Om någon undrar hur det går på nya jobbet så kan jag säga att jag känner mig vääääldigt snurrig efter en dag. Det är så mycket nytt att lära sig och helt annat tänk än hur jag jobbat tidigare. Men än så länge så har jag i princip bara positiva känslor. Tänker att jag kommer ju säkert in i allting så småningom. Är ju alltid förvirrat i början när man gör något nytt. Det viktiga när man är ny är att man får handledning och känner att man har stöd runt sig. Och det tycker jag att jag absolut får. 😊 Men det skulle vara lagom med helg nu. 😉 Får se om vi kör till Hällevik i helgen. Ska bli massa regn så tveksamt....

Förresten så vet ni väl alla vad super Mario Bros är? Köpte en liten grej för en billig peng på wish med massa gamla Nintendo spel i. Testade den o det var som att åka rakt tillbaka till 80-talet. 😊 Kul grej för ungarna, var i mitt tycke mer spelglädje i TV-spel förr i tiden.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vi bestämde oss i lördags morse att vi skulle åka till Helgeåfestivalen. Vädret hade ju varit så kasst så vi var högst osäkra om vi kunde genomföra våra planer. Men vi gjorde helt rätt känner vi nu i efterhand. Det var knappt något regn som kom när vi väl var där. Och så gick vi tillsammans med min vän och fd kollega Marie med familj och hade så himla, himla trevligt! Tre bra band såg jag, har sett alla innan men dom är grymma allihop. Art Nation, Talisman och Hammerfall. Tittade även på Noice men det var egentligen inget för mig. Kvällen blev så lyckad och det kommer bli fler besök där framöver.

I fredags sade jag adjö till mitt jobb i hemsjukvården. Kändes så konstigt att gå hem och tänka att man inte skulle dit på måndag. Jag har haft världens bästa kollegor och ett jätteroligt jobb, det är mycket jag kommer sakna. Men nu ikväll känns det faktiskt himla bra, om än pirrigt, att åka till nya jobbet i morgon. Jag tror det kan bli riktigt bra faktiskt. Det kommer bli annorlunda, väldigt annorlunda, men det är nog bara bra. Annars hade jag ju inte behövt byta jobb.

Nu ska en trött och utmattad Lena sova ett par timmar. Natti. 😊

Likes

Comments

Jag är 37 år gammal. Vilket innebär att jag varit med om tiden både "före" och "efter" internet. Och sociala medier. Och mobiltelefon som en självklar ägodel. Jag var i senare tonåren när internet blev allt vanligare i våra hem. Men fortfarande fanns inte Facebook eller Lunarstorm, utan man hängde på Passagen eller Aftonbladet chat. Jag har träffat en hel del folk från nätet. Både killar och tjejer. Både som potentiella dejter (några blev även lite kärlek) och som vänner.

Bloggar var ett knappt känt begrepp. Men mer och mer publicerade folk sina tankar och åsikter på webben och idag är det så vi kommunicerar med varandra. Via sociala medier.

På flera sätt är det bra. Man kan till exempel lätt ha "koll" på vänner och bekanta och vad som händer i deras liv. Men det kan också vara riktigt jäkla destruktivt. Vi ser andras inlägg skrivna i affekt, skrivna ord som kan leda till så mycket jobbiga känslor hos den som läser. Vi kan själva råka skriva lite för mycket någon gång när vi är arga, ledsna. Och det värsta med det är, att orden finns kvar mycket längre. Texter kan sparas ner, kopieras, skärmdumpas. Sagda ord liksom försvinner efter hand. Men i och med denna öppna kommunikation finns vi alltid närvarande hos varandra. Det är inte längre bara jag och vännerna på en fest i en lägenhet som i början av 2000-talet. Utan nu är alla med på festen, som åskådare, via sina mobiler. Och vårt sociala beteende online har även det ett visst mönster. Till exempel har jag märkt när folk som oftast byter sina profilbilder. (Sent lördag kväll eller natt 😉.)

I dagarna är det ganska exakt 10 år sedan jag reggade mig på "fejjan". När jag ser tillbaka över tid är jag oerhört glad att inte internet "fanns" när jag var 14-15 (eller ännu yngre). Jag är glad att min barndom finns på enstaka foton hos min familj och i skrivna dagböcker och inte på nätet. Jag är glad att jag är trygg nog i mig själv att inte känna ett behov av att posta selfies dagligen tagna ur favoritvinkeln, putande läppar och med diverse meningslösa filter (vad exakt till exempel är poängen med rådjursnäsa och kaninöron? 😕).

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här ämnet. Men egentligen just idag vill jag bara framföra en sak... Tänk er för på vad ni publicerar på nätet. Tänk lite utanför er egna sfär. Visst är det skönt att ventilera känslor officiellt (jag har ju själv en blogg) men tänk gärna nån gång till på om någon faktiskt kan komma till skada pga era ord.


Likes

Comments

Just nu är vi och besöker svärföräldrarna i Sörmland. Hela familjen. Katterna med. Det är så fantastiskt fint och vackert här uppe. Resan gick kanonbra, alla barnen var superduktiga i bilen.

Idag passade jag på att åka till något som heter Fabriken i Sparreholm. Det är typ som Engelbrektsboden fast mycket större och mer inredningsdetaljer och så. Köpte bland annat en ny väska till framtida resor. Insåg nämligen nu när jag packade att den ena var söndrig, sliten och full med hål. Besökte affärens kundtoalett också och som vanligt fanns det bara sån där blåstork att använda när man tvättat händerna. Varför envisas alla ställen med att ha sådana? Ingen orkar ju stå och blåsa tills händerna är torra. Man kör igång den några sekunder men det slutar ändå med att man torkar färdigt på toapapper eller på kläderna. Nej tacka vet jag hederliga pappershanddukar.

Efter resan och helgen är min semester slut. Sedan ska jag avrunda med en vecka i hemsjukvården innan det är dags för att bli bvc syrra. 😊 Som jag känner nu känner jag mig väldigt taggad, jag har mentalt ställt om att jobba med livets början i stället för livets slut. Det är såklart nervöst, det är ju det mesta som är nytt. Men jag vet att detta kommer göra mig gott. Efter en turbulent tid hoppas jag nu på mer stabilitet på alla plan. Hela livet är fullt av beslut man måste ta och det blir lite lättare om man försöker se på framtiden som positiv. 👍



Likes

Comments

Dagen idag var en av mycket få dagar som vi inte hade något planerat. Jag skulle gärna gått på någon loppis eller liknande men då jag shoppat lite mer än vad jag borde denna månaden får det vänta. Istället tog vi en tur till Kristianstad och Tivoliparken eftersom vädret var perfekt för utehäng. Barnen hade jätteroligt och jag började fundera över varför man inte åkte dit oftare när man bodde i stan.

Det här med att tänka tillbaka och blicka framåt. Något jag gör ofta numera. Jag börjar känna mig som en sån där person som aldrig är nöjd, som alltid vill vidare oavsett hur bra den har det. Jag har träffat en del sådana människor... Kanske är det bra att vara sådan då man kan komma långt i sin karriär, bli rik osv. Men kanske är det mindre bra också, att inte kunna stanna upp och njuta av dagen idag, av det som är bra, i nuet. Att jag börjar känna så är inte för att jag är missnöjd på något vis, absolut inte. Däremot är det så himla mycket jag vill hinna med innan det är för sent. Jag är rädd att bli gammal och ångra en massa saker jag inte gjort. Det är en av mina största rädslor. Fler med mig som känner så?

Likes

Comments

Usch jag blev verkligen ledsen när jag fick veta att Micke Nyqvist gått bort... Han har varit en av mina stora favoriter i svensk film. Och jag har ju en förkärlek för svenska filmer, men han har medverkat i flera av mina absoluta favoriter som "Grabben i graven bredvid" och "Såsom i himmelen". Idag har han tydligen förts till sista vilan och många tankar maler som en kaffekvarn i mitt huvud. Varför? Varför dör människor mitt i livet i den hemska sjukdomen cancer. Varför drabbas vissa och inte andra? Varför överlever någon men inte en annan? Jag kan verkligen förstå hur Micke kände sig när han fick veta hur det stod till i hans kropp. Jag lider med honom, att han var tvungen att få ett sådant besked. Jag vet inte så mycket mer än att det var lungcancer och att han ville hålla det hemligt. Men det räcker för att inse vilken styrka denna man besatt. Ni som liksom jag har haft eller har någon form av cancer vet ju vad det gör med ens känslor.

Ja du Michael Nyqvist, nu är du ännu mer en stor förebild för mig. Vila i frid och tack för allt. ❤

Likes

Comments

Idag har varit en sån där riktig semesterdag. Dvs vi har gjort semestriga saker. Hela dagen lång. Först gjorde vi en favorit i repris, åkte ånglokståget från Brösarp till St Olof. Det är riktigt mysigt och skoj för barnen som tittade på allt med stora ögon. Efter detta följde vi kusten upp till Åhus där vi grillade på stranden med några av Åkes kompisar. Barnen hade såååå roligt! Dock var det riktigt kallt i vattnet så jag badade inte. När vi ändå var i Åhus körde vi inom mormor och morfar på lite kaffe och kaka.

Väl hemma var barnen helt slut. Vilmer ville sova direkt. Vi andra gjorde varm macka till kvällsmat och sedan var det de sedvanliga kvällsbestyren.

Kan inte fatta att snart har tre semesterveckor gått. Känner inte alls för att jobba just nu... Är ju så härligt att dela dagarna tillsammans med familjen. Men men det kommer fler semestrar. Nu ska jag sluta mina blytunga ögonlock och vänta in nästa dag. Natti.

Likes

Comments

Igår var jag med Madde i Ullared. Hade ett antal bonuscheckar med mig men besöket gick ändå på ett par tusen. Hittade mycket till barnen och sen köpte jag lite grejer till hemmet. Framförallt var det en trevlig utflykt men är nu glad vi åkte igår och inte idag. Läste nämligen precis att en bil kört in i utgången på varuhuset nu ikväll. Mitt bland allt folk! Hemskt!

I morse körde jag till Kristianstad för besök hos barnmorskan. Var dags att ta cellprov, skönt få det gjort. Passade även på att veckohandla på Maxi vid 9 tiden, verkligen skönt att vara där vid den tiden, knappt nåt folk.

I övrigt har vi bara varit hemma idag. Vi har fått uppleva något som verkligen inte hände i stan, någon gång. Bonden gödslade ängen bredvid vår tomt. 😷 Så nu luktar det typ avlopp, synd vi inte var bortresta dessa dagar. Grim klagade några gånger på lukten men tyckte samtidigt det var spännande att se på traktorn.

På torsdag tänkte vi åka stora ångtåget i Brösarp. Favorit i repris och ett tips till er som inte vet vad ni ska göra på semestern. 🚂

Likes

Comments

Jag är så glad att vi till slut hittade ett hus som blev vårt. Ett väldigt mysigt sådant dessutom. Att vi får ägna större delen av vår lediga tid till att fixa och greja gör faktiskt ingenting. Det är så skönt med utrymme. Med trädgård. Plocka körsbär från våra egna trän. Hänga tvätt ute. Vi bor visst långt ut på landet men efter vår utflykt idag då vi körde till Tollarp genom Djurröd/Årröd så insåg jag att vi bor ju faktiskt rätt nära civilisationen ändå. Vinslöv må va litet men har det mesta. 😊 Men ibland kan man inte låta bli att undra, hur hade det blivit om vi fått något av de andra husen vi budade på? I Önnestad och i Knislinge till exempel? Som det känns nu, så känns det helt rätt att vi inte vann någon av de budgivningarna. Tror det var meningen att vi skulle ha detta...

Som sagt så har vi grejat hemma hela veckan. Vi har haft en container på plats och det var ju oerhört spännande tyckte barnen. 😉 Det kostade några tusenlappar men SÅ värt att slippa köra allt skräp till tippen. Hade kostat mer både i pengar och tid troligtvis.

I morgon är det kalas i Åhus som gäller. Blir trevligt. 🍷🎈

Likes

Comments

Jag skrev innan om hur de två yngsta lärt sig klättra ur spjälsängarna. Det innebar ju att vi fick snabbt skaffa juniorsängar till dem för att förhindra hemska olyckor. Sagt och gjort, men att försöka få dem att ligga kvar vid läggdags var ren lögn. Nu på semestern har det gradvis blivit senare läggning (och även lite senare morgnar tack och lov) men som det blivit nu är det näst intill katastrof. En annan är ju slut i huvudet kl 20 efter fullspäckade dagar med fix och grejande här hemma så det innebar att jag ikväll la mig före barnen! Vad ska man göra åt detta? Förut har jag och Åke turats om morgnarna men vi får kanske hjälpas åt med kvällarna istället.

Nu på semestern har jag haft lite mer tid att fundera över saker och ting. Jag tänker mycket, för mycket, och känner att jag nog är ganska vilsen just nu. Jag har svårt att känna mig "hemma" här. Inte i huset eller så direkt, och jag trivs väldigt bra där vi bor. Men just att det inte är Kristianstad liksom. Jag känner mig lite som en utböling. Jag saknar att känna till omgivningarna som i min egen bakficka. Jag saknar min gamla affär jag brukade handla i. Jag tycker inte om att behöva googla och GPS:a om allt. Jag kände mig inte heller speciellt välkommen idag när jag inte blev insläppt på åvc i Vinslöv. Mitt körkort dög inte och när snubben där frågade mig varför jag inte fick komma in visste jag inte vad jag skulle svara. "Har nyss flyttat är väl därför". Men nu är det två månader sedan snart.

Sen är det jobbet. Börjar snart nytt. Känner lite, vad har jag gjort? Men det är väl normalt och bra att känna så antar jag. Är ju spännande också, att få jobba med barn igen. 😊

Jag har sagt till sambon att han får gärna på på Kristianstad Rockfest i helgen. Tycker att han kan behöva det. Får se hur det blir. Nu ska jag iallafall sova. Godnatt!

Likes

Comments