En hemlighet, något töntigt. Något oväntat som inte mången öra hört viskas.
Jag skriver på en bok. Eller snarare i nuläget, sitter fast med en inte ens halvskriven bok. Jag är en fullbordad och övertäppt tönt som skriver en bok, en bok som inte ens blir klar. ''En misantrop och en nutida Barabbas'' är något som nog aldrig kommer se dagens ljus. Men det får mig att bli lugn. Mitt melankoliskt dunkla inre får en lättnad av den tömning som sker då och då när jag vid bristningens gräns sätter pennan mot pappret (fingrarna mot tangentbordet, herregud jag är ju faktiskt inte antik ännu).

Jag skriver låtar och det är okej men jag skriver annan slags text och alla tappar sina sinnen.

Jag vet, jag vet. Jag har det inte så svårt. Jag är bara en tönt som fått lite för mycket luft och lite för lite uppmärksamhet. Men vafan, låt mig vara lite töntig. Kanske behöver världen lite töntighet. Gud vad jag känner att jag kommer bli dömd, tur att ingen kommer läsa detta inlägg.

Likes

Comments