View tracker

När man inser att det var kärlek man kände och man blir dissad pågrund av någon annan..

Ju mer man umgås med en och samma människa desto mer upplevelser och känslor bildas. Ju längre tid desto svårare blir det att sedan behöva släppa taget.
Har en stor klump i min mage som bara växer. En klump fylld med vassa glaskanter ifrån en nu brusten relation. Jag kanske inte borde beklaga mig på detta sätt men det är svårt att inte vilja få ut alla känslor som jag känner. Jag trodde inte att jag hade känslor. Jag trodde enbart att jag gillade hans sällskap på kvällarna och alla fina ord han skrev till mig. När jag sedan fick se att han har ögonen öppna på det mesta som rör sig, även på dem han redan erövrat en gång. Det var då allt brast, det gick inte längre. Jag blev upprörd och insåg då känslorna som existerar.
Jag har vad jag kan minnas aldrig blivit såhär upprörd och sårad över någon kille. Kanske är pågrund utav att han valde någon annan över mig, vilket får mig att känna mig inte lika älskad. Tappar så jävla mycket respekt. Han vet inte ens att jag är medveten om vad som händer. Men jag vet allt. Liten ort med stora käftar. Orkar inte mer, no more fokus alls på min lilla hemort.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Just i detta nuet känns allting bara som en stor klumpig röra. Så därför tänker jag uppdatera med några deepshitjagvillintekännasåhärbläää-bilder.

Idag var en nertyngande dag, vilket inte ens är ett ord. Men vem säger att morgondagen måste vara likadan? 

Likes

Comments

View tracker

Man glömmer det roliga, men förtränger det som är jobbigt. Nästan hela min uppväxt är förträngd av orsakar jag inte har någon aning om. Jag minns små delar av när jag var liten, men inte alls mycket. En sommar för några år sedan hade jag ett långt förhållande med en äldre man, vilket varade kanske i drygt två år. Jag kan ärligt säga att jag inte ens minns hälften av vad vi gjorde tillsammans, vad vi sa, vad som hände. Det mesta är undangömt för mig själv. Det är som om min hjärna har lärt sig att bara stoppa undan allt som den tror blir jobbigt senare. Kommer de undangömda någonsin tillbaka? Jag skulle gärna vilja veta allt som jag idag inte kommer ihåg.

Likes

Comments

Det här är nog inte den bästa idéen. Att spatsera runt på gatorna mitt i natten och tänka. Blir nog inte heller bättre av den sorgliga musiken som fyller mina hörlurar, mina öron och min själ. Jag brukar tänka ofta, jag är en såndär tänkare som överanalyserar och har sig. Däremot har jag svårt för att gråta, de gångerna jag vill gråta for real och bli av med den äckliga känslan. Det är då det inte går..
MEN som jag brukar tänka efter ett deep moment, livet goes on! Förfaan! :D Det är då man vinklar huvudet uppåt och skådar alla de underbart vackra stjärnorna som blinkar där. För ibland, enbart ibland, är livet underbart!

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag kommer ihåg för fyra år sedan, då jag gick runt i sexan och var upp över öronen förälskad i en. Jag berättade det aldrig för honom. Jag trodde bara han såg mig som någon liten tjej i sexan då han själv var fem år äldre än mig. Om jag hade vetat då att jag idag umgås med äldre människor, äldre än fem år emellan, så skulle jag aldrig ha tvekat att berätta för honom vad jag kände. Det kunde ha funnits en chans. Fast däremot är jag ju äldre nu än vad jag var i sexan. Så på så sätt kanske det är skillnad. Han kanske hade sett mig som liten ändå i sexan, det tror jag.. Synd att han inte är här och kan se mig idag. För han var någon som gav mitt hjärta glädje <3 jag har nog aldrig känt mig lika förtjust i någon efteråt, som jag har känt för honom. Ingen har varit lika intressant på samma sätt. Han var speciell.
Ibland känns det som att jag inte borde vara ledsen då jag inte alls stod honom nära. Jag är inte alls viktig. Hans familj och vänner, de som stod han nära är viktiga och synd om. Inte om mig. Därför känns det oftast fel att ens nämna honom.. Men jag saknar honom ändå, även hur lite jag än kände honom. Han var ändå en del av mitt tänkande en tid. Och för det ville jag få ur mig av detta.

Likes

Comments

Vissa människor alltså. Vissa människor skrämmer mig. De som man aldrig vet vilket humör de kan tänkas vara på och de som blir helt förändrade då de fått i sig en viss halt alkohol. Jag blir rädd. Även om de aldrig skulle göra någon illa så är deras tonläge och kroppsspråk på något sätt hemskt. Dem får mig att tro att när som helst så kommer något dåligt att hända, någon kommer att hamna i bråk, eller liknande. Var gång någon höjer sin röst gentemot mig eller någon annan så kryper jag ihop till en boll inuti mig. Jag är rädd att de ska slå till, eller att det ska bli bråk. Det är obehagligt.
Det värsta är om jag är på mitt rum på natten och ska sova och så hör jag hur rösterna i det andra rummet höjs. Jag hör hur två eller kanske flera människor nästan skriker på varandra. Även om de kanske är glada, jag hör ju inte vad de säger utan jag hör bara hur rösterna mellan dem höjs. Det är lika jobbigt som när åskans muller låter på sommaren eller om det blåser obehagligt starkt, jag kan aldrig somna när det inträffar.

Likes

Comments

Så jävla sant. Man ska sluta med att lyssna på andra och bara följa sin egna magkänsla.

Likes

Comments

Ibland kan jag få för mig att bli poetisk och bara skriva meningar som sedan blir till en text. Ibland rimmar orden, men inte alltid. Jag skrev jättemycket olika dikter då jag var yngre så det är ett väldigt bra sätt att få ut alla möjliga känslor.

Slag mot min kind gör mig blek
Du är varm
Jag är iskall
Hårda ord gör dig cool
Och om inte mindre sårbar
Du vet vad du ska säga för att få mig att krossas
Så att jag släpper min guard
Och ger dig allt jag har
Tömmer mig på ord
Som du sedan använder
Emot mig
.

Varje gång jag ser ett hej så tänker jag på dig!
Du var som en sol bakom alla moln
En av stjärnorna på himlen
Jag har glömt din blick och ditt sätt att le
Och det är något jag aldrig mer kommer att få se
Jag är hemsk som känner mig så svag
Men ibland tänker jag på dig från natt till dag
Tänk om saker inte hade blivit som såhär
Så att jag fortfarande hade kunna sett dig stå där
Sett dig skratta och sett dig le
Han var någon jag såg
Nu är allt mer dimmigt
Varför krossa ett liv
Som inte förtjänade det
<3

Likes

Comments

Känsla: mår fan bra idag! (Y)
Är hemma hemma, tog sin tid att åka tåg och byta buss två gånger. Meen jag överlevde. Träffade inga vänner igår utan bara mina päron samt en till vänlig själ, och Tito förstås!
Lov och ledig! Tills söndag då jag ska upp på fjället och städa efter turister. Men det är något att fundera på imorgon.




Hahah!

Likes

Comments