Jag skulle vilja påstå att jag är en rätt normal tonårstjej. En vanlig vardag går jag upp ur sängen, fixar iordning mig, går till skolan, går i skolan, går hem från skolan, umgås med mina vänner, gör läxor, tränar och äter middag med min familj. Vardagen lunkar på, inte helt olikt andra tonåringars vardag. Jag tror säkert att du känner igen dig. Dagarna bara flyter på och du tänker inte så mycket mer på det.

Något i mitt liv som skiljer sig från mina klasskompisar vardag är att jag lever för min hobby. Jag är en skidåkare. Ända sen två års ålder har jag kastat mig utför tusentals pister. Min hobby är mitt liv, min kärlek som aldrig sviker mig. Österrikes fantastiska vyer, alptoppar så långt ögat kan nå, friskt ren luft, en klarblå himmel och en starkt skinande sol som värmer både kropp och stjäl. Vad mer kan man önska sig av livet? Det bara måste ju vara himmelriket. Det här är en livsstil som jag vill kunna erbjuda min egna familj i framtiden.

Visst har jag under min uppväxt hört vuxna tala om att världen håller på att förstöras, att ozonskiktet blir allt sämre och att växthuseffekten är ett faktum. Men precis som jag sa innan så är jag en tonåring som lever i min trygga vackra värld och inte brytt mig om deras tråkiga prat.

Häromdagen i skolan blev jag tvungen att bli vuxen på ett nytt sätt. Det där tråkiga vuxenpratet som jag lyckats undvika blev helt plötsligt min vardag. Jag förstod att min älskade värld, min älskade skidvärld är hotad. Svart på vitt så blev jag tvungen att öppna ögonen och förstå att i stort sätt alla val jag och min familj gör här i vardagen påverkar miljön och det påverkar allt levande på vår jord. Jag erkänner att jag inte har förstått hur viktiga våra val är för världens framtid. Ditt och mitt val gör skillnad. Fortsätter vi som vi gör nu att bara leva som vanligt kommer det antagligen inte finnas några alptoppar att besöka om trettio år, mitt livs kärlek kommer sakta att försvinna. Smälta bort och dö.

Jag har sett det med egna ögon, det är idag stor skillnad på bergstopparna jämfört med hur de såg ut för fem år sen. Pisterna är smalare och liftar har flyttats. Jag har sett det med egna ögon och hört vuxna prata om det men jag har valt att blunda. Frågan är nu bara vad jag kan gör och vad är villig att göra för att rädda ett fantastiskt landskap som ger mig kärlek och glädje?

Min hobby innebär många och långa resor. Förra säsongen spenderade jag ungefär 2000 mil i bil bara till träningar och tävlingar. Det är något jag inte kan ändra på. Däremot kan jag köpa mindre kläder, utesluta smink, äta enbart ekologiskt så långt det går. Det är saker jag kan ändra på MEN frågan är om jag är beredd att ändra på det, ta det steget? En annan fråga är om jag är beredd på att se mina alper smälta bort?

Ordspråket Rom byggdes inte på en dag går att jämföra med mitt uppvaknande om att alla val vi gör i vardagen påverkar allas framtid. Från nu är jag medveten om att mitt val är viktigt och det är ju bra början istället för att inte vilja förstå allvaret i hur vi kan skapa en hållbar värld.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments