Håll masken, upp med hakan, livet går vidare, spela en roll. Det är inte saker man vill höra. Det funkar inte så. Det blir inte bättre och speciellt inte när det kommer från nära och kära.

Jag har fått höra dom orden. Vilket grävde djupare sår. Höra det från nära och kära är som en käftsmäll. Det är meningen att dom ska hjälpa än igenom det som har hänt, inte torka ens tårar och säga livet går vidare. För det hjälper inte speciellt mycket. För fyra år sen åket min mamma in och det enda min pappa kunde säga "livet går vidare". Det gick inte vidare jag är kvar i samma skor som jag va i då bara 4 år äldre.

Det jag tänkte när jag fick höra det var:
Är jag så hopplös? Varför kan jag inte? Varför är det så svårt för mig? Vad har jag gjort för fel?
Jag såg mig själv som hopplös för att jag inte kunde spela den där rollen, där allt är perfekt och det är inga problem. Idag kan jag bara säga att jag har inte det lätt och det kommer inte bli lättare på ett bra jävla tag. Men jag tar en dag i taget. Att se framåt är än så länge svårt då jag bara ser mörker, men jag jobbar på det, jag ska ha en framtid det får inte sluta än.

Vill bara säga att det är inte lätt och vara förälder till barn som är deprimerade om dom inte varit med om det tidigare. Jag vill inte lägga all skuld på mina föräldrar. För dom har varit underbara under min uppväxt. Jag hatar inte dom för vad som har hänt. Men jag tycker att dom skulle ta hänsyn till sina barn lite mer än sina kärleksliv. Men gjort är gjort och jag saknar dom iallafall.

//Ledin

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 85 readers

Likes

Comments

Sevärt klipp om depression

Vet inte om men kan göra så klippet hamnar här men kicka på texten ovan.

Jag kommer inte ens ihåg hur det var innan. Det har varit så här alldeles för länge.


// Ledin

  • 90 readers

Likes

Comments

Jag har inte kunnat blogga på länge för att appen har krånglat i min lur. Vågade inte radera appen för jag trodde inte jag kunde min inloggning. Men jag fixa det nu.

Så nu är jag tillbaka.
När appen börja krångla höll jag på och skriva om min midsommarhelg. Vilket jag tänkte försöka göra igen.

Midsommarhelgen spenderades på Öland i Borgholm på en camping. När vi kom dit hälsade vi på alla människor som vi skulle umgås med hela helgen och satte oss och drack öl på en gång. Jag hade dock druckit hela dagen innan vi åkte dit så jag va redan dragen. Vi satt och prata, lyssna på musik och drack utanför någons husvagn. Senare på kvällen drog vi till strand hotell. Där jag drack glas efter glas. Jag ba sluka drinkarna på 1sekund. Så gissa om jag blev full.
Efter det kommer jag inte ihåg så jätte mycket. Men på nåt sätt hamna jag i ett tält och vakna upp med sår och blåmärken. Vilket är konstigt för jag kommer inte ihåg att jag ramla.

Det här vakna jag upp med.

Lördagen var lite lugnare.
Vaknade på morgonen och var fortfarande ganska dragen. Det tog ett tag för mig att vakna till. Men senare på dagen badade vi i poolen som fanns på campingen. Men fick en boll rakt i ansiktet. Så det var inte så jätte kul. Men efter det gick vi och spela fotboll och drack öl. Kvällen spendera vi på Harrys.

Vet inte riktig mer om jag jag ska skriva förutom att jag hade jävligt kul och träffa underbara människor. Juste jag fick jobb på lördagen oxå.

// Ledin

  • 92 readers

Likes

Comments

Livet blir inte alltid som man önskar. Den här dagen för 3 år sen var jag en enda röra. Jag är fortfarande det men nu är jag lite starkare. Jag jobbar på och bli starkare. I'm a working progress.

Jag har inte träffat min pappa på 11 månader, den enda kontakt vi haft är för att jag är skyldig han pengar. Då jag inte betalade min mobil det 3 första månaderna efter att han kasta ut mig. Vi har även stött på varandra på Ica men aldrig hälsat på varandra.  
Jag har inte träffat min mamma på 9 månader, vi har haft lite telefonkontakt efter det men det var ett tag sen.

För 3 år sen va dem det jag hade. Men idag står jag på egna fötter med lite hjälp från socialen. Idag är jag mycket starkare utan dem.
Det är synd alla barn behöver en trygghet. Men alla från inte den.

//Ledin

  • 182 readers

Likes

Comments

Hej mina kära hjärtegull.

Nu har jag varit en Kalmarit i 6 dagar och än så länge känns det jättebra. Tänkte bäretta lite om dom där 6 dagarna.

Min första dag var vi bara hemma och käkade lite tacos och drack lite vin. Vi tog en promenad till kalmarsundsparken med vår kära hund Milo så han fick springa av sig en massa.

På dom här 6 dagarna har jag bara sovit hemma 2 av dom. Resten av dagarna har vi varit hos en kompis och bara tagit det lugnt spelat lite ps4, kortspel och monopol och haft det shit kul. Han vill typ inte bli av med oss han vill ju till och med att vi ska flytta in till han och hyra ut vår lägenhet.

Igår grillade vi lite kött med vår kompis kompisar drack lite öl och lekte med Milo i skogen.

Har inte haft en deppig dag sen jag flytta. Jag som hade bara deppiga dagar i Stockholm.

Vill ni se mer om mig kan ni lägga till mig på snapchat då jag uppdaterar ni mystory konstant. Josefinledin heter jag där om det är så att du nu vill göra det.

// Ledin

  • 195 readers

Likes

Comments

In och följ mig på snapchat 😘 Josefinledin

  • 200 readers

Likes

Comments

Heej

Nu håller jag på och packar för fullt även fast det är 8 dagar kvar. Jag har nästa bara mina kläder och köksredskapen kvar att packa. Jag kan inte packa det fören sista dagen men jag känner mig typ stressad.
På fredag ska dom komma och besikta lägenheten och kolla satt allt är helt och inge håll i vägarna. Jag borde grov städa lite innan det.

Jag är lite nervös för den här flytten. Det är så stort kliv att lämna min nuvarande lägenhet i min hemort till en lägenhet i Kalmar. Jag har bara varit i Kalmar 1-2 gånger i somras och nu ska jag flytta dit.
Men jag hoppas att allt kommer gå bra och att jag inte får hemlängtan till min nuvarande lägenhet som jag inte kommer kunna flytta tillbaka till om jag ändrar mig.

// Ledin

  • 205 readers

Likes

Comments

Hej mina små pussgurkor

Idag tänkte jag skriva lite om min mamma. Jag har inte läst så mycket vad alla har skrivit om henne på flashback. Jag gjorde det mycket första dagarna efter händelsen. Men märkte att det inte var så bra för mig och göra det.

För er som inte vet så sitter min mamma i fängelset dömd för mord och har ett straff på 14 år.
Händelsen hände midsommar 2012. Jag vet inte så mycket om vad som faktiskt hände. Men om ni vill läsa själva om allt i lite bättre text så är det bara googla Jeanette Javell här tänkte jag bara skriva lite om vår kontakt senaste 4 åren.

I den här lådan har jag sparat alla brev hon skickat eller aah dom flesta. Så tänkte gå igenom lite.

Här är ett brev där hon skrev om vad som hände, men sen har man ju hört andra saker som att han sov när det här hände. Enligt henne gjorde han inte det. Man vet inte vad man ska tro.

Hennes första brev till mig

Idag har vi ingen kontakt alls. Vi kan ha hur bra kontakt som helst. Men sen flippar hon och förstör den kontakten och sårar mig samtidig. Men nu orkar jag inte mer. Så just nu måste jag lägga henne åt sidan ett tag. För att jag ska kunna "växa"

// Ledin

  • 212 readers

Likes

Comments

Jag gråter när jag läser sånt här på Facebook. Jag har själv gått igenom mobbning. Jag har velat försvinna många gånger men jag lät dom inte vinna.
Min lillasyster går igenom det och hon låg på akuten för bara en vecka sen då hon ville försvinna.
Vad gör man mot mobbning? Det spelar ingen roll om man pratar med lärare på skolan. Mobbningen fortsätter oavsett.

Vad gör man?

Här är inlägget från Facebook:

JAG VILL INTE LEVA LÄNGRE!

Klockan är runt 17 tiden och Agneta har precis slutat jobba för dagen. Varje torsdag brukar hon stanna och handla på vägen hem men ett uteblivet sms från sonen Alexander får henne att köra hem direkt.
En konstig känsla möter henne när hon vrider om nyckeln i vredet, ljudet från stereon, tvn och datorn är som bortblåst. Hon stiger in i hallen och ropar " Alex, Alex är du hemma?" men får inget svar... Pulsen stiger och hjärtat slår nu dubbelt så fort. Agneta går nu runt och tittar igenom alla rummen i huset men hittar inte sonen, (hans skor stod i hallen) och nu får hon verkligen panik.Den vanligtvis glade Alexander har på senare tid känt sig "nere" och inte velat gå till skolan.
Agneta bestämmer sig för att ringa sonen och hör nu hans telefonsignal från hallen och för en kort stund får hon hoppet tillbaka. Den ringande telefonen leder henne till "klädrummet" , hon öppnar dörren och där hittar hon Alexander!
-Jag har aldrig skrikit så högt i hela mitt liv berättar hon för mig!
Sonen hade alltså begått självmord och hängde i en snara runt halsen! En mammas värsta mardröm, det som ALDRIG skall få hända har alltså hänt! Ännu ett liv i den yngre tonåren har alltså släckts alldeles alldeles för tidigt.

Det här är resultatet utav all mobbning som sker runt om i skolorna i Sverige.
Så här blir det när vi vuxna inte sätter ner foten och säger ifrån. Det här är resultatet när vi hestar våra barn mot varandra, när märkeskläder köps in i tidig ålder och skapar klass skillnader i klassrummen!
Det här är resultatet när man ser sina egna barn som slags helgon som aldrig gör fel.

Hade ni sett hur en gråtande Agneta berättar om hur hennes familj blivit ett offer för mobbningen så kan jag lova att hon hade fått varenda en utav oss att gråta!

Det här är hemskt, det här är fruktansvärt, det här är en KATASTROF!

Vad säger man till Agneta i det här läget?

Jag har fått ok från Agneta att skriva om det här, namnen är påhittade.

Därför vill jag här och nu uppmana alla att tänka på vad vi lär ut till våra barn!

Mobbning är ett stort hot mot hela samhället, se nu till att stävja det! Och nej mobbning syns inte alltid, det kan ske i det tysta. Visa civilkurage (och mod), agera när du ser eller märker att någon blir utsatt för mobbning.

Glöm inte att ta hand om varandra innan det är försent.

Jag får aldrig tillbaka min son men vill heller inte att någon annan familj skall gå igenom det jag har gjort, skuldkänslorna är enorma! (Agnetas ord)

Kärlek , tillit och förståelse 💜 💜 💜

//Bröderna på Sularpsfarmen

  • 209 readers

Likes

Comments

Ler på utsidan gråter på insidan.

När man har blivit sårad av en människa så mycket att man får en klump i magen varje gång man hör människans namn. Är det inte lätt att gå vidare.
Jag får den klumpen av många människor nu förtiden eftersom jag låter andra trycka ner mig, då jag skiter i mig själv och vill att alla i min omgivning ska må bra och vara glada.

Men nu är jag trött. Jag har velat fly från mitt liv ett bra tag. Jag har överdoserat sömntabletter, smärtstillande m.m. Jag har skurit upp min handled inte en gång utan fler gånger. Men aldrig så mycket att det ska hända nåt, eftersom jag vill leva. Jag vill att det ska bil bättre men jag vet inte hur.
Nu planerar jag att lämna lilla förorten jag är från och flytta långt här ifrån.
Det som hänt här är svårt och glömma eller gå vidare ifrån.

Lite deprimerande jag vet men jag jobbar på det. Vill ni veta mer om mitt spännande liv äre bara och följa. Det kanske blir mer saftigare vem vet 😏

Kram Josefin❤️

  • 220 readers

Likes

Comments