Header

Igår när jag var ute och gick med Vilda och Chia fick kameran hänga med. Det blev en del hundbilder och några naturbilder. Vi gick ca 5,5km och det var jättemysigt. Vi fick till flertalet bra hundmöten. Vilda sa inte ett ljud - beror det på Chia? Hon morrade dock lite när vi passerade en stor ridgeback mix som stog mitt i vägen. Jag är ändå väldigt nöjd. Chia hon sköter sig också. Lyssnar lite när hon själv vill som jag blev varnad för, men ändå helt okej tycker jag. Man kan inte tro att hon är 9, snart 10 år.
 
 
 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

För exakt ett år sedan hade jag tagit ledigt från skolan för att åka upp till Sjötorp och hämta min första alldeles egna valp. Vilda närmare bestämt. Jag har delat mitt liv med denna lurviga varelse i exakt 365 dagar! Det är helt sjukt att det redan har gått ett år! Vart är min lilla valp?

Även fast jag blivit galen på henne och nästan gett upp så skulle jag aldrig vilja leva en dag utan henne vid min sida. Jag vet att någon gång så kommer den dagen, men inte än på många långa år hoppas jag. Dagen i ära har jag klippt ihop en liten video om vårt första år tillsammans.
 

Likes

Comments

Igår åkte jag och mamma ner till Skåne, Eslöv närmare bestämt och hämtade Chia. Vi ska låna Chia från Monica,Lightschaps kennel ett tag. Chia är en schapendoes tik på drygt 9 år. Hon är trygg och lugn - framförallt så kan hon vara ensam hemma. Ni kanske ser vart detta är på väg?

Som ni vet, så har jag och Vilda väldiga ensamhetsproblem. När jag köpte hund var det egentligen tänkt att jag skulle tagit en valp från Monicas kennel, men det blev inte så. Sedan dess har vi haft lite kontakt via facebook och telefon. Vi har tidigare diskuterat Vildas problem och efter mitt inlägg förra veckan kom vi fram till att vi ska prova att lämna Vilda ensam med en trygg hund. Eftersom mammas Alice inte heller är trygg hemma, erbjöd Monica oss att låna hennes Chia. Jag är verkligen så tacksam och hoppas verkligen på att det fungerar!

Chia har gjort sig hemmastadd och hon passar bra in här hemma. Det funkar bra att gå ut med Vilda och henne tillsammans och jag njuter av att ha två hundar så länge det varar. Som Monica beskrev så är hon lugnet själv. 

Här ??r några bilder från dom senaste dagarna:
 
Hon ligger gärna i knät. 
Vackra Chia.
Chia och Vilda.

Likes

Comments

This is not a hobby.
It's late nights and early mornings.
It's struggle.
It's triumph.
It pushes your bondaries and tests your abilitys daily.
One moment it exposes your weekness, 
only to let you shine your brightest in the next.
It's not for everyone.
Heck, it's hardly for anyone.
But in that moment when all comes togheter,
when man and beast are one.
That moment is worth all the hard work and sacrifice.
It's necessary as breath, 
as the blood in your veins.
No, it's not a hobby.
 
 
 

Likes

Comments

Hej!
Jag har inte bloggat ordentligt på några dagar, jag vet. Jag ber om ursäkt för det, men till mitt försvar så är det lite smått kaos i mitt liv just nu. Jag försöker fortfarande komma på ett sätt att lägga upp Vildas ensamhetsträning på. Jag tror även att jag kommer fixa en kategori här på bloggen som kommer handla om just det. Förhoppningsvis så löser vi våra problem innan hösten och då kan andra som har samma problem kanske få hjälp genom kategorin. Det kommer inom kort komma upp en planering på bloggen.


Igår när jag var ute och drog med Vilda blev hon överfallen av en schäfer. Den kom springandes över stora vägen från ingenstans. Jag såg den komma, men kunde inte hindra den från attackera Vilda. Jag kände mig så hjälplös när det kom 30kg främmande schäfer från ingenstans och attackerade min hund. Jag kunde inget göra! Efter schäfern kom ägaren springandes och ropandes. Så fort hon kom fram drog hon loss schäfern från Vilda och bar om ursäkt. Den hade antagligen smitit. Vilda blev omkullbrottad direkt och bara skrek. Det var hemskt! Hela vägen hem hoppade hon till för minsta lilla. För en bil som kom bakifrån eller en cykel. Vid hundmötena åkte svansen in mellan benen och hon ville springa så långt hon kunde åt andra hållet. Stackarn! Vi som kämpat hela Vildas liv med att förebygga det här. Hon har tidigare morrat lite dovt vid en del hundmöten (60-75%). Liksom ett "kom inte närmre min matte"-morr. Vi började äntligen få bukt med det, med hjälp av klickerträning. Allt bara rasade samman. Jag menar, ska vi ha problem vid hundmöten och att lämna henne ensam nu? Jag känner bara att jag orkar inte! 
Idag gav vi oss ut på en cykeltur, med promenadstopp på slingan och i "centrum" för att få till så många bra hundmöten som möjligt och för att se hur hon reagerade i dag. Såklart mötte vi knappt en enda hund.... Vi mötte en hund på slingan. Hon morrade, lite mer än vad hon gjort innan. Sedan såg vi en hund på långt håll, hon visade att hon hade sett den, men inte mer. Sedan i djuraffären så har dom en hund bakom ett galler. (Alltså, hon som äger butiken har sin hund med på jobbet). Vilda har hälsat på Stina, som hon heter innan utan problem. Men nu åkte svansen in mellan benen och sedan agerade hon utåt. Min värsta mardröm. Jag vet inte om det berodde på att Stina var en labrador (schäfer storlek) och denna andra hunden vi mötte var liten. Eller om det berodde på något annat. 
Sedan på eftermiddagspromenaden mötte vi ca 3 småhundar. Hon morrade på två, så som hon gjort innan och den tredje var hon tyst när vi mötte. 
Alltså, jag märkte ju av att hon blev osäkrare. Jag hoppas bara inte hon börjar med utfall. Jag hoppas detta går relativt fort att bygga upp igen. Jag ska försöka hitta trygga hundar som vill träna hundmöten. Jag blev ju inte direkt mindre nervös för hanteringstestet som jag ska göra i Forshaga i april. Där ingår hundmöte! Jag orkar verkligen inte mer skit i mitt liv just nu. När ska det vända?

Till något positivt med dagen så gick det väldigt bra att cykla med henne för första gången. Jag tror vi cyklade ca 5km och gick ca 1,5km. Sedan har vi även tränat lite agility idag och kamplusten var på topp. Här kommer lite bilder från de senaste dagarna:
 
 

Likes

Comments

Hej!

Här kommer en liten lista jag hittade på en annan hundblogg. Jag tänkte fylla i den dels eftersom det kan vara lite kul att läsa och dels som tidsfördriv.
 
?Hundarna 
Första hunden du minns
Chanel, golden.
Hur gammal var du när du fick en egen hund? Familjen - 12. Egen - 14.
Hur många favoritraser har du? 1 - Schapendoes.
5 hundraser du gillar? Schapendoes, Sheltie, Bc, Kelpie, Aussie.
 
?Utrustning
Hur många...
hundkoppel har du: 4.
hundhalsband har du: 2.
hundselar har du: 3. (Y-sele, spårsele, dragsele)
godisbagar har du: 1.
tuggben har du: Måååånga...
pipleksaker har du: En del. Kanske 3 som belöningsleksaker.
hundbäddar har du: 1.
Vilken färg var ditt första hundkoppel: Svart.
Vilka färger har dina nuvarande hundkoppel: Svarta.
Vilken färg har hundmatskålarna: Rostfritt stål - silver.
 
 
?Vad har du provat på i hundvärlden
Agility [X]
Freestyle [X] 
Rallylydnad [X]
IPO [ ] 
Weightpull [ ]
Positiv förstärkning/IMMI [X] 
Brukshundsklubben [X]
Klicker [X]
Badat med hund [X]
Viltspår [X]
Personspår [X]
Utställning [X]
Hunden har rymt [X]
Åkt bil med hund [X]
Flygit med hund [ ]
Uppvisning [X]
Tävlingslydnad [X]
Nyttosysslor [ ] 
Tävlat [X]
 
?Ditt hundägande
Har du gått hundkurs
: Ja
Vad för slags kurs: Valpkurs, Unghundskurs, Agility, Rallylydnad, Ringträning, Hundmöteskurs.
Är du fodervärd/jourhem till hund: Nej.
Har du hund hos fodervärd/jourhem: Nej.
Är du delägare till hund: Nej.
Har du egen hund: Ja.
Hur många promenader får hunden per dag: Minst 4, oftast 5.
Hur länge brukar ni vara ute totalt: Över 2 timmar.
Använder du värme-/regntäcke på din hund: Regntäcke när det regnar, ja och nättäcke efter (fys)träning.
 
?Tokigheter
Skäller din hund åt andra hundar
: Oftast inte.
Drar hunden mycket i kopplet: Njae..
Har ni blivit attackerade av en annan hund: Nja..
Har hunden fått dig att ramla: Nej.
 

?Upplevelser
Har du övernattat med din hund: Ja.
Har du varit på picknick med din hund: Ja.
Har hunden lekt i en hundgård: Ja.
Har du gått på hundläger: Nej.

Likes

Comments

Varning för långt och känslosamt inlägg...


Som ni vet så har Vilda väldigt svårt att vara ensam och har alltid haft. Snart har vi tragglat med det här problemet utan framgång i ett år! ETT HELT ÅR! 365 dagar motsvarar minst 365 repetitioner. Vad är det jag gör fel? Och vad är det som min hund inte fattar?

Jag har testat alla möjliga metoder. Jag har tränat ända sedan hon var ca 9-10veckor. Jag har gått små steg fram, jag har bara lämnat henne, jag har lämnat radion på, jag har inte gjort en deal av att jag går, jag har aktiverat henne innan, jag har varvat ner henne innan, jag har testat med adaptil, jag har testat med zylkene, jag har lämnat henne i hela huset och jag har lämnat henne i köket. Jag har tagit hjälp av en hel del olika personer, bland annat uppfödare och hundpsykologer. Ingenting ger resultat eller funkar bättre än det andra. 


Jag vet inte vad jag gör för fel. Redan när jag köpte Vilda visste jag att jag skulle börja hundgymnasium och att hon skulle vara tvungen att klara av att vara ensam. Jag vet att schapendoes är en ras som har svårt för att vara ensam. Jag visste att det skulle kräva mycket träning. Jag trodde också att det var möjligt - men nu börjar jag undra. Efter ett år utan framgång, är det dags att ge upp då?


Jag mår inte bra över detta nu. Jag vet inte hur mycket jag har gråtit över det här problemet. Jag har svårt att fokusera på annat för att jag har hela tiden det här problemet som gnager i mig. Hundträningen försämras och blir inte av lika ofta eftersom jag inte kan träna då jag är så nedstämd. I mitt huvud snurrar det 100 tankar per minut. Minst. Är jag inte redo för hund? Varför har det blivit så här? Vad skulle jag gjort annorlunda? Är jag en dålig hundägare eller varför kan jag inte ens lära min hund att vara ensam? Har jag valt fel ras? Hur blir det till hösten? Kommer hon kunna följa med mig till Forshaga? Hur ska jag lösa problemet i tid?  Jag är inte värd Vilda, hon förtjänar så mycket bättre! Ska jag skjuta upp gymnasiet?

Lika starkt som jag känner att jag vill mer än något annat börja på ForshagaAkademin med Vilda och ingen annan, lika starkt känner jag att i dagsläget skulle det aldrig funka. Tanken om att köpa en till hund som redan kan vara ensam och ta med växer sig allt större, i takt med ett nytt misslyckande varje dag. Jag känner att det är den bästa lösningen just nu, men jag vill aldrig svika min hund. Hon älskar mig mest i hela världen och jag henne. Det är inte lätt för mig att ens tänka tanken, hur ska det då kunna funka i verkligheten?

Vi har hamnat i en ond spiral. Ju fler gånger ensamträningen går åt helvete desto värre mår jag. I dagsläget är sanningen att jag mår skit. Jag orkar inte mer. Jag ser inte något lyckligt slut. Samtidigt som jag vill kriga tills sista andetaget för oss så klarar jag inte mer negativitet och att må så här. När är det egentligen okej att ge upp?Jag vet att många inte ens skulle försöka så här länge och vissa skulle aldrig ge upp. Jag är så enormt klyven och tidspress gör inte direkt saken lättare. 

Det värsta är, förutom all skit, verkar ingen på riktigt förstå mig. Visst kanske går det att förstå lite eller i alla fall ytan, men allt är så mycket djupare. Det finns ett 10 000m långt djup inom mig som ingen någonsin förstår. Det går bara att skrapa på den tunna ytan. 100m ner, men inte mer. Många ser nog inte ens hur jag mårdom tror att allt är prima ballerina som vanligt. Då känner dom inte mig på riktigt, tyvärr. Djupet som idag är 10 000m djupt har växt sig allt djupare under en lång tid. Jag har inte mått riktigt bra sedan hösten 2014.  Jag är trött på att må så här. Det måste ske en förändring snart annars går jag under. 


Jag behöver hjälp, men jag vet inte från vem. Det behöver ske en förändring, men jag vet inte hur. Jag letar efter något, men jag vet inte vad. Varför måste livet vara så jävla svårt?
Det sägs att någon gång måste det vända, men när då undrar jag? Om en vecka eller 2 år? Jag vet inte mycket här i världen, men jag vet att snart orkar jag inte bära på det här stora djupet mer. Om inget drar upp mig snart kommer jag att trilla ner för kanten. 10 000m är jävligt mycket att klättra upp för igen..
 Min största källa till lycka i livet, men också min största orsak till all skit.

Likes

Comments

När vi var på klubben skulle mamma ta lite kort på mig och Vilda. Nya porträttbilder var väl tanken, men det spårade lite, som vanligt....
 
 
Här bjuder jag på lyckade och lite mindre lyckade försök!
 
 
Jag kan inte annat än älska den här hunden som ger mig  många skratt i vardagen.
 
 

Likes

Comments

Hej!
Idag har jag och Vilda varit på klubben med mamma och Alice och tränat lite agility. Jag nötte lite slalom, både med bågar och utan. Där försöker jag jobba på säkerhet och att jag ska vara positiv. Jag gjorde misstaget med Alice, att jag tyckte slalom var tråkigt så då smittade det av sig. Dock så var detta andra passet med slalom och vi hade bara 4 pinnar. Jag låter slalomet ta sin tid, eftersom det tar tid att nöta in bra.

Sedan övade vi på att ta flera hinder efter varandra, lite grundsvängar och lite lätt handling. Vilket behövs eftersom min handling inte är den bästa.  Jättekul att jag kan få skjuts till klubben och träna lite agility där, eftersom det inte direkt går att bygga upp nåt i trädgården. Vi har varken mycket hinder eller plats, även om vi har några hopphinder, ett däck, en gungbräda, ett långhinder och ett slalom. Det är ganska krångligt att ta sig till klubben med buss tyvärr. Synd, eftersom vi inte tränar agility lika ofta då.

Mamma filmade lite kort så ni ska få. Filmen har knappt redigerad alls så ni får ha överseende med det. 
 
 
Filmen är tyvärr borttagen.

Likes

Comments

Vilda är 13 månader. För några veckor sedan kunde hon bara sitt, ligg och puss. Dels eftersom jag prioriterat mycket annat. Ny kände jag att det var dags att lära in lite fler tricks. Nu kan hon även snurra, vacker tass och hoppa upp i famnen. (Vi håller även på med sitt vackert) Jag har filmar en del och tänkte att som vanligt vill ni ha film. På filmen visar jag hur jag har lärt in hoppa upp i famnen.


Cred till HSPG 1 på ForshagaAkademin, där jag delvis fått hjälp  med inlärningen.
 

Likes

Comments