Jag har varit singel ganska länge och har sedan 1.5 år testat appen Tinder. Med det menar jag att jag periodvis mer eller mindre haft det som hobby. Målet har varit att träffa någon och inleda ett seriöst förhållande med, längs med vägen har jag dock haft olika inställningar till träffarna.När jag inte känner att man har kontroll sätter man ner foten och blir "mannen". Med detta uttalande menar jag att jag blir rovdjuret som ofta finns på tinder.


När jag har känt att jag har tappat kontrollen alltför många gånger, blir jag mannen, rovdjuret som ofta finns på tinder. Jag tar då kommando och är klar och tydlig med att jag är intresserad av en fysisk relation på mina villkor.

Männen ifråga kan vara både väldigt mycket yngre eller lite äldre.. Lyckas dock aldrig bibehålla någon typ av relation, vare sig seriös eller oseriös..Männen jag dras till är framgångsrika, lever ett stadsliv som inte alls liknar mitt men som ändå attraherar mig.

Jag börjar se ett mönster, eller ja rättare sagt har fått det tillsagt, att tinder är så oseriöst som det bara kan bli och att det inte är en plats om man söker en varaktig relation. Detta stå i kontrast till de par som jag känner till som har träffats via appen.


Jag skulle vilja dela med mig av en massa exempel och helst av allt kunna dela med mig av personer som dejtar flera samtidigt och på så vis kunna vara till nån hjälp.



Här kommer det senaste exemplet, en man i 35-årsåldern, från södra delen av landet som bosatt sig relativt centralt i Stockholm.

Vi inledde det väldigt försiktigt med en promenad och skiljdes åt med en kram. Personen ifråga var inte så speciell, trevlig och pratglad, men det som gjorde att det pirrade lite i magen var hans fina sätt att bjuda ut mig, som om han vore ödmjuk och inte alls säker på om jag skulle tacka ja till hans invit.

Vi hade ingen daglig kontakt men ibland frågade han hur mig dag hade varit, och verkade bry sig, varpå han återigen frågade om vi skulle se, också denna gång med en ödmjuk och nästan underlägsen tog, kan och vill du träffa mig?

Kontakten upphörde under ett par dagar och jag fick stor ångest över detta eftersom att jag inte visste hur jag skulle tolka detta, jag började ju att gilla honom och han sa fina saker till mig, hur skulle jag kunna låta bli.


Det hände att han ställde in det vi hade bestämt eller att han hade jobb som kom upp, vilket jag självklart inte ifrågasatte, men som ändå tärde på mig.


Han hade en arbetsresa inplanerad och jag tänkte att det hade varit trevligt att ses innan han åkte. Att tilläggas är också att han hade en tid utomlands inplanerad via arbetet, att han skulle bo i ett annat land men att vi under tiden kunde träffas när han var här, och vi lovade att vi skulle hålla oss till varandra. Vi sa klart och tydligt att vi tycke om varandra.

Den sista och 5:e gången vi sågs åt vi mat hos honom och hade sex för första gången. Dagen efter fanns det ingen korrespondens mer än det jag skrev till honom och som ibland kunde bli obesvarat..


Dagarna gick , ångesten växte i takt med att jag försökte lägga band på mina känslor, jag hörde inget från honom förutom när jag själv tog initiativ till kontakt. Tillslut, ja idag faktiskt fick jag ett sms, där det stod att han hade tagit beslut om att han skulle avsluta vårt umgänge.

Jag ringde upp honom, och han var kall, dryg och oförstående inför det jag ifrågasatte.

Den personen jag trodde att jag tycket om fanns tydligen inte. Jag var inte ens värd att ge nån vettig förklaring till utan att låta väldigt otrevlig. Det fanns tydligen någon annan kvinna med i bilden som skulle vara gravid, och då var min blotta existens ett problem.


För att avsluta detta inlägg kan jag tillägga att jag pratade i telefon med honom efter den sista dejten, på mitt initiativ där jag klart och tydligt sa att jag gillade att höra från honom, varpå han svarade varför?


Kan sex verkligen förändra en människa så mycket?

Ja tydligen så kan det bli så för män, sex är dödstötet, mission accomplished

accomplished







Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Isolering av ett slag

Vaken när de andra sover

Uteliv med en agenda

Tid värderas alltid i pengar

Jag borde ha gjort annat

Umgåtts med människor i min egen ålder

Men där och då under några år, så var det jag

Jag hade ingen svart bok, men jag hade ett block

Blocket fick veta allt


Jag jobbade på det jobba som jag var tvungen till under dagen för att sedan ägna mig åt det andra. Det blev min inrutade vardag och också slutet. Man kan väl inte hata den person som föder en? Det är en anledning till att jag har kunnat leva det liv jag idag lever. Inte i överflöd men har gett mig möjlighet att hålla huvudet ovan vattenytan. Ja den där vattenytan...

Jag kan alltså inte hata allt det där som har varit, det vore otacksamt har jag kommit fram till i vuxen ålder. Men minnen packas in mer och mer och får tillträde till mitt medvetande så snart jag upplever en snarlik situation.

Likes

Comments

När jag tittar på min pappas ögon kan jag se så mycket

Minnena, känslorna och den ständiga kampen för att vi skulle ha det bra

De goda, genuina intentionerna gör mig stolt men får mig samtidigt att skämmas över att jag inte är och har varit allt jag har utgivit mig för att vara

En riktig hjälte med hjärtat på rätt plats

Så mycket som vi har överkommit, så många tårar vi har fällt

Vi har tillsammans med universums storhet tagit oss genom det som har upplevts som en omöjlighet

Ni är det finaste


Likes

Comments

Uppmärksamhet av olika slag känns bra till en början, och kan tolkas som en vilja till vänskap eller ett agerande utifrån attraktion. Det händer mer frekvent att uppmärksamheten kommer från män, och typiskt nog har jag en förmåga att tolka individers intentioner fel.

Jag vill gärna utöka min vänskapskrets och ser därför människors intresse som ett försök till vänskap. Vid två tillfällen har jag upplevt hur jag verkligen har fel gällande mina tolkningar. Jag vill gärna tro att min personlighet är tillräckligt intressant och att det finns ett utbyte annat än det fysiska.

Jag medger att jag har en tendens att gå på isen trots att jag ser små sprickor...

Vid det första tillfället sa jag stopp, han hade trots allt tjatat om hans aktivitet och kunde inte säga nej till en till synes oskyldig grej. Sedan började jag höra de tunga andetagen, flåsandet, och kyssen i nacken.. Nej!

Vi sa hejdå, och han hörde av sig på nyårsafton och även därefter. Känslan av ett starkt obehag, av att vänskapen är förstörd tar över allt annat. Jag hade kunnat tolerera de små flirtiga kommentarerna, men detta var för mycket även om man hade druckit 2 glas vin....

Jag slutar om du vill...

Klart jag vill att du slutar säger jag i mitt huvud. Det räcker med att det finns en som inte får höra hela sanningen, och jag är delvis skyldig. Jag vill inte kasta sten i glashus, men jag kommer aldrig kunna komma över och ta en fika på ett casual sätt mer.


Det andra tillfället är inget fysiskt, utan något som skett i skrift. Jag har tydligt sett sprickorna på isen men ignorerat dem då jag tyckt om att ha sällskap bara. Andra människor kan ju driva o skoja med varandra, så varför kan inte jag det utan att broar bränns.

Ja... han sa att han hade en dröm och beskrev sedan den för mig. Den drömmen liknade mer ett önsketänkande med insinuationer om en önskan av något fysiskt. Någon dag senare gick det upp för mig vilken fälla jag satt mig i. Hade det inte hänt med den första mannen så hade jag troligen inte brytt mig om den andra.

Jag är inte smutsig, bara irriterad över att jag kan skapa sådana tillfällen.

Detta är något som jag inte kan anförtro mig till någon om eftersom att det inte är ett rent spel

Likes

Comments

Lägenheten i stan stod tom

Han var borta på obestämd tid

Jag sov aldrig där

Den gamla hissen med gallerdörr

Människorna som undrade vem jag var och hur vi hängde

Portkoden är glömd idag, den som kändes så självklar då

Högst upp i huset tvättade vi de vita lakanen på fredagarna

Han arbetade med något som jag inte förstod

Kanske bor den gamla mannen där idag istället, han som ägde båten

Jag förstår idag att Han kanske hade ett annat liv utan mig i ett annat land

Den enda person som jag delade med mig av mig själv till

Jag kände ingen sorg den dagen jag lämnade allt

Idag är det den enda människa jag sökt efter utan att lyckas

Redo att försonas med det förflutna och ta reda på vad som egentligen hände


Likes

Comments

Långt hår borstas noga

Spegeln vid fönstret

Måla med perfektion

Pärlor och nya kläder

Sen då....

Ensamhet är en känsla utan slut

Imorgon finns det nya källor till uppskattande blickar

Likes

Comments

Från lägenheten vid Hornstulls strand kunde man se den stora klockan

Inte någon annan själ ute

Andas djupa andetag vid broräcket

Ett nummer att ringa

Den enda människa som jag kunde tänka mig

Ljudet från grannens tv spred sig i trapphuset

Boka morgondagen

Sova i lägenheten

Jobba tills tiden tar slut


Likes

Comments

Gympaskor och grån täckjacka

I en tid då mobiltelefoner inte var den mest självklara ägodel för en tonåring

Noga borstat hår

Ovetande om vad som skulle ske de kommande åren

- Hej är det du?

-Ja..


Likes

Comments