Header

Jag har tydligen noll koll på dagar. Det var i tisdags hon blev 11 v. Men hur som, här kommer en dagsfärsk bild på tösen. Lägger in 10 v-bilden under. Visst har det hänt grejer?!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Niki blir 11 veckor idag och hon växer och utvecklas. Glömde ta bilder men antar att det funkar att fuska och ta även imorgon. ;)

I söndags var vi på kullträff och meningen med de träffarna är att valparna bara ska lära sig att vistas och koppla av runt de andra, medan vi tvåbenta kan ställa frågor och diskutera viktiga saker som gäller våra små skatter. Niki skötte sig exemplariskt och jag hade lika gärna kunnat lämna kopplet hemma. Efter ett tag la hon sig ner och somnade. Jätteskönt att se. Jag är ju van vid apan som inte ens kan sova utan störning så detta var underbart.

Just nu bor vi på landet. Vi har flyttat ut för sommarn och njuter av skärgårdslivet och allt vad det innebär. Ikväll var jag, barnen och hundarna iväg till hamnen i Stavsnäs och käkade middag. Så oerhört goda pizzor!! Hundarna skötte sig så bra och det var inga konstigheter att som ensam förälder/vuxen komma med tre barn och två hundar. Lite stolt och väldigt glad blir man i sånna lägen. Det gick förbi folk och hundar men Louie och Niki låg eller satt så fint vid oss. Inte ens när andra hunden var halvmetern ifrån brydde de sig! SÅ skönt!

Jag passade även på att köpa ett nytt fint koppel till Niki idag. Hennes första egna. Det blev ett brunt retrieverkoppel från Hunter. Jag älskar retrieverkoppel men älskar absolut INTE att de stryps! Så detta koppel var helt underbart, det har nämligen ett stopp på insidan och ett på utsidan. Så de kan inte strypas och inte heller bli för löst så det åker av. Perfekt!! Tyvärr var det till Louie slut i affären men beställde ett som kommer i nästa vecka. Materiell lycka!

Likes

Comments

I onsdags hade jag en riktig kass dag där allt, precis allt, bara gick fel. Och det sista som hände innnan vi skulle hoppa in i bilen och dra iväg på tävlingen var att Louie blev påflugen av stor hund som kom rusandes i flexikoppel från ingenstans. Som tur var inga fysiska skador men ändå en väldigt obehaglig situation för oss. Men vi försökte skaka av oss, vara glada och hoppade in i bilen. Jag satte på min absoluta favoritppeningslåt på repeat i bilen och försökte ladda om tänka positivt. Vi var framme i god tid och kunde rasta i lugn och ro och han verkade ha glömt händelsen helt. Skönt!

Vi fick startnummer 6 denna gång. Utanför plan kändes han rätt med, men inte 100. När väl fotkommandot kom gick han superfint ända till efter sista svängen då vi gick förbi fotografen som satt själv på ena kortsidan. Men han skärpte sig och vi kunde avsluta snyggt! Sen gick både inkallning, sättande och apporteringen förbi på samma ställe och han var märkbart störd och fruktansvärt intresserad av denna fotograf med jätteobjektivet. Så det blev lite småmissar som kostade oss uppflytt. MEN, även fast han blev så pass störd jobbade han ändå på och gjorde det han skulle. Det blev ju inte riktigt som det skulle men han gjorde alla moment med härlig attityd och han höll ihop hela programmet ändå. Först kände jag mig rätt irriterad över placeringen på denna fotograf men sen insåg jag att världen kan ju inte anpassa sig efter oss, vi måste anpassa oss efter den. (Och dessutom vart ju bilderna så himla fina och härliga!! Alla bilder nedan är tagna av FotografKarma!) Så nu är det bara att jobba med störningsträning deluxe!!

Följsamhet 8
Åh så fint det var i början!! <3

Inkallning 7
Fick ropa två gånger för han var låst på fotografen. Annars fint!

Sitt under marsch 7
Fick ge dk för att han var på väg till fotografen efter första steget men han skärpte till sig och gjorde ett såååå himla fint moment i övrigt!

Apportering 7
Glatt och snyggt men lite slarvigt gripande och en del tugg.

Fjärr 7
Segt läggande.

Hopp 8,5
Slår i vid ingång, eller ja han tog ett litet extra skutt mot mig innan ingången. ;)

Helhet 8
Härlig attityd men märkbart störd av fotograf och sågspånsmarkeringarna.

Totalt 150 p, godkänt resultat och en 10:e plats.

Likes

Comments

Ibland dyker det oväntat upp tillfällen och chanser i livet som känns för bra för att avstå. Niki är precis en sån chans. Så oplanerad men så välkommen! <3

Niki är Louies kusin (deras mammor är kullsystrar) från Atomos senaste kull och skulle behållas på foder. Anneli hittade inte något hem som kändes rätt så hon blev kvar ett tag (10 v. blev hon igår). Och nu bor hon alltså hos oss sen i söndags. På halvfoder. Eftersom jag följt kullen med spänning från planering till flyttdags så känns det inte helt oplanerat ändå, även om det inte var meningen att vi skulle ha en valp just nu. Jag känner ju till och gillar linjerna på mammans sida sen innan och båda föräldrarna är häftiga individer med härlig inställning till livet och arbete.

Vad vi sett av henne än så länge, känns hon väldigt stabil och lugn med alla fötterna på jorden men ändå härlig fart och fläkt. Är hon trött sover hon oavsett vad som händer runtomkring eller vart vi är och är hon på bushumör är det ett härligt liv på na och man får akta näsan och andra bra grejer som små valptänder gillar att attackera och tugga på. Skön kombo. Känns liksom redan som hon har den där kända på- och avknappen installerad. Men den som lever få se!! Ska bli Himla kul och spännande att se den lilla tösen växa upp och se vad det blir av henne.

Niki 10 v. ung

Likes

Comments

Igår gjorde vi det! Vi startade vår allra första tävling tillsammans!

De hade lovat regn och jag vart superglad då apan blir så påverkad av värmen. MEN, det blev sol och över 20 grader. Yippi! 

Jag testade av honom lite på uppvärmningsplanen och han var rätt seg så kände att nä, det blir till att blöta ner honom lite och hålla oss lugna i skuggan, sen får det bära eller brista! Vid lottningen drog jag startnummer 1 så det var bara att hämta och köra. Utanför plan kändes han med och på men när vi väl gick in tappade han allt och nosade sig fram till startpunkten. Jag försökte med våra "pepp/startord" att få igång honom men han hade tydligen stängt av öronen helt. Han började följsamheten väldigt dåligt, efter första svängen kom nosandet igen och då drog jag medvetet till ett kraftigt dk och efter det började han vakna, men då var ju en 5:a redan ett faktum. Resten av momenten gjorde han jättefint och vi fick till en himla fin känsla!! En 9:a på helheten var en härlig bekräftelse på det!

Följsamhet 5
Förklaring i text ovanför

Inkallning 7
Domaren tyckte att han slog i mig för hårt, vilket han inte gjorde. Men han har dragit av för det på alla moment med ingångar så på nåt vis måste det sett ut så?

Sitt under marsch 9

Apportering 5
Här fattar jag ingenting. Enligt mig en helt ok apportering men domaren var av annan åsikt. Jätteslarvigt och islag tyckte han.

Fjärrdirigering 9

Hopp över hinder 8
Islag vid ingång här med...

Helhet 9
Med så hård och petig domare och ändå en 9:a här?! Det betyder mest av allt!! Fina lilla apan, vad han jobbade på bra!!

Totalt 144 p, godkänt och en tredjeplacering.

Likes

Comments

Äntligen börjar riktiga Louie komma tillbaka. Imorse kändes han verkligen som sig själv igen och det är så himla skönt att se! Jag upplever att träning, lek, motion och en himla massa kärlek har varit den bästa medecinen för oss båda.

Har så dåligt med nya bilder, så bjuckar på en gammal favorit

Jag har ett litet problem. Jag har väldigt svårt att låta bli anmälningsknappar. Det har resulterat i att jag och Louie är anmälda till tre startklasser och ett WT nu här närmaste månaden/månaderna. Vilket iof är superkul! Älskar att ha mål att jobba mot och ffa när det kommer till WT, som jag är helt nybörjare på, behöver jag få känna av hur allt går till för att jag ska veta hur jag ska lägga upp vår träning och vad vi behöver lägga krut på. Så de kommande tävlingarna är egentligen bara för att det är så himla kul och för att checka av lite hur vi ligger till.

Den förtsa startklassen är redan nästa helg och jag har inga som helst förväntningar eller förhoppningar på något vidare resultat, utan vi ska bara sikta på att ha en så kul upplevelse som möjligt och jag vill känna av hur vi, jag och Louie, fungerar i sånna situationer och miljöer. Hur ska vi göra med uppvärmning? Vad behöver vi förbereda med? Hur kan jag stötta honom på bästa vis? osv osv. Nästa start är bara några dagar senare, så samma sak gäller då. Fungerade det bra förra gången? Ska vi fortsätta på det spåret eller behöver vi ändra något?

Det ska bli så himla kul men jag är redan nervös. Men det ska bli spännande att, förhoppningsvis, få reda ut dessa frågor så vi kanske, kanske vågar sikta lite högre den tredje och sista tävlingen som är i slutet på juni.

I början på juli väntar då vårt första WT. Som jag skrev tidigare, så är jag helt nybörjare, så jag känner verkligen att jag behöver starta en gång för att få en klar bild på hur jag måste träna och på vad. Jag har svårt att bara läsa mig till sånt eller få saker berättat. Jag vill få uppleva själv. Så, det ska bli så galet kul och hej, någon måste ju offra sig och ta sista placeringen. Det gör vi så gärna. ;)

Igår fick jag hem knallpåken jag beställt, så nu kan vi börja träna med "skott" mer ofta. Blir perfa att träna med i brukset sen också. Woop!



Likes

Comments

Den lilla apan sörjer verkligen sin storebror och det blir tydligare för varje dag som går. Saker är inte lika kul, han sover mkt mer men sover oroligt, han är slö och har inte det där Louiedrivet han brukar ha. Han är som gladast när vi är ute och går men inte ens då är han lika vild som vanligt. Han har gjort lekinviter till en osynlig vän, vilket jag tror att han tror är Bagheera.

Men igår fick han busa med Lyra och Belle och sen gå ett spår. Han tog spåret jättefint och var sugen på mer när det var slut. Skönt tänkte jag, han verkade glad igen. Men när vi åkte hem, var vi tillbaka till den där ledsna apan igen. Idag vart jag väldigt orolig för honom faktiskt. Han var så obrydd och nästan lite apatisk.

Men bästa medicinen är motion, lek med andra hundar och aktivering så vi kämpar på. Testade lite inomhusträning nu på kvällen med smarrig kycklingkorv och JÄKLAR vad taggad han var. Helt amazing! Gud så skönt! Det lättade mitt hjärta nå enormt. Nu får vi fortsätta jobba vidare och imorgon ska han få busa med hans älskade syster. <3 Hoppas det hjälper honom. Det gör så ont att se sin bästa vän må så dåligt... och än värre när man själv har ett eget sorgearbete att jobba med.. :(

  • Louie

Likes

Comments

Det här är sista bilden som är tagen på Djungelbröderna. 💔❤️ 
​Jag tycker man kan se skillnaden i deras ögon så väldigt tydligt.. och det är hjärtskärande! Men nu slipper han iaf ha ont...

Har inte kunnat fota något alls sen dess.. igår var första bilden jag tog på apan, efter vi varit ute på en löprunda och rensat massor av tankar.. känner liksom ingen livsglädje alls längre. Den tog han med sig.. älskade, älskade panter!!

Han och Vita har iaf fått några rader i en egen flik. Känns skönt att de alltid är med oss på så många sätt ändå. Som Kevin (7 år) sa "Mamma, de sover bara. Och de är alltid med oss även fast vi inte kan se dem". Älskade unge! Så är det!! <3 



Likes

Comments

Hur ska jag någonsin kunna skriva det så rättvist som han förtjänar? Tårarna rinner.. orden är som bortblåsta. Min finaste, älskade bamsepanter finns inte mer. I torsdags, 11/5, fick himlen den finaste av själar. Min stöttepelare och underbara vän. Han som lärt mig så mycket. Han som funnits vid min sida sen dag ett. Mitt lyckopiller och trygga punkt...

Hans spondylos tog över och vann till slut över oss... jag orkar helt enkelt inte skriva mer än så.. nu. Kanske en annan dag. Kanske aldrig.

Det är så orättvist! Våra hjärtan är inte längre hela men jag försöker så gott det går att ta mig framåt, med apan vid min sida. Jag behöver saker att göra. Annat att tänka på. Allt för att slippa känna. Jag orkar inte se, orkar inte minnas. Inte än. Har idag raderat kalendern på saker som nu inte längre är aktuella, bytt design på bloggen, ändrat instagram... allt för att slippa bli påmind och i tron om att det på något vis skulle bli lättare. Men vad hjälper det.. egentligen. Han finns ju i mitt huvud och näthinna hela tiden ändå såklart... älskade panter, saknar dig nå så enormt!! <3 <3


Likes

Comments

Nu var det sådär länge sen jag skrev igen. Och det beror enbart på att jag inte har tid att skriva, helt enkelt. Fullt ös hela tiden. Men nu har vi lite "ledighet" på landet över påsk. Bygger och fixar, men njuter av att vara här!

Vi har hunnit med en hel del såklart, men inget speciellt jag tänkte skriva om såhär i efterhand förutom en grej. Jag fick för mig testa att träna lite med Bagheera under en promenad. Han hade sele och koppel på och kopplet fick hänga kvar när vi körde ff och Louie var lös runt oss som störning. Bagheera var så taggad att han inte brydde sig ett smack om att Louie hade hittat hans koppel och startat en dragkamp med. Han fortsatte fokusera på sitt arbete. Även när jag stannade upp för att be den lilla apan att sluta upp med att terrorisera honom, fortsatte han sin uppgift! Han har så häftig attityd och arbetsvilja den grabben så man blir helt salig.

Imorgon ska solen lysa på oss här och jag hoppas att vi kan smita in träning och spår innan påskmiddagen väntar!

Likes

Comments