View tracker

Jag har haft en dålig period i mitt liv på det senaste och då har jag tagit många dåliga beslut. Några är att vara med personer som inte är bra för mig. Idag försöker jag vänds till baka mitt liv men ibland blir det som om min hjärna är så van vid det gamla och gör därför dumma beslut. Jag försöker ta ordentliga beslut och vända om mitt liv men det är väldigt svårt. Inte bara för att jag själv inte tror på mig men det är väldigt svårt när framför allt inte mina föräldrar tror på mig. Jag förstår att dom inte tror på mig för jag har gjort dom så jävla besvikna. Men jag tror just nu mer på mig än vad dom gör och det betyder att jag kan klara av detta. Jag kan ta tag i mitt liv och bygga upp det till något bra igen. Jag hade det jätte bra för två år sedan och det är det livet jag saknar. Jag saknar när jag hade det bra och jag mådde bra framför allt. Jag försöker må bra men för att må bra måste jag göra bra saker och det är väldigt svårt. Om inte mina föräldrar tror att jag kan göra bra saker och bara är besvikna känns det som om jag lika gärna kan göra de ännu mer besvikna. Jag kan inte tänka så längre för jag måste bevisa att jag faktiskt kan vara bra och göra mina föräldrar stolta. I min drömvärld har jag och min pappa framför allt en väldigt bra kontakt och vi kan prata precis lika mycket som jag och min mamma gör. Jag pratar med min mamma om allt vad det än är. Det kan vara saker som jag vill säga till min närmsta vån men då kan jag lika gärna prata med mamma om det. Jag vill kunna prata likadant med pappa också. Det känns som om bara för att jag gjorde ett snedsteg för två år sedan ska det plåga mig än idag. Tycker det känns förjävligt. Å andra sidan förstår jag att det inte är lätt att tro på mig om att jag kan göra bra beslut för jag har gjort så sjukt många dåliga. Jag blir bara ledsen över allt och då vet jag att ni finns så jag kan skriva av mig till er som läser detta. Jag skriver av mig, någon läser det och jag hoppas verkligen att någon får hjälp av det.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag ligger i lin säng med Samuels tröja och helt plötsligt kommer jag på hur tacksam jag är över allt i mitt liv! Jag har en perfekt pojkvän som jag älskar mer än något annat. Jag har världens finaste vänner som jag kan prata om allt med. Jag har en mamma som älskar mig, syskon m.m. Jag har det så sjukt bra! Jag vet att jag ofta är nere och så vidare men den här veckan har varit fantastisk mycket tack vare Samuel. Vi var på väg att göra slut i veckan men det gjorde vi inte och det är jag så jävla glad över för vet inte vad jag skulle gjort utan honom denna vecka. Denna veckan var skit tisdag och onsdag sedan på Tordagen blev allt så mycket bättre. Jag var på bup och pratade med min psykolog som sa att jag har utvecklats så himla mycket och jag kände verkligen hur jag kunde ta åt mig av det bra hon sa och inte bara ta allt dåligt. Älskar alla i mitt liv men framför allt Samuel och Emma för ni där dom som får mig genom veckorna. Ville bara vara lite tacksam nu när allt kom över mig. Hoppas ni haft en bra helg❤️

Likes

Comments

View tracker

Är så trött på att alla gnäller på mig, säger till mig försök lite så blir det bra. Det är det jobbigaste som finns att höra! När någon säger till mig att försöka känner jag mig bara mer meningslös än någonsin eftersom jag faktiskt försöker. Spelar det nån roll om jag försöker eller inte? Ingen verkar märka att jag försöker så varför ska jag äns göra det? Jag har snart gett upp eftersom alla ni andra säger att jag inte försöker och att jag måste bara försöka se allt lite ljusare. Vet ni inte hur svårt det är att se saker och ting ljust när man är på botten? Det ända positiva jag kan se är att jag tror nån gång att detta kommer försvinna och att jag kommer må bra. När jag säger till någon att jag mår skit och den säger men försök lite till. Då är det som att någon säger men du gör inget åt det. Jag försöker faktiskt göra saker för och må bra även om ni inte märker det. Jag gör på mitt eget sätt och det kanske inte funkar för er men för mig gör det skillnad och det är väll ändå jag som ska må bra? Eller? Spelar det då någon roll vad du hade gjort om du var jag? Spelar det roll att jag inte gör som du? Eller är det viktigaste att jag gör vad som känns bra för mig? Enligt mig är alla olika och ingen kan säga åt någon annan hur den ska hantera en situation eftersom alla gör det på olika sätt. Tycker det känns bäst att vara med någon när du mår dåligt så visst va med någon då. Men om jag inte tycker det så tvinga mig inte till det!

Likes

Comments

Mitt humör är så sjuk komplicerat! I morse när jag gick av bussen var jag jätte glad och kände verkligen att den här dagen kommer vli den bästa på länge. Sedan skulle jag vänta på kuratorn på skolan med en kompis och allt förändrades, jag kände alla hemska tanka. Ångesten kom, hjärtat slog snabbare och alla tankar kom tillbaka. Allt jag kämpat med i flera år att komma ifrån kom helt plötsligt tillbaka. Denna gången var det inte lite heller utan det var allt på en gång. Mamma spelades upp i huvudet på sjukhuset, jag på sjukhuset, droger, Roger alla hemska människor som sårat mig alla gånger jag skadat mig själv, allt på snabbspolning under 5 minuter. Jag pratade sedan med kuratorn och kände igen att nu klarar jag denna dan, nu blir detta en bra dag. Sedan kom livet "HAHA TROR DU PÅ DET SJÄLV?". Min hjärna sa till mig att jag är värdelös och aldrig kommer klarar detta livet.

Jag vet att jag har klarat mycket redan och ingen utom jag vet exakt hur allt har känts för just mig. Helt plötsligt sitter man där ensam i ett rum fullt av människor men känner sig så ensam. Mitt liv är inte tipp topp, det har det nog aldrig varit heller, men det kanske det blir nån gång.

Om ni har önskemål om vad jag ska skriva om så kan ni antingen skriva till mig på typ snap (leijapaues) eller kommentera här, kik är också en möjlighet men kollar inte så ofta där (leijapaues). Det är väldigt svårt att bara komma på något och skriva om så är tacksam för insperation
❤️

Likes

Comments

Hösten För Mig Är En Väldigt Bra Men Jobbig Årstid. Det Är Ofta Jag Får Mycket Känslor Under Denna Period Som Är Både Positivt Och Negativt. Hösten Är Den Tid Då Hela Mitt Liv Kan Gå Ur Banan Och Jag Märker Det Inte För Än Det Är Alldeles För Sent. Jag Kan Må Svinbra Och Bara Vilja Ha Allt Bra Eller Svindåligt Och Allt Är Bara Piss Av Jag Än Gör. Det Fina Med Hösten Är Att Den Är Början På Nåt Fint. Den Är Början På Vintern Där Allt Är Mysigt Och Man Bara Vill Sätta Sig I En Soffa Med Någon Speciell Och Mysa. Allt Man Gör Är Att Frysa Så Man Blir Väldigt Närgångna Och Väldigt Kramiga. Förra Året Vid Denna Tiden Minns Jag Absolut Ingenting. Det Jag Minns Är Svart Och Allt Är Mörkt. Jag Ser En Tjej Som Vill Att Alla Andra Ska Må Men Själv Mår Skit. En Tjej Som Är Den Gladaste Som Finns Utåt Men Inombords Är Allt Svart. En Tjej Som Skadar Sig Nästan Varje Dag Och Bara Vill Dö. Men Den Tjejen Ser Jag Inte Lika Mycket Hos Mig Själv Längre. Hon Kommer Och Går Men Jag Lär Mig Att Stänga Ute Henne Mer Och Mer. Allt Eftersom Så Lär Jag Mig Att Det Finns Bra Saker Med Livet, Det Finns Saker Att Se Fram Mot, Det Finns Saker Att Leva För. Mitt Liv Idag Är Mycket Bättre Än Det Var För Ett År Sen. Idag Kan Jag Skratta Och Vara Glad Utan Att Jag Mår Dåligt Av Det. Jag Kan Umgås Och Sratta Utan Att Känna Att Det Går Över Till Gråt. Jag Har Tagit Många Dumma Beslut Och Gjort Många Dumma Saker Men Gjort Är Gjort. Vissa Saker Går Att Ta Tillbaka Och Andra Inte Men Livet Är Inte En Dans På Rosor. Allt Är Inte Bra Alltid. Det Finns Perioder När Allt Är Skit. Men Det Är Okej För Det Är Det Som Visar Att Vi Är Människor.

Likes

Comments

Mitt liv har sedan jag föddes till och från bestått av drogmissbrukoch psykisk ohälsa. Jag själv är och har varit deprimerad. Det är inte många avde jag umgås med idag som vet om detta. Min mamma har en sjukdom som kallas förbipolär sjukdom, detta menas att hennes humör inte håller sig i en ”normal”kurva utan går väldigt mycket upp och ner. När hon är uppe kan hon bli maniskoch kan göra i stort sett vad som helst, när hon istället går neråt kan hon bliväldigt deprimerad och vilja döda sig själv. Min mamma har lättare för att gåneråt än uppåt vilket gjort att hon varit deprimerad till och från hela minuppväxt. Idag har hon medicin som hon tar men det har hon inte alltid gjort ochdå har hon bland annat försökt självmedicinera med hjälp av många läkemedel ochpå så sätt missbrukat de.

Första händelsen jag kommer då jag visste vad som hände frånbörjan det är för fyra år sedan. Jag hade skolavslutning den dagen och minbästa kompis skulle sova hos mig för första gången. Jag var väldigt glad dennadag för att hon skulle sova hos mig. Hela dagen var bra och vi hadesupermysigt. Min mammas kompis kom hem till oss och sedan gick dom ut påkrogen, jag och min kompis gick och la oss och sov. När jag vaknade denmorgonen var min mamma inte hemma så jag frågade hennes man var hon var, hansvarade mig att hon var på sjukhuset. Jag gick in på mitt rum i panik och grät,satte på min dator och ringde min pappa. När pappa svara kan jag inte prata förjag har panik och gråter så mycket, han hör att jag gråter och förstår attnågot är väldigt fel. Jag får fram att mamma ligger på sjukhus och hör att minpappa får en betydligt allvarligare röst. Jag säger inte mycket men min pappafrågar tusen frågor jag inte kan svaret på så jag ger telefonen till Roger. Femminuter senare sitter min pappa bredvid mig och jag grät, grät i hans knä. Jag trorjag grät i flera timmar men det gick inte att sluta. Jag var så arg och rädd. Jagåkte hem till min pappa och lämnade mina systrar med Roger. Jag är så arg påmin mamma. Hon har förstört mitt sommarlov och jag skäms så att hon gjorde detnär min kompis var där.

Detta är första gången jag kommer ihåg sen har det häntinnan. Och efter. Min mamma låg inne på psykiatrin i flera månader och jag vardär och hälsade på henne. Hon hade försökt ta livet av sig när jag hade enkomp0is hemma hos mig och när jag och mina systrar var hemma. Jag själv harvarit in och ut på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) mellan olika psykologerflera år. Mina föräldrar tyckte jag behövde någon att prata med för ag höllallt jag kände inom mig för säger jag att jag mår dåligt gör jag allt värre. Förstagången jag insåg att jag mådde väldigt dåligt var på min födelsedag 2012 då jagskadade mig själv första gången. Sedan dess har jag skadat mig flera gånger.

Detta var en liten snabbspolning av en viktig händelsespecifikt men annat också. Slutligen vill jag bara säga att jag älskar minmamma över allt annat och hon är den bästa som finns även om jag inte alltidtycker det så är det så. Älskar dig och tycker du är grym som klarar allt ändå!<3

Likes

Comments

Nytt åt, ny jag. ni som Har läst hela min blogg vet att i början var allt liksom bra och jag visade inte riktigt vem jag var... när jag skrev om maskrosbarn insåg jag att nu kunde jag inte gömma mig längre, det var dags att berätta om vad som har hänt under min uppväxt och än idag händer. jag började skriva om allt som händer och har hänt. Jag har sagt att jag inte mår så bra och det är sant men jag är på en väg uppåt just nu, jag pratar med en psykolog som är jätte bra och hon hjälper mig verkligen (!), jag har har pratat med min mamma och det blir bättre och bättre mellan oss men framför allt så har jag en bra relation med min pappa och jag kan faktiskt berätta för honom när jag mår dåligt och jag vågar be honom om hjälp när det behövs. jag är en gång i veckan hos min mamma och träffar då också mina systrar. det känns bra för då blir mitt liv mer strukturerat och jag vet att det är första steget till att må bra och det är första steget innan dom på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) ska kunna inleda någon behandling. denna våren kommer nog vara rätt tuff för att jag ska börja med en behandling vilket kommer vara jobbigt psykiskt men också för att jag mår bättre (detta låter jätte konstigt men) då har oroar jag mig mer över kompisar, skolan och familjen vilket också är jobbigt. detta var allt för nu men ska försöka skriva mera när jag hinner. 💓

Likes

Comments

Idag är det nyårsafton! Idag är dagen då man ska sätta sina nyårslöften på riktigt och mena dom... Här kommer ett annorlunda inlägg och mitt sista inlägg:

Kära dagbok, idag är det nyår och jag vet inte hur jag kommer reagera på all alkohol som kommer vara med. Kommer pappa bli full? Kommer jag bli ledsen? Kommer alla känslor komma tillbaka? Om dom gör det så lär det bli jobbigt (
igen). Detta kommer inte bara vara en rolig dag för mig. Vet inte hur jag kommer ta allt idag/ikväll och det skrämmer mig.

Detta inlägget är inte precis som alla andra men jag tyckte det var ett bra sätt st gå ur mig det. Att jag är så orolig beror på min mamma (om du ser detta så älskar jag dig fortfarande lika mycket) och på allt hon har gjort under sommaren, står lite om det längre ner men jag tyckte att hon drack för mycket under sommaren och ingen kan ändra på den åsikten för det är hur jag upplevde det och jag mår dåligt över det som hände... Självklart finns det en till sida av historien men du kan välja vad du vill tro på och inte!






Likes

Comments

Börjar detta inlägget utan rubrik för den får komma till efter så får vi se vad jag skriver om. Har inte varit så bra på att lägga upp så mycket men jag vill inte heller lägga upp inlägg varje dag. Brukar försöka med minst ett i månaden i alla fall. Nu sitter på bussen nu på väg till BUP för att prata med min psykolog men vet inte riktigt vad jag ska prata om... Känner att jag mest glömmer bort de saker jag tycker är jobbiga och skulle behöva prata om. Var där i fredags och pratade med en läkare som faktiskt har en dotter som spelat i samma handbollslag som jag. Det var rätt så jobbigt för att jag trodde inte att jag mår så dåligt som jag faktiskt gör eller fick förklarat för mig. Ska dit med pappa nästa vecka tror jag det var och imorgon ska jag ha ett samtal med mamma och min kontaktperson om hur dåligt jag mår av de saker hon har gjort under min uppväxt. Känns väldigt läskigt eftersom jag ska berätta för henne vad hon har gjort fel och det känns redan nu som om jag kommer säga att hon är en dålig mamma vilket hon absolut inte är! Kommer nog inte gå så bra att koncentrera sig i skolan imorgon så vi får väll se hur det går med hela alltet och så. Men nu ska jag springa in på BUP så jag kanske skriver nåt mer efter det eller imorgon. Ses&lt;3

Likes

Comments

Detta inlägget är till alla er läsare! Nu när jag kollade statistiken hade jag 718 visningar. Hoppas att ni gillar att läsa min blogg men framför allt hoppas jag att några av er faktiskt kan ta åt er och att detta kanske kan hjälpa er på nåt sätt. Ni kanske inte förstår säkert mycket av vad jag går igenom men ni kanske kan få ett nytt sätt att se på vissa känslor. Eller så kanske ni känner igen er och vet exakt hur allt känns. Men då hoppas jag att jag kan hjälpa er genom att visa att ni inte är ensamma och att även om det går neråt så lovar jag att det kan bli bättre det tar bara olika lång tid för alla! Tack så mycket i alla fall för alla gånger ni läser och hoppas att ni hjälper mig att sprida bloggen.




Likes

Comments