Header

Igår var det start på IM-veckan i Kalmar 2017 och det börjar med Mini-tri, som är en triathlon i sprint distans, 520m simning(lite förkortat 700 egentligen i sprint) 18km cykling och 4,2km löpning. Jag ställde mest upp för att det är ett kul evenemang men självklart kom tävlingsinstinkten en liten stund innan start. Simningen är en av mina mindre bra delar tillsammans med löpningen, men just nu är jag sjukt träningssugen för att de ska bli bättre. Men de krävs en del men får väl försöka hitta motivationen till de. Jag är iaf ganska nöjd med min prestation igår eller jag är nöjd för de var så bra jag kunde prestera i den form jag är just nu. Simningen var äcklig men jag gjorde de trots att jag är sjukt rädd för sjögräset. Cyklingen gick bra, kunde kanske tryckt lite till men var rädd för att spränga mig totalt. Sen var det bara löpningen kvar jag tyckte att jag gjorde allt jag kunde där och då men nu efter åt vet jag att mycket hos mig sitter mentalt och jag får jobba för att de ska bli bättre. Allt för nu, nu går mina tankar åt att tänka om jag ska anmäla mig till IM Kalmar 2017.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Idag är en simdag, fy vad läskigt....

Jag jobbar på de där att bevisa att jag klarar av något och framförallt för mig själv. Idag skulle vi simma men jag gick inte ens i vattnet, jag tog på mig våtdräkten och gick ner med fötterna i vattnet sen stog jag där.

Och en liten stund till.

Och lite till

Sen gick jag upp och byte om igen. När jag stod där på stegen tänkte jag om och om igen ska jag gå i vattnet?, är de mycket sjögräs? Kommer de gå? Jag är så ofantligt rädd när jag simmar, allt som rör mig känns som de ska döda mig. Jag har alltid tyckt de och vet inte hur jag ska få de o sluta. Är det en grupp som simmar och alla är på samma ställe bryr jag mig inte för då räddar ju någon mig om de skulle hända något. Eller om jag simmar i en sjö där man inte ser botten går de också bra. Men jag vet inte hur jag ska bli av med min rädsla för sjögräset, så alla tips som finns mottages gärna!
Nu är de en vecka kvar tills man kan anmäla sig till IM 2018 så frågan är hur jag ska göra, kommer jag kunna simma tillräckligt mkt eller träna överhuvudtaget för o klara det.

Likes

Comments

Nu är klockan snart 01:00 och jag ligger vaken utan att ens känna mig trött. Har legat i sängen och kollat på Gossip Girl sen typ 22 så är liksom dags att somna. Men jag vet inte varför jag har så svårt att somna eller svårt att veta vad jag ska göra över huvudtaget. Idag, denna veckan, om en månad eller om tre år, jag vet inte. Jag vet vad jag vill men jag vet inte varför jag skulle klara det denna gången när jag försökt så många gånger innan.

Mycket har hänt sen sist jag skrev men tänker bara skriva lite snabbt för jag borde verkligen försöka sova. En dag när jag i princip satt hemma hel dagen var mamma på loppis och kom hem med nya halsband och örhängen till mig, och inte vilka som helst de var från märket SNÖ of sweden vilket helt klart är ett av mina favoritmärken så blev verkligen så glad.

Jag har varit hos Olivia och hennes pojkvän Daniel i Växjö några dagar vi hade de jättemysigt, var ute och åt, kollade film, spelade kort och massa annat vi var tillochmed ute och cyklade en runda, kul att testa nya vägar. Dock lyckades jag bli sjuk och har legat hemma typ två dagar och inte orkat göra någonting. Kolla film haha.

Eftersom jag varit sjuk har jag inte tränat någonting på ett tag men idag kände jag mig lite bättre så följde med mamma och pappa på södermöreklassikern, det var simmomentet idag, så simmade 1km och det var vågigt, så många kallsupar blev det haha. Men jag är piggare iaf och försöker mest bli taggad på att tävla nästa onsdag, det är Kalmar mini tri och de ska verkligen bli kul men vill få fram lite tävlingsinstinkt. Men nu måste jag nog försöka sova på riktig, vi hörs!

Likes

Comments

Idag är en sån dag när man bara sitter inne och myser, regnar inte riktigt ute men är sådär blött och tråkigt ute. Just nu lyssnar jag på Aron Anderssons sommarprat i P1. Han är verkligen inspirerande en sån kämpe, en förebild att se upp till verkligen. Att se alla svårigheter som möjligheter att klara något istället för att se de som motgångar. Aron har gjort mycket saker som ingen annan gjort, han har gjort en IRONMAN, han har bestigit Kebnekaise det är verkligen så Coolt!

Vad jag gör resten av dagen får jag se men är ganska sugen på att baka bullar. Brukar få den känslan när det är tråkigt väder ute. Vi ska fira Pappa också för han fyller år så det blir lite tårta i kväll.

Jag har inte så mycket planerat nu men snart är de dags att åka till Rhodos, så taggad! Men först ska jag till Olivia på torsdag, saknar henne så mycket <3

Likes

Comments

Idag har jag gjort av med massor av pengar, men vad gör man inte för lite materiel lycka. Dagen började dock med lite sovmorgon för att sedan åka till Kalmar och köpa en ny dator och en ny TRI-klocka. Datorn behöver jag för att jag ska plugga lite till hösten och klockan var för att slippa ha pulsband men ändå ha koll på pulsen samt att den går och simma med både ute och inne. Så idag har jag i princip bara spenderat dagen med att lära känna mina saker lite bättre.

Jag har också skickat in min ansökan till IDRE FJÄLL för nästa säsong. Från början skulle vi som varit där tidigare inte behöva söka igen men de har blivit ändringar och vi var tvungna att söka som alla andra. Så nervös över att jag inte ska få jobbet, då vet jag inte vad jag ska göra... Att få åka dit en vinter till är verkligen vad jag vill innan jag tänkt börja plugga...


Likes

Comments

I början på förra veckan åkte vi iväg på semester för att tillslut komma till Arvika och springa O-ringen. Men först stannade vi till på en camping lite utanför Valdemarsvik ganska mysig men urusel teckning så kändes ganska jobbigt att va där ibland...

Men lite saker hittade vi på iaf, en dag när vi bara skulle åka o handla så slutade det med att vi satt på en allsång och åt pizza. Det var ju helt okej!

Dagen efter tror jag att vi tog de ganska lugnt, men sen var det dags för ett riktigt äventyr. Vi skulle paddla kajak, så kul men jobbigt. Vi började paddla runt lunchtid och kom tillbaka vid halv tio på kvällen, så det blev en heldag till sjös. Vi paddlade runt 2-2,5mil och hade två matstopp på några små öar. Vi hade 2st K1or och en K2a så vi turades om o paddla i de olika. Inte jättekul o paddla med lillbrosan i K2an för han lät mest bli o paddla.... men vi hade kul och var trötta när vi kom hem.

Sen var de dags att bege sig mot O-ringen men den resan gick via Falun för att hämta upp min storebror.

Sen började etapp 1 i söndags och det gick åt skogen verkligen.... tappade allt hopp, hur kunde jag springa så fel var min fråga?.

Dag två hade elittouren vilodag så jag följde med pappa och Viktor på MTB-o, alltså orientering på cykel. Spännande var det, tog en kort men svår bana och det gick ganska bra, förutom en liten miss på en kontroll och en totalvurpa över styret... men de var kul iaf. Slutade dessutom två i min klass så ganska nöjd.

Sedan var de elitsprint inne i Arvika. Sjukt jobbigt men ofantligt kul med så mycket publik och en underbar stämning! Fullt fokus innan start... Efteråt gick jag och mina föräldrar ut och åt, mums!

Nästa etapp slutade dock inte så bra... tog två kontroller med ett superbra flyt, men sen hände de... jag stukade foten och satte mig på en sten i skogen o funderade på om jag skulle gå runt eller om jag skulle bryta och med tanke på hur dåligt de gått de andra dagarna bröt jag och gick till närmsta vätskestation och fick hjälp därifrån. Så då kom det en fyrhjuling o hämtade mig, det var lagom läskigt att åka på de stigarna mitt ute i skogen...

Idag tejpade jag ihop min fot och tog lugnt min bana, riktigt fint idag och jag lyckades att undvika sista platsen så jag är nöjd. Men imorgon blir de vila och heja på min grymma lillebror som ligger trea i totalen inför sista etappen!

Mycket på en gång nu men de e så mitt liv rullar på 😊

Likes

Comments

Hur mysigt som helst! Lovar att en picknick här knappt är tråkig om de skulle regna. Verkligen magiskt fint, känns lite som man är utomlands, men egentligen mitt ute i skogen i underbara Sverige. Vattnet var klarblått och fanns klippor man kunde hoppa från, verkligen en adrenalinkick!

Likes

Comments

Måndagen, dagen då jag knappt kunde resa mid ur sängen eftersom jag hade träningsverk i hela kroppen... men sovmorgon och en försiktig start på semestern så åkte vi med husvagnen till Hultsfred där vi sedan cyklade dressin, det var jättemysigt men hade nog varit ännu bättre om man inte haft sån galen träningsverk, haha. Men de var kul och vi hittade massor av kantareller mums!

På tisdagen så åkte vi bara hem och tvättade allt vi haft med oss. Men på onsdagen åkte jag hem till Anna på förmiddagen, då började vi med och trampa ormbunkar runt plantor i skogen. Inte jättekul men bättre när man är två iallafall. Efter de käkade vi sen kom Anna på lite spontant att vi skulle åka och kolla på bio, så vi fick rida en runda först, jag på Gustur (en lagom stor islandshäst enligt mig) Anna på Collina (en alldeles för stor häst...) och Åsa Annas lillasyster på chan eller vet inte hur man skriver de, hehe. Men efter ett tag när vi ridit i skogen så blev Gustur väldigt poss och jag klarade inte riktigt att håll i honom så vi bytte runt lite och jag fick chan. Så seg häst, går verkligen inte fortare än nödvändigt, men på slutet skulle vi rida i en hage och jag skulle få honom i galopp, vilket slutade med att jag höll på o flyga av. Men kul hade vi åt de eftersom jag klarade mig. Nu insåg vi att klockan blivit ganska mycket, så vi skyndade oss och bli klara för att åka på bio. Vi han precis lagom, jag han tillochmed att införskaffa mig ett par nya solglasögon från Gina innan filmen började. Vi kollade på Baywatch, en komedi som jag verkligen rekommenderar, bra handling och lagom och inte överdrivna roliga scener. Helt klart värd att se för det som inte har något att göra en dag!

Efter filmer gick vi och åt på tacobar, gott men inte riktigt som jag tänkt mig men en positiv överraskning tror jag iaf. Och avslutade med en glass på B&J innan vi åkte hem, mums!

Torsdagen så var jag och besiktigade min bil, den gick inte genom... en brusten fjäder bak var tvungen att bytas. Men pappa fixar de åt mig så det känns skönt att inte behöva lämna in den iaf. Sen fick jag även veta att jag kom in på de två fristående kurserna jag tänkt läsa i höst, så de var skönt.

Vi slutade dagen med att åka hela familjen och spela minigolf, resultatet kunde dock blivit lite bättre... tappade lite fokus på slutet, haha. Men pappa vann iaf så han fick bjuda på glass, skönt och slippa de hehe!

Fredagen var jag hemma nästan hela dagen, pappa och jag fixade med min bil och jag packade för att åka iväg i typ två veckor direkt efter att ha varit hos Olivia och Daniel på fest på lördagen bar tvungen att va klar med allt för att jag inte visste om jag skulle hinna hem innan de åkte med husvagnen... men på fredagen hann jag iaf åka och göra efterkontroll på bilen också så sen fick jag ett blankt papper, det var skönt!

På lördagen packade jag de sista innan jag åkte till Tävelsås där O&D skulle ha sin fest, han nog va där en timme typ innan grannen ringer och säger att alla hästarna rymt så vi i festkläder började leta hästar, gick faktiskt ganska fort ändå med tanke på att ingen av oss är hästmänniskor men Daniel skulle ta hand om hans familjs hästar när de andra var i Frankrike(tror jag). Men vi lyckades fånga in dem iaf ganska stolt faktiskt. Sen spelade vi lite kubb och chillade innan alla andra kom. Då grillade vi och bara umgicks, mycket blandat folk så man fick lära känns många nya det tycker jag är kul! Har tyvärr typ inga bilder alls, hade inte tid med de hade för kul för att tänka på de ;)

Söndagen blev bara städning sen hemfärd för att hinna åka iväg med min familj. Vart vi åkte får ni veta en annan gång :))

Likes

Comments

Det var ju lite drygt en vecka sedan nu men tänkte försöka berätta hur min tävlingsdag var. Det är ju mycket förberedelser innan både incheckning och racebreifing på fredagen och checka in cykel och växelpåsarna på lördagen. Sen var det massvis med uppladdning självklart. Testade åbybacken inför cyklingen på fredagen när vi kom till pappas jobbarkompis där vi skulle bo med husvagnen och sen testade vi att simma lite på lördagsmorgonen.

I IRONMAN M:et finns alla deltagarnas namn, mitt är typ i mitten 😂

05:45
Ringde klockan på söndagen och det var dags att göra de sista förberedelserna. Äta frukost, fläta håret, you name it! Man var ju på toa ca 50 11 gånger för man var nervös. Men att va nervös innebär att man är laddad så de är ju bra.

07:00
Åkte vi från husvagnen ner till växlingszonen och gjorde de sista där inne, pumpade cykeldäcken, fyllde flaskorna med sportdryck, la bars och hela i växlingspåsarna så man fick de på rätt ställe. Sen var det bara det sista toabesöket som man skulle hinnan innan start. Nu var man mest fokuserad på sig själv.

08:30
Gick vi mot starten och tog på oss våtdräkter och såg till att man hade glasögonen mm redo. Sen slängde man överdragspåsen på en lastbil för att sedan gå och ställa sig i ledet med alla tävlande, mm ställde sig efter sin beräknade simtid för att underlätta i vattnet, så man inte blev på simmad eller simmade på andra triatleteher.

09:00
Gick starten och den rullande starten ner i vattnet började, fyra personer var fjärde sekund gick i vattnet.

09:20
Så kom jag äntligen fram och jag räknade med och simma mellan 42-44 minuter så gick i där.

Kände att jag hittade ett hyfsat flyt i början och att de inte var så trångt som jag trodde men efter cirka 400m så är det en som lyckas sätta handen på mitt huvud och trycka ner de precis när jag ska ta mitt andetag, så får i mig bara vatten... efter de hamna jag i otakt och jag simmar in i folk som simmar snett och jag blir påsimmad och jag det blev inte alls så bra som jag hoppats...

10:03
Kommer jag upp ur vattnet, pigg i kroppen men helt ovetandes om hur lång tid simningen tog, men de kändes ju inget bra så var ganska otaggad på resten... när jag kom till växlings zonen efter 500m löpning så byter jag om till cykelkläder och trycker i mig en halv banan. Sen beger jag mig mot min cykel och inser att pappa är före... Fan va vad jag tänkte de ända jag kunde varit före på gick åt skogen, hur långt före var han var min enda tanke. Hur sakta hade jag simmat? Aja inget jag kunde göra något åt nu, bara att fortsätta kämpa och hoppas att jag inte tagit för lång tid på mig.

Påväg ut på cykelmomentet 90,1km

10:09
Beger jag mig iväg på cykeln, går sjukt fort inne i stan och jag får tillbaka lite pepp, men jag vet också att jag är påväg mot den tuffaste backen under hela cyklingen, Åbybacken, cirka 3km lång och men över 200 höjdmeter att plocka. Jag väntade på att Filip (pappas kollega) skulle komma ikapp för jag trodde att simningen gått sämre än den gjorde. Men jag trampade på sakta uppför backen för jag visste att jag skulle tjäna på de senare, var ju liksom 80km kvar när man var uppe på toppen. Han kom inte ikapp i backen och de skulle dröja ganska länge för jag hade inte simmat så dåligt som jag trodde. Men jag njöt under cyklingen för de var verkligen kul. Så mycket folk som hejade längs vägen och väldigt fin cykelrunda, naturen var verkligen underbar bitvis. Samtidigt som det började bli lite jobbigare efter cirka 65km så kommer Filip och cyklar förbi och hejar på, verkligen precis rätt ögonblick och jag blir glad över att inse att jag kunde hålla undan så länge. Men den sista biten ska visa sig tuff även om den är mest nerför, blev tyvärr en väldigt segt motvind där över slätterna och man får verkligen kämpa för att ha ett bra tempo. Men väl tillbaka är jag nöjd med cyklingen.

13:23
Är cykelmomentet klart och jag byter cykelskor mot löparskor och hjälp mot keps och påbörjar löpningen.

Någonstans under cyklingen har ingen aning om vart.

13:25
Springer jag iväg på något jag upplever som lättare ben än jag förväntat mig. Men de håller inte i sig så länge efter två kilometer känns de som sten och jag inser också att jag måste på toa vilket är ett projekt i tridräckten då den är väldigt svår att får på sig när man är blöt... Men nöden har ingen lag måste man så måste man. Efteråt gick de lite lättare iallafall och de kändes bra till efter drygt ett varv då började jag bli trött och få lite frossa. Jag insåg snabbt att jag antagligen hade för låg energinivå men jag åt och drack så mycket jag trodde min kropp skulle klara. Men det tog typ ett helt varv av lite små snurrigheter. Jag började bli lite piggare när de knappt var ett var kvar, vilket antagligen var för att jag började inse att jag skulle klara de. Adrenalinet började pumpa och man sprang med ett leende sista biten. Kroppen skrek av smärta samtidigt som hjärtat sände ut glädje i hela kroppen. Sista kilometern var en känslostorm verkligen, bland de bästa men samtidigt de värsta jag gjort i mitt liv.

15:59
JAG GÅR I MÅL
Lyckan är verkligen total, jag klarade de, en IRONMAN 70.3. Kunde inget annat än o le när jag passerade mållinjen. Tröttare än jag någonsin varit och efteråt sitter jag vid ett kravalstaket ett tag och bara njuter av o va i skuggan. Mamma och Viktor kom och sa grattis efter ett tag, även om jag knappt orkade lyssna var jag otroligt glad. Med min medalj runt halsen gick jag och tog en finichpic och sen var de atlethsgarden som gällde.

Efter målgången så började jag frysa så gick direkt för och hämta min finichertröja och min påse med kläder när jag gjort de är jag så trött att jag knappt vet vart jag ska ta vägen... men en klubbkompis ser mig och kommer fram och grattar och berättar att pappa är bara på andra sidan tältet. Jag går dit och hittar honom och sitter på marken ett tag, jag mådde typ illa så trött var jag och tillslut tar jag mig till duschen och det var underbart. Efter de fick jag mat men mådde fortfarande illa och var lite snurrig så kunde inte stå upp för länge... men pappa tvingade mig och sitta och äta ett tag vilket var bra för när jag tillslut fått i mig lite mat mådde jag bättre. Men var fortfarande väldigt trött, vilket var var i några dagar efter också.

I mål med min medalj så glad, men trött så var bäst att hålla i sig 😂

Nu var nästan dagen slut, bara att hämta ut cykel och kläder från växlingszonen kvar. Och när vi kom hem till Filip med familj efteråt bjöd dem på grillat då Filip fyllde år också. Sen var dagen slut och jag somnade bums.

Men det är ju helt klart en dag jag aldrig kommer att glömma!

Medaljen har fått hedersplatsen i prisskåpet!

Likes

Comments