar växer ångesten fram och jag väljer istället att fylla det med ännu ett till avsnitt... Och ett till... Fem till... Osv. Det är så ovärt i slutändan men jag vet verkligen inte hur jag får stopp på det här tvånget! Jag kan inte vara den enda som beter mig såhär... Snälla säg att detta är ett normalt beteende! Jag måste hitta ett sätt att lugna mina vääääldigt över hysteriska nerver som skriker att jag har en miljon läxor den här veckan och jag har påbörjat.... INGA. Uggghhhhhhh. Det hjälpte inte heller att blogga om det...

Här är i alla fall SJU stycken serier (ej anime) som kommer stå ivägen mellan dig och ditt liv:

1. Sex and the city

Behöver jag ens förklara... Ge mig EN serie som slår den här. Ni kan inte.

2. Gossip Girl

Ett riktigt fult namn på en riktigt bra serie

3. Skins (UK)

Mycket bra!!! Undvik att titta på under vintertid (kan öka depressiviteten spc om du är svensk och har konstant brist på d-vitamin)

4. 90210

Som Gossip Girl fast i L.A så bra och sååååå klyschig, jag älskar det

5. One Tree Hill

Asså KONSTANT gråt

6. The Office (US)

Kan vara det roligaste jag har sett... Favvodel är HLR avsnittet. Får inte missas!!!

7. Friends

Om ni inte har sett det här än så gör det.... Världens mysigaste och lättaste serie. Kräver nästan ingen fokus fast på ett bra sätt, ni fattar

Som ni vid det här laget har märkt så har jag en extrem förkärlek för amerikanska kärleksdraman men jag har även en annan sida av mitt kroniska serie-tittande; nämnligen anime.. Men that''s a story for another day!!!!

Godnatt

Likes

Comments

Hallå däärrrrr
Skriver det här inlägget från mobilen för första gången och det känns jättekonstigt. Jag hatar att använda min mobil till annat än att ringa, smsa, insta o snap. Typ som under min tågluff när jag var tvungen (av desperata skäl) titta på anime från mobilen. Världens minsta lilla skärm...

Det är svårt att skriva längre och komplexa inlägg när man bloggar från mobilen man vill helst bara få det överstökat liksom!!! Men här är iaf en snabb recap från min helg: fre firade jag Lovisa som precis fyllt 18, drog till WKND men det var ganska keff stämning så vi rörde oss mot slakthuset till ett rave (som höll på till 3 så inte RIKTIGT ett rave). Idag har jag varit i Nyköping och spenderat tid med Kesha och family och nu ska jag typ sova vilket är stört skönt eftersom att jag i princip ALDRIG sover, att jag ens är trött nu är ett mirakel (kan bero på att jag fick cirka 4 timmars sömn igår). Dock brukar jag känna mig väldigt sömning innan jag ska sova men när jag väl blundar så slutar det istället upp med att jag ligger vaken halva natten med överflödig energi. Har haft sömnproblem sen jag började gymnasiet vilket är ganska irriterande då jag försökt med ALLT. Sömnpiller tar jag bara för sent så det slutar bara med att jag är skittrött på morgonen vilket gör det ännu jobbigare att vakna. Gå och lägga mig tidigare? Jo visst men måste samtidigt plugga, hinna träna och käka och sen vill jag gärna ha lite egen tid också vilket resulterar i att jag ändå ligger vaken hela natten. Oftast kommer jag också hem och sover nån timme för att klara av att göra allt under resterande delar av dagen vilket gör att det blir ännu svårare att somna på nätterna. Har verkligen börjat uppskatta dagarna då jag går och lägger mig tidigt och klarar av att vakna på ett helt annat sätt. Oftast sker detta av olyckshändelse när jag somnar djupt under min naptime och inte vaknar förrän dagen efter. ÄSCHHHHH inte ska jag sitta här och klaga på mitt liv

Hur är det med er? ;)

1. me and Alva på slakthuset i fredags (nils bild)
2. det jag hade på mig samma dag

  • 315 readers

Likes

Comments

Mina rubriker är alltid så himla kassa men jag orkar inte...... Nån som vet någon bra övning på att skriva rubriker???? Kan behöva den hjälpen till mina skoluppsatser för mina rubriker är alltid ett skämt.

IAF det var inte rubriker jag ville prata om, även fast man kanske kan tro det på grund av min rubrik..... Ville egentligen inte skriva om någonting alls, eller vill och vill.... Jag kommer inte på något att skriva om. Orkar inte tänka. Kanske ska bli en såndär som skriver om sin dag???? Får konstant hjärnstopp så fort jag vill skriva om något annat. Den här bloggen lär ju bara bli min eviga resa av att välja ut något intressant att skriva om. Här får ni ändå en snabb översikt över igår: skola, plugga, humorkällarn, hem och plugga igen. Så!

Under senaste tiden har jag lyssnat på ganska mycket musik, läst bra böcker men jag har också läst in mig ganska mycket på poesi? Det är två stycken specifikt som jag har riktad mig in på lite nogrannare. Bland annat dikter från tidigt 1900-tal av en stark favorit: Edith Södergran!! Det finns liksom inga ord som beskriver känslan i hennes dikter med rättvisa. Dagen Svalnar heter dikten som jag tilltalas av mest just nu, tror att jag kanske i framtiden tatuerar in ett litet segment utav dikten??? Min andra favorit är Bodil Malmsten, även hon skrev en ganska sentimental typ av kärleksdikter, har dock inte fördjupat mig tillräckligt i det hon skrivit ännu. Än så länge har jag hunnit bläddra igenom ''Det här är hjärtat'' samt läst igenom hennes loggbok från 2005-2013. Båda är väldigt viktiga kvinnor inom poesin speciellt för sina tider!! Båda talar mycket om uppgivenheten inför män och hur man tilldelar stora bitar av sig själv för deras ''skull''. Med andra ord: mycket hopplös kärlek från kvinnans perspektiv. Tycker att det är extremt viktigt med sådana här typer av texter för att man får en större inblick i hur kvinnan påverkas av mannen inte bara fysiskt och psykiskt i grupp utan väldigt mycket om hur mannen tar kontroll över kvinnans (som individ) psyke och möjligtvis omedvetandes berövar hennes rättigheter. Jag ska hålla mig kort så gå in o läs Edith Södergrant samt Bodil Malmstens dikter!! Jag tror inte att ni kommer ångra er.


Gammal bild på Bodil Malmsten som jag tyckte var cool

Likes

Comments

Hejsan mina vänner

Har legat halvnaken i sängen de senaste fyra timmarna dvs sedan jag vaknade. Min kropp är helt förstörd idag. Jag kan varken röra på mig eller fokusera på någonting överhuvudtaget. Allt är bara jättesuddigt och jag somnar varannan halvtimme. MED ANDRA ORD ÄR JAG BAKIS. Som fan. Den ljusa sidan är att mina föräldrar har åkt till stugan över helgen och lämnat mig ensam. Nu slipper jag en massa tjafs och kan ha ont i huvudet i lugn och ro.

Igår var vi på f12s avslutningslördag, klaustrofobin var ju på topp. Stod man vid fel plats vid fel tillfälle var det på den nivån att man nästan kvävdes till döds, speciellt när man är liten som jag och ingen jävla människa märker att de håller på att klämma ihjäl någon och sen blir alla så himla arga när man måste puttas för att komma fram ens. Nej, det höll inte. Men annars var det kul! Ganska bra techno och väldigt snygga människor med alldeles för mycket hybris, det är ganska kul att titta på dem. Jag undrar faktiskt hur man blir sådär oberörd av sin omgivning? Eller jag förstår ju att det inte är på riktigt men jag önskar verkligen att jag kunde förstå konsten av att stå på en klubb och se helt obekymrad ut. Någon som vet hur man gör? I want to know!!!

Skämt åsido så är jag fett trött på vädret. Jag vill inte ha kallt sommarväder längre utan jag vill ha 14 grader och att det mörknar runt fem tiden! Jag vill gå runt i stan och vara lite smådeppig och kall och allt sånt där. Jag vet ju iofs att jag har något sjukt emotionellt band till hösten vilket alltid resulterar i att mitt ''smådepp'' blir en jävla bilkrasch och istället slutar jag sova och bry mig om i princip allt. Men ändå kan jag inte sluta längta efter saker som hösten... Vi får helt enkelt låta tiden avgöra!!! 

​1. Bild på Bellas tuttar för tuttar äger

2. Leffe o Alva på f12<3

Likes

Comments

​Skit då. Råkade radera ett helt inlägg. Blä. Ska försöka ta mitt ork att skriva om det men jag garanterar verkligen inte att det kommer vara lika intressant som det inlägget som nu ligger någon annanstans.

Jag har hunnit skriva ETT inlägg på min blogg och jag har redan svårt att fortsätta. Inte för att jag är omotiverad utan för att jag inte vet hur man ska uttrycka sig på rätt sätt. Jag tänker liksom så mycket hela jävla tiden och jag kommer på så bra grejer att skriva om och sen när jag ska försöka översätta tankarna till skrift så kan jag inte längre greppa om någonting. Alla ord bara försvinner ur huvudet på mig och jag känner mig som att jag är tillbaka i 9an och måste skriva en dikt om andra världskriget. Pappa sa en gång att ​''för att kunna skriva måste du låta orden komma till dig, du kommer aldrig kunna tvinga fram dem''​ jag har alltid trott att han bara sa så för hans egen skull, för att lugna sin egna hjärna typ och kanske dra ut på tiden innan han själv väljer att börja skriva men nu förstår jag verkligen innebörden av det. Det är en jätteklyschig mening jag håller med men det stämmer också till 100%, vilket jag har förstått nu. Detta gäller alla kreativa former oavsett om du ska sjunga, dansa, skriva, trumma osv. Det går liksom inte att tvinga fram något för det är ingen som kommer att tycka att det du gör är givande. För just nu vill jag bara kunna skriva om allt som jag går runt och tänker på under dagarna men det går inte och varje gång jag verkligen anstränger mig och försöker tvinga fram orden så blir det bara brist på ärlighet i det jag försöker säga vilket resulterar i 300 ord som är bajs. Jag borde kanske börja anteckna mina ord, så att jag inte glömmer de, då behöver de inte ens komma tillbaka utan då finns de redan där dock finns risken att jag blir för personlig i mina anteckningar och det vill jag inte vara här i bloggen. Inte än iallafall.

Nu börjar huvudet snurra och hela texten börjar typ bli vågig = noll fokus. Istället ska jag dricka vatten och vänta på Amanda 

​Här är en bild på några utav mina favoritmänniskor <3

Likes

Comments

Har velat starta en blogg så himla länge men har aldrig riktigt vågat. Eller vad är det egentligen meningen att man ska man skriva om? Sin dag? Det kan ju inte finnas en enda vettig människa som uppriktigt bryr sig om vad en gör under dagarna.... Eller?? Rätta mig om jag har fel för jag vet ingenting om bloggar egentligen, jag vet bara att jag har varit så himla sugen på att starta en. 

De som känner mig väl vet om att jag i perioder skriver ganska mycket och därför blir det här en utmaning, Nu kan alla mina vänner och icke vänner och släktingar (inte för att de skulle förstå ett ord) läsa allt som jag vanligtvis väljer att vara diskret med i mina anteckningsböcker och det finns något som är väldigt naket med det?? Det är nog det som skrämmer mig mest med att blogga men jag antar att ju mer man vänjer sig vid att skriva desto mindre bryr man sig dels om vad andra tycker (vilket kan vara ganska farligt, det behövs lite censur på sig själv ibland) men också om HUR och VAD man väljer att skriva om.  Jag känner ju redan nu hur flummigt det här inlägget är och jag ber om ursäkt redan nu ifall det är lite oklart vart jag försöker komma, ha tålamod med mig please

Gute nacht för nu behöver jag tid att smälta det här inlägget.....

EN FÖRVARNING: jag kan bli omedvetet klyschig ibland så då och då kan det hända att inlägg försvinner när jag blir för mycket cringe

Likes

Comments