View tracker


Igår hade vi träff med föräldragruppen och det är alltid lika trevligt. Det är så kul och följa de små bebisarna och se dom tillsammans :)
Min lilla gosse blev fem månader i lördags. Tiden går alldeles för fort men jag njuter, som bara den! Jag älskar varje sekund tillsammans med min lilla gosse. <3

Idag har vi varit på BVC, han växer fint och följer sin kurva utmärkt! :) det var även dags för vaccin igen och det gick verkligen bra, han blev inte alls så ledsen som sist :)

Ikväll har jag hunnit städa köket, toaletterna och vikt tvätt. Effektiv kväll då lilleman sover och pappan i familjen är iväg med jobbet :)
Imorgon har vi inget på agendan och det känns ganska skönt.

// Laviin

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Bloggen har hamnat vid sidan av all vardagsstress som varit den senaste tiden men nu är lugnet återigen tillbaka :)

Våren är här och vi njuter till fullo här hemma.

Huset håller på att genomgå en vårstädning och barnvagnspromenaderna är verkligen underbara :)

Jag håller på med fortsättningen till min "gravidresa", så den kommer inom kort! :)


Tiden går verkligen fort nu, lilleman blir fem månader på lördag och hans utvecklingstakt går i en rasande fart! :) Snart kan vi nog skymta hans första tänder, så spännande. Änsålänge verkar det som han inte har så ont utav de.


Nu ska den här mamman njuta av sitt kaffe i vårsolen medans lilla busfröet sover.




Likes

Comments

View tracker

När jag blev gravid befann jag mig konstant i en lyckobubbla, en sån där rosa bubbla där allt är helt underbart. Jag var där iaf mellan allt illamående och allt var det innebär.. i si så där 4 månader med huvudet mestadels i toalettstolen hehe. Jag glömmer aldrig dagen då testet visade positivt. Det var måndagen den 24 februari kl 04.30. Jag satt på toaletten och skakade, överlycklig, överväldigad och framförallt helt chockad. Jag ville egentligen berätta det för min sambo på ett speciellt och gulligt sätt min chocken tog över min handlingsförmåga och jag stormade in i sovrummet med andan i halsen och bad min sambo, som då sov, på sidan, iaf,  jag bad honom att lägga sig på rygg, med en lite bestämd röst bad jag nog honom ett par tre gånger innan han fattade haha. Ha la sig på rygg halvt sovandes när jag kläckte nyheten. Aldrig har han vaknat så snabbt och med världens största leende kramade han mig. Vi var lyckliga, vi tvekade aldrig en sekund på framtiden! Men än idag kan vi prata om den stunden, varför bad jag honom att ligga på rygg? Haha det har iaf skänkt oss många härliga skratt. :)

Detta var under min sista termin på sjuksköterskeprogrammet och jag skulle just den måndagen påbörja min sista praktik, praktik i 15 veckor på tre olika ställen. Det var absolut inte det lättaste som gravid, med illamående, känslostormar, trötthet som inte var av denna värld och enorma krav från skolan. 

Iaf tillbaka till den 24:e, klockan sju stod jag på praktiken full av fjärilar och jag fick verkligen kämpa för att fokusera på annat än det faktum att jag var gravid. Helst skulle jag bara vilja skrika till hela världen i en enorm megafon att jag var gravid, att vi skulle få barn, så enormt underbart. Men det var samtidigt världens mysigaste hemlighet. Och det var så vi ville ha det egentligen, att det skulle vara vår lilla hemlighet ett tag. Men mina försök att dölja illamående gick inte så bra utan jag fick berätta för min handledare redan dagen därpå, vilket jag egentligen inte ville, det var för tidigt, men jag kräktes lite väl mycket för att vara normalt haha. Men jag och lilla bulan tog oss igenom det och på examens dagen var jag så lycklig men framförallt lättade att jag klarade det!

Men när vi släppte den stora nyheten till omvärlden, förutom våra familjen då, dom visste det väldigt tidigt, blev jag nästan chockad. Förutom alla fina lyckönskningar som vi fick så blev min kropp helt plötsligt ett objekt för andra att titta på, kommentera och även KÄNNA på. Alltså jag var mållös. Folk, ja jag väljer att benämna dem som folk då vi absolut inte hade en nära kontakt innan min graviditet utan var endast bekanta. MEN folk kom fram och kände på min mage utan att fråga innan, ställde väldigt privata frågor och pratade med mig som om vi alltid pratat om allt. Min vikt intresserade också många. Då jag inte alls gick upp mycket utan bara hade en växande mage berättade dem däremot gärna om att sista veckan då går man upp hur mycket som helt och man blir aldrig av med "mammakilona" igen. Vi kvinnor är väldigt olika, likaså våra graviditeter och det kan inte jämföras. Jag pratade gärna om min graviditet, med dom jag ville - alltså kände mig bekväm med. Om det vara väldigt allmänna frågor från "omgivningen- folk" hade jag inga som helst problem att svara på dom, men konstigt nog var det gärna dom där privata lite jobbiga frågorna som ständigt kom upp, om kroppen osv...

Som gravid fick jaf inte bara kommentarer om kroppen osv utan också hur livet skulle bli sen, sen när bebisen väl var ute. Vi skulle aldrig mer hinna duscha, inte äta, inte få sova... Det var ju ingen drömvärld precis som målades upp, det här med att bli förälder. Jag förstår inte varför vi alltid måste prata om negativa saker? Ska man försöka skrämma gravida? Få dom att förstå vad det är de har gett sig in på? Såhär i efterhand blir jag så arg på sånt. För den dagen vi valde att hoppa på denna resan valde vi att möta allt vad det innebar, med öppna armar. Jag vill inte låta negativ, för att vara gravid var det bästa resa jag gjort! :)

Men under graviditeten var känslorna förstärkta till tusen och vissa kommentarer / handlingar kunde jag inte bara skaka av mig.  

Är det någon som känner igen sig? :)

Likes

Comments

Det blev inte mycket till sömn inatt. Så himla frustrerande att ligga klar vaken när resten av familjen sover gott.

Det snurrade hundratals med funderingar i mitt huvud inatt, allt mellan himmel och jord. Egentligen vet jag inte varför, men jag funderar otroligt mycket på framtiden. Jag borde inte göra de, jag har så otroligt mycket fint runt mig att jag bara skulle njuta av det och slappna. Släppa stressen på framtiden, för den kommer ju?!

Ibland borde jag vara mer som min sambo, han bara gör, han funderar inte så himla mycket. Uppstår problem löser man dom då, inte innan. Man kan inte förbereda sig för allt.

Men sedan jag blev mamma har detta ändå blivit bättre, innan kunde jag ha såna här nätter flera gånger i veckan, nu kommer det väldigt sällan. Vilket jag otroligt glad för. Jag lär mig för varje dag att ta en dag i sänder.

Idag ska jag och min lilla gosse mysa och pyssla lite hemma. Sen ikväll ska vi till svärföräldrarna och hälsa på innan dom åker till Thailand. Sån lyx, åh jag vill så gärna åka till sol & värme! Men det sparar vi på ett tag till ;)

Likes

Comments

För fyra månader sedan ändrades mitt/ vårt liv totalt. Det var då vår underbara Casper kom till världen. Detta har absolut varit den bästa tiden i mitt liv och beslutet om att bli mamma var det bästa jag tagit. Jag vill gärna dela med mig om min resa från graviditet till att bli mamma. Jag väljer att skriva om den i fyra delar.

För mig har det aldrig varit en självklarhet att bli gravid. Redan när jag var 18 diagnostiserades jag med endometrios. En sjukdom som kan leda till svårigheter att bli gravid och i värsta fall ofrivillig barnlöshet. Just då när jag fick den var barn inte aktuellt i mitt liv och jag tänkte inte så mycket på det just då. Men det skrämde mig, innan dess hade jag alltid sett barn som en självklarhet. Jag ville ju ha en familj, med man och barn. Jag blev också livrädd för att bli gravid, alltså en oönskad graviditet. Jag ville aldrig behöva göra en abort. Dels för att ta bort ett litet liv skulle vara fruktansvärt men också tanken på att jag kanske aldrig blir gravid igen gjorde mig rädd. 

Jag och min sambo träffades hösten 2013. Vi blev sambos ungefär en månade efter att vi träffats. Allt kändes bra från allra första början. Han var det bästa jag någonsin mött. Han fick mig att må bra, jag kände mig trygg hos honom. Ganska tidigt i vår relation berättade jag om endometriosen och hur jag kände för abort osv. Vi började "peta" på ämnet barn och både kände sig redo i livet att bli föräldrar. Vi såg gärna att vi fick barn om något år.

Läkarna hade sagt till mig att jag nog inte skulle kunna få barn på egen hand utan deras hjälp och om jag skulle få på egen hand skulle det ta tid eftersom jag varit hormonbehandlad under många år. Men vi hade ingen panik, det kom när det kom.

Pga av vissa omständigheter var jag tvungen att ta ut min spiral och kunde inte ersätta den med en ny direkt och redan tre månader efter det var jag gravid, då hade vi varit tillsammans i ungefär fem månader. Men jag/ vi har aldrig tvivlat en sekund. Här började vår resa mot att bli tre.

Vi hörs! :) / Laviin

Likes

Comments

Hej?
Efter oändligt mycket velande vågade jag äntligen ta steget att börja blogga. Min tanke var att få skriva om allt möjligt som rör sig i mitt huvud. Ett försök att reda ut röran.
Jag tänker inte mig en framtida karriär inom bloggvärlden utan ser det mer som en dagbok i 2015- utgåva. Skulle det vara på de viset att jag får läsare och kanske till och med följare hoppas jag kunna inspirera någon med mina texter. Kanske känner någon igen sig i det jag skriver och vi kan lära av varandra? :)
Jag känner iaf ett behov av att ventilera med mig själv i skrift. Aja slut på struntprat!
Välkomna till mig :)

Likes

Comments