Nejmen hej är ni här?! 🌸

Här hemma ringde Teds klocka vid 7 efter ännu en småknepig kväll. Jace drömde mardrömmar vilket resulterade i att jag var tvungen att väcka honom ordentlig, vilket ledde till att han inte ville somna om. Men envis som jag är så vägrade jag låta honom gå upp och leka! Så jag gick där fram och tillbaks och satte igång sängmobilen och bäddade om honom tills han till slut somnade om igen och sov fram tills klockan var nästan 9. Men innan det, exakt 2 timmar innan så ringde som sagt Teds klocka, jag välkomnade verkligen inte morgon och valde att bara vända på mig och somna om tills Ted skulle åka. Precis då så kom min lillebror med och vi beordrade in honom i sovrummet då jag inte orkade gå upp än.

Så vi satt där och pratade om en det ena och en det andra innan Jace till slut vaknade och kollade på Jesper med en väldigt frågande min där han satt på sängkanten och tittade på honom. Hur fasen kom han dit, han var ju inte där jag somnade såg det ut som om lilleman tänkte.

Jesper lyfte upp honom tog sig en kram innan jag fick ta mitt snabba morgonkel. Ja idag blev det snabbt eftersom Jesper var här annars brukar vi gosa i upp emot en timme ibland. Efter kelet släppte Jace loss och var överallt och ingenstans. Han drog Jesper i håret, poserade för hans bilder och drog honom i näsan. Tillslut så kände jag att det allt var dags att gå upp och göra lite frukost till mig och för Jace var det dags att amma lite.

VI han prata lite till jag och Jesper medan jag åt min gröt och sen var han tvungen att åka till skolan. Nu började Jace bli lite småtjurig eftersom han brukar sova en runda bara en stund efter att han har ätit, men nu vart jag tvungen att hålla honom vaken pga av att han snart skulle äta lunch. Vilket enligt herr Jace var det värsta hans mamma kunde göra. Visst är det förundransvärt att bara en sån sak som att man sätter ner dem på golvet kan förstöra hela deras värld? Som tur väl var så glömde han snabbt bort sin "smärta" av att ha blivit nersatt på golvet och hittade istället lådorna som man kunde sitta och dra ut, vilket är väldigt kul.

Så efter en stund lyckades jag faktiskt få ihop hans lunch som verkade gå hem. Tyvärr var han ju lite för glupsk och satte i halsen, som tur väl var så gick det lätt att få upp biten igen när jag hade vänt honom. Jag förstår inte hur jag kan vara så lugn när det händer, jag har alltid tänkt att jag kommer få panik men nej jag är cool som en filbunke. Paniken kommer dock smygande när allt är bra igen, men det är väl när hjärnan hinner tänka på vad som kan hända. Nu har ju inte Jace satt i halsen speciellt många gånger men det har hänt två gånger tyvärr, jag tror att han behöver köra mer på bitar då han blir förvirrad om han kan svälja den ena skeden men inte den andra. Så får han med bitar hela tiden så går det jättebra.

Men iallafall, efter lunchen traskade vi in i sovrummet för att Jace skulle få sova en stund, vilket resulterade i att vi båda två somnade där i vår varma mysiga säng. Jace somnade för mig så Ted hann komma hem innan jag somnade till. Jag vaknade sen 2 timmar senare och Jace bara en stund efter mig. Vi ropade då in Ted och så låg vi där hela lilla familjen och bara gosade innan vi gick upp för att göra mellis till Jace. Idag blev det macka, super smidigt och han kan sitta och plocka och äta bitarna själv.

Sen var det en massa bus innan det var dags för middag vid 16 som vi idag provade att köra plockmat på. Det gick si så där, jag tror han var alldeles för trött då han inte ens brydde sig om att efterrätten uteblev och sen tror jag att tanden som idag har kommit igenom gör honom lite gnällig. Gnället brukar komma runt kvällen så det var så dags nu. Men han åt upp nästan allt förutom det som hade hamnat över hela benen, magen och ryggen (???). Vilket ledde tll att jag skulle tvätta av honom i diskhon, men Jace var mer intresserad av att bad och dricka ur kranen så han satte sig pladask i diskhon och satt där och busade med vattnet innan vi torkade av honom tog på blöjan och en onepiece. Sen la jag honom i min famn och till min förvåning låg han kvar där (han brukar alltid resa sig) fick nappen snutten och filten, åh somnade på två röda. Så nu ligger Jace i sin säng och sover och jag ska nog försöka göra lite mat.

Hahah jag får be om ursäkt för ett långt inlägg, jag hade mycket mer att skriva än vad jag trodde!

Likes

Comments

Ni vet att jag för några dagar sedan la ut ett inlägg som handlade om hur man vet att ens bebis har sagt sitt första ord. Ett inlägg som har funnits i mina tankar sen dess och som jag hela tiden ifrågasätter frågorna i. För som sagt hur vet man att ens barn har sagt sitt första ord?

Vi har nämligen hamnat i en sådan situation nu för någon dag sen. Och jag vet verkligen inte om jag ska räkna hans mamma som ett riktigt mamma?
Vi hade nämligen en lite knepig läggning i lördags som slutade med att Jace stod och grät och ropade mamma, varenda gång så ropade han mamma och slutade när jag svarade att mamma kommer för att lugna honom medans jag gick till sovrummet. På söndagen sedan när jag skulle göra i ordning hans mat så var jag tvungen att ha honom i famnen då han var så otroligt trött och hungrig och skulle vara mellan benen på mig så fort jag satte ner honom. Vilket resulterade i att jag antingen höll på att snubbla eller att han drog av mig byxorna. Så för att jag snabbt och enkelt skulle kunna fixa hans mat så lyfte jag upp honom (med ryggen mot mig). Och han säger klart och tydligt mamma.

Men efter detta har det inte varit minsta lilla antydning till att säga det igen. Så hur fasen ska jag veta om han har sagt mamma och refererar till mig. Eller om han bara tränar på ljuden och råkar få det till mamma? Åååh det här gör mig galen!

Sa han mamma?

Likes

Comments

Godmorgon kära ni!💕

Idag känner jag mig faktiskt helt okej pigg. Energin verkar ha kommit tillbaks lite och jag vill inte bara gå och lägga mig!

Idag gick jag upp första gången när klockan ringde vid 7 för att fixa en snabb grej. Jag passade även på att gå på toa innan jag gick in och la mig i sängen igen för att kolla runt på Facebook och läsa ett par blogginlägg! Vid 8 la jag mig igen och somnade om tills 9 när Jace vaknade och även väckte mig. Som vanligt så fick Jace komma över till oss en stund där han levde rövare. Han skrek, klättrade på oss, drog oss i håren, klickade med tungan och gjorde något annat NYTT konstigt klickljud. Efter bara 15 minuter i vår säng ammad vi lite innan vi la oss ner för att gosa lite till.
Och där hux flux så somnade Jace om.

Under tiden som Jace och Ted som kollade jag runt på mobilen och läste lite inlägg för att komma ikapp. Vid halv 11 vaknade Ted och gick upp medan jag stannade kvar med Jace då jag inte ville väcka Jace i onödan.
Vid 11 kommer Ted in för att fråga när vi tänker gå upp och precis då öppnat Jace sina blå.

Så vi traskade upp och jag gick raka vägen till köket för att fixa Jace lunch som idag blev Pannkakor.
Sen tog Ted Jace och jag fixade frukost som vi tittade på framför lite bamse. Vilket vi fortfarande tittar på tillsammans med Jace!

Idag blir det nog en fix och trix dag med lite städning och en av universums godaste middagar, LUTFISK!

Likes

Comments

Hejsan mina geléhallon! 💕

Ingen rast och inge ro får man här hemma när man har ett yrväder till pojk! Det är fullrulle från morgon till kväll och ingen går säker när han väl bestämt sig för en sak.

Går kvällen var lite turbulent med en lång läggning som tillslut avslutades med att Jace fick somna i vår säng bredvid mig. Trotts det så fick vi ingen sovmorgon, snarare tvärtom, han vaknade tidigare än vad han brukar.
Så efter många om och men ammade vi en stund för att försöka få honom att somna om, vilket funkade ett tag iallafall. Så vid 9.30 vaknade vi igen och traskade upp. Ted tig Jace och jag fick genom i duschen innan jag gjorde iordning frukosten som även idag bestod av havregrynsgröt och ägg.

Sen satte vi oss en stund i soffan innan det var dags för Jace att äta lunch. Mitt i lunchen kom mormor och morfar som Jace har busat järnet med tills dem åkte en stund efter 14.

Nu har Jace ätit middag, revbenen står i ugnen och vi ska kolla på Insurgent medan vi väntar på att maten ska bli färdig.

Likes

Comments

Hejsan kära ni! 💕

Den här helgen är ganska lugn och med inga större äventyr vilket gör att ni får sena uppdateringar.

Natten har varit bra med enbart lite knep och knåp på kvällen då Jace vaknade titt som tätt fram tills 00.00. Vi vet inte riktigt vad det var men vi tror att det handlade om lite drömmar som störde hans sömn.
Imorse vaknade Jace vid 8.20 och fick flytta över till vår säng där han låg och mös med mig tills det var dags för mat vid 9. Sen stannade vi kvar i sången ett tag i hopp om att Jace skulle somna om då han var jättetrött. Men det hände ju aldrig och till slut gick Ted upp med Jace så att jag fick sova lite till.

Vid 11 gick jag upp, gjorde lunch till Jace och fixade frukost till oss. Sen busade Jace på golvet ett tag innan han somnade i min famn, min lille gosepojk!
Vid 14 blev det mellis, idag fick Jace smaka pannkakor för första gången och Ted och jag tog en actimel. Medan Ted matade Jace hoppade jag in i duschen för att gå på vår första promenad här på Verkö. Vi var ute i ca 30 minuter om inte mer och gick runt och kollade lite i kvarteret innan vi gick hem igen för att Jace skulle äta middag.

Nu har vi vikt lite tvätt, lekt med en av Jace doppresenter som vi äntligen lyckats plocka upp och det är snart dags att göra lite middag till oss innan kvällen nalkas. Jace sover i sin pappas famn och har sovit ett tag nu. Det märks verkligen att hans sömn blev lite störd i går kväll då han tar längre tupplurer idag!

Likes

Comments

View tracker

JAgJag tänkte bara att jag skulle titta in här lite snabbt och hälsa på er! Så hej hej mina sockertoppar!

Vår dag har varit ganska tråkig då vi enbart har varit hemma och inte gjort någonting typ. Vi gjorde frukost, mös framför lite serie och film och sen har vi busat och läst för Jace. Jag har även kollat lite på försäkringskassans sida i hopp om att min hjärna ska kunna plussa dit några mammadagar. Kanske så där en 1000 till, för nu börjar dem sina och det gör så otroligt ont att veta att jag snart måste lämna min lille kille på förskolan trotts att jag vill vänta lite. Det är verkligen inget fel att skola in och låta barnen vara på förskolan från och med 1 år, men då Jace kommer bli inskolad i Maj i så fall så kommer det inte bli en trygg inskolning enligt mig pga av att förskolorna slåss ihop under sommaren och att det då blir så rörigt. Det finns även de förskolor som inte solar in innan somarn och då blir vi ju satta i skiten med att antingen få skola in någon annanstans eller att någon av oss får gå hemma utan pengar.

Ännu värre är ju tanken på att Jace inte kommer få någon riktig trygghet då det är så mycket ny personal, nya barn och många som ska på semester under sommaren. För tänk om han fäster sig vid fröknar och barn som inte tillhör hans förskola och sen blir "lämnad" där utan en trygg punkt. Eller om den fröken som han har fastnad vid ska gå på semester precis när han kanske ska börja på riktigt. Nej usch, jag vill vänta tills slutet på Augusti eller början på September. Helst hade jag velat vänta tills han börjar i skolan och få vara hemma med min prins hela tiden, men det fungerar ju inte ekonomiskt och det är superviktigt att barnen få gå på förskolan.

Haha ja här försvann jag iväg på andra banor, jag som trodde detta skulle bli ett jättekort inlägg. Men men, ibland är det skönt att bara få skriva och dela med mig av mina tanker till er!

Som tur väl är så tror jag att Jace kommer älska förskolan och att han kommer utvecklas massor genom att få vara med nya kompisar och pedagogerna!

Likes

Comments

Något som jag nog aldrig har berättat för er här på bloggen är att jag lider av en obehandlingsbar kronisk sjukdom. Alltså det är en sjukdom som jag kommer få leva resten av mitt liv med och där det inte finns några mediciner eller liknande som kan hjälpa en att få det lite enklare och bättre.

Sjukdomen som jag har är en väldigt lullig sjukdom som ger en mer frågor än svar. Läkarna jag har varit hos har liksom inte kunnat ge mig några svar på vad jag lider av vilket är väldigt vanligt och har därför blivit en egen liten sjukdom. Och eftersom dem inte vet vad som är fel då dem inte hittar några fel trotts att något uppenbart är extremt fel, så finns det inte heller något botemedel eller någon plan för hur man ska kunna bli bättre eller till och med frisk.

Sjukdomen som jag har är IBS Irritable Bowel Syndrome som betyder att man har en överkänslig mage och tarm.
Jag har länge haft problem med min mage och det har bara blivit värre ju längre tid det har gått. Det värsta började i gymnasiet då jag mådde väldigt dåligt och en period slutade äta. Jag hade haft problem redan innan men inte sådan problem som jag fick nu. Mina problem började på en ganska normala nivå och har sedan dess trappats upp till enorma problem.
När jag hade blivit tillsammans med Ted och flyttat till Jämjö så blev mina magproblem ännu värre och jag bestämde mig för att kolla upp det ännu en gång (Jag har gjort massa undersökningar tidigare, men det kan jag skriva om i ett annat inlägg). Det var då jag "äntligen" med en stor besvikelse fick veta vad felet var. INGET! Dem hade inte hittat några fel men med alla min symptomer så kunde dem ändå fastställa att jag led av IBS då det är just det som är IBS. Du är sjuk utan några fel!
det här låter kanske jättekonstigt, att vara sjuk när inget är fel på en. Men IBS är en sjukdom som man inte vet hur den uppkommer vad som är fel och inget som syns på några tester ALLS! Det man vet att den kan vara upp till 50 % ärftlig, men mer än så vet man faktiskt inte.

Vad har IBS för symptomer då och kan man göra något för att underlätta?

De symptomer som jag har med min IBS är

Magvärk från h**vetet

Gaser

Diarré / förstoppning

Detta är några av de vanligaste symptomerna på IBS vilket även är de jag har. Vanligtvis har jag problem med min IBS ca 6 dar i veckan på ett eller annat sätt och just den här veckan är det extrem magvärk och diarre varenda dag när jag har ätit, men även massa gaser.. Att leva med IBS är precis som många andra sjukdomar a pain in the ass både bildligt och ordagrant. Men det är även en väldigt jobbig sjukdom som man aldrig vet när den vill hälsa på. Jag har haft ibland veckor utan minsta lilla tecken och helt plötsligt utan förvarning så sitter jag på toa i en timme med magvärk från jag vet inte vad.

Vad kan man då göra om man har IBS för att underlätta?

Då det inte finns någon bot så finns det bara gör det själv grejer.

Du kan bland annat för matdagbok för att lista ut vad du har ätit som magen kan reagera på.

Du kan utesluta grejer ur din kost ex utesluta laktos i en månad, har du fortfarande problem ska du utesluta något nytt plus det du redan har uteslutit så ex laktos och gluten. Och sen får du fortsätta så tills du blir iallafall okej.

Du kan sluta stressa och må dåligt

Visa säger att bättre rutiner med både sömn, mat och motion ska kunna förbättra din IBS.

Du kan även prova dig fram med visa värktabletter och andra läkemedel för att minska dina besvär.

Vad gör jag för att hjälpa min IBS?

Ska jag vara helt ärlig så har jag inte gjort så mycket för att fixa min IBS då jag redan hade provat att hålla koll på vad jag åt. Men då det inte fanns något mönster så la jag ner. Ena gången kunde jag äta pizza och andra gången inte, ena dagen reagerade jag på en sallad och dagen efter inte. Det fanns liksom ingen logik i vad jag åt jämfört med när jag fick mina anfall. Att sen börja utesluta grejer kände jag var lönlöst då min dietist egentligen ville att jag skulle utesluta en grej i 6 månader och sen fortsätta utesluta saker tills jag inte längre hade några problem. Vilket jag inte heller kände att jag kunde, att försöka utesluta och hitta substitut till det och sen kanske få hålla på i flera år kände jag var för mycket jobb för att kanske hitta felet.
Så det jag gör för min IBS är att äta värktabletter i förebyggande syfte innan jag ska iväg och äta någon stans, vilket oftast hjälper men inte alltid. Jag kan ibland iallafall klara mig utan magvärken och bara behöva ha en konstig känsla i magen. Men om jag har otur så får jag magvärk ändå och får fly in på toan. Vilket sätter en i en situation där jag faktiskt ibland är rädd för att tex gå ut och äta eller äta hos kompisar och släktingar då jag aldrig vet när min mage kommer att säga ifrån. Men jag tar mina värktabletter och håller tummarna för att jag slipper magvärken.

Man kan även för att försöka hjälpa sin Ibs sluta stressa, vilket inte är det enklaste att inte göra i vissa lägen och du kan även ändra om din livsstil genom att tex gå och lägga dig fasta tider, motionera och äta oftare och mindre portioner. Varav vad som fungerar här vet jag inte, men det är något jag nu provar för att se om både jag och min mage kan må bättre.

Har ni några frågor om min sjukdom så får ni gärna lämna en kommentar så försöker jag att besvara dem så gått det går. Så kommer jag även att se till att skriva lite fler inlägg om min IBS och tex olika situationer.



Jag önskar så att du ska slippa mitt helvete min älskade lilla Jace.

Likes

Comments

Hejsan kära ni! 💕

Idag har vi varit iväg nästan hela dagen. Vi gick upp vid halv 9 efter lite gos och amning, åh gjorde oss iordning. Jag åt en snabb frukost och Jace fick ny blöja och lite kläder på sig innan vi traskade ner till bilen.

Vi skulle nämligen träffa mammorna från föräldragruppen idag. Träffas utanför föräldragruppen och ta en fika, bebisgosa/busa och prata massor! Men innan vi skulle dit skulle vi först hämta matstolen som mina föräldrar har då vi lånar med den när vi ska iväg. Vilket vi egentligen inte hade behövt då hon vi skulle till hade 2 st stolar och vi bara var 3 mammor och 3 barn.
När vi kom dit så var Jace direkt väldigt fascinerad av alla "nya" leksaker att leka med och han verkligen flög runt bland alla leksaker och även på alla möbler som han skulle ställa sig mot.
Vid 11 fikade vi lite och pratade. Ca 12.30 åkte den ena tjejen hem medan jag stannade kvar i ett par timmar till. Det är ju så trevligt att få prata med andra mammor speciellt när man känner sig som hemma! Och Jace tyckte ju att det var så kul vilket är det som är mest positivt.

Vid 15 åkte jag hemåt och har än då länge hunnit börja med maten, göra Jace mat och sitter nu i soffan och tar det lite lugnt. Jace tar sin första riktiga tupplur och jag hoppas verkligen att han sover ett bra tag nu då han sovit så lite idag!

En liten kille som hade saknat sin pappa idag!

Likes

Comments

Detta är en fråga som jag har tänkt på ett tag. När kan man räkna ett ord som ens bebis säger som ett riktigt ord. Är det när bebisen förstår innebörden av ordet? Att den kopplar ihop mamma med sin mamma liksom. Eller ska man räkna det från att dem börjar säga ordet?

För när vet man egentligen att bebisen faktiskt förstår innebörden av ordet och att det inte bara av en slump var så att bebisen tittade på dig när du frågade var mamma var,bara för att du tex pratade. Hur vet du vilket ord som är det första och var ska man sätta gränsen.

Jace har länge tränat på ljud som dadadada, papapapapa, mamamama, babababa osv
Han har även härmat oss mycket och använder sig ofta av nej när man frågar honom saker. Han säger även HeijHeij ibland precis som vi brukar. Vi hör ju så tydligt vad det är han säger, men när kan vi börja räkna det som ett "riktigt" ord. För tekniskt sett så har han ju sagt sina första ord för längesen, men jag vet dock inte om han ens vet att han sagt det och om han ens refererar något till orden. Gills det då eller måste han säga mamma och verkligen mena mig, måste han säga heij heij och mena hej eller hejdå när någon kommer eller går?

Vad vissa frågor kan vara svåra. För det är ju ofta som barn pratar utan att faktiskt säga "rätt" ord. Gills inte de orden då, eller gills det bara för att barnet och du vet vad barnet menar. För varför skulle det egentligen betyda mer när ett barn säger "fel" ord men där man och barnet förstår vad den menar än när barnet säger "rätt" ord men inte kan koppla ihop ordet med dess betydelse..

Nej nu märker jag att jag försvinner iväg med mina tankar här. Men jag hoppas att ni ändå förstår vad jag menar och att ni vill lämna en kommentar om hur och vad ni tycker om den här frågan!

Lite små dåliga bilder tyvärr, men här har vi en glad och pratig liten Jace iallafall.

Konstigt hur min kamera på mobilen kan ta så dåliga bilder ibland och superbra bilder ibland.

Likes

Comments

Hejsan på er finisar! 💕

Hur är det med er idag? Här är det grått och mulet och jag har ingen e
nergi alls.. Jag känner mig trött hela tiden och har bara skjutit upp det här inlägget då det helt enkelt inte hänt ett skit.

Jace vaknade iallafall vid 8 i morse och vi var uppe till ca 9 när Jace åt lite. Sen väckte jag Ted då jag kände att jag inte hade någon energi över huvud taget. Så jag fick sova ett tag till innan jag gick upp och gjorde iordning frukosten. Efter det har jag duschat och kollat på farmen och vid halv 2 kom min mamma hit.

Så nu busar Jace med sin mormor efter lite mellis.

Likes

Comments