När Chipp var ett år och vi endast hållit på med lite små trix och allmänlydnad så var det dags för en vallhundskurs.
Vi gick och vallade får i Odensbacken utanför Örebro och det visade sig att han var en väldigt tuff vallhund så länge allt gick bra å fåren sprang dit dom skulle. Många sa att han skulle valla nöt istället. Han va ofta lite för på å nafsade i hasorna på dom. Vilket tydde på att han var bättre anpassad för kor.
Vi fick både träna på att gå försiktigt och fösa flocken framför oss men mest på att hunden skulle valla fåren mot mig. Vilket satte mig i den positionen där jag med en flock får efter mig måste springa lika snabbt som Chipp. Fast baklänges och medan jag höll koll på honom och skrek kommandon. Allt detta på en ojämn äng med massor utav tussar och gropar. Så en hel del vurpor blev det.
Roligast var nog när en lite äldre man snubblade och gjorde en bakåt kullerbytta och fick bjuda på tårta.
Allt gick prima på kursen och allt bara funkade de kändes så bra. Chipp kunde valla hyfsat, tillräckligt bra och han lyssnade.
Tills vi kom hem å skulle valla fåren hemma.
Jag har en stor flock åsenfår som inte är rädda för så mycket. Så när det kom en hund som trodde han var något så nosade dom litegrann på honom. Och kom han för nära vart dom ilskna och då vart han rädd och backade.
Så då helt plötsligt hade jag jordens tuffaste och fegaste vallhund i ett.
Men våra får har satt även välutbildade vallhundar på plats när fårklipparn hade med sin lilla tös. Hon låg i hörnet i stallet när han klippte får. Våra får tyckte hon var jätte intressant och var framme och nosade på henne. Då bet hon i luften flera gånger så de bara small om käkarna på'na. Fåren brydde sig väll inte om de å testade om de gick å äta svansen. Hon var tydligt frustrerad och förnärmad men hon bet aldrig och reste inte häller på sig från den plats där fårklipparn bett henne å ligga kvar.

Small i käkarna gjorde de också på Chipp när han som valp blev frustrerad över att han inte kunde rå på Nick, mormors stora fullvuxna Border Collie. Då morfar med ett skratt gett honom smeknamnet "krokodilen".

Likes

Comments

Chipp är min lilla älskling på 6 år.
Jag tjänade ihop pengar och köpte honom helt själv. Ja fick 20 kr i veckan så det tog tid men ja lyckades äntligen.

Efter å ha pratat med han som sålde Chipp så åkte vi raka vägen ner till Skåne å i Tomelilla bodde han på en liten gård med kor, får å barn.
Så van vid de mesta var han. Han var även den sista valpen kvar.

När vi hoppade ur bilen var de första vi såg en stor ( å då menar jag verkligen STOR) lerig golden. Han hopade upp på min lillasyster som fick två leriga avtryck av tassar på magen. Medans hon borstade av sig hade jag bråttom fram till till huset där vi plingade på.

Efter att få träffat både mamman "Bix" som var en supervallare som verkligen älskade å jobba på gården och valla. Och även pappan "take time tip" som var en riktig agility kämpe istället. Precis den perfekta blandningen för mig som endast hade vallning och agility som mål för tillfället. Därav valet av hundras. Men eftersom pappan inte klarat vallhundstestet så blev valparna papperslösa. Vilket förhindrar mig och Chipp att tävla i vallning.

Men efter en lång bilresa genom halva Sverige, med mycket stop för stackars lilla åksjuka Chipp, så var vi hemma. Å från den stunden har han vart min bästa vän som alltid lyssnar, peppar och finns där för mig.

Likes

Comments

Hej jag tänkte presentera några av mina intressen och vad jag håller på med.

Jag har en bordercollie på 6 år som heter Chipp. Vi tränar de mästa å gillar å testa nya saker men just nu är det mäst vallning och freestyle. Vi siktar även på att börja tävla agility igen.

Jag spelar nyckelharpa, Sveriges nationalinstrument tror jag för i övrigt, i en liten grupp som heter "Gycklarna" å som uppträder lite här å där på typ äldreboenden och folkmusik träffar.

Min syster har en väldigt snygg liten blyg tjej som heter heter Poshima och är ett arabiskt fullblod. Jag ska utställnings träna henne så vi kan sopa banan på utställningar.

När de gäller hästar så heter stuteriet Proweco arabians och vi har 7 hästar var av 6 är arabiska fullblod och så har jag en liten shetlandsponny som heter Madicken och som var min första häst.

Tänkte kom igång igen med ridningen å då ä de distans som gäller i längden med min valack Werlandi.

Jag rider western ridning som är motsvarigheten till engelsk ridning som är det vanligaste. Med westen ridning menas de att jag rider helt utan bett, sporrar och spö. Och så styr jag med sitsen istället för att sparka hästen i sidorna med fötterna. Jag tycker det är snällare mot hästen och det funkar precis lika bra som något annat.

De va väll lite presentation vad bloggen kan komma å handla om men ja fotograferar också en hel del med min Canon eos 700d, jagar älg med min mor och siktar på jägarexamen till nästa år, lajvar i en lajvgrupp som heter "vidjebacken" och även vampyrlajv, jag försöker starta upp Nora hund ungdom mm.

Jag håller som sagt på med mycket å funderar en hel del så de ä väll de bloggen kommer handla om.
De va nog allt för tillfället.
Puss och kram, skumbanan.
☺️

Likes

Comments