Hej! Jag brukar inte uppdatera så ofta längre..men ärligt jag har typ tappat det. Men känner just nu att jag kanske borde. Inte för att folk frågar om fler inlägg, utan för att jag vill och behöver få ut lite känslor. Detta är ett sätt för mig själv att liksom få ut känslor så att det inte stannar kvar inom mig.

Mina senaste dagar har jag inte gjort något speciellt. Jag har som vanligt inte gjort något på dagarna, och sedan varit ute med vänner på eftermiddagarna/kvällarna. Och något som skrämmer mig väldigt mycket är att skolan börjar om 1 och en halv vecka. Döda mig snälla. Jag är seriöst fett nervös inför skolstarten för att jag just börjar gymnasiet. Men jag ber och hoppas på att jag åtminstone klarar skolan haha. Och att jag minst får 1 vän.

Idag, för ca 1 timme sedan cyklade jag till biblioteket. Dels för att lämna tillbaka två böcker jag lånade igår för att de inte verkade särskilt bra. De hette "Att dö" och "Jag ska fan leva". Båda böckerna handlade om cancer. Jag tycker det är otroligt viktigt att läsa, MEN jag tror inte jag skulle läsa dem. Så jag lånade tv nya böcker idag. Den ena heter "Elva år i fångenskap" som är en självbiografi skriven av Michelle Knight. Och den andra boken heter "Panikångest och depression" som är skriven av Christian Dahlström. Tror jag kommer tycka om båda två väldigt mycket, då jag är väldigt intresserad av psykisk ohälsa, och jag älskar verkligen självbiografier.

Något som jag vill hinna med innan sommaren tar slut är att gå på bio. Vill väldigt gärna se "Annabelle 2", fast jag inte är ett stort fan av skräckfilmer. Kommer förmodligen se den på bio med mina två bästa vänner Alec och Lana. Jag ska förmodligen också ut med någon ny vän som jag fått under sommaren.

Just nu är jag väldigt förvirrad ang mina känslor inför allt. Skolan, familj, mig själv etc. Men ikväll ska jag sätta mig ner och lösa allting. Ska lösa alla mysterier

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag saknar dem.
Jag saknar mina kusiner. De är mitt allt. Jag älskar dem över hela mitt hjärta. Jag tror ingen någonsin kommer förstå min kärlek för dem. De är systrar och bröder som jag aldrig fick. Jag har alltid kul med dem. Vi har massa bilder tillsammans. Vi har massa minnen tillsammans. Vi har allting tillsammans. Jag älskar dem över hela mitt hjärta.
Jag saknar våra utekvällar tillsammans.
Jag saknar våra danskvällar.
Jag saknar våra pratstunder. Och hur vi berättade om våra olika liv.
Jag saknar hur vi jämförde de liven vi lever.
Jag saknar era kramar.
Jag saknar hur vi brukade sitta och skratta i flera timmars tid.
Jag saknar att sova över hos er, och hur vi brukade gå och tjuväta klockan 02:00
Jag saknar att vara ute med er.
Jag saknar att sminka mig med er. Och ta selfies med er.
Jag saknar att ta fina bilder på er. Eller när ni tog fina bilder på mig.

Men mest av allt;
saknar jag er.

Likes

Comments

I am a hard person to love.

För det som är problematiskt med mig är att jag är en väldigt isolerande person. Så detta är en förvarning till min framtida man.

I am so, so sorry.

Jag har sedan min barndom isolerat mig från min familj. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det som barn, men nu, när jag blivit äldre har jag mina anledningar. Inte att min familj har mycket problem, för det är absolut inte fallet. Jag har bara ett annorlunda tänkande. Jag har svårt för att acceptera vissa saker. Jag har svårt att ta emot komplimanger för jag ser allting som lögner. Något annat är att jag älskar för mycket. Att det nästan liksom kan bli jobbigt för min partner. Men den största problematiken är att jag isolerar mig själv. Jag sitter ofta ensam med mina tankar. För jag vet inte riktigt hur jag skall formulera mig. Hur ska jag få dig att förstå? Hur kommer du att förstå något som jag själv inte kan förstå? Förlåt mig.

I am a hard person to love. I push people away.

Det har jag fått höra många gånger, att jag pushar bort människor. Men ingen förstår. Jag förstår inte ens själv. Men jag tror det beror på att jag är rädd för att bli sårad, och sviken. Jag är rädd för att bli förnedrad. Jag är rädd för att du ska lämna mig. För hör du mina tankar som jag har om mig själv, kommer du aldrig vilja stanna. Jag är ett vandrande vrak. En själ som är levande död. Jag är jag

Likes

Comments

Hej. Jag har inte uppdaterat på ett tag. Inte för att jag har någon ursäkt till det, mer än att jag inte orkat. Jag har inte gjort särskilt mycket under den hör perioden heller, än att vara med vänner.

Jag brukar gå ut varje kväll för att jag inte vill slösa mitt sommarlov på att vara inne hela tiden. Dock är det en sak som gör mig väldigt ledsen, och det är att gymnasiet börjar snart. Om 18 dagar. Fyfan. Jag vill verkligen inte börja i skolan igen? Sommarlovet har gått så jävla fort. Det är helt sjukt. Det kändes seriöst som att jag åkte till Kurdistan förra veckan. Men allting bra har tyvärr sitt slut. Det som skrämmer mig ännu mer är att jag känner inte någon som ska börja på samma gymnasium som mig. De flesta i min klass, eller typ alla, kommer åtminstone gå med 1 person som gick i våran klass innan. Tyvärr drog jag nitlotten, och kom in på en väldigt bra skola, men ingen jag känner ska gå där. Eller, hon jag sommarjobbade med ska också börja där, men hon ska gå ett annat program. Men, jag vill inte tänka på gymnasiet nu.

Idag har jag inga speciella planer, förutom att vara med mig själv. Känner inte för att gå ut idag, utan har planer med mig själv. Kvalitetstid för sig själv. Det är viktigt och nyttigt. Dels för att lära känna sig själv, men också för att det är hälsosamt att vara ensam. Man lär sig tycka om sitt egna umgänge.

Imorgon däremot ska jag träffa 3 vänner, Dimen, Salma och Axel. Det ska bli väldigt kul.

Likes

Comments

Jag hittade det här citatet eller denna poesin på instagram ikväll. Och den påverkade mig hårt. För jag känner exakt vad som står.
Varför inte bara dö istället för att uppleva att man blivit hjärtekrossad?

Jag vet att jag skrivit ett tidigare inlägg om hur jag mådde när killen jag var förälskad i krossade mitt hjärta. Men jag var inte helt ärlig. Jag kom inte över honom fort. Flera månader senare, var jag fortfarande lite kär i honom. Även när jag svor och sa: "jag har kommit över han. Jag är inte kär i han längre". Det var inte sant. Men helt ärligt, den perioden han krossade mitt hjärta oh förstörde MIN syn på kärleken har än idag lämnat spår efter sig. Jag vågar inte bli förälskad i någon längre. För så som jag mådde, när mitt hjärta krossades var seriöst en utav de värsta perioderna i mitt liv.

Ständig ångest, ständigt gråtande, ångestattacker. Allt detta följde med. Jag förstördes så mentalt, att det kom ut över min psykiska förmåga. Jag orkade ingenting.
Jag var levande död

Likes

Comments

Godkväll. Just nu när jag börjar skriva är klockan 00:09, så det är rätt sent. MEN det är fortfarande sommarlov. Tyvärr kom jag tillbaka till Sverige idag på morgonen alltså. Och jag mår seriöst genuint dåligt över det. Jag saknar mina kusiner. Jag älskar ju dem. Och jag vet att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag, men ärligt när man är i Kurdistan, när man är hemma då vill man hellre njuta. Jag var så förbannad på allt och alla när planet hade landat i Sverige. För jag vill inte vara här. Jag vill verkligen inte vara här. Men dock var det kul att vara med två utav mina närmsta vänner på kvällen. Vi pratade, skrattade, åt, lyssnade på arabisk musik tillsammans. Det var kul att vara med dem. Jag har saknat dem.

Under tiden i Kurdistan har jag t.ex varit hos dem där hundarna igen. Jag åkte även till
Majidi Mall igen för att gå på någon XD bio. Och det var väldigt läskigt men roligt. Åt även på mitt nya favoritställe Bees igen. Bästa, bästa, bästa burgarna där. Vi åkte även till min morbrors sommarstuga på bergen. Området heter Sitak. Det är lite läskigt där tho för det finns b.l.a skorpioner och farliga ormar. Men det var väldigt roligt. Vi grillade kött och kyckling. Och badade i hans pool. Körde sällskapsspel etc. Väldigt trevligt! Jag var väldigt mycket med mina kusiner också. Jag älskar dem över hela mitt hjärta, seriöst. Vi åkte även till nöjesfältet Chavy Land, och det var jätteroligt. Jag åkte en stor attraktion med min kusin med 4 stycken loopar!! Trodde seriöst jag skulle få en hjärtinfarkt hahaha. Sedan har jag shoppat en del hehe.

Och det skär i hjärtat att jag inte får vara där längre. Hela min själ, hjärta och kärlek finns där. Folk blir ofta väldigt chokade när de får höra hur mycket jag tycker om Kurdistan. Men de förstår inte. De förstår inte hur mycket det landet betyder för mig. Hur mycket min släkt betyder för mig.
De är min lycka. Utan de är jag seriöst ingenting. De betyder allt för mig. Men det absolut bästa med Kurdistan är att jag känner mig hemma där. Det känns som att jag är välkommen, som att jag är en av dem. Kurdistan är mitt hem, inte Sverige. Så fort jag åker till Kurdistan känns det som att min ångest är borta. Jag mår bra i mig själv för en gångs skull. Jag är välkommen där. Inte här

Likes

Comments

Godkväll! Klockan är snart halv 1 här just nu, och jag har fixat en keratinbehandling igen!!

Jag gjorde det förra sommaren också när jag var här. Och ärligt, det är fan väldigt smärtsamt. Inte så att det är en fysisk smärta, utan det är den där doften som är väldigt stark. Och ärligt, jag trodde detta skulle bli min dödsorsak looool. Hur dramatisk får man vara? Jag kunde knappt andas och började få ont i lungorna. Jag trodde mitt hjärta skulle sluta slå, men sen kom jag på; hjärtat sitter på vänster sida och inte höger sida. Tssss. MEN det var värt det hahha. Jag älskar mitt hår atm.

Igår däremot var det bästa dagen för att min äldre kusin tog med mig till en djurbutik eller vad man skall kalla det. Det fanns massor utav hundar och katter och jag var sååå lycklig!! Efteråt fick jag äta friterad kyckling. Yum!

Imorgon däremot kommer min pappa och min lillebror.

Dock fick jag reda på nyss att min morbror har en katt och massa kattungar?? Jag måste åka till hans stuga, uppe på bergen någon dag. Rättare sagt många gånger. Jag kommer vara så lycklig. Dock har de senaste dagarna inte varit så bra. Jag har känt mig så ensam och nedstämd. Känns som jag bara är i vägen och oönskad här..

Likes

Comments

Godkväll! Klockan är 00:04 nu när jag börjar skriva. Jag uppdaterar knappt längre lol. Jag har verkligen inte fullt upp som man kanske skulle trott..
Men jag har (äntligen) varit ute litegrann, istället för att sitta inomhus och läsa. T.ex så var jag hemma hos min kusin för typ 3 dagar sen. Dagen efter var jag i
Family Mall, som är en ny galleria som öppnat. Väldigt fint om jag får säga det själv. Blev väldigt imponerad. Det var även någon makeupartist som kommit från Europa (hon var kurd förstås) som skulle dela ut hennes egna lösögonfransar. Vi träffade även på min kusins vänner. Mitt första intryck av dem var inte så bra...
Dagen efter åkte vi till
Majidi Mall, som också är en nyöppnad galleria. Blev även väldigt imponerad den här gången. Köpte ett nytt skal åt min mobiltelefon. Vi åt mat på en snabbmatsrestaurang som hette Bees och maten var DRITGOD ;).
Idag däremot var jag hos min morbror. Det var mysigt men lite långtråkigt. Men det var gott fika. Och jag fick även en bra bild på
Grand Millenium, så det var klart värt det.
Imorgon vet jag dock inte vad jag skall göra, men min äldre kusin har lovat mig att jag ska få följa med honom till en djuraffär. Vi skulle åkt idag efter att jag varit hos min morbror men eftersom att det är fredag, så var allting stängt.

Likes

Comments

Jag kom att tänka på en sak. Något litet minne från oktober 2016. När mitt hjärta krossades. Jag minns det så väl.
Hjärtat mitt krossades inte p.g.a att "min kille", som en side note så har jag aldrig haft en pojkvän, gjort slut eller varit otrogen etc. Det berodde på att jag visste att jag aldrig hade haft en chans med honom. Att han visat sig vara någon helt annan än vad jag haft för bild. Att han gillade någon annan.
Allting kom egentligen som en smäll, på samma gång. Det var inget jag riktigt förväntat mig om man säger så. Jag fick inte liksom tid för att smälta in det. Allt kom bara sådär.
Jag minns såväl också hur det triggade igång min ångest. Den triggade igång den på ett sånt sätt som jag inte upplevt. För jag gick med konstant ångest till skolan, varje dag. För jag visste att han var där. Jag minns hur dum jag kände mig. För jag hade låtit mig själv falla för honom. Jag vill inte att man skall tro att han är världens värsta människa, för han är verkligen inte det. Han är en jävligt bra vän och person.
Jag kommer också ihåg hur illa jag mådde hela tiden. För jag orkade knappt äta någonting längre. Det tog stopp inom mig. Jag kände konstant ett tryck över min bröstkorg. Och jag kände mig
ensam. Och tom.
Jag grät minst 4 gånger varje vecka. Allt p.g.a hur trött i själen jag var. Hur trött jag var på allting. Hur mitt hjärta kändes. Jag var så mentalt trött att jag inte orkade be stående. Jag brukar be regelbundet men jag orkade inte be stående/normalt längre. Det ända jag orkade var att sitta ner och försöka be. Så mentalt trött var jag.

Likes

Comments

Wassup!!! Just nu är jag i Kurdistan, har varit det sedan 11:00 igår (10:00 svensk tid). Jag började min resa hit 22:00 dagen innan. Anledningen till att det tog sån tid berodde på att vi mellanlandade i Doha, Qatars huvudstad. Vi åkte dit med 3 andra familjer som mamma känner eftersom att det bara var jag och mamma som åkte. Min pappa och min bror kommer om en vecka. Vi ska vara här i 3 veckor.

Något väldigt roligt men konstigt hände även på flygplatsen innan vi åkte till Doha. Innan vi skulle sätt oss på planet sade dem att vi hade fått nya platser fast vid business klasserna. Jag och mamma blev väldigt chokade men glada för det var
verkligen inte något som vi förväntat oss. Och ärligt det var såå skönt att vara bland business. För stolen kunde bli till en säng, man fick en necessär med lite produkter, pyjamas, täcke och kudde, en större tv, bättre hörlurar etc. Man fick t.o.m meny för maten. Jag kollade på beauty and the beast alltså den som Emma Watson är med i. Väldigt bra, men jag orkade inte kolla på hela för att jag somnade.

Vi var framme i Doha 05:30 och planet till Sulaymaniyah skulle åka 07:10. Mamma köpte lite baklawa till min släkt och sen skulle vi vänta på att få åka. Vi var framme i Kurdistan 10:05, alltså en halvtimme tidigare. Vi fick våra väskor och åkte hem. Med "hem" menar jag hem till min mormor. Sedan har mina mostrar, kusiner, sysslingar, morbror kommit och hälsat på. Väldigt mysigt. Dock har det inträffat ett problem; jag har blivit sjuk. Och kommer förmodligen vara det tills jag åker hem. Jag kommer ta medicin varje dag. Men men, jag kommer förmodligen också ha det väldigt roligt här!!

Likes

Comments