View tracker

Tänkte mig en liten titt i backspegeln.
Ni som känner mig, vet om att ger jag mig in på något område, så blir det med 100%. Ja så har jag i alla fall reagerat själv. När man sitter här och säger att livet har varit bra men det har inte hänt så mycket, får jag nog ta mig en funderare till.

Som pojke spelade jag fotboll och la alltid ner full energi på träning och match. På vintern var det brottning och det gick ännu bättre än fotbollen. Tävlade i flera större tävlingar med gott resultat. All sport tog tyvärr slut när mopeden kom in i livet. Även denna skulle ju undersökas och det slutade med att jag delade alla tänkbara motorer i syfte att reparera eller studera.. Efter mopeden kom Epa traktorn, så att vistas i trafiken var sedermera inga större problem. Efter Epan kom det en Honda 125:a och även den motorn delades och sattes ihop igen. Körkort för bil blev nästa äventyr och nu var det inte lika lätt längre, även om jag lagade de flesta uppkomna felen även på bilarna, så mattades detta intresse snabbt.

En kvinna kom att förändra livet även för mig. Bilarna fick bli transportmedel för mig och henne till en början. Med tiden blev det även till att släpa på hästar land och rike runt. Mina egna bedrifter på tävlingsbanan sträcker sig till banhoppning och det  mellan Lätt c och Msv B som det hette på den tiden.
Hästar ja, där kom det första stora intresset, kanske inte själva djuret utan dess sportgrenar som attraherade dessa ryttare. Jag började tillsammans med Ove Malmqvist och Petrus Kastenman bygga fälttävlan i Sverige igen. Det hade legat i träda i många år på grund av olika omständigheter, men nu var vi igång igen. Vi byggde banor på Sannarps egendom och det växte för varje år som gick. Allt på Sannarp slutade med Svår endagars, den först i Sverige.
Fälttävlan i Falkenbergsortensryttarförening lades ner och med detta blev det ett tomrum i verksamheten. Detta skulle visa sig vara kort, då Lasse och Petrus åkte runt och letade mark för fälttävlan. Det slutade med att Högared tog över terrängen och att Hermanstorps Krk fick en fast punkt i tillvaron på vår mark i Stum. På detta sätt kom jag tillbaka till sporten och byggde terrängbanor i några år. Toppen på detta arbete blev SM - 90 i ponnyfälttävlan i Stum, med allt vad detta innebär. Om jag inte minns helt galet blev jag tävlingsledare för detta evenemang och sedermera även delegat i landslagsgruppen för ponnyfälttävlan. Målet med detta uppdrag var att scouta talanger och vara med att ta ut ett lag till ponny EM på Drottningholm. Vilken tävling detta blev, själv satt jag hindervakt under terrängritten inne i parken på Drottningholm. Samtidigt som detta pågick, åkte jag med ett flertal ryttare och föräldrar på fälttävlan runt om ilandet och bistod med tips och träning.
Fättävlansekipage i vackra färger.

Fälttävlan var en del av sportens tjusning, den andra var lagledare för alla Hermanstorps lag i hoppning främst. Allt startade en gång i Jonstaka, då jag och min hustru åkt upp för att heja på tjejerna i Div2 ponny hoppning. Den tilltänkta ledaren kom inte och jag fick rycka in och gå banan med tjejerna, diskutera lite vägval och taktik. Hur det slutade minns jag inte idag, men jag vet att jag fick fortsatt förtroende att leda laget, Dessa ryttare startade året efter i Div 1 och klubben fick även ett Div 2 lag i hoppning. Framgångar för båda lagen blev det i de olika omgångarna. Nästa år vill jag minnas att klubben hade 2st lag i Div 1 och 2 lag i Div 2. Nu var det snurr på grejerna och min hustru ledde ett lag i ettan och ett lag i tvåan tillsammans med mig och de lag som vi drev. Med tiden vinner till sist ett av lagen Div 1 och får rida i Elitserien nästa år, Fantastiskt. Nu har klubben ett Elitlag, två Div 1 lag och 2 Div 2 lag i ponnyhoppning.JAg vill även här minnas att endast koefficienten i sista omgången hindrade laget från att vara med i Strömsholmsfinalen detta året. Till detta åkte jag även med ett lag i Hoppning för ridhästar. Under denna tiden blev det framgångar av olika slag i såväl hoppning som fälttävlan. Jag vill minnas att vi hade 8 ryttare till start i ponnyfälttävlan -SM på hemmaplan och året efter i Botkyrka red 5 Hermanstorpare.
Efter SM på hemmaplan fortsatte dessutom tävlingsverksamheten in på nya vägar i klubben. Kungsbacka släppte sina framgångsrika sommarbildstävlingar för ponny hoppning och Hermanstorp sög åt sig detta evenemang under ett antal år, tror det var 3 eller 4 år. Hur som helst var det stora tävlingar med massor av starter och grushålan i Stum far full med boxar, husvagnar, lastbilar, transporter och tält. Tävlingarna var en stor succé och klubben som lyckats få sponsorer till alla klasser lyckade få ett fint startkapital till sitt ridhus som sedermera byggdes upp, även detta i Stums grushåla. I samband med detta ridhus, mattades mitt (vårt) intresse och vår gård blev till salu. Anledningen till detta stavas egna barn :)
Efter flytten fortsatte jag dock att åka runt och bygga hoppbanor i såväl ponny som för ridhästar. Detta skulle visa sig vara riktigt skoj och jag fick fler och fler uppdrag. Har man svårt att säga nej, kan det även bli för mycket ibland. Jag vill minnas ett år, gissar på 1999 eller rent av 2000 då var min kalender för året rätt fullbokad redan vid nyår. Klubbarna visste väl att det var svårt att få banbyggare på den tiden, så redan i okt, nov ringde de och bokade för feb-maj. För att runt nyår ha blivit bokad för tävlingar inne i augusti. Suck va det kändes tufft :P Jag hoppas att det är enklare idag och att det finns fler som kan dela på b��rdan, för det sliter i längden. Snabbt och lätt avverkades 70 -90 talet.
Nästa blogg innehåller slutet på 90 och början på 2k och helt andra intressen. På återseende.


Första gången Div 2 Jonstaka
Ponny SM i Fälttävlan 1990 i Stum
Botkyrka SM 1991

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Utvecklingen går framåt och förhoppningsvis mot bättre förutsättningar. Jag ställde mig den frågan här om dagen. "Är allt nytt bättre?" Man vill ju inte vara en surgubbe eller bakåtsträvare, utan följa strömmen in i de nya tiderna.
De senaste 40 åren har arbetarklassen arbetat för att få det bättre på sina arbetsplatser. De kämpade för att hålla helgerna lediga och röddagar skulle vara röddagar. 1 maj blev en helig dag. Det kändes som om de var ett och kämpade mot samma mål hela tiden. En för alla, alla för en,,,,eller något liknade.

Förändringen kom väl under 90- talet och har sedan eskalerat i en takt som skrämmer mig på sätt och vis. Det heliga var inte lika heligt längre. Våra nya vänner från andra länder kom hit med andra kulturer och andra värderingar som på sitt sätt har förändrat öppettider och synen på röda dagar. 1 Maj är en helt vanlig dag i mångas ögon numera och den numera viktigaste (enligt vissa) dagen 6 Juni är inte heller den särskilt viktig att fira utan den kan man ju lätt hoppa över numera och gå och jobba istället, och sedan kalla mig som firar arbetskamrat. Vi gamla har kanske svårast att förändra oss till det nya, men våra ungdomar har minsann anammat det nya och tar upp kampen om att få arbeta på våra röda dagar och våra stora helgdagar.

Jag säger inte att det var bättre förr, utan konstaterar bara att tiderna förändras på grund utav andra värderingar. 2000-talets måtto verkar vara "tänk på dig själv och skit i andra" och det är lite skrämmande i sig. För var skall det sluta?



Likes

Comments

Fredagen föranledde till ytterligare ett besök hos tandläkaren. Detta för att jag kände irritation i trakterna av käkbenet och halsen. Nervös inför en stundande helg (2 dagar utan tandläkartjänst) med sprängande och svullen käke gjorde detta val rätt lätt.
Så satt man då i stolen igen, denna gång fick jag en kvinnlig tandläkare som la in en mjukare approach . Tanden skulle nu rensas totalt. Bedövning igen, mer borrande och sedan det nya. En gummi duk spändes över munnen och verktygen byttes ut, nu var det steril verksamhet. Med små filar rensades varje rottråd varsamt och efter ca: 75 minuter fick jag lämna stolen igen. Nu var det tal om recept på värktabletter och penicillin. Men de var inte nödvändigt att starta denna behandling med det samma, utan avvakta och se om problem uppstår, då kör du igång. Denna taktik gillade jag skarpt. Tänk att få med sig medicin på recept som man kan hämta ut vid behov, det är en viss trygghet,,,,, eller :)
Det som kommer att bli jobbigt i framtiden blir att ta ställning till om denna dåliga tand skall lagas (rotfyllas) för 4-5 000:- eller är den så dålig att den skall bort för 2 000:-? Ja inte nog med att värken kommer och går, man skall som lekman fatta ett krävande beslut också :P

Likes

Comments

Vid ca: 18 tiden i tisdag kände jag att det började bli irriterat i en tand. Pulsen ökade och ordet tandvärk kom på tapeten.Det var ingen större fara, så jag åker och jobbar natt som vanligt, men det växer under natten. Efter sista rasten ungefär 04:30 beger jag mig hem, för att försöka sova och få tid hos tanddoktorn.
Sova blev det väl lite si och så med och tiden till tandläkaren kom att bli 14:30 huga.

Hur som helst så kämpar jag mig igenom denna period och släpar mig in till tandläkaren. Röntgenbilder och knackande på tänder och mer värk. "Jaha" sa tandläkaren, det ser ut som en spricka i din tand, vi får bedöva och undersöka detta. Bedövad upp över öronen kändes det som, läppen stor som en banan och örat kliade. Då kom borrmaskinen fram och arbetet kunde starta. Jag kan i detta läge berätta att jag inte kände någonting, jag var 100% bedövad, vilket var rätt skönt, då det borrades väldigt länge och diskuterades ett antal gånger. Ungefär 15:20 lämnar jag tankläkaren med en lagad tand och en välbedövad käke och kind. Jag tänkte att detta blir nog riktigt bra, när bedövningen släpper, detta skulle jag få äta upp. På kvällen vid ca:20 tiden släpper bedövningen lite lätt och pulsen är tillbaka, järnspik. Efter en timma är det ännu värre och jag inser att jobb i natt blir svårt. Jag har knappt sovit, har inte ätit på nästan 24 timmar och nu värk igen.

Går och lägger mig 21:30 för att kunna komma upp och åka till tandläkaren på morgonen om det krävs. Sover nonstop till 09:30 och vaknar med en skum känsla i käken. Värken har minskat och det känns lite molande i käkbenet. Går upp och käkar frukost, borstar tänder och funderar på om jag skall ringa tandläkaren eller inte. Bestämmer mig för att avvakta då det inte känns något i tänder eller tandkött, utan bara moler i käken lite. Tänk va han har borrat och slitit i min mun, om jag så många timmar efter har ont i käkbenet :P

Till denna berättelse hör också detta om att jag skall tillbaka den 16 maj för att rotfylla samma tand. Hur motiverar man sig för att göra en repris på denna upplevelse?

Likes

Comments

Ja, eller hur skall man annars uttrycka sig i ord. Ett knapp tryck och man får all information man vill om Tex Malawisjön som var fallet idag. Jag sökte och fann ett antal sidor som utforskades, dock fastnade jag på en sida som sedan visade sig vara en blogg :)  Kändes först som om snokade, men bloggar man så får man väl finna sig i att okända individer kommer och snokar :D Det visade sig vara ett ungt par som varit på semester? vid Malawisjön men som ursprungligen bodde i Mozambique eller om jag uppfattade texten rätt kom från Portugal.   http://lisajospencer.blogspot.se/
Jaja, hur som helst så sökte jag information om Malawisjön och dess invånare, fastnade på denna tidigare blogg och fann den så fantastisk intressant att säkert en timma försvann. Bloggen var full med information och vackra bilder från deras utflykter, jag blev helt fascinerad. Så kan det gå, när man har för mycket fritid :P

Det jag sökte fann jag dessutom på flera andra sidor också, men som det kan bli. Allt detta sökande och fördjupande är min förbaskade hobby´s fel. Dessa Malawiciklider blir mitt fördärv :D Men jag gillar dom och vill veta mycket mer om dom och deras naturliga hemvist. Nästan så att jag längtar till en resa dit :)

Likes

Comments

Fantastiskt, helt otroligt. Trevligt på alla de sätt och vis.Alla familjemedlemmar och vänner som vi firar jul och juldag samt annandag tillsammans med har varit friska och vid god vigör. Även min bror var mer än lovligt pigg och alert, trots sin svåra åkomma som just nu behandlas rätt intensivt.

Det var mycket mat, det var god mat, de va mat i rättan tid och det var mat i alla de former. Vi har ätit mat i fyra olika hus under helgen och skall ikväll avsluta det hela i det femte huset med Tacos :)
Tomten kom, vilket tyder på att det funnits snälla barn (förmodar jag). Det som var speciellt med denna tomten, eller rättare sagt snälla barnen. Var att när tomten började dela ut paket, så kommer minstingen, helt orädd fram till tomten med de nyss utdelade paketen. Han tyckte väl inte att tomten skulle förlora sina paket. Det märkligaste (roligaste) var att lille Aaron först gav tillbaka sina egna paket till tomten, för att sedan gå på jakt efter andras paket. Lägger upp en liten video här på detta fantastiska ögonblick. Jag tror aldrig jag/vi varit med om att ett litet barn så snabbt tappat respekten för tomten och dessutom gett tillbaka paketen.


Nu skall all julmat på ett eller annat sätt förbrännas, så vi kan vara mer mottagliga för andra läckerheter kommande helg,,,,,Nyårsafton i glada vänners lag :)

Likes

Comments

Har funderat på det där med rökning ett par dagar nu. Som ni kanske känner till, slutade jag röka 23 augusti och är fortfarande rökfri. Detta gjorde jag utan hjälpmedel, med andra ord ren vilja.
Det jag funderat på är om jag har slutat röka, eller om jag som långtids rökare har ett icke tidsbestämt rökuppehåll. Är det kanske så att en gång rökare alltid rökare. Vi får enbart ett uppehåll i en upprepande aktivitet på en obestämd tid framåt. Faran kommer alltid att ligga där och lura. Eller är det så att min vilja har sett till att det är slutrökat för alltid? Jag gör ju jämförelsen med de som har haft nära kärlek till flaskan. Där säger man ju att de är nyktra alkoholister, är jag då en rökfri rökare????!

Jaja, hur det än är med detta, så går det fortfarande över all förväntan, inte en enda sekund har jag funderat på att smaka igen. Det ger mig stor glädje att ha kommit så här långt och det är med ännu större glädje jag konstaterar att mina barn anser mig vara förståndig som slutade :)

Likes

Comments

Denna dag hade jag (vi) väntat på. Idag skulle mor får besked på hur det gott med tumören i lungan. Hon har kämpat med behandling och har nu gått den period efter avslutad behandling som är nödvändig för att man skall kunna utläsa ett resultat. Läkarna var nöjda med utvecklingen och framförde ett positivt resultat. Tilläggas skall att vid liknande fall, blir det ytterligare efterkontroll och detta om ca:2 månader. Det var som mor sa" denna väntan" Men jag hoppas att väntan inte längre är en belastning, utan att väntan numera blir som en vanlig dag, OM det nu är möjligt efter att varit där. Denna otroliga åkomma som skrämmer oss alla.

Jag måste även passa på att ge en liten känga åt alla dessa individer som spammar facebook med tarvligheter så som rädda julen, värna pepparkakan. Sluta upp med detta och kör på som vanligt, det är endast ni själva som har ont av det. En svensk tradition dör inte för att vissa skall göra big deal av det. Nog om detta :D

Likes

Comments