Var och hämtade mina sista saker från mitt ex. Världen föll när jag såg henne och så ville hon ha en kram när hon skulle gå. Jag hann aldrig säga det jag ville säga och hon gick sin väg som hon skulle. Vad finns det att säga liksom? Hon har verkligen valt sitt och jag valt mitt nu. Jag förstod att mina känslor aldrig minskat sen vi gjorde slut och det gjorde ont.

Jag fick / tog reda på idag om varför det egentligen tog slut mellan oss och smärtan i mig är obeskrivligt.. Jag visste egentligen innan men hade inte bevis och fakta för det. Jag är så jävlar besviken och arg just nu samtidigt ledsen och känner mig maktlös. Hur kan man vara så kall och falsk på samma gång? Men jag antar att hon fick sin hämnd och nu drar jag mig ur det här spelet. Jag är klar med allt detta och den dagen jag kan förlåta henne är den dagen hon säger förlåt och verkligen menar det. Nog med den här bullshit nu ska vi gå vidare till annat.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

​Onsdag natt mot torsdag och livet går långsamt framåt medans tiden bara flyger iväg. I fredags var jag på kryssning med en vän och hans syster samt hennes kompisar. Åkte på Birka Cruise, Kan bara säga att det var sämst enligt mig men vi hade kul trots allt. På båten fanns 90% dinosaurier ( de äldre med sina familjer ), 85% korvar och 15 % kvinnor som hade 4 väktare var ( killar som raggade på ). Vi dansade och hade kul ändå men måste säga att jag ALDRIG kommer att åka på den igen...Fan borde ha lyssnat på Matte ( min vän). Kom hem lördagen och gick ut för att festa med Enock och några andra vänner som jag känner. Gud jag rekommenderar att ni dra ut 2-3 veckor efter löning för att undvika kaos och idioter. Den här gången vart det mycket bättre än de andra gångerna då det inte var för mycket folk o.s.v.  Annars så har jag jobbat sjukt mycket för att spara pengar enligt planen som jag lagt upp. 

Skulle vilja lägga upp på hur ni ska gå till vägar om inte ni vet vad ni vill jobba med i livet o.s.v men det får bli nästa inlägg för nu är jag trött och måste sova innan jobbet. VI hörs snart igen. 

Likes

Comments

​Måndag och jag har nu jobbat hela dagen och det känns bra att jag har börjat vilja jobba mer än innan. När Vi gjorde slut kunde inte jag sova bra, vaknade varannan timme varje gång jag la mig men nu har det börjat bli lite bättre. Jag försökte intala mig själv att jag kunde gå vidare snabbt och att livet skulle vara lätt utan henne men antar att verkligheten är annorlunda. Försökte till och med prata med andra tjejer men tappade lust ganska lätt. Märktes också att jag inte vill ha någon annan. Sen den dagen har jag alltid behövt gå ut på kvällen för att rensa tankarna innan läggdags. Jag gör det fortfarande och gör ont varje gång... jävla skit! Varför måste det kännas så här?

Tur att jag har mina planer att följa till att lyckas i livet så hur det än går så måste jag fortsätta. Mina första och närmaste planer är att köpa egen lägenhet till nästa sommar. Jag kommer att behöva jobba ihop runt 100 tusen kr för att sedan åka till mitt hemland nånstans i Februari-mars för att hämta mina sparade pengar på banken runt 200 tusen. Då har jag ju 300 tusen för att ha som kontantinsats så jag behöver låna bara 1,7 miljoner. Kollade upp och SBAB kunde ge mig det med min nuvarande lön så vi få hålla tummarna. Ska även passa på att ta körkort innan jag dra till Vietnam och sedan köra 1 månads semester i Phillipinerna​. När jag kommer tillbaka ska jag fan köra laser-behandling för mina ögon. Orkar inte ha glasögon mera. Bra va? Sen ska jag söka in mig på Systemvetenskap-programmet i Stockholm, Örebro och andra ställen och såklart Stockholm. Nu måste inte jag stanna här i huvudstaden även om jag föredrar det, jag har ju ingen flickvän här så jag kan dra vart som och plugget är ju att prioritera.

Jag har öppnat mina dörrar igen för att knyta ihop mina gamla kontakter och det går framåt. Gamla vänner som man växte upp med kommer alltid att förstå mig bättre än andra för de har ju sett och varit med om allt jag har gjort. Ska bli kul! På fredag blir det kryssning med Enock och några vänner vi känner ...kanske om de dyker upp. Vi har iallafall bokat våra biljetter så EVERY MAN FOR HIMSELF i guess. Lördag ska jag ut på någon krog med lite äldre folk om vi orkar efter kryssningen. Före helgen var det för många småbarn på den nattklubben vi var på och det var ingen kul. Yes yes! Vi får se vart livet tar mig och tydligen så fortsätter jag att skriva här så jag antar att det kommer att bli så framöver när jag har tid.


Likes

Comments

Efter Cristina träffade jag en tjej som jag trodde skulle vara mitt livs största kärlek. Någon som också gillade träning som jag gjorde. Vi levde ett liv där villkoren var lika då vi alltid ville vara hemma och myste istället för att gå ut och festa. Vi gillade att laga mat och kolla på film eller någon bra serier som finns på netflix eller hbo.

För första gången kände jag att jag blev älskad så som jag älskar. att få kärlek på samma sätt som man själv ger är ju redan drömmen. Jag minns att hon älskade att ligga på mitt bröst och dreglade när hon väl har somnat, hur mysigt som helst. VI sågs varje dag och umgicks som inte bara par utan också bästa vänner under åren. Jag minns hennes doft från sitt hår där jag kunde sniffa på varje gång vi kramade varandra. Varje gång jag blundar så kan jag se oss mysa och skratta högt som ett oskyldigt par. Vi planerade livet ihop och våra planer var realistiska som gjorde att relationen blev bara bättre och bättre. Jag gav verkligen mitt bästa för henne..Jag älskade henne så himla mycket. Vi hade en otrolig bra relation även om vi var så olika på många saker. Vart jag än befinner mig så ser jag henne, mitt rum, min säng, alla uteplatser och på alla ställen där jag har varit med henne och till och med gymmet där jag spenderar det mesta av min fritid på.

Alla våra minnen finns inte bara på bilderna, platser där vi varit på eller utomlands utan de finns även i luften.... Doften av sommar, vinter, vår och till och med i mat. När jag tittar på våra bilder kan jag höra hennes ljusa röst som piper behagligt i mitt öra. Jag saknar de dagarna hon kom hem och var trött från jobbet och jag kunde finnas där för henne. Jag saknar de stunder hon kliade på mig när jag var trött efter att ha pluggat länge. Jag saknar att få pussa henne varje morgon jag skulle till jobbet. Jag saknar att kunna ge henne all kärlek jag hade i kroppen...... JAG SAKNAR HENNE.....och jag saknar oss.

Vi hade det så bra tills vi en dag bråkade..Det handlade om att hon hade ljugit för mig och det var egentligen inte en så stor grej men vi tog i då när vi tjafsade. Hon hade ljugit för mig och försökte lägga skulden på mig och jag var så ledsen och besviken den natten det hände. Samma natt gick jag ut för att ta friskluft och försökte rensa huvudet. Det var då jag var så ledsen och arg och min osäkerhet som skapades av mina gamla relationer kom ut. Jag bestämde mig för att hämnas genom att prata med någon annan tjej. Någon som jag inte alls kände och det var aldrig med avsikt att vara otrogen.

Vi flörtade lite och bestämde att vi skulle äta middag ihop men det blev aldrig av för jag bangade varje gång..såklart för jag ville aldrig träffa någon annan utan det vart bara mitt dumma sätt att hämnas på. En dag när jag var ensam hemma och tjejen hade åkt till sin mamma och det var på en fredag eller lördag kan jag minnas. Den här tjejen som jag messade med hade varit ute och festat till runt 1 tiden och det var då hon ville komma till mig. Hon tjatade på mig i nästan 45 min via sms och samtal men jag tackade nej gång på gång och till sist gick och la mig. Efter att ha blivit dissat så kollade hon upp mig och ringde min dåvarande flickvän och skickade screenshot på våra konversation där vi hade flörtat. Det är då vår relation sprack och är som den är idag.

Jag trodde att det skulle gå att lösa för jag var aldrig otrogen kan jag ju tycka för jag träffade aldrig den här tjejen. Jag bad om ursäkt och att det aldrig skulle ske igen. Det gjorde så ont i mig att jag fick henne och gråta när vi pratade och för henne så var det otrohet. Vi skulle vara ifrån varandra ett tag och jag förstod nu att hon bestämde sig för att lämna mig på riktigt. Det kändes så overkligt när det tog slut, mina känslor var ju där fortfarande samtidigt så blev det allt mer verklig för varje dag som går. För några veckor sen låg mitt självförtroende på botten, jag hade aldrig varit med om att bokstavligen ALLT i livet gick åt helvetet. Från körleken, jobb, pengar och utbildning gick verkligen åt skogen. Inget går som jag vill och oturen kom en efter en, motgångar är bara förnamnet. Det var då jag hörde av mig till henne i kärlek och sorg i ett sms.

Jag förväntade mig aldrig att hon skulle skriva något trevligt tillbaka eller ringa mig. Jag förväntade inte heller att hon skulle ge mig någon tröst men jag var svag just då och behövde höra från den personen jag älskar mest att allt kommer att ordna sig. Hon valde då att blocka mig på whatsapp, telefon, instagram och på fb på mitt livs allra värsta dag.... Så kan livet gå antar jag.

Likes

Comments

Måndag och motgångar fortsätter som om gud bestämt sig för att straffa mig men vem vet? Min vilja kanske kommer att vara starkare än hans planer. Jag får alltid som jag vill till slut.

Var och festade hårt nu i helgen och då kom jag på att jag är ju en extrovert trots allt. Det förklarar ju all festandet när jag var yngre och varför jag kunde köra så hårt. Drack galet mycket och blev full ganska fort och så dansade jag hela natten... haha ni som träffat mig känner mig inte och tror inte sånt om mig men jag är ju asiat och vi kan våra moves :). Det är enbart mina barndoms vänner som vet att jag festar på riktigt och hur jag är när vi går ut. Är Ingen står i baren- kille här inte. Aja! vi hade kul och jag var inte bakfull dagen efter...har ju aldrig varit det i hela mitt liv, inte ens när jag var så full så jag inte kunde stå upp. Kände att jag kunde köra direkt dagen efter om inte det skulle kosta pengar. Träffade på människor jag känner där och såklart några brudar som var rätt trevliga men lite för på. Jag vill liksom inte träffa någon ny och känner att det där med att ligga runt inte är min grej längre för sånt hör till när man var 15-20.

NU tillbaka till där jag skrev sist! Efter att jag och D gjorde slut så träffade jag någon som förändrade hela mitt liv. Hon visade mig hur man ska älska och bli älskad på riktigt och jag kunde lära henne hur en riktig man ska behandla sin kvinna. VI var fortfarande unga men ändå rätt mogna på den fronten. Äntligen fick jag smaka på hur det är att ha någon som verkligen bryr sig om en och supporta en oavsett situationer. Vi älskade varandras barnsliga sidor från små ljud till saker som vi gjorde när vi var ihop. Vi pratade om våra drömmar och vad vi skulle bli i framtiden. Hon var latinamerikan så hon kommer från en familj med minst lika starka traditioner och så sak samma gällde kulturen.

Vi fanns alltid där för varandra och trodde verkligen att vårt förhållande skulle hålla för evigt men samtidigt så hade vi våra skillnader. Min ambition var så pass stark att jag började fokuserade på karriären och hamnade i träningsbranschen till slut och jag tappade fokusen på oss. Min osäkerhet som drev mitt driv till att inte tittade bak för att se hur mycket jag egentligen hade vilket ledde till att vi började glida från varandra. Jag ville en sak och hon ville annat. VI började växa ifrån varann och till slut bestämde vi för att göra slut. Jag har gjort så mycket fel i vår relation och aldrig gav henne allt som jag hade velat. Osäkerheten som tidigare förhållande hade hemsökt mig och gjort mig till en osäker och sämre människa. Jag vet att hon kanske hatar mig idag men för mig är hon fortfarande den som brytt sig mest om mig av alla tjejer jag någonsin varit med. 6 underbara år.... slutar man någonsin bry sig om varandra som människor efter så många år? Cristina var definitiv mitt livs första kärlek och då menar jag på riktigt. Kärleken där inte bara fina ord finns utan det är handlingar som gäller. Jag ångrar än idag mina hemska misstag mot henne, jag önskar att jag kunde få det ogjort och jag önskar att hon skulle vara den sista människa som skulle bli sårad av mig. Jag vet också att hon någonstans under all hat mot mig i sitt hjärta fortfarande bryr sig om mig. 

Likes

Comments

Åren gick och vi hade varit ihop i några år. Jag minns som om det var igår, vi var unga och dumma. När jag köpte ett par skor till henne och hon var så överlycklig när hon hoppade och skrek. När jag var på hennes skolavslutning i 9:an och när vi åkte ut till hennes mammas hus. När jag hade hittat en ful cykel och hennes pappa gjorde om den till en helt ny och fin cykel, lite som i Pimp my ride.

Jag hade ju tillit problem på grund av det som hände innan med den tjejen som sårade mig så jag var rätt svart sjuk vilket ledde till att vi tjafsade då och då. En dag insåg jag att vi egentligen inte passade ihop och det var då jag insåg mer och mer vad som var felet. Hon rökte ju hela tiden även i mitt rum hur många gånger jag än bad henne att gå ut på gräsmatten utanför huset. När hon gick ut på fester så drack hon alltid så hon inte kommer ihåg vad hon hade gjort. Hon hade inga ambitioner och var rätt lat vilket ledde till att vi levde bara på mina pengar. Jag kände att jag aldrig fick den närheten jag önskade mig att få av henne. Vi kunde vara med varandra en hel kväll och jag kunde räkna på en hand hur många ggr hon kom och pussade på mig. Så fort jag ville ge närhet så klagade hon alltid på att det vart jobbigt på ett eller annat sätt. Hon åt onyttig mat och massa choklad så hon gick upp från 60 kg till 92kg. Vad hände med den vackra,underbara och omtänksamma tjejen jag blev ihop med? Sårad och ledsen gjorde slut men vi blev ihop igen för hon skulle förbättra på sig och det var då....Hon åkte på fest och var otrogen mot mig när hon var full. Jag var så arg och sårad så jag bestämde mig att aldrig kommer jag att vara ihop med någon som har samma dåliga egenskaper som hon hade. 


Likes

Comments

Hej igen! Hittills har ni förstått att jag skriver här för att enbart rensa mina tankar när jag inte mår så bra sen vet man inte om jag fortsätter att skriva dagen jag mår bra igen.

Under tiden Jag och D var ihop så umgicks jag med mina vänner som också bor i närheten av mig. Vi var rätt många men 2 av de stod mig riktigt nära d.v.s mina bästa vänner. Jag var rätt blyg i början men fick lära mig av de 2 att om det är något man vill ha i livet måste man våga ta det. Jag ansågs att vara mogen bland mina umgänge...konstigt va? Jag ? Mogen? Jag tror att jag var rätt lugn därför trodde de att jag var mogen..eller vad vet jag? Vi var och festade jätteofta kan jag komma ihåg. Vi hängde mycket hos mig och hos någon annan vi kände, gjorde egentligen inte så mycket än bara hänga. Men under tiden så kom de flesta in i den kriminella vägen och gjorde saker som jag inte kan nämna här. Jag var ju med och ångrar idag att jag gjort saker som jag inte är stolt över och drog mig ur ganska tidigt, kanske runt 17 år gammal.

Tråkigt nog så blev mina närmaste kompisar gängmedlemmar i Sveriges största kriminella organisationer och jag var tvungen att skapa distans mellan oss. Mina villkor var enkla om vi ska umgås och jag ville enbart ses om vi skulle kolla film eller ut på fest, alltså lugna saker än galna. Åren gick och jag förlorade de flesta och nu när jag tittar tillbaka så kan jag sakna gamla tider då vi inte behövde ta ansvar och bara kunde vara barn. Vad visste vi om livet och om vad vi kunde att bli? Vi pratade om våra drömmar och vad vi skulle vilja jobba med och hur vi skulle vilja bo men ingen visste riktigt hur verkligen kommer att se ut. Jag vet att de flesta av oss är snälla från botten och grunden men samhället och fördomar skapade en bild där den missvisar och trycker ner oss. Att vi invandrare aldrig kommer att bli bättre än vad våra föräldrar är och att vi aldrig kommer att lyckas i livet. Vi skulle vara fattiga och utstötta från samhället. Jag kan ändå förstå att man dras till att välja hellre kriminellt umgänge än inget umgänge alls. Det är så sorgligt att det har blivit så och är fortfarande så i de flesta förorten än idag. De här ungdomarna är snälla människor som egentligen bara vill hjälpa till samhället och känna sig behövda, det vet jag att de flesta är för vem är född ond?



Likes

Comments

Fyllde 15 år och jag hade gått i skolan ungefär i 3 år. Jag hade skaffat mig nya vänner och en massa olika umgänge från förorten Rågsved + Hagsätra. Jag kom ganska snabbt in i den kretsen där vi var små stökiga ungdomar som bråkade och inte var rädd för några. Eftersom jag kom från en kriminell stad i ett fattigt land där jag har sett folk knivhuggit och dödat varandra på gatorna framför mig så lite små bråk i Sverige var helt mer än normalt.

Jag var alltid den som skulle hjälpa mina vänner när de hamnade i problem så kunde jag snabbt förtjänat deras tillit och respekt. En dag var vi på en liten hemma fest och så träffade jag på en söt tjej som jag blev snabbt kär i. Vi umgicks varje dag i ungefär 1 månad, hon fick även träffa mina vänner och kusiner samt familjen. Vad visste jag om kärlek då, det var första gången någon som gav mig den typ av närhet och kärlek och jag kände mig älskad men allt vände över en dag. Hon var otrogen mot mig med hennes före detta kille och jag var så ledsen. Jag grät och grät vid flera tillfällen i flera dagar.. det gjorde så ont i brösten då och till sist tappade talförmågan i några dagar efter att ha gråtit så mycket. Det var då jag bestämde mig att aldrig ge någon 100% av mitt liv igen, jag svor på att aldrig lita på någon tjej igen. :(.

Kort efter så började jag att träna olika kampsporter och ohhh boy jag lärde mig snabbt, folk kanske skulle kalla det för talang men jag jobbade rätt hårt i många timmar varenda dag. Det var också då jag träffade mitt livs första kärlek på riktigt. En vacker svensk blond tjej som bodde nära mig. Kommer ihåg till och med mina killkompisar brukade fråga " din råtta! Hoang hur har du kunnat haffa henne?".



Likes

Comments

Jag kom till Sverige med min pappa och min bror när jag var runt 12 år gammal. Ett främmande land för mig då jag inte kunde några ord på svenska och jävligt kallt var det också. Liten och blyg har jag alltid varit sen jag var liten så att inte kunde språket gjorde inte saken lättare. Först fick jag umgås mycket med mina kusiner och deras vänner sen skulle jag få gå i en klass som heter FKM ( en klass där barn med invandrarbakgrund fick lära sig svenska som andra språk).

När jag väl började så fanns det såklart barn i min ålder från olika länder, många var från Irak och Afghanistan medans andra vart från Kongo och kanske till och med Latinamerika. Min första klass kompis var från Peru ( luis heter han) och vi kunde enbart kommunicera med våra händer , dvs tecken språk man fick hitta på för att få den andra att förstå. Vi kunde dra ut på raster och bjuda varandra på godis och choklad eller hoppa runt på skolgården. Några månader efter det så skaffade jag mig flera vänner från samma klass och det var då jag hade lärt mig pytte lite svenska. Jag var fortfarande blyg men bara tillräckligt för att våga tala fel så andra kunde rätta mig och mitt uttal. Vi var rätt stökiga minns jag och det var väl inte så konstigt när vi kommer från så många kulturer? Tycker nu synd om mina före detta fröken på den tiden.

HAHA det är nog ingen som läser min blogg men det gör väl inget? Nu ska jag sova så jag orka upp för att träffa mina älskade PT-klienter. Jag får fortsätta min berättelse en annan dag. Hörs!

Likes

Comments